Deltävling i trial-SM på Svansta

För andra helgen i rad hamnade jag vid pistolskjutvallarna vid Koxäng. Förra helgen tack vare tävlingen ONYX 2018 där de dynamiska skyttarna visade prov på stor skicklighet. Den nyligen passerade helgen hamnade jag där igen men nu berodde det på att Nyköpings Motorsällskap arrangerade SM-deltävling 5 i trial. En blick på kartan över Svanstaområdets tävlingsområde avslöjade för mig en dräglig genväg till bana 1, 2 och 3 när lördagens individuella tävling avgjordes. På den lättpromenerade vägen över skjutvallen och upp till bergväggen trampade jag snett två gånger och höll på att trilla omkull. Sedan stod jag och tittade när trialåkarna på sina motorcyklar utan problem åkte uppför bergväggen. Galet, fullständigt makalöst och spritt språngande galet!

Trial-action
Efter att jag snubblat runt i den LÄTTA delen av skogen stod jag och tänkte ”Du är tokig, där kan du ju för bövelen inte åka motorcykel” när SM-åkarna klättrade på urberget under lördagens tävling.

Paralleller med dynamiska skytte och trial finns faktiskt. Det handlar om sporter där fokus, koncentration och mental förberedelse är av vikt. Att gå runt och memorera banan samt planera hur den bäst ska angripas är den mest uppenbara likheten mellan sporterna. Sedan sätter jag punkt vad gäller jämförelser för båda lägrens skull.

Koxäng
Närheten för trialåkarna till skjutbanan gjorde att Nyköpings Pistolklubbs medlemmar ägnade sig åt vapenvård under den sista septemberhelgen. Gott så.

En helt annan sport som trial har flera likheter med är orientering. Jodå, det behöver man inte grubbla så länge över. Jag såg aktiva i allt från mycket låga till betydande höga åldrar sida vid sida. Alla tävlade utifrån sin kunskapsnivå och på så sätt är det både socialt överbryggande och kamratligt. Att trial-åkare och orienterare tycks uppskatta riktigt eländig terräng måste vara tecken på något genetisk krumsprång under evolutionen.

Spillning
Saker man inte ser på en hockeyrink eller i en tennishall men som är en del av upplevelsen i trial (och orientering).

Lördagen den 29/9 var det alltså individuell tävling i SM-serien som avslutas med deltävling nr 6 i Borås den 13/10. Söndagen den 30/9 arrangerade Nyköpings MS Lag-SM. Min nyfikenhet var stor, trots en hektisk helg, och jag såg till att åka till Svansta-området under lördagsmorgonen för att åtminstone under en liten stund få ta del av trial på landets högsta nivå.

Svansta publikparkering
Utanför Svanstaområdets grindar fanns publikparkeringen på sedvanligt manér ute på gärdet
depåområde trial-SM
Trialåkarnas depåområde fanns mellan grindarna och Nyköpings Motorsällskaps klubbhus
höst depåområde
Höstfärgerna började bli tydliga på träden runt Svansta
Klubbhus Nyköpings Motorsällskap
Nyköpings Motorsällskaps klubbhus var som vanligt hjärtat för tävlingarna och självklart stod prispallen redo för att under kvällen bära upp de välförtjänta toppåkarna i respektive klass
Trial-SM deltävling 5
Matnyttigheter vid dörren in till anmälnings-sekretariatet under trial-SM i Nyköping
Hans Dahlberg Nyköpings Motorsällskap
Bakom klubbhuset och bredvid bana 10 stod Nyköpings Motorsällskaps Hans Dahlberg (mannen i störst skägg på bilden) som haft en hel del med banläggningen och planeringen att göra inför SM-deltävlingen i Nyköping

Mitt varv runt parkering, depåområde och tävlingssekretariat var nödvändig för att få lite kläm på tävlingen. Förvisso hade arrangörsklubben det mesta presenterat på hemsidan men pulsen och känslan får man först när man tar in stämningen i depån. Och i sekretariatet fick jag bra info om starttider, ett snyggt programblad och allt jag bad om plus lite till. Tack! Jag var ute i god tid, första starten skulle vara klockan 10.00 vid bana 1 och jag tog bilen för att åka upp till pistolskyttarnas område. De tävlande knattrade fram genom skogen.

