Slottssprinten 2018

Det finns ett ord som överskuggar alla andra när rally ska beskrivas av entusiasterna. Är det inte ”fränt” är det inte rally. Typ. Och inget fel med det, rally är och ska vara full satsning. Givetvis hänger det på förarens och kartläsarens kunskaper om den fulla satsningen leder till dikes- eller pallkänning. Och förutom kunskaperna bakom instrumentpanelen krävs förmågan att sälja in sig hos ett antal sponsorer, mekaniska färdigheter och en förstående omgivning (det s.k. ”teamet”). Och vi som kollar på rally njuter i regel av varje sekund, mellan dammattackerna.

Pontus Florin Eskilstuna MK Marcus Jansson Storfors MK
Jag har inte sett särskilt många rallytävlingar men en förare som utmärkt sig med att alltid satsa fullt är Eskilstuna MK:s Pontus Florin (med kartläsare Marcus Jansson, Storfors MK) vid sin sida. Här piskar de iväg Hondan på en vådlig färd över det stora hoppet i slutet av specialsträcka 5 på årets Slottssprint. De landade och kom in på 2:a plats i klass 4, 20:e plats i totalen.

Som vanligt när jag ska försöka göra ett trevande närmande till en rallytävling är jag osäker på hur, var, när. Katrineholms MK:s fantastiskt trivsamma rallytävling Slottssprinten har fördelen att ha start och målgång samt depåområde vid Ericsbergs Slott. Två stenkast och en spottloska från mina hoods i Stigtomta. Grusvägarna är som på de flesta ställen helt okända för mig och däri ligger utmaningen för mig som vill fota på något bra ställe. Definitionen av bra kan diskuteras men det ska ju helst inte vara en lång raka utan någon som helst klurighet eller utmaning för ekipagen som visslar förbi. Äta damm kan jag göra men då vill jag ju att det ska finnas något för ögonen att ta del av också. Om mitt action-fotograferande skulle misslyckas är i alla fall omgivningarna vid Ericsbergs Slott en räddningsplanka att hålla fast vid för mig som fotonörd.

Publikparkering Slottssprinten
Inte långt från väg 52 hänvisas man som rallypublik att köra ut på grödorna för att parkera bilen och gå sista biten upp mot slottet och tävlingsområdet när Slottssprinten avgörs
Ericsbergs Slott
Rosor är röda, sörmländska slott är gula. Och så är det vid Ericsbergs Slott på vägen mellan Nyköping och Katrineholm.
Ericsbergs Slott
Ericsbergs Slott tornar upp sig och på ägornas bakgårdar håller Slottssprinten till en gång varje sommar.
Depåområdet Slottssprinten
Depå- och serviceområdet för Slottssprinten breder ut sig rejält. 180 ekipage är satt som tak för anmälningarna men i år togs drygt 200 anmälningar emot (med vetskapen att det alltid är några som tvingas lämna återbud i sista sekunden).

Av de fragment jag snappat upp sedan fredagskvällens uppvisningskörning fanns ett rejält hopp i slutet av specialsträcka 5. Några hundra meter från målgången vid slottsmuren var detta tänkbara och tacksamma fotoställe inom räckhåll. Hägrande för mig och en stor lockelse för många andra av traktens rallypublik. Efter att ha tillbringat några timmar på den stenhårda och kruttorra åkern bredvid sträckans grusade färdsträcka konstaterar jag att många av åskådarna var annorstädes ifrån. Var det inte bergslagsmål så klingade småländskan eller andra goa dialekter klart och tydligt från brassestolarnas inre.

Speaker Slottssprinten
Tävlingens speaker satt där sista specialsträckans allra sista böj ledde till målportalen. Bra koll och inför fragment av rallyts åskådare kunde han förkunna hur allt förlöpte med sluttider, placeringar m.m.
Slottssprintens målgång 2018
Slutrakan efter hoppet tog bilarna till ladugårdsbacken och den hägrande målgången
Målgång Slottssprinten
In genom portalen och sedan var Slottssprintens tävlingsdel över för året 2018. Som vanligt tog därefter den stora Festen i slottsträdgården vid. Här ser du Erik och Emil Corell från SMK Nyköping gå i mål som 10:or i klass 4, B-förare 2WD.
Rallypublik Ericsbergs Slott
För många var möjligheten att se hoppet i slutet av specialsträcka ett lockande alternativ och även om man kunde gå ännu närmare krönet stannade många där trädens skugga fortfarande kunde erbjuda lite svalka.
Hoppet specialsträcka 5 Slottssprinten 2018
Bredvid bilvraken från fredagskvällens monstertruck-uppvisning hamnade jag och många andra för att konsumera rally denna dallrande varma julilördag.

En nackdel med att fota slutet av den sista specialsträckan på ett rally är att en del fordon redan är ute ur leken. Vill det sig illa beror det på misstag av de som sitter i rallybilen men oftare är det mekaniska fel eller trubbel med drivlinan som sätter punkt tidigare än vad det var tänkt. Surt, givetvis, men något som alla inom sporten är medvetna om. I depåområdet pratade jag med en frustrerade Robin Norling, SMK Nyköping, som nu tvingats bryta en av deltävlingarna i ”1300 Rallycup”. Efter specialsträcka 2 rasade motorn och den enda trösten i eländet är att Robin inte hade långt hem till Nyköping.

Robin Norling Mattias Sundström SMK Nyköping
Shit happens. Robin Norling med kartläsare Mattias Sundström tvingades bryta årets Slottssprint efter SS2 med motorras.

Jag fotade så gott jag kunde från en position strax efter det stora hoppet. När huvuddelen av klass 1-bilarna i den fyrhjulsdrivna klassen passerat uppstod tyvärr en personskada med ambulansfärd som följd. I närmare en timme var det stopp och på-stället-halt i tävlingen. När den återupptogs fortsatte jag min bevakning men rörde mig sakta närmare och t.o.m. förbi hoppet för att få några varierande bilder. För den som letar efter sitt bilnummer i mitt bildgalleri så kan jag meddela att jag gav upp och slutade fota ungefär när startnummer 118 passerat. Det finns förvisso några slumpvisa bilder från slottsområdet på bild också, och det behöver inte vara det sämsta.

Pontus Jakobsson SMK Nyköping Martin Andersson Götene MK
SMK Nyköpings Pontus Jakobsson med Martin Andersson från Götene MK bredvid sig vann klass 2, A-förare 2WD.

För den som vill ha stenkoll på resultaten i Slottssprinten 2018 väljer jag att länka till resultatservicen för tävlingen som du hittar HÄR >>> Nu när jag kortfattat sammanfattar den lilla del av tävlingen som jag såg så gör jag det ur ett Nyköpingsperspektiv där några av SMK Nyköpings deltagare fastnade på kamerans minneskort.

Hampus Jakobsson Jens Jakobsson SMK Nyköping
SMK Nyköpings Hampus Jakobsson med Jens Jakobsson bredvid sig tog sig fram till en tredjeplats i klass 4, B-förare 2WD.
Jonna Eson Brådhe SMK Nyköping Annie Hellstadius Kullings MS
SMK Nyköpings Jonna Eson Brådhe, RallyJonna för de flesta, tävlade tillsammans med Annie Hellstadius från Kullings MS och kom 9:a i klass 4, B-förare 2WD.
Christoffer Haglund Patrik Johansson SMK Nyköping
Christoffer Haglund och Patrik Johansson från SMK Nyköping tog sig i mål som 5:or i klass 4, B-förare 2WD.

Med ett försök att få till så varierande bilder som möjligt från Slottssprinten 2018, trots att jag var lat och bara besökte en enda punkt, har jag satt samman ett bildgalleri med 255 bilder som du hittar HÄR>>>. Om ”din” bil inte finns med så har jag inte heller fotograferat den. Tyvärr. Jag är hur som helst jättenöjd att jag tog mig tid för att titta till Slottssprinten 2018 och jag lyfter på hatten inför arrangörsklubben Katrineholms MK som verkligen vet hur de ska få till ett av landets allra populäraste rallytävlingar. Utomordentligt bra jobbat!

Läs Mer

Eskilstuna och Linköping delade poängen

Eskilstuna United DFF har en rad av starka säsonger i Damallsvenskan på sitt samvete. Efter att de säsongen 2013 vann den allra första upplagan av Elitettan (tidigare näst högsta damnivån som var uppdelad i Norr- respektive Söderettan) så har Eskilstuna-laget under Viktor Erikssons ledning varit 7:a, 2:a, 3:a och 3:a. Till denna säsong skedde ett tränarbyte som varade fram till mitten av maj då Jonas Björkgren fick lämna sitt uppdrag. Varför? En resultatmässigt bedrövlig start av säsongen 2018 som fortfarande gör att Eskilstuna United denna säsong ska ha som enda mål att slippa nedflyttning. I ett annat läge är faktiskt söndagens motståndare Linköpings FC även om de också avslutade sin huvudtränares (Marcus Walfridson) kontrakt i början av maj efter en misslyckad inledning av seriespelet. Linköping har upplevt ett par helt makalöst starka säsonger och med överlägsen marginal blivit svenska mästarinnor både 2016 och 2017. Trots en medioker start i år kan de unna sig lyxen att fortfarande hoppas på att nå serietoppen när 22 omgångar är spelade den 27/10.

Sonia Okobi Eskilstuna United Anna Oskarsson Linköpings FC
Mycket stod på spel på Tunavallen när Damallsvenskans första halva stängdes och Eskilstuna United tog emot Linköpings FC. Två lag som inte vill annat än avancera uppåt i tabellen. På bilden ser du Uniteds Sonia Okobi och LFC:s Anna Oskarsson.

Elitidrott är vansklig. Belöningen vid positiva resultat är hög men när det inte går som man hoppats är det desto brutalare. Något som också satt sin prägel på Eskilstuna Uniteds hejarklack Tuna 12. Tyvärr tyckte jag det under delar av söndagsmatchen inte alls lät roligt från vissa i klacken. En positivare ton kom från motsatta långsidans klack från Linköping med namnet Lejonflocken. De hade i och för sig en matchutveckling fram till den 78:e minuten som var i deras lags favör.

