Tack för mig!

Min blogg har funnits i några år nu. Den publiceras via Googles ”Blogger”. Sedan ett par år publiceras den även här bland de externa bloggar, som SN har.

När jag igår lade in ett blogginlägg här på Gubbloggen, som min blogg kallas hos SN, och skulle kolla stavning och sådant, som man använder funktionen Förhandsgranska till, såg jag att SN infört ett förändrat utseende på bloggen. Tidigare fanns i vinjetten egna foton, i mitt tycke ganska fina sådana. Nu fanns i stället reklamblaffor över hela sidan som någon sorts överskrift till mitt inlägg. För tillfället gällde det ett bilbolag och ett byggbolag eller kanske båda två. SN hade inte informerat mig om ändringen, än mindre frågat om synpunkter. Den som till äventyrs vill läsa min blogg, skulle alltså i fortsättningen mötas av stora reklambudskap och möjligen få uppfattningen att jag sponsras av olika företag i det jag skriver. Och detta utan att jag haft något som helst att säga till om. Det gillar jag inte. Min blogg, kommer därför inte att finnas kvar hos SN. Jag avslutar Gubbloggen hos SN idag med ett sista inlägg. Det är säkert inte många som kommer att märka det eller sörja det, om ens någon. Men någon dj…a ordning får det vara. Ska jag bidra till att göra reklam för något, vill jag bli tillfrågad. Mitt ställningstagande har inte med pengar eller reklamintäkter för egen del att göra. Att SN behöver sådana, förstår jag.

I fortsättningen får ev. intresserade läsa bloggen som vanligt men via ”Blogger” och då slipper man se reklam. Webadressen är:

www.mikaelclemensblogg.blogspot.com

Läs Mer

Ett förskräckligt aktstycke

I brevlådan igår låg en liten folder med en slipsförsedd ung man tittande bort i fjärran på bild på framsidan. Sverigedemokraterna gör reklam för sig. Tid för Sverige har man använt som titel på pamfletten. Han ser väl trevlig ut den där Åkesson. Man kan nästan inte ana av bilden att där bakom döljer sig en rasist och kanske rent av en nazist. Åtminstone var hans föregångare i partiet nazister, ett gäng andra också. Fast numera förnekar de alla det, utom när de uppträder anonymt på Avpixlat eller andra obskyra sajter.

Texten i broschyren jag just fått i brevlådan upplyser i svepande ordalag om att allt i Sverige är elände. Landet befinner sig i kris, vitala samhällsfunktioner har allvarliga problem, landet slits isär och det går i rasande fart. Splittring, segregation och polarisering. Vi har förlorat optimism, hemkänsla och tillit. Sverige befinner sig i den värsta samhällskrisen i modern tid. O.s.v. Det är tydligt vad partiet vill. Med dessa ogrundade domedagsprofetior och denna skräckpropaganda vill man skrämma människor, så mycket att de griper efter halmstrået – Sverigedemokraterna. Genom antydningar och anspelningar vill man tala om för läsaren att, trots att man påstår motsatsen, invandringen är det som skapat allt elände. Vi kommer aldrig att välkomna dem som kommit hit för att förstöra eller leva på vår bekostnad, säger Sverigedemokraterna. Budskapet är tydligt, även om man försöker dölja det i allehanda floskler.

Vi ska alla stå upp för vår plats i världen är den avslutande plattityden i detta förfärliga aktstycke. Den här typen av försändelser vill jag inte ha i min brevlåda. Vi har satt upp en lapp på lådan att vi inte vill ha reklam. Man räknar inte samhällsinformation som reklam men jag kan lugnt påstå att den här broschyren inte innehåller ett enda spår av saklig information. Jag undrar, vem som ligger bakom distributionen av den här ofrankerade skräpposten.

Läs Mer

Högt spel

Spänningen stiger. Inte så mycket inför fotbolls-EM som inför den brittiska folkomröstningen om EU-medlemsskapet. Cameron kampanjar friskt för ett nej till “brexit”. Vilka skäl var det egentligen han hade för att utlysa en folkomröstning? Inte vet jag. Jag tror han ångrar sig nu. Spelbolagen påstår att det kommer att bli ett rungande ja till att vara kvar i EU. Opinionsinstituten säger att det väger ganska jämnt mellan ja- och nejsidan men det spelar mindre roll, för de engelska opinionsinstituten anses alltid ha fel.