Uppvärmning trial
Jag kan inte komma på en enda likhet mellan ett fotbollslags uppvärmning inför match och vad en trial-åkare pysslar med för att värma upp. Ingenting, zip, nada.

Uppe vid bana 1 konstaterade jag att lugnet ännu rådde. Det var jag och flertalet banfunktionärer/domare som delade på den friska och syrerika höstluften. Bana 1, 2 och 3 låg dikt an mot varandra och jag hann titta på alla tre banorna innan jag började höra knattret närma sig genom den vådligt täta vegetationen. Uppe på berget (jag kände mig som Göran Kropp när jag utan syrgas-mask tog mig upp på toppen) kunde jag se ut en bra plats att ta sikte på. Där förblev jag under hela min bevakning av trial-tävlingen. På sätt och vis medvetet eftersom jag vid bana 1 hade alla möjligheter att få med alla deltagare på bild.

funktionärer trial
Varje bana hade några funktionärer och domare som hade koll på de aktivas ev. fotisättningar och åktider m.m.

Att stå nere vid foten av berget under förberedelserna inför SM-åket i trial var ett sant nöje. Nyfiket tog jag del av skådespelet och jag förundrades över allt som hände innan tävlingen väl drog igång. Jag såg Östtrial när en deltävling arrangerades av Nyköpings MS för tre år sedan men då var det långt ifrån lika många deltagare eller samma nivå som denna gång. Dock roade det mig att jag kände igen flera trial-åkare sedan den gången.

Trial svårighetsnivåer
Startfältet var både åldersindelat (seniorer, juniorer och ungdomar) samt svårighetsindelat där bansträckningen var färgkodad på samma sätt som åkarnas västar. Praktiskt och tydligt.
banrekognosering trial
Innan starten på bana 1 gick alla tävlande igenom banan för att reka. Varje sten och barr (!?) memorerades.

Att tävla i trial verkar vara ett kall som är ett livstidsåtagande. Från de yngsta deltagarna upp till de mer seniora herrarna skiljde det många årtionden i ålder. Jag misstänker dock att man når en peak i sporten ungefär i samma ålder som i många andra och att fysiken spelar stor roll. Inlärningstiden torde vara ganska lång och erfarenhet borde vara belönande. Nu är sportens gigant i Sverige inte särskilt ålderstigen med sina med sina snart 24 år. Eddie Karlsson har däremot talang och mod i extremt stora mått.

Eddie Karlsson
Med nummer 1 på bröstet visade Eddie Karlsson var skåpet skulle stå även i denna trial-tävling

När övriga startfältet väl tagit sig igenom bana 1 på mer eller mindre framgångsrikt sätt var det dags för elitåkarna att köra. Och deras utstakade väg längst banan var galet mycket jäkligare än de andras. Efter att ha sett alla typer av prestationer häpnade jag när Eddie Karlsson körde. Inte en sekund av tvekan (där de andra stod och samlade mod och balans), och en attack som ingen annan visade upp oavsett svårighetsgrad på banan.

trialhjul
Hjul bör vara runda för att funka som allra bäst men på ett äckligt ojämnt underlag kanske det inte är så noga?

Elitåkarnas sena starttid kände fler till och publikleden blev allt tätare där ute i tallskogen under lördagsförmiddagen. Jag insåg att SM-statusen lockade och förhoppningsvis var det inte bara redan frälsta som passade på att kolla. Kanske var det en och annan själ liksom jag som storögt och ovant tog del av denna udda men fascinerande sport ute i storskogen.

trialpublik SM
Trial-SM drog mycket publik till den något annorlunda sportarenan som en trialbana utgör

Allt går inte som man tänkt inom sportens värld och södra Södermanlands ende representant under deltävlingen, Mats Ohlsson från Björkviks MC, hade en inte helt lyckad tävling. Likaså slutade comebacken för Fredrik Johansson (Tiger MK) redan innan startlinjen på bana 1 där motorn havererade och inte gick att få liv i igen.