Tuna 12 Tunavallen
Eskilstuna Uniteds klack Tuna 12 har, vad jag vet, varit föregångare när det gäller hejarklackar i Damallsvenskan
Lejonflocken Tunavallen
Linköpings FC:s klack Lejonflocken har efter de senaste två säsongerna kunnat hylla sitt lag som mästarinnor vilket minsann inte är en direkt tråkig sysselsättning

För de 1077 åskådarna som sökte sig till den värmedallrande Tunavallen i Eskilstuna under söndagens sena eftermiddag var det kanske en dag med fotbollsbaksmälla av värsta sorten. De svenska herrarnas sorti i VM-kvartsfinalen mot England dagen innan låg måhända som ett våtvarmt omslag av fetvadd runt vars och ens sinne. Å andra sidan är damfotbollen relativt sätt befriad från mycket av det som skaver alldeles väldigt mycket hos mig när jag ser hur herrspelarna beter sig på en fotbollsplan, och söndagens damallsvenska match hade allt och lite till av det man vill få serverat när man tittar på live-sport. Damfotboll och Damallsvenskan är sannerligen produkter att vara stolt över samt marknadsföra för att nå ut med till många, många fler!

Tunavallen Eskilstuna
Gassande julisol över Tunavallen i Eskilstuna
Damfotbollspublik Tunavallen Eskilstuna
Hälften av publiken hade denna gång sökt sig till svalkan på skuggsidan av Tunavallen

Det har varit en del turbulens på huvudtränarsysslan i både Eskilstuna och Linköping. För det sörmländska laget landade lösningen i att Magnus ”Munken” Karlsson tog över ansvaret. Ett tryggt och välbekant namn för Eskilstunas stoltheter, minst sagt. I skrivande stund, ett par dygn efter söndagens match lagen emellan, blev det klart att den temporära lösningen med Henrik Jensen (som gjorde sin sista match som LFC-tränare mot just Eskilstuna) fått en lösning i och med att Olof Unogård från och med nu tar över huvudansvaret. Ett ytterst intressant tränarnamn som för mig sammankopplas med en tränare som alltid får med sig spelarna i lagen han tränar. Kvar i rollen som assisterande tränare blir Charlotte Rohlin, en tidigare spelare med närmast ikonisk aura runt sig i Linköping.

Magnus Karlsson Eskilstuna United DFF
Sammanbiten inför söndagens match, Uniteds tränare Magnus Karlsson känner måhända av pressen att plocka poäng för att ta sig ur lagets prekära läge innan säsongen är över
Charlotte Rohlin Linköpings FC
Jag var med när Charlotte Rohlin tog avsked av hemmapubliken på Linköping Arena då hon lade skorna på hyllan efter säsongen 2015. Nu är hon tillbaka inom elitfotbollen men i rollen som assisterande tränare.

Inför denna säsong har Eskilstuna United haft en hel del spelaromsättning att balansera. Det är dock ingenting i jämförelse med vad Linköpings FC baxat runt både inför förra och denna säsong. Det kostar på att få omvärldens ögon på spelarna i laget då man vinner ett mästerskap. Det som hänt direkt efter söndagens match med spelartruppen i Linköping är också anmärkningsvärt då en del förändringar annonserats. Ett tungt tapp är att engelska Natasha Dowie lämnar, den allsvenska skytteligans ledare med sina 9 mål (och överlägset bäst i LFC så här långt i seriespelet). LFC är inte paralyserade utan har också presenterat en del nytt. More to come, skulle jag tro. Eskilstuna United är ute med kollekthåven sedan en tid och försöker få fram pengar till en värvning. Potential finns i den befintliga truppen men där har också dåligt självförtroende rotat sig och sådant är rackarns tufft att skaka av sig. En galet positiv comeback fick i alla fall hemmapubliken se under söndagen då Annica Svensson efter lång, lång skadefrånvaro äntligen fick spela allsvensk match igen. Och som hon gjorde det! Mer om det lite längre ner i texten.

Adli Assali Pernilla Larsson Jilan Taher
Domartrion på Tunavallen i söndags bestod av huvuddomare Pernilla Larsson med assisterande domarna Adli Assali samt Jilan Taher vid sin sida
Eskilstuna United DFF
Eskilstuna Uniteds startelva den 8/7 2018 då de mötte Linköpings FC hemma på Tunavallen
Linköpings FC
Linköpings FC:s startleva på Tunavallen i damallsvenskans 11:e omgång den 8/7 -18

Det blev en fotbollsmatch som började bedrövligt för hemmalaget. Kanske ska jag omformulera mig och istället skriva att matchen började som laget själva förväntade sig utifrån deras tabellposition. Tron på den egna förmågan i botten, ett för motståndarna frikostigt och lite inbjudande försvarsarbete och naturligtvis trillade både 0-1 och 0-2 in utan att Linköping såg ut att förta sig. 0-1 gjordes i 10:e minuten av Filippa Angeldal, 0-2 knoppade Kosovare Asllani in i 18:e minuten.

Filippa Angeldal Linköpings FC
Filippa Angeldal gav Linköping en tidig ledning med sitt 0-1-mål mot United i 10:e minuten
Kosovare Asllani Linköpings FC
Linköpings Kosovare Asllani nickade in 0-2 i 18:e minuten mot Eskilstuna United på Tunavallen i Eskilstuna

Nävar knöts, blickar fokuserades, sinnen skärptes. Svett lackades också, men det gjorde det för båda lagens spelare. Någonstans och med några medel kom hemmalagets spelare i balans med omvärlden. Lagkaptenen Petra Johansson visade vägen, vann boll på mitten med sin kompromisslösa stil och när hon dundrade in 1-2 gav hon hopp och tro i lagkamraternas hjärtan. Vi andra plitade ner matchminut 24 för det extremt viktiga reduceringsmålet.

Petra Johansson Eskilstuna United
Blixtar och dunder, Eskilstuna Uniteds Petra Johansson reducerade mot det lag hon en gång tillhört

Den sista kvarten av första halvleken visade upp en scenförändring där United agerade som det hemmalag de onekligen var. Linköpings prestation matchen igenom höll en mycket jämnare nivå och den vinnarkultur som klubben byggt upp under åren såg ut att kunna ge dem en fördel när det drog ihop sig. Andra halvlek var tuff och jämn och United skakade fram chanser som bl.a. ledde fram till den hörna där Vaila Barsley trycktes i backen och straff utdömdes. När matchuret stod på 54:e minuten stegade Lisa Dahlkvist fram till straffpunkten. En syn som många (alla?) av oss förknippar med Sveriges straffsparksläggning mot USA och en psykande Hope Solo i OS-kvartsfinalen 2016. Lisa lika säker denna gång och 1-2 blev 2-2. Nästa straff var dock inte lika framgångsrik.

Lisa Dahlkvist Eskilstuna United DFF
Lisa Dahlkvist stegar fram mot straffpunkten och kvitterar till 2-2

Linköping var långt ifrån ett slaget lag. De jobbade på tålmodigt och jagade ett nytt ledningsmål. De lyckades också och efter en välslagen hörna från Kosovare Asllani i 73:e minuten nådde Janni Arnth Jensen högst i en nickduell vilket gav notoriske målskytten Natasha Dowie läge för 2-3. Starka protester från de bakre leden hos United till ingen nytta (möjligtvis hävdade de att det var offside).

Natasha Dowie Linköpings FC
I sin sista (?) match för Linköpings FC gjorde engelska Natasha Dowie 2-3 med knappt 20 minuter kvar av matchen mot Eskilstuna United

Med kvarten kvar av matchen hade mittfältskrigaren Petra Johansson sprungit sig till kramp i värmen. Byte förbereddes och i 76:e minuten lämnar Petra planen samt sträcker över sin kaptensbindel till inhopparen Annica Svensson. 14 månaders elände och rehab var äntligen över, hemmaarenan och publiken hade väntat länge nog att få välkomna slitvargen med så många matcher på högsta nivå i bagaget. Två minuter efter att Annica blivit inbytt utdömdes ännu en straff för hemmalaget, en straff som dock Lisa Dahlkvist inte fick se leta sig in i nätmaskorna. I situationen efteråt kom dock 3-3 och vem stod där med armarna i vädret om inte Annica Svensson!? Comeback deluxe, jisses. Om ett slutresultat ska fastställas kan det gärna få göras på detta sätt och även om alla har sin lojalitet med olika lag och förhoppningar om resultat hit och dit är det omöjligt att inte känna med en spelare som Annica i den stunden.

Annica Svensson Eskilstuna United DFF
Eskilstuna Uniteds Annica Svensson fick göra comeback och som hon gjorde det! Efter endast några minuter på planen kvitterar hon mot Linköpings FC och fastställer slutresultatet till 3-3.

Det flöjtades när någran stopptidsminuter passerat och båda lagens spelare sjönk ihop och pustade ut på planen. Värmen bestod trots att klockan närmade sig 19, inget av lagen hade egentligen någon lust att inte vinna denna kamp. Poängen som en seger hade inneburit var av stor vikt för dem båda, det ena laget för att få tätkänning och det andra laget för sin överlevnad i bottenskiktet. I egenskap av Nyköpings-kopplad sportbevakare hade jag självklart hoppats på speltid för Linköpings Tove Almqvist. Det skedde inte och förmodligen ser Tove sin chans i det tränarskifte som nu skett i LFC.

Tove Almqvist Linköpings FC
Nyköpingsfostrade Tove Almqvist fick inte visa upp sitt kunnande i sommaravslutningen av Damallsvenskan

Jag kämpade med kamerorna i skuggspelet på Tunavallen. Ömsom kolkällare, ömsom solarieljus. Ett bildgalleri blev det dock och du hittar det HÄR >>>

Som vanligt var mottagandet på Tunavallen trevligt och positivt. Jag njöt varje stund av det som både hemma- och bortalaget presterade under denna härliga fotbollskamp. Matcher som denna får mig att längta tillbaka till den damallsvenska scenen och jag ska försöka prioritera ytterligare någon match under hösten. Om det sedan blir på Tunavallen, Linköping Arena eller någon annan anläggning ska jag låta vara oskrivet. Avslutningsvis önskar jag alla spelarna ett riktigt härligt sommarlov!

Läs Mer

Språngnick gav oavgjort på Vallen

Division 5-derbyt under fredagskvällen på Folkungavallen hade egentligen allt man kan önska av en fotbollsmatch. Intensitet, kvalitet, ovisshet, underhållning, oerhört vacker omgivning, fördelaktiga väderförhållanden och intressanta förutsättningar. Att alla besökare trivdes rådde det inget tvivel på.