Skulle engelsmännen, mot de flestas förmodan, vilja lämna EU, blir det inte bara besvärligt att komma fram till hur det ska gå till. Det kan bli ett mycket hårt slag mot hela EU-idén. De ekonomiska nackdelarna för Storbritannien av ett “brexit” är svåra att överblicka, tydligen. De flesta tycks ense om att det skulle få kännbara ekonomiska konsekvenser både för engelsmännen och EU, särskilt för engelsmännen. Men det känns som om EU kan förlora mycket mer än så och faktiskt börja skaka i sina grundvalar. I ett av de största EU-länderna, Frankrike, är EU-skepsisen t.ex. redan mycket stark och den lär tillta, om UK lämnar.

På många sätt, inte minst säkerhetspolitiskt, sitter engelsmännen sedan länge rejält fast i knä’t på amerikanerna. Ett “brexit” skulle göra engelsmännen ännu mer amerikaniserade. Vilka utsikter för “the limies”! Sämre ekonomi, större arbetslöshet och ett ännu större beroende av ett USA, som i värsta fall får en okunnig, omdömeslös opportunist som president. Oj, oj.

Läs Mer

Brokig bakgrund

Åkte förbi Roslags Bro nyligen. Därifrån kommer en del av min släkt genom min morfar Emil. Emils pappa var vallonättling men genomsvensk fjärdingsman på orten. Emil började sitt arbetsliv som lantmätarlärling med en årslön på 200 kr och och ett par stövlar, tror jag att han berättade någon gång. Mormor kommer från Vasa i Finland. Där har jag aldrig varit men det lockar lite, kanske av andra skäl än att mormor föddes där. Mormor kom till Sverige redan som barn runt förra sekelskiftet, tillsammans med modern och fyra eller fem av de sex eller sju i barnaskaran Syrén. Farmor Aimée har en speciell bakgrund med sin mamma Josephine från Fribourg i franska Schweiz och sin pappa Johann från Livlands ryska delar. Hur Josephine efter en tid i Odessa som guvernant, träffade Johann, vet man inte men de flyttade till Sverige runt 1880. Bombi Bitt och jag har en gemensam bakgrund i Vollsjö i Skåne, barndomsort för farfar Anders, som jag aldrig träffat. Anders hann därifrån, innan Piraten skrev sitt och hamnade senare, via Blekinge, i Stockholm med efternamnet Clemens. Jag har någon uppgift om var familjen, som då hette Andersson eller Nilsson (växlade varannan gång liksom), bodde i Vollsjö men uppgiften är osäker och jag gissar att ett besök i Vollsjö inte skulle ge något särskilt, bara för att farfar kommer därifrån.

Tja, släktbanden är mest spännande för de närmast sörjande men det, som kan ha ett lite mer allmänt intresse, är väl brokigheten i bakgrunden. Själv kallar jag mig kort och gott stockholmare. Född där och med föräldrar, som föddes där, men som för de flesta andra finns både det ena och det andra, om man går några generationer tillbaka. Värt att tänka på, när någon sverigedemokrat, med eller utan järnrör i handen, påstår att Sverige är hans land och inte Soran Ismails och när allt fler höjer rösten för högre hinder mot invandring även för människor med akuta behov. Men att fråga sig och undersöka, hur svenska Ekeroth, Åkesson & co egentligen är, är inte värt besväret och vore dessutom fel väg.

Läs Mer

Sverige, Sverige, fosterlaaand

Så har det varit nationaldag en gång till. Sverige, Sverige, Sverige, hurra! Svenska flaggan gul och blå!

images

Ett sätt att se på saken är att det finns mycket fint och bra att fira i Sverige och att man kan skatta sig lycklig över att ha fötts här. Född just när andra världskriget tog slut, har jag vuxit upp och levt hela mitt liv i ett land med fred och frihet och ett materiellt välstånd som saknar motstycke, i ett land där någorlunda rättvisa och jämlikhet råder och där mänskliga rättigheter respekteras. Det är värden, som man verkligen inte ska raljera om utan som man ska vara tacksam för att ha fått ha omkring sig.

Men lite smolk i glädjebägaren kan man ändå ägna sig åt. Man kan undra över, varför vi egentligen vill fira allt det fina i vårt land med en särskild nationaldag. Det gick ju bra förr, utan en särskild helgdag för nationen. Fast det är klart, svenska flaggans dag fanns. Ja, ja men ändå. Jag har inga problem med att en kristlig helgdag försvann. Det finns gott om dem kvar. Men i dessa tider av ökande högerextremism, bruna och svarta krafter i de flesta av Europas länder och en tilltagande nationalism på många håll, smyger sig en oroskänsla på. Vi har alla läst massor av böcker och artiklar och sett filmkilometer på filmkilometer om, vad tyskarna höll på med under första hälften av förra seklet. Ändå verkar det som om någon osynlig kraft under vår tid vrider samhället åt det hållet. Trots allt vi hört och sett, klär allt fler ut sig i gamla fascist- eller nazistsymboler och söker sig allt fler politiskt ut på den extrema högerkanten. Ligger ren och skär rasism bakom eller är det så enkelt att folk i den välmående delen av världen är oroliga för att de sämre lottade ska komma och dela eller rent av stjäla tillgångar och välstånd? Enskildas maktambitioner och rikedomstörst dyker som alltid upp, där utrymme ges och blåser på utvecklingen, om det gynnar de egna intressena.