Mats Ohlsson Björkvik
Mats Ohlsson från Björkvik fick i alla fall visa upp sig framför min kamera på bana 1
Fredrik Johansson
Fredrik Johanssons öde var småtrist då motorn rasade när han varvade inför sin comeback-start på bana 1

Det var inte bara några av förarna som hade det kämpigt i skogen. Jag upptäckte direkt att trial inte precis är som den välregisserade balett som fotboll kan sägas utgöra. Här var det istället funktionärer, åkare, publik, träd och annan bråte i vägen hela tiden. Solskenet var kanske trevligt men kastade skuggor över hela scenen vilket gjorde mitt tunna gråa hår än glesare och vitare av fotografisk frustration och förtvivlan. Mina försök att föreviga tävlingen resulterade i ett bildgalleri bestående av 245 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack för en riktigt spännande och intressant upplevelse!

Läs mer

Återkommande skyttesuccé vid Koxäng

Säga vad man vill om sportfotografering och bevakning av skyttetävlingar men man gör inte gärna detta med full insyn rakt framifrån. En betydligt försiktigare approach är att föredra och snett bakifrån, hörselkåpor och skyddsglasögon är anbefallt samt A och O.

Ännu en gång har jag haft glädjen och äran att bevaka Nyköpings och Oxelösunds Pistolklubbars enormt populära tävling ONYX där landets dynamiska skyttar köar för att få delta.

dynamiskt gevär
Klassen dynamiskt gevär avgjordes under lördagens prematch av ONYX. Notera den fokuserade blicken!

Dynamiskt skytte, eller IPSC för den bokstavsförkortningsglade, liknar troligtvis ingen annan skyttegren. Jag vet egentligen inte eftersom jag inte bevakat någon annan typ av skytte än just IPSC. Det är en killgissning. Mitt öde har under åren sammanvävts med landets dynamiska skytteelit några gånger och det har varit en stillsam flört som satt en och annan känslosträng i gungning hos mig.

Koxäng Nyköping
Många, många timmars förberedelsearbete har det varit för att ta emot alla skyttar till ONYX 2018

Helgens tävling innebar en lördag med den så kallade förmatchen (prematch) där anmälningstaket var 60 deltagare. Det som gjorde lördagen extra speciell var den grupp skyttar som utgjorde en tävling-i-tävlingen då de sköt med gevär. En klass som jag vid tidigare års bevakningar inte sett. Denna septemberhelg på Koxäng kryddades med den finske världsmästaren Teemu Rintala. Bara en sådan sak!

Teemu Rintala
Teemu Rintala

En IPSC-skytt har mycket att tänka på innan en station ska avhandlas. Varje squad (gruppindelning av skyttar som går runt banan tillsammans) får en genomgång innan de under en liten stund får reka banan. Här gäller det att memorera allt, från hur fötterna ska sättas till hur vapnet ska föras och i vilken ordning målen ska prickas. De torrövar även exakt var och hur magasinsbyten ska ske under rörelse. Att se detta skuggspel är fascinerande. När gevärsskyttarna gick banan insåg jag hur mycket ett långt vapen försvårar rörelsemönstret till skillnad mot pistolerna eller revolvrarna som är mer brukligt inom det dynamiska skyttet.

fingersikta
Det ser ganska knasigt ut när skyttarna torrövar och provgår stationerna
Teemu Rintala
Världsmästaren Teemu Rintala testar hur han bäst ska röra sig längst stationen med sitt gevär