Division 5-derby IFK Nyköping Råby-Rönö IF
Topplaget IFK Nyköping avrundade vårhalvan av division 5-spelet med att ta sig an mittenlaget Råby-Rönö IF på anrika Folkungavallen

Fjolårets två möten mellan IFK Nyköping och Råby-Rönö IF blev heta historier som sedan följdes upp denna säsong med att IFK Nyköping tvålade till sina lantligare seriekonkurrenter med 3-2 på en av Rosvallas plastmattor i april. Om förra säsongen blev en besvikelse för IFK Nyköpings herrlag har denna säsong gått i dur. En imponerande andraplats så här långt med marginal ner till tredjeplacerade Södertälje FF. För Råby-Rönö IF har det däremot gått trögt under första halvan och det som funkade så bra ifjol har blivit en trudelutt med inslag av moll under våren 2018.

Domartrio Folkungavallen
Huvuddomare Mattias Karlsson singlar slant med assisterande domarna Sevinc Qurbanova och Shabbe Anwar bredvid sig. Lagkaptenerna Joakim Fahlén och Mikael Meza övervakar proceduren med enorm förväntan.

Det jag såg under fredagskvällens på Folkungavallens åvattnade och välsnaggade gräsmatta var ett Råby som spelade som jag känner igen dem. Här lägger man inte fingrarna emellan, det smäller utan att för den skull vara oacceptabelt fult. Laget blixtrar till med varierande uppspelssätt samt står stadigt i sitt försvarsagerande. Jag ser en hel del likheter med t.ex. hur Tystberga spelat de senaste åren.

Andreas Hillukkala Råby-Rönö IF
Råby-Rönö IF:s tränare Andreas Hillukkala

IFK Nyköpings fotbollsherrar känner jag igen mycket väl men det har ju nästan aldrig blivit av att jag sett dem i seriespelssammanhang. Den för året nya huvudtränaren Hampus Dahlström dök upp som en överraskning, i alla fall för mig. Laget agerar föredömligt när de har boll. Mycket rörelse, trygga med bollen och otroligt svåra att komma åt när de får hålla farten uppe. De lade en hel del energi på att sätta press på domare Mattias Karlsson men i mina ögon var IFK varken mer eller mindre oskyldiga än sin motståndare under gårdagens drabbning. Domar-Mattias tog dialogen och skötte uppgiften konsekvent och bra, tycker jag.

Hampus Dahlström IFK Nyköping
Hampus Dahlström har inför denna säsong tillträtt som ansvarig tränare för IFK Nyköpings fotbollsherrar
Dala och Ludde Dahlström
Tre generationer Dahlström fanns på Folkungavallen under fredagskvällen vilket jag tycker var fantastiskt trevligt att se. Dala och Ludde (Leif och Ludvig) är inte direkt anonyma personer inom Nyköpings sportvärld.

Råby-Rönö IF har under pågående uppsving lyckats locka till sig en stor och trogen publik som inte backar för att följa lagets förehavanden även på bortaplan. Nu är ju inte Folkungavallen i Nyköping avlägsen på något sätt och det blev nog jämnt skägg mellan antalet hemma- och bortasupportrar denna fredagskväll.

Fotbollspublik Folkungavallen
Att sitta ner på Folkungavallens träläktare för att titta på lokal fotboll är något som många gjort hittills och som förhoppningsvis många kommande generationer får chansen att göra
Hampus Lithén
En av Råbys trognaste supportrar är Hampus Lithén, nybliven svensk mästare i tyngdlyftning. Vid sin sida har han polaren tillika Stigtomta IF-spelaren Gabriel Hellman (ännu inte svensk mästare i någonting vad jag vet)

I den kvalmiga kvällsvärmen startade matchen med ett ordentligt hungrigt och taggat bortalag. Råby-Rönö tog också ledningen i 5:e minuten efter ett mål av Tobias Karlsson. Deras intensitet betalade sig och gav dem en plats i förarsätet under första halvan av den första halvleken.

Tobias Karlsson Råby-Rönö IF
Råby-Rönös Tobias ”TK” Karlsson gjorde derbyts första mål på Folkungavallen

Tabelltvåorna IFK Nyköping lät sig dock inte nedslås. Skam den som ger sig. Sympatiske Kerim Sehovic, förra säsongen i Oxelösunds IK, tog sig fram på högerkanten och prickade in 1-1 i 25:e minuten. Därefter var det ett jätteövertag för de kvicka hemmaspelarna medan bortalaget hade fullt upp med att inte släppa motståndarna allt för långt framför sig.

Kerim Sehovic IFK Nyköping
IFK Nyköpings Kerim Sehovic kvitterade till 1-1 i mitten av första halvleken

Hemmalagets dominans och övertag i matchen gav också ett ledningsmål endast tre minuter efter kvitteringen. Denna gång var det Pontus Kappel Eriksson som i ett motlägg framför Råby-målet drog längsta strået och petade in 2-1 förbi Didrik Bohlin i kassen.

Pontus Kappel Eriksson IFk Nyköping
Pontus Kappel Eriksson gav IFK ledningen endast minuter efter deras kvittering mot Råby

Det var riktigt jobbigt för Råby under resterande del av första halvleken. IFK gjorde det bra, mycket bra och jag förstod varför laget ligger där de gör i tabellen. Mixen av mycket unga och ordentligt rutinerade spelare i laget fungerar fantastiskt bra, tydligen. Nu kom pausvilan som en välkommen present för gästerna som behövde samla ihop sig och bryta det flow som hemmalaget befann sig i. Scenförändringen kom också, andra halvlek innebar ett massivt bollinnehav för Råby. Medan Råby brände ett antal chanser genom avslut högt över målet kunde IFK ligga och lurpassa för omställningar och sylvassa kontringar. Dock tycktes det som att jagandet utan boll tog på krafterna och hemmalaget sjönk djupare och djupare. När ett par minuter återstod av matchen, samtidigt som tankarna måste ha dykt upp i de flestas huvuden att stormen skulle kunna ridas ut, slås ett lågt och curlat inlägg nära mål som Råbys Martin Finnberg spångskallar i mål. 2-2 som efter ett par tilläggsminuter också visade sig skulle bli matchens sista mål.

Martin Finnberg Råby-Rönö IF
Martin Finnbergs orädda huvudspel gav 2-2 för Råby-Rönö IF i div 5-derbyt mot IFK Nyköping

Någonstans kändes det som att oavgjort var det mest rättvisa resultatet av denna match. De båda lagen hade haft sina starka perioder i matchen och med lite olika spetskompetenser jämnade det ut sig till sist, både på planen och i målprotokollet. Alla nöjda eller alla missnöjda? Mest gamnackar fanns förstås hos hemmalaget direkt efter slutsignalen, inte så konstigt eftersom de haft ledningen i 3/4-delar av tillställningen.

Jimmy Andersson Råby-Rönö IF
När skohjälpen blir av sekundärt intresse under en oviss situation ute på planen. Råbys Jimmy Andersson tappade helt fokus på vad han höll på med.

Folkungavallen kan nog vara en av mina absoluta favoritplatser att fota fotboll på. Allra helst i behagligt kvällsljus. Den gamla träläktaren, den fina järnvägsbron över ån, trädridåerna på sidorna av planen gör sammanlagt anläggningen till något som jag mer än gärna återkommer till gång efter annan. Jag plitade ihop ett bildgalleri från derbyt som du hittar HÄR >>>

Nu önskar jag båda lagen en riktigt behaglig sommarvila. Först ska vi alla heja fram Sverige till stordåd mot England i VM-kvartsfinalen och sedan vet jag att Råby ska ha sin sommarfest på Råbyborgen. När allt detta är avklarat går vi ner i varv!

Läs Mer

Silver European League Final Four 2018

Nyköping har denna sommar givits chansen att placera sig på volleybollkartan. I Rosvallas A-hall och dess kringliggande faciliteter har den europeiska volleybollfederationen (CEV) först placerat en gruppspelsomgång i herrarnas Golden European League och damernas Silver European League. Vi minns tillbaka till den 30/5 och 2/6 då bland annat de svenska herr- respektive damlandslagen fick visa upp sig och sitt kunnande. Allt toppades helgen den 16-17/6 då finalspelet i damernas Silver European League arrangerades i vår stad. Ett finalspel kallat Final Four där Sverige fanns representerade med sitt unga, talangfulla och uppåtgående lag men där även Albanien, Estland och Österrike fanns med och ville ha något att säga till om. En jakt på pokal, titel och spel i Golden European League kommande säsong.

Rosvalla Nyköping
Under helgen den 16-17:e juni var vädret ganska tacksamt för inomhusidrott
Rosvalla Nyköping
Ett par timmar innan första matchstart under Final Four-slutspelet dominerade lugnet och stillheten i A-hallen

En förutsättning för att ro iland ett arrangemang av denna digniteten är att ha många flitiga funktionärer. Och det finns i Nyköpings Frisksportklubb. Och alla dessa resurser behöver synkroniseras. Det är nästan svårt att greppa allt arbetet, all tid och all energi som bl.a. Lena Tholse och övriga frisksportare har lagt ner på försommarens fyra landskampsdagar.

Lena Tholse Nyköpings Frisksportklubb
En av Lena Tholses många genomgångar under helgens Final Four-slutspel. Inte det allra bekvämaste arbetsplatsvalet men det duger när man ständigt är i farten.

Lördagen den 16:e juni spelade de fyra inblandade lagen semifinaler. Klockan 16.00 möttes Sverige och Albanien i en match som slutade 3-0 i set till svenskorna. Det var aldrig något snack i denna semifinal, Sverige visade var skåpet skulle stå och det flyttades inte en millimeter när det väl ställts på plats. I lördagens andra semifinal möttes Estland och Albanien och här hade i alla fall jag trott att Estland skulle ha en god chans att slingra sig vidare till en finalplats under söndagen. Så blev det icke. Österrike segrade med 3-1 och därmed var söndagens spelschema fastställt. Bronsmatch klockan 16.00 mellan Estland och Albanien medan Sverige skulle möta Österrike klockan 19.00 i finalen.

Estlands volleybolldamer
Estland kunde jubla efter setsegern i första set mot Österrike i semifinalen men sedan tog det stopp och de förlorade med 1-3
Österrikes damlandslag
Österrike kunde vända och ta över lördagens semifinal mot Estland
Rebecka Lazic Sverige
Sveriges Rebecka Lazic gör sig redo att serva mot Albanien i lördagseftermiddagens semifinal som svenskorna vann med 3-0
Sava Thaka Albanien
Den långe Sava Thaka i Albanien var inte lättstoppad vid nät under Final Four-slutspelet i Nyköping

Lördagen övergick till söndag och därmed var vi framme vid avgörandets stund i Rosvallas A-hall. Bronset skulle få en välförtjänt ägare och det blev Albanien som knep denna valör framför näsan på estniskorna som inte var att känna igen denna tävlingshelg. De hade haft en helt annan go i laget när Sverige besegrades den 30/5 med 3-2 i gruppspelet. Albanien vann övertygande med 3-0 efter att ha rivstartat matchen och vunnit första set med hela 25-14. Övriga set slutade 25-17 och 25-21.