Med ett sådant resonemang kanske nöjet på nationaldagen skulle grumlas lite för de ivrigaste flaggviftarna. Det skulle inte göra något.

Läs Mer

Nöje för panschisar och andra

När man åker på vägen med husbil, hälsar man artigt på alla husbilar, som man möter. Det bara är så. Husbil är en ny upplevelse för oss. Kul och spännande. Lilla valpen stortrivs och klagar aldrig. Hon gillar mest att få vara med och nära. Vi klagar inte heller. Att åka runt i vårt vackra land och stanna i stort sett var som helst för måltider här och övernattning där är livet på en pinne. Lätt att våldgästa vänner och bekanta också, eftersom intrånget är ganska begränsat, när man har med sig själva hemmet.

Nya insikter får man av att köra husbil, t.ex. att det är bekvämt att hitta en uppställningsplats för natten, som är någorlunda vågrät åt alla håll, t.ex. att det finns appar för att hitta uppställningsplatser, att man måste hitta påfyllningsplatser även för gasol, t.ex. att själva husbilen visserligen är lättkörd men väldigt lång och dessutom vindkänslig, t.ex. att det är bra med ett stort kylskåp ombord och att t.ex. att det är bekvämare med ett säkerhetsbälte till hunden än en bur, som står i vägen, var den än placeras.

Roliga och intressanta utflykter väntar. Skåne och närområdet har vi redan börjat utforska. Sedan ska det bli Norrland, Norge och Gotland. På sikt blir det kanske en långresa i Europa. Det får vi se. För dagen är det besök hos brukshundsklubben i Norrtälje.

Läs Mer

Språkpolis…

… vill man inte vara, särskilt inte som pensionär, som stelnat i det man vande sig vid för många decennier sedan. Men jag tänker att man kan få tycka och tro något ändå. Minns en språklig trend för ganska länge sedan, när människor, särskilt de som ville framstå som intellektuella, började säga jag känner att i stället för jag tycker att. Det var väl inte så märkvärdigt egentligen. Det kunde de väl få hålla på med. En liknande trend har dykt upp för en tid sedan. Nu säger var och varannan person jag tänker att i stället för jag tycker eller tror att. Kanske är det den globala datorengelskan som smittat av sig med sitt think för både tror, tänker  och tycker. Tja, det går väl bra.

Lustigt det här med uttryck, som sprids och får fart. En del stannar, andra är kortvariga moden. För inte länge sedan var det vanligt att säga så klart i stället för förstås eller liknande. Användningen av här och nu och där och då tycks ha avtagit. De lite snobbigare säger numera kontext i stället för sammanhang. O.s.v.

Läs Mer

Pang, pang

En upprörd sportskytt påstod nyss i morgonnyheterna på teve att nya regler om vissa halv- och helautomatiska vapen var helt meningslösa. Hon försvarade dessa vapen, som möjliggör ett särskilt sorts sportskytte. Man kommer inte åt någon brottslighet och man dödar en hel sport, utbrast hon. Det kommer att finnas lika många illegala sådana vapen, även om den civila legala användningen begränsas, sade hon. Man såg några sådana vapen i bild. Förskräckliga pjäser, som möjligen passar i krigssituationer och för att skjuta ihjäl många människor samtidigt. Utmärkt, tycker jag om man dödar en hel sport, som går ut på användningen av sådana vapen. För min del har jag mycket svårt att förstå fascinationen för sådana vapen. Jag kan inte se några som helst skäl för att inte begränsa den civila användning av dem. Med samma logik som den upprörda sportskytten, skulle man kunna tillåta privata kulsprutor, granatkastare, haubitsar eller stridsvagnar, om någon vore dum nog att vilja skaffa sådana.
 
Associationer till vapeneländet i det amerikanska samhället ligger nära till hands. En utveckling åt det hållet vill vi inte ha. 

Läs Mer

Laxne eller Freja eller båda

Skolfrågan i Laxne väcker upprörda känslor i norra delarna av hemkommunen Gnesta. Laxneborna låter höra från sig och det har hänt förr. Politikerna i kommunen, den oheliga majoritetsalliansen mellan S och M, vill lägga ner skolan i Laxne. Oppositionspartierna i kommunen har inte mycket att säga till om. Man kan möjligen tycka olika om behovet av en skola i Gåsinge-Dillnäs men, som MP tydligt och förtjänstfullt påpekat, man ska åtminstone ha ett fullständigt och korrekt underlag för beslutet. Sådant har ännu inte presenterats, så man får väl utgå från att det ännu är ganska långt kvar till slutligt beslut.