Skillnaden mellan den yttersta eliten och noviserna inom denna sport är enorm. Jag gillar dock att de finns med framför mina ögon vid ett och samma tillfälle. IPSC-skyttarna utgör på så sätt en enda stor familj som möts några gånger varje år på tävlingar runt om i landet. De mest drivna skyttarna är obevekliga i sin precision, fart, förberedelse och koncentration. Som vesslor med pondusattityd och tävlingsinstinkt. De mindre slipade motionsskyttarna rör sig kanske inte lika smidigt, tar mer tid på sig och har fler missade mål. De missade målen behöver inte betyda att skyttet är sämre utan kan ha att göra med att skytten helt enkelt inte lyckats memorera stationens alla mål som ska prickas. Så komplex är denna sport.

dynamiskt gevär
Några av de gevär som användes under lördagen
Pia Clerté
Pia Clerté är en frontfigur inom dynamiskt skytte och framgångsrik inom gevärs-klassen

Nyköpings och Oxelösunds respektive Pistolklubbar brukar ha en sällsam ”tur” när de planerat in sin tävling på höstkanten. Alltid har det varit något internationellt mästerskap eller liknande som legat strax efteråt och landets yppersta elit har därför sett ONYX som perfekt uppladdning. Denna gång var det nog snarare lite mer motlut för arrangörsklubbarna då Polis-SM i dynamiskt skytte skedde lördagen den 22:a i Göteborg. Det drog tyvärr bort några av de allra bästa skyttarna från Nyköping denna gång. (För övrigt var bevakningen av Polis-SM på Koxäng för två år sedan bland de roligaste som jag har gjort med kameran. Och vilken uppmärksamhet det blev.)

station dynamiskt skytte
Skärmar, måltavlor, gluggar och oändligt med detaljer att tänka på för en skytt

Söndagens huvudtävling stod redo för att ta emot 108 skyttar. När anmälningstiden öppnades för Level 2-tävlingen tog det 90 sekunder innan startfältet var fyllt. Det om någonting säger hur otroligt populär denna tävling har blivit bland landets dynamiska skyttar. Med högre bandbredd till anmälningssidan hade det säkert gått ännu fortare…

sponsorpizza Tonys
I anmälningsavgiften ingick även förtäring under söndagen
tiggarhund
Alla hundar är inte skotträdda men alla hundar verkar gilla pizza

Årets stationer togs emot positivt och betyget efteråt var mer än godkänt. Skyttarna hade en stor variation av utmaningar på stationerna och några av dem var närapå obegripligt omfattande och gav mig huvudvärk trots att jag stod bredvid och i lugn och ro kunde smälta intrycken och antalet måltavlor. Allt är givetvis inte papptavlor utan plåttavlor förekommer också och där är en träff belönande eftersom man definitivt hör ett omisskännligt ”pling”. Dessa mål är också en av orsakerna till att det är mycket viktigt att ha skyddsglasögon eftersom splitter riskerar att studsa tillbaka från stålplåten.

station ONYX 2018
Uselt fotat av mig men en av utmaningarna var att med en hand dra upp målet som sedan skulle prickas
station ONYX 2018
En annan klurighet var att på en av stationerna ta med sig en väska som tyngd för att exponera ett av målen längre fram

Jag gör mig inte besväret att rabbla resultat och segrare. Tävlingarna pågick länge under söndagen och jag stannade inte tills prisudelningen ägde rum. Via denna länk kan du se resultaten från ONYX 2018.

funktionärer ONYX 2018
Antalet funktionärer under IPSC-tävlingen ONYX är stor och även de kan behöva dra på mungiporna emellanåt

Jag inser efter lördagens och söndagens besök vid Koxäng att jag inte var tillräckligt ödmjuk när jag fotade. Skytte är svårt att fota av skäl som bland annat angavs i denna bloggtexts inledande mening. Kanske skulle jag gett mig själv ännu mer tid vid tävlingsarenan. Jag är inte jättenöjd men fick i alla fall ihop två bildgallerier. Klicka på raderna nedan för att komma till bildgallerierna:

Lördagens prematch och gevärs-klass, 92 bilder >>>

Söndagens ONYX 2018, 188 bilder >>>

Tack för denna gång!