Anu Ennok Estland
Estlands Anu Ennok kunde visserligen glädjas åt enstaka bollar men i långa loppet var Albanien det bättre laget och de vann bronsmatchen med 3-0
Albaniens volleybolldamer
Albaniens damer var förmodligen helgens gladaste efter bronsmedaljerna på söndagseftermiddagen

Sverige klev in mot Österrike i en final som startade 19.00 på söndagskvällen. I konkurrens med TV-sänd VM-fotboll skulle ändå en del publik bänka sig i Rosvallas fina A-hall. Svenskorna började otroligt positivt och tog kommandot. De två första seten vanns med 25-23 och 25-21. En reaktion och dipp gav österrikiskorna tredje set med siffrorna 16-25. Det ovissa fjärde setet hade visserligen Sverige i förarsätet men inte förrän lagkaptenen Jonna Wasserfaller fullkomligen bombade in en monsterserv i slutet av setet övertygades jag om en blågul seger. Där och då pyste det sista hoppet ur lungorna på det rödsvarta motståndarlaget.

Sveriges volleybolldamer
Sveriges volleybolldamer inför Silver European League-finalen den 17/6 2018
Österrikes volleybolldamer
Laddade österrikiskor när Final Four-finalen stod för dörren på Rosvalla i Nyköping

Under finaldagen var det diverse avtackningar och överlämnande av hedersbetygelser. Sådant var trevligt och klämdes in i ordinarie schema. Det som skiljde söndagen från alla övrigaEuropa League-tävlingsdagar var den omfattande och något svulstiga prisceremonin efter finalen mellan Sverige och Österrike. Allra först belönades de individer som bedömts som de bästa på respektive position. Självklart gavs även ett pris till spelaren som varit bäst och mest nyttig för sitt lag och inte helt oväntat gick det priset till supertalangen Isabelle Haak. Sverige var som slutsegrare bra representerade i detta sammanhang. Diverse olika digniteter delade ut medaljer till lagen som nått pallplats och slutligen kunde svenskorna höja den åtråvärda pokalen i skyn.

Prisceremoni Final Four
Prisceremonin efter Silver European League var av den mer omfattande sorten. Det tog tid. Belöningen för oss som iakttog detta från sidan var att se alla glada och stolta spelare.

Två extremt intensiva tävlingsdagar gav ändå visst utrymme för andning och återhämtning. Funktionärerna kunde pusta ut, domarna vila och sekretariatet brodera. Bara en sådan sak. Som officiell fotograf hade jag det körigt varenda minut och ingen tid för reflektioner eller rast. Bildmaterialet behövde komma många andra tillgodo fort, fort, fort. Att jag inte fått ihop detta blogginlägg med länkar till bildgallerierna förrän många dagar efter tävlingen beror helt enkelt på att andra intressenter haft företräde till materialet och att jag först nu hunnit leverera det högupplösta materialet till dem.

Broderie under volleybolltävling
Så här kopplar en av personerna i tävlingssekretariatet av mellan matcherna

Jag rekommenderar en titt i de fem bildgallerier som skapats efter Final Four på Rosvalla den 16-17/7 2018. Ännu en gång måste jag ”varna” för att inte bilderna är i helt kronologisk ordning i respektive galleri.

Semifinal 1 180616: Sverige – Albanien >>>

Semifinal 2 180616: Estland – Österrike >>>

Bronsmatch 180617: Estland – Albanien >>>

Final 180617: Sverige – Österrike >>>

Prisceremoni 180617 >>>

Jag är så otroligt glad att ha fått chansen att fotografera i detta sammanhang. En smula stolt till och med. Jag är också tacksam över att ha fått se så högkvalitativ volleyboll, inte bara av våra svenska tjejer utan av samtliga närvarande lag. En ytterst publikvänlig sport med åtskilliga höjdpunkter under en match. Nu ska jag dock lägga volleybollen åt sidan för ett tag och istället njuta av det pågående världsmästerskapet i fotboll som jag missat den senaste veckan på grund av bildredigering efter volleyboll-tävlingen på Rosvalla.

Peace out!

Läs Mer

IFK Nyköpings damer vann måste-matchen

Inför lördagens match för IFK Nyköping i division 2 Östra Svealand låg de med sina 5 poäng på näst sista plats i tabellen. Ett jobbigt faktum som med perspektiv över de senaste årens framgångar i division 1 skavde. Nu ska inte säsongens spelartrupp få allt detta på sina axlar, de är där de är och gör vad de kan utifrån sina förutsättningar. Att ändå beskriva matchen mot IFK Lidingö FK som en måste-match är ett val jag gjort. Utgången skulle peka ut riktningen på ett väldigt tydligt sätt. Och det gjorde den, Svarte Petter-kortet är överlämnat till någon annan.

Lisa Flisell IFK Nyköping
Lisa Flisell och hennes lagkamrater i IFK Nyköping var hela tiden stegen före sina motståndare i IFK Lidingö FK under lördagens värmedallrande match på Folkungavallen

Efter fredagskvällens dammatch i division 3 på Krikonbacken drabbades jag av ett nostalgiskt påslag som fortfarande fanns kvar i kroppen då jag klev in på anrika Folkungavallen under lördagseftermiddagen. Under 10-talet har jag tillbringat åtskilliga lördagseftermiddagar här tillsammans med IFK Nyköping. Anno 2018 är spelarna till största delen utbytta, publiken likaså, entrén stod tom, matchprogrammen lyste med sin frånvaro och kiosken var stängd. Vallens annars så gröna gräs hade mist sin frodiga lyster men med hjälp av vatten från den närliggande ån var i alla fall allt innanför linjerna grönt. Det har varit en torr försommar, minst sagt.

Folkungavallen Nyköping
Att regelbundet besöka Folkungavallen i Nyköping om man är fotbollsintresserad är närapå en plikt och skyldighet
Folkungavallen Nyköping
Kiosken inne på Folkungavallen var igenbommad denna svettiga lördagseftermiddag och man blev hänvisad till närliggande korvmoj
Folkungavallen Nyköping
På gräsytorna utanför själva fotbollsplanen kunde man avläsa den senaste månadens klimat
Folkungavallen Nyköping
I skydd av skuggan från den fina träläktaren kunde den relativt lilla åskådarskaran ta del av division 2-fotboll med högt underhållningsvärde (om man hade Nyköpings-sympatier)

Att IFK Nyköping har en ung spelartrupp (med något enstaka undantag) är något som även kan appliceras på IFK Lidingö FK. Under lördagsmatchen fanns dessutom inte någon Elin Flyborg att hålla ordning på för Nyköpingsförsvaret. Sånt underlättar då den tidigare landslagsmeriterade spelaren fortfarande levererar med ackuratess. Lidingös damlag har passerat framför min kamera någon gång tidigare, alltid med självlysande matchtröjor. Stockholmslaget står på 6 poäng efter 8 omgångar och får, precis som IFK Nyköping, inte glömma att titta över axeln för att ha koll på de jagande lagen i nedre delen av tabellen. Ett tag till, i alla fall.

IFK Nyköping Dam
IFK Nyköping samlar sig inför division 2-match mot IFK Lidingö FK på Folkungavallen den 9/6 -18
IFK Lidingö FK Dam
IFK Lidingö FK (med tillhörande hejarklack) under en av matchens två vattenavbrott på Folkungavallen den 9/6 -18

Division 2-serien har de senaste åren varit ett riktigt getingbo. Ofantligt jämn och svår. Tack vare IK Tuns deltagande på denna nivå de senaste åren har vi Nyköpingsbor lärt oss att en poäng hit eller dit gör stor skillnad när säsongen stängs på höstkanten. Detta år ser det ut som om Triangelns IK kan komma att dra ifrån i toppen men det är inget jag är beredd att ta gift på när en knapp tredjedel av serien är avklarad. Ö-laget Dalhem IF ser ut att sladda i botten av tabellen. För övrigt så återfanns delar av IK Tuns stora ledargrupp på Folkungavallen under lördagsmatchen. Tun hade två timmar tidigare besegrat topplaget Hässelby SK FF med 2-1 och att ha bra koll på ett par andra motståndare i serien är aldrig fel.

Domartrio Folkungavallen
Lördagsmatchen domartrio bestod av huvuddomare Zsolt Feith och de två assisterande domarna Wilma Bränderson och Choman Nawroli

Apropå stor ledarstab så har även IFK Nyköping bemannat rejält denna säsong. Vid rodret återfinns Jeremias Varas men vid hans sida finns ytterligare ett antal personer. När Henrik Björnfot (numera i IK Tun) var tränare fanns bl.a. Jonas Bernhardsson i organisationen och han har åter hittat till IFK-familjen. Med spetskvalitéer kring videoanalyser filmar han matcherna och delger laget och tränarna sina iakttagelser. ”Videotornet” står kvar på Folkungavallen, inbäddat av de grönskande träden mellan planen och järnvägsspåret.

Jeremias Varas IFK Nyköping
IFK Nyköpings ansvarige tränare Jeremias Varas är djupt försjunken och laddad inför måste-matchen mot IFK Lidingö FK på Folkungavallen
Jonas Bernhardsson IFK Nyköping
IFK Nyköpings assisterande tränare Jonas Bernhardsson gör sig redo uppe i videotornet inför andra halvleken av division 2-matchen på Folkungavallen

Det tog inte många minuter av lördagsmatchen innan den visade vad den hade i beredskap. IFK Nyköping hittade motståndarmålets stolpe efter 5 minuter och minuten senare bränner hemmalagets Ellen Cederin öppet läge framför Jenny Eriksson i Lidingö-målet. Gästerna vaknade dock till och med dryga kvarten avklarad hade de sitt första avslut som följdes av en riktigt vass chans i 19:e minuten. När sedan 1-0 kom i 20:e minuten genom Ellen Cederin var plötsligt unga Lidingö ett slaget lag. Det kan tyckas märkligt att dra den slutsatsen efter endast ett mål i baken men så uppträdde de plötsligt. Och på samma gång satte målet igång någon slags process hos hemmalaget som gjorde att de förstod att de var oövervinneliga denna lördagseftermiddag.