Jag minns diskussionerna för länge sedan, då skolan i Gåsinge-Dillnäs fortfarande låg i Blacksta/Skeppsta. Vid ett möte om den var alla politiska partier med på att restaurera skolan. Vid nästa möte, ganska snart därefter, hade nästan alla partier ändrat sig och förespråkade den nya skolan i Laxne, som sedan blev verklighet. Det blev en jättefin skola och personligen gillar jag tanken med att bevara även mindre skolor. Ju större skolor, desto större problem, har jag nog alltid tyckt, även om det är lite tillspetsat uttryckt. Tendensen att skapa centraliserade jätteskolor bäddar inte för en bättre svensk skola, möjligen en billigare. Å andra sidan får man ju inse att det finns någon nedre gräns för antalet elever både av ekonomiska och sociala skäl.

Hur som helst, bästa politiker i kommunen, börja med att se till att ta fram ordentlig information och vettigt underlag för beslut i frågan, lämpligen före beslutet! Jag kan hoppas att en sådan utredning visar att skolan i Laxne kan behållas. Att det ändå finns behov av ytterligare någon skola i centralorten, t.ex. i Frönäs, är en annan sak.

________________
Efter att i SN ha läst att den politiska majoriteten nu är enig om att lägga ner Laxne skola, är min slutsats att den eniga majoriteten inte bryr sig särskilt om att lyssna på kommuninvånarna eller på oppositionen. Det första beslutet av flera är fattat. Drivs det här beslutet igenom även på högre nivå utan att frågetecknen om underlaget rätats ut, kommer det att slå hårt mot de allsmäktiga majoritetspartierna i Gnesta, M och S.

Läs Mer

En pensionär och hans dator

Jag ägnade en god del av en förmiddag nyligen åt att uppgradera operativsystemet till min dator. Jag har en jättefin dator, som jag varit nöjd med i ganska många år nu men även datorer blir gamla, mycket fortare faktiskt än vi. Datorerna kan å andra sidan föryngras i viss mån genom uppgraderingar. I samband med installation av något annat program, såg jag att jag behövde ha en modernare version av operativsystemet till datorn. Jag behövde uppgradera det befintliga. Sagt och gjort. De har fina namn operativsystemen till Apple-datorerna, Snowleopard, Yousemite och nu El Capitan. Tja, det gick väl bra att ersätta det gamla, vad det nu hette. Jag märkte faktiskt inte någon större skillnad men det kostade å andra sidan inget. Jo, datorn blev nog lite långsammare.

Men sedan skulle jag ta fram en bild, ett foto som jag har i programmet iPhoto och märkte då att det programmet inte längre fanns kvar i datorn. Jag letade. Och letade. Till slut kollade jag i Finder som det kallas i “Mackar” och fann ett spärrmeddelande. För att kunna använda iPhoto, måste det uppgraderas, stod det, gå till Apple Mac Store och uppgradera kostnadsfritt. Varför man måste uppgradera just det programmet manuellt, framgick inte. Men jag försökte. Tyvärr, gick det inte att hitta iPhoto någonstans. Jag blev till slut tvungen att kontakta Apples supporttjänst, där jag talade med olika personer, alla mycket vänliga för att till slut hamna hos en särskilt kunnig rådgivare, som kunde hjälpa till. Jag kan säga att det inte var någon lätt sak att ordna detta ens för en expert, tydligen extra svårt för att jag inte använder iCloud. Detaljerna runt saken lämnar jag utanför här men förklaringen är att programmet iPhoto kommer att läggas ner. Det underhålls inte längre eller nå´t. Så det går inte att hitta någon uppdatering hos Apple Store, som det stått på min skärm att man kunde. IPhoto ska ersättas av ett annat program, som heter Bilder. Jaså. Med hjälp av Bilder konverterade jag mina foto-bibliotek enligt rådgivarens instruktioner. Bilder verkar fungera bra det också men en förklaring hade varit på sin plats.

Hela saken, att få ordning på programmet som jag redan använt i många år och tillgång till mina bilder, tog väl ett par, tre timmar. Letande på datorn och på nätet, väntan i telefonköer, diskussioner med supportpersoner, konvertering o.s.v. Tur att man är pensionär. Eller inte, för jag har en känsla av att folk i de unga datoruppfödda generationerna hade löst det här själva på fem minuter.

En annan slutsats kan vara att tekniken inte ska prioriteras framför användarintressen. Apple har haft framgång med användarvänliga datorer men det här var inte användarvänligt. Även pensionärer är användare.

Läs Mer