Alarmsystemet

Bland alla hjärnans funktioner har vi ett system som fungerar som vårt inbyggda felsökningssystem – eller alarmsystem – för avvikelser i vår omgivning. Det sitter bakom ögonen och kallas orbitofronatal cortex (OFC).

Tänk dig att vi är ute och går på en äng. Det är en stilla bris och fågelkvitter. Plötsligt ser vi att det rör sig i diket bakom oss – AHA – alarmsystemet slår till! Blixtsnabbt kommer vi avgöra om det är något vi behöver bry oss om. En hare kommer kanske framkalla ett leende, men en slingrande rörelse kommer definitivt göra att vår reptilhjärna slår till med sitt system av försvar-slåss-fly- frys.

Alarmsystemet sorterar inte bara harar och ormar utan även oordning och avvikelser i vår vardag. Alarmet går även på när vi sorterar människors annorlunda beteende, oordning i kylskåpet, felsorterade skedar i kökslådan. Subtila signaler från andra människor kan även de uppfattas som ett hot och särskilt om vi redan känner oss oroliga på något sätt redan innan.  Vi ska inte glömma att det här systemet faktiskt finns för att öka vår överlevnad och det är inte så konstigt att vi reagera med känsla av hot vid förändringar i vår livssituation. En del har lättare att hantera en sådan känsla av hot, men likväl är det inte ovanligt att många människor instinktivt först går in i ett reflexmässigt försvar mot förändringen – egentligen utan att överväga om det skulle vara en bra förändring som sker/föreslås. Efter ett tag kan resterande pannlob balansera upp och värdera det nya och göra om omvärdering  för de flesta människor.

ID-100178567

En del människor har ett mer aktivt  system för felsökning än andra och får mer oro när det är oordning. En del individer med exempelvis neuropsykiatriska svårigheter eller tvångssjukdomar, kan bli mycket oroliga när stolar står i oordning vid bordet innan middagen, eller har egna system/ordningsföljder som behöver uppfyllas för att något ska kunna genomföras. 

Andra människor tycks inte alls ha samma behov av struktur och ordning utan kan leva alldeles utmärkt i ett kreativt kaos.

Alarmsystemet är till för att vi ska snabbare kunna navigera i vår omvärld och upptäcka möjliga risker i vår livsmiljö.

Vi är alla olika här, det viktiga är att vi faktiskt allihopa har möjlighet att utveckla vår reglering av reaktionerna alarmet skapar för oss. Visst krävs det träning, träning, träning – och en hel del strategisk förebyggande planering – men det gör det om vi ska klara ett maratonlopp också.

Det finns därför många skäl till att träna sin förmåga till emotionell reglering. Återkommer till det senare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*