Ellen Cederin IFK Nyköping
IFK Nyköpings Ellen Cederin gjorde inte bara matchens första mål mot Lidingö. Ett äkta hattrick i första halvleken följdes upp av ytterligare två mål i andra halvleken. Galet!

2-0 görs på samma lugna och behärskade sätt av Ellen Cederin i 34:e minuten och följs upp med att hon prickar in ett distansskott fram till 3-0 i 37:e minuten. I 45:e minuten gör sedan Ebba Engdahl 4-0 i efterdyningarna av en hörna. Motståndarna sjönk allt djupare ner med sina huvuden mot marken och det fanns inte tillstymmelse till geist kvar. Lite jobbigt att se hur tufft de hade det där ute på planen. En sak är att inte stå pall fysiskt men när det slår ut skallarna och viljan påminner det mig en del om blickarna hos spelarna i det mycket unga lag som Gideonsbergs IF matchade en bit in på division 1-säsongen 2013 innan de kastade in handduken och drog sig ur serien. Därmed inte sagt att det ödet kommer att drabba Lidingö!

Ebba Engdahl IFK Nyköping
IFK Nyköpings Ebba Engdahl stod på rätt plats i trängseln framför målet i slutet av första halvleken och såg till att hennes lag kunde gå till halvtidsvila med 4-0 i bagaget

Den andra halvleken inleddes som den första hade avslutats. Hemmalagets dominans var total. Och krutet var osannolikt torrt hos Ellen Cederin. Pang, bom och det smällde fram till 5-0 i 49:e minuten. Ett visst andrum och ett tröstmål kom för gästerna som i 60:e minuten prickar in en straff förbi Alva Sonander i Nyköpings-målet. När sedan gästerna får en frispark i bra läge i 69:e minuten blir det en omställning och vem rusar inte fram som en yster älgkalv på Folkungavallens gräs och drar in 6-1? Givetvis denne fröken Cederin för femte gången i denna match! Lagets ”mamma” (ja, bokstavligen) Lisa Tholander fastställer sedan slutresultatet till 7-1 i den 82:a matchminuten efter en härlig crossboll och fin framspelning. Jag blir lite extra glad för att se henne i IFK-tröjan på nytt och det är inte bara av nostalgiska skäl.

Lisa Tholander IFK Nyköping
Lisa Tholander fastställde slutresultatet till 7-1 med sitt mål i 82:a minuten

Matchens avslutande minuter innehöll en straff för hemmalaget som efter ribbträff blåstes av för offside (?) och även ett friläge som räddades av Lidingö-målvakten utanför straffområdet vilket renderade ett gult kort. Tyvärr tvingades jag också se en befarat svår knäskada på en av Lidingötjejerna. Usch, det är sånt jag verkligen vill slippa bevittna men som tyvärr är en verklighet inom damfotbollen. För att balansera upp detta kunde jag i alla fall glädja mig över att se IFK Nyköpings Maja Björklund tillbaka ute på planen efter en lång rehab-period efter knäskadan hon fick under en snöig match på Rosvalla förra vårvintern.

Maja Björklund IFK Nyköping
Maja Björklund i IFK Nyköping gjorde comeback för några matcher sedan efter den svåra knäskada hon ådrog sig mot Boo IF den 14/4 2017

I värmedallret och det obarmhärtigt hårda solljuset kämpade jag inte ensam med fotograferandet denna match. Lidingö hade med sig en fotograf och givetvis fanns även Peter Sonander på plats. Han har dubbla anledningar att bevaka IFK Nyköpings matcher; både för dottern Alvas skull och för det stora intresse för lokal sport i kombination med fotografering som han hyser.

Peter Sonander
Peter Sonander kunde precis som undertecknad sitta på Folkungavallens gräs utan att riskera att väta trängde in i byxbaken

Jag har samlat ihop 150 bilder från division 2-matchen mellan de båda kamratföreningarna och du hittar bildgalleriet HÄR >>>

Tack!

Läs Mer

Hargs damer bjöd upp till kamp

Att runda av en arbetsvecka och låta fredagsfeelingen leda mot helgen kan göras på flera olika sätt. Kanske sjunker man djupt ner i hemmets TV-soffa. Kanske ger man sig ut i det stojiga nöjesvimlet i något som kallas AW. Eller annars åker man till en lokal fotbollsplan där sommarens frikostiga kvällsljus och fotbollens välkända former står för intrycken. De senaste veckorna har jag testat några fredagsvarianter men jag undrar om inte en match mellan Hargs BK:s damer och Strängnäslaget IK Viljan i division 3 på Krikonbacken är det jag föredrar. Något som inte inträffar särskilt många fredagar under ett år, det gäller att passa på.

Krikonbacken
Med Krikonbackens välkända och toktäta trädridå som fond och en lågt stående sol som ackompanjemang spelade Hargs BK mot IK Viljan under fredagskvällen

Kanske är det av rent nostalgiska skäl som jag trivs lite extra mycket under dessa omständigheter. Igenkänning sedan flera år med damfotbollen vid min sida. Det får gärna vara en del av Lena, Stampe, Ekis, Mia, Maria och Malin. Spelare som på ett eller annat sätt funnits där i evigheter (utan att de för den skull ens är nära att klassas som gamla). När sedan Neil Franklin står framför avbytarbåset på Krikon och låter sin engelska accent bryta fram genom luften är tavlan komplett.

Krikonbacken
Men vad är det som händer? Det har huggits ur bredvid Krikonbackens fotbollsplan. Det ska ju vara skog ända fram till avbytarbåsens väggar…

Jag har låtit det gå allt för lång tid sedan jag bevakade Hargs damer senast. Så mycket sport, så många lag, så många val. Innevarande helg erbjuder så galet många möjligheter att konsumera allehanda sport i närområdet att det kanske slutar med ingenting alls p.g.a. beslutsvånda. När fredagskvällens match mellan de två damlagen var över insåg jag att det i alla fall var ett trivsamt val jag gjort och att underhållningsvärdet och prestationen var över förväntan.

Flagga uppochner
Nåja, det borde ha blivit en snygg bild till arkivet som framförallt Hargs BK kunnat haft nytta av då och då. När nu klubbflaggan hänger uppochner är det osannolikt att bilden kommer till användning.

För den som traskat runt i den sörmländska myllan den senaste tiden har det framgått med all önskvärd tydlighet att det är torrt. Mycket torrt. De fotbollsplaner som endast kan bevattnas med kommunalt vatten transformeras just nu till gulbeiga betongplattor. Bevattningsförbudet är givetvis helt korrekt men det sätter sina spår även på fritidsnöjena. Tillhör man skaran av anläggningar som kan ta vatten från andra källor än vattentornet så kan man försäkra sig om grönare gräs, något som gäller bl.a. Krikonbacken där Nyköpingsån är vattentäkten.

Krikonbacken
Krikonbacken kan fortsatt ha grönt gräs tack vare möjligheten att bevattna från den närliggande ån

I årets division 3-spel innehar för närvarande Hargs BK en fjärdeplats i en haltande tabell efter sju omgångar. Där någonstans kommer de förmodligen att landa när allt ska summeras i höst. Kampen om tredjeplatsen kan förhoppningsvis sporra. Fjolårets division 2-lag IK Viljan har hittills varit omöjliga och står på 21 poäng av 21 möjliga, 23-2 i målskillnad. Att fredagskvällens match skulle sluta med någonting annat än en bortaseger var föga troligt. Dessa odds var dock inget som hemmatjejerna brydde sig ett dyft om i knappa 50 minuter.

Hargs BK Dam
Damerna i Hargs BK är ett stabilt division 3-lag sedan flera år tillbaka
IK Viljan Dam
IK Viljans damer spelade i division 2 Östra Svealand under fjolåret men åkte med relativt liten marginal ur serien till i år

Publiken fick ta del av en matchinledning som visade upp ett hemmalag med bra go och optimistiskt spel. Helt klart var Hargs BK ordentligt taggade och höll spelet uppe på ett föredömligt sätt. Seriesuveränerna från Strängnäs gavs inte tid eller utrymme att visa varför de hittills inte tappat en enda poäng i seriespelet. När 20 minuter spelats hade dock taktpinnen tagits över av gästerna på Krikon och hemmalaget tvingades förhålla sig till vad motståndarna gjorde, inte tvärtom.

Magnus Appelkvist
Fredagskvällens domare var Magnus Appelkvist. Två gula kort till hemmalaget, ett par straffar och lite annat smått och gott fick han ombesörja i sin domarroll denna gång.

När matchen tagits till pausvila stod det fortfarande 0-0 på den choppade resultattavlan i bortre änden av Krikonbackens 11-mannaplan. Hemmalaget hade jobbat hårt och nära, inte gett upp en enda situation och därmed inte låtit gästerna komma igång med sitt passningsspel. Publiken framför klubblokalen och i backen vid kioskbyggnaden trivdes i motljuset, oavsett vilket av lagen de gav sina sympatier.

Fotbollspublik Krikonbacken
Fotbollspubliken på Krikonbacken har en mysig plats att hålla till på

Andra halvlek blev inte riktigt lika kul för spelarna i Hargs BK. När domaren blåste för straff i 48:e minuten var det för en solklar hands i straffområdet. Något som i alla fall jag uppfattade från publikplats i höjd med situationen. Maria Engström i Hargs-målet räddade straffen men på returen var det endast rödklädda bortaspelare som rusade fram och därmed var 0-1 ett faktum.

Emelie Rohnström IK Viljan
Emelie Rohnström i IK Viljan trycker in straffreturen och 0-1 skrevs in i domarrapporten

Efter det psykologiskt tunga målet i inledningen av andra halvlek var det som om hemmatjejerna slutade att tro på idén om att de skulle kunna rubba omöjliga Viljan. 0-2 kom fem minuter efter det första målet och då var det ett inlägg snett inåt och bakåt som öppnade upp ett hav för omarkerade Viljan-spelare i höjd med straffområdesgränsen. Målet gjordes av Sanni Lounela i 53:e matchminuten.

Neil Franklin Hargs BK Dam
Hargs BK:s tränare Neil Franklin har en synnerligen god förmåga att lyfta damerna i klubben vilket han nu visar i sin andra sejour i tränarrollen

Det tredje och sista målet gjordes av Jennifer Andersson i 65:e minuten. Även detta mål tillkom på straff i en situation som i alla fall jag uppfattade som korrekt dömd av domaren. En utrusande målvakt knackar motståndarens sulor bakifrån och inte bollen vilket får Viljan-spelaren att fara ner i gräset. Under 12 minuter av andra halvlek avgörs tillställningen. Viljan blixtrade till och fick mer ytor och något längre tid på sig med bollen vilket gjorde att de kunde rulla på och göra det stressigt för HBK. Resten av matchen är det gästerna som för spelet men hemmalaget har trots allt förmågan att sticka upp ibland i halvchanser som dock inte resulterade.

Maria Engström Hargs BK
Hargs BK:s målvakt Maria Engström ska ha beröm för sin insats mot IK Viljan. Hon gjorde några riktigt, riktigt bra räddningar och utrusningar vilket berövade gästande lag på fler mål.

Summerat var detta en trevlig match. Mycket kamp, inte jättemycket grannlåt och finess. Men som division 3-match betraktat levererades en gedigen insats från spelarna ute på planen. Jag gillade det jag såg och skulle vilja dela ut en extra stjärna till Sandra Ekholm i Hargs BK. Rejält backspel, obarmhärtigt hård och tuff men också med en god förmåga att läsa spelet och motståndarna. Bra där Ekis!

Sandra Ekholm Hargs BK
Sandra Ekholm levererade en solid insats mot svårspelade IK Viljan

Som bevis på min närvaro under fredagskvällen lämnar jag efter mig ett bildgalleri med 130 bilder som du hittar HÄR >>>

Nu ska jag försöka bestämma mig för vad jag ska fylla helgen med för aktiviteter.

Over and out

Läs Mer

Volleyboll tills ögonen blöder och svetten lackar

Europeiska volleybollförbundet, Confédération Européenne de Volleyball eller kort och gott CEV, rullar ut ett antal olika tävlingar under året. För våra svenska herr- och damlandslag är det European League som just nu är på tapeten. Herrarna spelar i Golden European League medan damerna håller till i Silver European League. Herrarna har som nykomlingar på sin nivå haft det lite tufft och har inte någon chans på en plats i det hägrande slutspelet Final Round men damerna har siktet inställt på en plats som ännu en gång tar dem till Rosvalla i Nyköping den 16-17/6. Då smäller det på nytt i stan.

Rosvalla Nyköping
Internationell flaggning utanför Rosvalla när volleybollen tagit utländska besökare till Nyköping under veckan
Rosvalla Nyköping
Solen gassade över Rosvallas A-hall både under onsdagen och lördagen. Något som tydligen inte byggnadens ventilation tål. Den som var inne i A-hallen när landskamperna avgjordes konstaterade att det var obefintligt med frisk luft därinne.
Rosvalla Nyköping
Volleyboll-välkomnande utanför Rosvallas huvudingång

Att svenska volleybollförbundet tagit hjälp av Nyköpings Frisksportarklubb som lokal arrangör har ställt stora krav på dem. De visade framfötterna i samband med fjolårets beachvolleyboll-tour på Stora torget och där lärde de sig säkert ett och annat om vad som krävs kring ett större arrangemang. Jag måste verkligen lyfta på hatten för alla medlemmarna i Frisksportarna, de är inte bara arbetsvilliga och till antalet många utan också otroligt trevliga.

Nyköpings Frisksportklubb planfunktionärer
Frisksportarnas planfunktionärerna under landskamperna på onsdagskvällen och lördagseftermiddagen
Fanbärare Hermansson
Familjen Hermansson ställde mangrant upp för att vara fanbärare
Fanbärare Estland
Även Estlands fana fick lokala bärare under onsdagskvällen
ansiktsmålning volleyboll
Ansiktsmålning i foajén på Rosvalla var också något som skulle bemannas av Nyköpings Frisksportarklubb
hejarklacksledare
Vad vore en landskamp utan hejarklacksledare? Tyvärr allt för få på läktarna utifrån underhållningen och nivån på den volleyboll som bjöds men Nyköpingspubliken kommer att vakna till vad gäller volleybollens underhållningsvärde, det är jag säker på.
Rosvalla foajé
I Rosvalla-foajén bjöds möjlighet till diverse aktiviteter i samband med veckans landskampsarrangemang
Lena Tholse Nyköpings Frisksportarklubb
Lena Tholse var naturligtvis ytterst involverad i European League-matcherna på Rosvalla i veckan
Familjen Tholse
Klanen Tholse i flera generationer syntes bredvid volleybollplanen på Rosvalla. Inte riktigt alla familjemedlemmar var mogna för funktionärströjan, men det dröjer säkert inte innan minstingen också blir värvad.

Under onsdagskvällen var det Estland som stod för motståndet både för det svenska dam- och herrlaget. Damerna hade spelat en rafflande match mot Estland veckan innan och vänt underläge samt massor av matchbollar till seger. Denna gång blev det dock stryk med 2-3 i en tajt och spännande match.

Estalnds volleyboll-landslag på Rosvalla
Dubbellandskamp i volleyboll på Rosvalla under onsdagskvällen då Estlands herr- och damlag besökte Nyköping och den varma A-hallen

Mindre spännande blev det mellan Estlands herrar och de svenska kämparna. Huruvida Sverige gjorde en mindre inspirerad insats eller om Estland helt enkelt var för överlägsna kunde inte jag avgöra eftersom jag aldrig sett dem spela tidigare. Torsk 0-3 och det var ungefär som när en motståndare är bara lite bättre än den andre i squash – omöjligt.

Sverige vs Estland dam Rosvalla 180530
Sveriges volleybolldamer åkte till sist på däng mot Estland i onsdagens möte i Silver European League
Estland vs Sverige Rosvalla
Estlands volleybollherrar hade inga som helst problem med Sverige i Golden European League-mötet på Rosvalla den 30/5 -18

Volleyboll är inte bara en av världens mest utspridda sporter. Det är också en väldigt sympatisk sport. Kanske bidrar det avgränsande nätet till detta. I en sport där det aldrig blir närkontakt blir tjuvnypen inte så många. Att det är ett mentalt rackarspel råder det ingen tvekan om men man verkar värna om sin uppförandekod och som lagidrott är den ”snäll”. (Det finns ju andra sporter som har ett nät mellan utövarna men i t.ex. tennisen kan man räkna upp otaliga vildbasar som inte lyckats lägga band på varken tunga eller regelbundna psykbryt.)

Tacka planfunktionärer
Att tacka planfunktionärerna efter matchen är en av detaljerna som bidrar till känslan av att volleybollen är en sympatisk sport

Volleybollandet fortsatte under lördagen då de svenska damerna tog sig an Kosovo och herrarna hade den svåra uppgiften att spela mot Slovakien. Kosovo var nollpoängare så långt under gruppspelet och de fortsätter att vara det även efter den 2:a juni på Rosvalla. Sveriges damer stökade över denna match snabbt och effektivt med 3-0.

Isabelle Haak
Sveriges unga supertalang Isabelle Haak vann nya beundrare i Nyköping då hon visade upp sina färdigheter på volleybollplanen på Rosvalla

Att herrarnas match slutade med 3-0-seger för Sverige var inget annat än en ögonbrynshöjare. Och vilken match det blev! Slovakerna började rent ut sagt skitbra i både första och andra set men med envishet likt en trotsig treåring tog sig svenskarna in i spelet och stretade emot i set-sluten som blev gastkramande. 27-25 och hela 32-30 vittnar om hög underhållningsgrad. I tredje setet verkade slovakerna tappat geisten och det blev ”enkelt” för de svenska herrarna som verkligen var i zonen denna match. 25-21, kul!

Volleybollpublik Rosvalla
Publik i A-hallen på Rosvalla under landskamperna i volleyboll

Svenska volleybollförbundet omger sig med många duktiga personer som verkligen vet hur saker och ting ska snurra när det är tävling. Jag märkte det under beachvolleyboll-touren på torget och samma människor dök upp när det nu var landskamper i volleyboll. Allt från mediakontakter, filmning, speaker till formalia runt matcherna. Att de officiella lagbilderna ska tas exakt 31 minuter för matchstart var en sak jag fick lära mig på ett handfast och påtagligt sätt.

Speaker volleyboll landskamp Rosvalla
Onsdagskvällens speaker fick igång publiken under matcherna
Speaker landskamp volleyboll Rosvalla.
Lördagens speaker bjöd då och då på förklaringar kring vad som hände ute på planen
Jakob Birgersson
Jakob Birgersson puffade mig i rätt riktning i ett fotografiskt perspektiv när landskamperna skulle bevakas

Jag har nog aldrig varit så pressad under en sportbevakning som under onsdagskvällen. Någonstans långt bakåt i tiden fick jag en förfrågan om jag kunde ställa upp och fotografera för volleybollförbundet. Dagarna innan tävlingarna fick jag nya direktiv och jag skulle fota åt europeiska volleybollfederationen. Det innebar att bilder från arrangemanget och matcherna skulle laddas upp före och under pågående match. Dessutom de officiella lagbilderna 31 minuter innan matchstart. Och gärna bilder på prisutdelningen till lagens bästa spelare direkt efter matcherna.

Urban Granström Stig Ekström
Urban Granström och Stig Ekström blev nog till sist uttråkade av att se mig fota dem när de överlämnade priser till välförtjänta spelare i respektive lag

Mycket till matchbevakning blev det inte för mig. halva seten satt jag och redigerade bilder och skickade upp dem till CEV. Jag fick bättre kläm på arbetsflödet inför lördagen och då kände jag mig inte lika stressad av tidspressen som så många andra riktiga sportfotografer behöver leva med. Å andra sidan höll jag nästan på att svimma av den usla luften inne i A-hallen där jag befann mig mellan klockan 14 till 21.00. Jag vet inte men inte kan det väl vara meningen att gästande internationella idrottare ska behöva säga att det är usel luft och varmt inne i hallen som första mening när de kommer in i lokalen? Att den är fin och imponerande hördes gudskelov också men lite pinsamt är det att inte ha ett ventilationssystem som klarar solsken och plusgrader ute.

Rosvalla A-hall
Rosvalla A-hall och allt runtomkring är imponerande men luften var definitivt inte det under varken onsdagskvällen eller lördagen

Jag är oerhört hedrad att jag blev tillfrågad att fotografera i detta sammanhang. Och jag är verkligen glad över att jag fanns på plats när volleybollen presenterade sig för Nyköpingsborna. Det lilla jag hann se och njuta av mellan fotograferandet gav mig välbehagsrysningar. Jag är märkligt nog starstruck, fortfarande, när jag träffar generationen vollebollspelare där bl.a. Peter Tholse, Johan Isacsson och Per-Anders Sääf ingår. Oj vilka minnen och vilken högklassig underhållning de grabbarna bjudit på. Nu ser det ut som att vi kan få en framgångsvåg på nytt och det skulle inte förvåna mig om framförallt damerna kan ge volleyboll-feber i vårt land de kommande åren.

Mina bilder är levererade till CEV och svenska volleybollförbundet. Nu finns de också i anpassat webb-format för dig som bloggföljare och du hittar bildlänkarna här nedanför. Observera att ordningen bland bilderna tyvärr är något ostrukturerad. Jag fotograferade med tre olika kameror och det i kombination med en del andra saker har gjort det en aning kronologiskt rörigt i gallerierna.

180530 Dam Sverige – Estland >>>

180530 Herr Sverige – Estland >>>

180602 Dam Sverige – Kosovo >>>

180602 Herr Sverige – Slovakien >>>

Tack för denna gång och jag hoppas att snart få återse volleyboll-sporten!

Läs Mer

Yngaren Runt 2018 – Rumpskav och tokkramp

Cykla måste vara en av de mer perfekta motionsformerna. Skonsamt mot lederna men tillräckligt ansträngande för att både muskler och hjärta/lungor ska få sitt. Personligen har det inte varit aktuellt med cykling som motionsform men man ska aldrig säga aldrig. Jag har tyckt att löpträning är tidseffektivare och därmed har valet varit lätt. Med en antydan till ledproblematik kan jag dock inte utesluta att jag hamnar på en sadel till sist.

Cykelglädje Yngaren Runt
Att det kan vara en sådan fröjd att cykla?! CK Dainons motionslopp Yngaren Runt belönar både den vältränade och den kämpande sluggern med vackra omgivningar och varierande banlängder. Något för alla.

Sedan många år har jag varit medveten om när CK Dainon arrangerat Yngaren Runt. Ett cykellopp passerar inte obemärkt förbi. Däremot har det aldrig blivit av att jag försökt fotografera den förbipasserande horden av cyklister. Söndagen den 27/5 anno 2018 gjorde jag ett litet ynkligt försök.

Yngaren Runt 2018 Stigtomta
Järnvägsbron över TGOJ-banan, vid södra infarten till Stigtomta, blev min utgångspunkt för 1, 5 timmars cykelbevakning

Jag förstod att en heltäckande bevakning med kameran skulle bli omöjlig. Yngaren Runt släpper iväg cyklisterna från klockan 10.00 längst tre olika långa banor och med olika startgrupper beroende på förväntad kapacitet hos cyklisterna. Utan någon djupare analys, saknade förkunskaper eller goda förberedelser ställde jag mig vid infarten till Stigtomta, något hundratal meter från mitt hem, och fotograferade mellan klockan 12.40 till klockan 14.00. Det blev som det blev.

Södra infarten Stigtomta Yngaren Runt
Back-eländet över järnvägsbron var ingen lek att svepa förbi för deltagarna i Yngaren Runt

Inne i Stigtomta fanns den tredje och sista depån under Yngaren Runt. Cyklisterna tog sig fram till depån vid Församlingshemmet innan de svängde vänster ut på Katrineholmsvägen och därefter höger vid macken för vidare färd på Täckhammarsvägen till Tista-allén. Att depån var efterlängtad blad vissa deltagare kan jag intyga, särskilt de stackare som med enorm kramp i benmusklerna inte kunde ta sig fram med cykeln som färdsätt. Apostlahästarna var reservplanen för de mest krampdrabbade.

Depå Stigtomta Yngaren Runt
Stigtomta-depån vid Församlingshemmet var en oas och ett vattenhål för den sista delen av Yngaren Runt 2018

Frågan är hur deltagarna av årets Yngaren Runt upplevde blåsten. Jag reagerade på att det redan tidigt under söndagsmorgonen blåste en hel del. Motvind och uppförsbackar är aldrig så tydliga som när man sitter på en cykelsadel. När man väl får medvind och nedförsbacke har man inte vett att uppskatta eller notera den minskade friktionen i motionerandet. På toppen av kämpandet kunde denna majsöndag även läggas ett tjockt lager värme. Dallrande het sol som sög musten ur benen, tömde vattenflaskorna och dränerade vätskereserverna.

Varmt Yngaren Runt 2018
Varmt och svettigt under årets upplaga av Yngaren Runt

Från min position i slänten efter järnvägsbron såg jag deltagare efter deltagare passera. Vissa gånger fotograferade jag med teleobjektivet, andra gånger med vidvinkelgluggen. Att ge extra skjuts åt bilderna med hjälp av panorering och lång slutartid är ett knep som givetvis testades. Någon enstaka bild med vridning på zoomringen samtidigt som bilden togs testades också. Om inte farten på cyklisterna är hög nog får man som fotograf ta till de egna trixen…

Zoom-rörelse vid cykelfotografering
Zoom-åkning för att ge effekt i bilderna testades (utan att för den skull vara desperat i bildskapandet)

Yngaren Runt är ett motionslopp som inte har någon officiell tidtagning. Jag kan bara hänvisa till CK Dainons hemsida om du vill fördjupa dig mer i arrangemanget. Du hittar deras hemsida för Yngaren Runt här >>>  CK Dainon har även en sida på Facebook för motionsloppet för den som vill gräva efter mer information.

Bilar Yngaren Runt
Tyvärr var det väldigt, väldigt mycket biltrafik på Jönåkersvägen under söndagen och alla dessa bilar hade en tendens att komma med i många av bilderna jag försökte att ta på cyklisterna

Med bättre förberedelser och kanske en eller annan kontakt med aktiva inom cykelsporten hoppas jag på att göra en bättre bevakning och rapport i något kommande cykelarrangemang. Nu blev det en lite titt som kanske är kul för de som fastnade på bild. Du hittar ett litet bildgalleri med drygt 80 bilder HÄR >>>

Peace out

Läs Mer

TUFF DM-avslutning för Tun

Tisdagskväll och DM-kvartsfinal mellan division 2-laget IK Tun och gästande division 1-laget Telge United FF på Enstaberga IP. Inramningen var i det närmaste perfekt. Sommarvärme, vacker kvällssol och på de angränsande villatomterna lyste fruktträdens vita blommor upp på ett trivsamt sätt. Jag stod där i Enstaberga och fick lite Nangijala-vibbar, bara en sån sak. Att det hela skulle avgöras 117 minuter senare med ett bortamål med tre minuter kvar av förlängningen bekymrade mig inte ett dugg förrän ödets klockor klämtade.

Telge United FF mål mot IK Tun i DM
Den brutala sanningen men också den eufori som ett mål kan ge upphov till i en och samma bild. Telge Uniteds damer undvek straffdrama med någon minut tillgodo och spelar DM-semifinal inom någon vecka mot division 1-konkurrenterna DFK Värmbol.

DM erbjuder tjusningen och utmaningen att ta sig an motståndare med en annan divisionstillhörighet. För Telge United FF har årets division 1-spel inte börjat glimrande. Fyra poäng efter sex omgångar i den division 1-serie där vi sedan många år varit vana att återfinna IFK Nyköping. Som bekant åkte IFK under fjolåret ur och nu är det Telge United FF (förkortat TUFF för mig och andra som tycker det är fasligt långt att skriva) och DFK Värmbol som ska försvara den sörmländska damfotbollsäran på denna nivå. Det har inte börjat speciellt mycket bättre för DFK Värmbol heller, de har sex poäng på lika många omgångar.

Telge United FF
Telge United FF:s damer har haft en motig start i seriespelet och överlevde med knappast möjliga marginal i DM mot div 2-laget IK Tun

För IK Tuns damer är utfallet så här långt i division 2 Östra Svealand knapert. På fem omgångar är poängskörden uppe i siffran fyra och de tillhör just nu ett skikt på den nedre halvan av tabellen. Å andra sidan har de tvingats inleda seriespelet utan sin notoriske målskytt Emmelie Jönsson som gått skadad sedan försäsongen. Snart tillbaka i tävlingssammanhang kommer hon att tillföra en hel del till det grönklädda Enstaberga-laget, det är jag fullkomligt övertygad om. Under tisdagens kvartsfinal mot TUFF saknades även mittfältsmotorn Melinda Hall, en spelare som tillför otroligt mycket med sina egenskaper innanför och utanpå pannbenet.

IK Tun dam
IK Tuns damer laddade och redo för match mot Telge United på ett sommargrönt Enstaberga

Sett till divisionsskillnaden bjöd tisdagens DM-match inte på något sensationellt slutresultat. 0-1 och seger för gästande Telge United är teoretiskt korrekt och logiskt. Men det finns en hel del att tycka och tänka om hur det såg ut på planen innan detta avgjordes. En sak alla gästande lag bör vara på det klara med är att IK Tuns damer säljer sig väldigt, väldigt dyrt på sin hemmaanläggning. Det handlar inte bara om glöd och sisu, det finns också klurighet, finess, fart och teknik.

Domartrio Enstaberga IP
Inte ett enda kort behövde visas av domarna under DM-kvartsfinalen. Domartrion bestod av huvuddomare Admir Brkic som till sin hjälp hade de assisterande domarna Shabbe Anwar och Emir Arnautovic.

Gästerna från Södertälje tog omgående hand om initiativet i matchen. De var spelförande och hade bollinnehavet men mer var det inte. Tempot blev ganska lågt av att TUFF trillade boll mellan sig framför Tuns skickliga och täta försvarsmur. Farligheterna stod istället hemmalaget för genom bollvinst och ett vägvinnande (omställnings)spel där motståndarna drogs isär. Emellanåt visade gästerna upp ett något tafatt och svajigt försvarsspel vilket nog berodde på ettrigheten i Tuns attacker. Nu lyckades inte alltid Tun med att sätta precisionen i sitt långa spel men det blev bättre efterhand. Första halvleken avslutades med en jättechans för Tun i ett anfall som drogs upp på högerkanten av suveräne Hanna Lundmark på högerkanten. Endast en allt för välklippt tånagel på Ebba Bromée skilde mål från bom.

Hanna Lundmark IK Tun
IK Tuns Hanna Lundmark var i mina ögon planens gigant med en otrolig blick för spelet, härlig spänst, pådrivande järnvilja och allmän jäklighet mot motståndarnas anfallsförsök

Första kvarten av andra halvlek dominerades av Telge United. Men precis som i första halvleken gav det inte mer än att det var Tun som skapade halvlekens första jätteläge, denna gång genom Elin Svedling. Tack vare matchbilden var det helt omöjligt att gissa utgången av denna match trots att jag stått och tittat på händelseutvecklingen i över en timme. Det något duttiga spelet från det förvisso tekniskt skickliga gästande laget var inte tillräckligt vägvinnande. Deras största farligheter kom på en frispark som Julia Svensson i Tun-målet med möda tippade över ribban och en högstudsande projektil som strök förbi strax ovanför målet. Hemmalaget var nära men stoppades på något vis alltid av duktiga TUFF-målvakten  Isabella Gustavsson.

Henrik Björnfot IK Tun
IK Tuns tränare Henrik Björnfot visade under andra halvlek prov på oanade talanger när han…
IK Tun avbytarbänk
…flossade för fulla muggar inför avbytarbänken och ledarkollegorna

Matchen gick till förlängning efter att de 90 ordinarie minuterna förbrukats. 2 x 15 minuter av svett, vånda och kramp. Det ska mycket till att erkänna att spelkvalitén höjdes i takt med att spelarna tröttnade. Å andra sidan bjöd inte lagen varandra på särskilt mycket. Tuns hårt arbetande mittfält tillsammans med den välfungerande backlinjen gav inte gästerna andrum eller utrymme. När andra förlängningskvarten närmade sig sitt slut gjordes några taktiska byten hos Tun då man ville ha rätt spelare på planen inför den förmodade straffläggningen. Då kom kallduschen. Ett fotbollssko som tappade fästet på den vårhårda gräsmattan och en lucka som obarmhärtigt utnyttjades av Telge United och 0-1 genom Tabitha Padgett var ett faktum. Ridå.

Tabitha Padgett Telge United FF
DM-kvartsfinalens ende målskytt blev Telge Uniteds Tabitha Padgett

Jag vill lyfta ytterligare en spelare i IK Tuns trupp. Vanessa Fleetwood visar upp egenskaper som i allt större utsträckning påminner mig om tidigare IFK Nyköpings-spelaren Julina Andersson. Otroligt följsam, alltid på rätt ställe och med en tvärsäker bollträff. Det ser aldrig fladdrigt eller ansträngt ut när hon förflyttar sig och placerar sig på sämsta tänkbara ställe för frustrerade motståndare.

Vanessa Fleetwood IK Tun
Vanessa Fleetwood imponerar på undertecknad. Den unga Tun-backen påminner en hel del om den tidigare Gnesta-fostrade IFK Nyköpings-spelaren Julina Andersson.

Avslutningsvis några korta ord om en trend inom division 1-fotbollen. Vi i Nyköping såg redan för ett par säsonger sedan ett amerikanskt förvärv till IFK Nyköping då Kelly Frank dök upp. Jag har hyfsad koll på DFK Värmbol och vet att de till denna säsong förstärker truppen med ett par nordamerikanska spelare. När TUFF dök upp på Enstaberga IP under tisdagskvällen ekade de engelskspråkiga orden mellan tallar, husfasader och avbytarbås. Självklart ett äventyr för de långväga spelarna, kanske en sportslig nödvändighet i vårt distrikt för att klara av att hänga kvar på division 1-nivå? Ekonomiskt vågspel i skiktet under damernas elitnivå.

Kayla Klim Telge United FF
Kanadensiska målvakten Kayla Klim är en av flera nyförvärv till Telge United denna säsong

Som smått Nyköpings-färgad bloggare tycker jag att tisdagens DM-äventyr var skitkul trots förlusten i slutet av förlängningen för IK Tun. En trevlig fotbollsmatch, en riktigt härlig kväll (trots myggorna) och inledningsvis också ett kalasfint kvällsljus för mina fotografiska försök. Jag har samlat ihop ungefär 140 bilder i ett galleri från matchen som du hittar HÄR >>>

Jag skickar iväg två lycka till; Telge United får ett för sin fortsättning i seriespelet och DM samt IK Tun får det andra för fortsättningen av division 2-spelet!

På återseende!

Läs Mer

Problemfritt för Råby mot Vingåkers IF

Att det blev en bevakning av en fotbollsmatch under lördagen har jag Gabriel Hellman att tacka för. Tack. Hushållets enda bil (för närvarande) var på Rosvalla där SN-bollen höll vår yngsta dotter upptagen. Jag fann mig själv strandsatt hemma i Stigtomta, uteplatsen var städad, gräsmattan nyklippt och hade ingenting-att-göra under ett par timmar mitt på dagen. Alla kan inte vara lika lyckligt lottade som Råbys Henrik Svehn, tänk att få gå på ett vägsamfällighetsmöte klockan 14.00 en sommarfin lördag mitt under en match på ”Borgen”…

Råbyborgen Råby
Finvädret har bäddat in Råbyborgen i en välkomnande grönska

Dåligt förberedd men med sikte på lördagens division 5-match mellan Råby-Rönö IF och gästande Vingåkers IF klev jag in på Råbyborgens gräs någon minut före klockan 13.00. Varken hemmalaget eller gästerna har så här långt in i säsongen övertygat. Man skulle nog kunna hävda att det börjat förvånansvärt trögt i år för Råby-Rönö som efter fjolårets premiärsäsong i division 5 endast var en poäng och några plusmål från förstaplatsen. Även Vingåker slutade på övre halvan av tabellen säsongen 2017.

Råby-Rönö IF
Råby-Rönö IF på Råbyborgen i samband med matchen mot Vingåkers IF den 19/5 2018
Vingåkers IF
Vingåkers IF:s minimalistiska trupp inför matchstarten mot Råby i herrfemman den 19/5 -18

De senaste säsongerna har inte traktens poplag Råby-Rönö IF behövt oroa sig över spelarbrist. Det är inte helt problem- eller friktionsfritt att ha många spelare som vill få speltid men jag avundas verkligen inte Vingåker som till lördagsmatchen hade precis det motsatta problemet. När matchen blåstes igång insåg jag att de inte hade en endaste spelare på bänken. En liten flicka och en lagledare satt i båset medan tränaren efter en stunds spel sprang till omklädningsrummet och bytte om till matchställ. En av spelarna i det gulsvarta laget klagade på smärtor vid minsta rörelse och tog sig för ljumsken. Det ljusnade något för den hårt prövade tränaren när det efter en halvtimme dök upp ytterligare en spelare.

Tränare Vingåkers IF
Med viss möda stretchade Vingåkers IF-tränaren för att eventuellt göra ett avlastande inhopp under matchen mot Råby

Det hade gott fått vara ännu fler i publiken denna majlördag. Kanske fanns det mycket annat att göra mitt på pingstafton när vädret bjöd på högsommar-vibbar? Råby-Rönö IF har många runt laget och kan unna sig lyxen att ordna matcharrangemang med det där lilla extra. Grilloset från hamburgergrillen dallrade under björkarnas nygröna kvistar.

Andreas Hillukkala Råby-Rönö IF
Assisterande tränaren Andreas Hillukkala har nu tagit över huvudtränarsysslan i Råby-Rönö IF

Division 5-mötet blev en ganska tydlig styrkedemonstration från Råbys sida. De gjorde sitt jobb, i första halvlek kryddat med finess och fantasi, och den för dagen trupptunna motståndaren maldes ner efter att ha lyckats hålla emot i drygt 25 minuter. Att det ändå krävdes fokus på uppgiften var tydligt. Råby har uppenbarligen några hetsporrar i laget och från tränarhåll hördes lugnande direktiv om att fokusera på den egna insatsen. Domaren fick hala upp det gula kortet ett par gånger för hemmalaget och i andra halvleken även en gång för gästerna.

Domartrio herrfemman 180519
Domartrion på Råbyborgen bestod av huvuddomaren Rafi Dawli som hade de assisterande domarna Shabbe Anwar och Zsolt Feith vid sin sida

Matchens första avslut skapades av Vingåker. Efter en knapp kvart bommar hemmalagets Robert Andersson i ett kanonläge man han skulle få sin revansch. Dessförinnan hann gästerna med ett att skapa ett par riktigt vassa farligheter, det ena efter en viss nonchalans i hemmalagets försvarslinje. I 26:e minuten drar Robert Andersson iväg ett distansskott som går in vid närmaste stolpen, där en något olycklig Vingåkers-målvakt befann sig. Nu hade hemmalaget momentum och 2-0 i 32:a minuten via Jesper Jansson var snarlikt lagets första mål. 3-0 gjorde sedan Martin Finnberg i 38:e minuten efter ett långt inkast och ett skott som gav skrapmärken i överliggaren innan den gjorde brännmärken i målnätet.

Andra halvleken inleddes med samma Råby-iver som avslutade den första. Psykologiskt tunga 4-0 kom i 47:e minuten efter ett flyfotat anfall där Fredrik Cedergren får bollen på vänsterkanten och behärskat kunde trycka in bollen bakom Oscar Lundell i Vingåkers-målet. Någonstans där dog det en aning, hemmalaget säkrade ledningen och det blev inte lika sprakande och fantastiskt som sista 20 minuterna av första halvleken. Förståeligt, det var en trygg ledning och den gassande solen tog ut sin rätt. Slutresultatet var uppnått och det blev en ganska lång transportsträcka tills domaren signalerade att striden var över för denna gång.

Robert Andersson Råby-Rönö IF
Råbys Robert ”Lillis” Andersson gjorde 1-0 i 26:e matchminuten
Jesper Jansson Råby-Rönö IF
2-0 i matchminut 32 gjordes av Råbys Jesper Jansson
Martin Finnberg Råby-Rönö IF
Martin Finnberg gjorde Råby-Rönös tredje mål i minut 38
Fredrik Cedergren Råby-Rönlö IF
Råbys Fredrik Cedergren fastställde slutresultatet till 4-0 med ett mål i 47:e matchminuten

En spelare som slet hårt från olika positioner under matchen (beroende av de rullande bytena) var Petter Hellborg. För hans gedigna insats förärades han Matchhatten av tränare Andreas Hillukkala. Jag är benägen att hålla med om berömmet. I sammanhanget skulle jag också vilja lyfta fram Per Pettersson som inte gör ett endaste misstag, är alltid på rätt ställe och det ser aldrig jobbigt ut när den karln spelar fotboll.

Petter Hellborg Råby-Rönö IF
Petter Hellborg gjorde en helgjuten insats för Råby-Rönö IF i matchen på hemmaplan mot Vingåkers IF

Som brukligt efterlämnar jag ett bildgalleri från den bevakade matchen. Du hittar ungefär 150 bilder via denna länk >>>

Peace out

Läs Mer