Läs mer

Svenska Cupen i crosskart

Crosskart, vilken utomordentligt förtjusande motorsportgren det är! Fordonen är som bålgetingar på steroider! Förarna pressar fram sina småhjulade krutpaket med mod och skicklighet trots att deltagarna till största delen är under konfirmationsåldern. Därmed inte sagt att man inte kan vara senior och med behållning fajtas på crosskart-banorna.

Timmy Sakariassen
De små hjulen på en crosskart ger ganska vådlig kurvtagning. Här ser du Timmy Sakariassen som kör för MK Team Westom i 125 cc-klassen.

För de av oss som testat gokart är den mycket låga tyngdpunkten, de små hjulen och den direkta hanteringen av fordonet galet speciellt jämfört med det mesta andra i fyrhjulsväg. Efter mitt besök på Björshultsbanan under lördagen, då Svenska Cupens deltävling nummer 4 i crosskart ägde rum, gick det upp för mig att denna motorsportgren var något liknande men ändå mycket speciell. Oavsett hur små kartarna var for de fram som sönderstressade illrar längst den om vartannat asfalterade och grusade banan. Sladdar och grussprut hittar du inte på gokartbanorna men med en crosskarttävling framför ögonen blev jag närmast lyrisk över allt läckert som utspelade sig ute på banan.

Björshultsbanans första böj
Som vanligt på Björshultsbanan är starten viktig och in mot första böjen är det kubbning om platserna. Ett av heaten i klassen Xtreme (fyrtaktare) strax efter starten i omgång 1 den 22/9 -18.

Jag läser på om crosskart ute på internet. Jag fattar att denna motorsportgren har ett existensberättigande och förmågan att stå på egna ben även för äldre och rutinerade förare. Ändå måste den kunna anses som inkörsporten för tyngre motorsportberoende i form av rally och rallycross för många av de unga deltagarna. De allra yngsta knattarna var inte mer än 6 år men de tävlade inte om tider eller placeringar utan körde för att i lugn och ro lära och få erfarenhet.

Oscar Fransson Västerås MS
De yngsta knattarna åkte en kortare runda på Björshultsbanan. Här ser du Oscar Fransson från Västerås MS.

Med stigande ålder ökar motorvolymen i kartarna. Från 85 cc, 125 cc, 250 cc till 650 cc och sedan klivet upp till fyrtaktarna i Xtreme-klassen. Visst låter det häftigt om värstingklassen men det går inte att påstå att inte de lättare klasserna stampade plattan i mattan och bjöd på underbar racing ute på banan. Alltså, rackarns vad fort alla tog sig fram över grus, asfaltsböjar, kurvor, curbs och raksträckor.

Robert Bergman Films MK
Nere vid storsvängen i bortre änden av Björshultsbanan bjöds ett härligt motljus och här ser du Robert Bergman från Films MK i 250 cc-klassen.

Redan när SMK Nyköping i våras presenterade årets tävlingskalender skrev jag upp helgen den 22-23/9 och deltävlingarna i Svenska Cupen samt Sprintcupen. Nu fanns jag ”bara” på plats under lördagens första omgång och rände för övrigt runt på diverse andra sportevenemang under helgen. Det jag fick se på Björshultsbanan kryddades av en Nyköpingsåkare som jag har koll på sedan tidigare. Adam Carlsson, har trots ringa ålder hunnit med både rally- och folkracekörning, men hittar nu tillbaka till crosskarten i en satsning som jag inte hade en aning om i våras när kalendern fylldes med anteckningar om Svenska Cupen.

Adam Carlsson SMK Nyköping
Adam Carlsson från SMK Nyköping tävlar i Xtreme-klassen där han under lördagen kom 14:e av 21 ekipage.
Adam Carlsson SMK Nyköping
Han ropade något om ”paparazzi” med glimten i ögat när han förstod att han inte fick stå ifred från min kamera och kolla konkurrenterna vid publikräcket på Björshultsbanan. Adam Carlsson fastnade på några av mina bilder under lördagsförmiddagen den 22/9.

För mig är en av flera behållningar med motorsport att gå runt i depåområdet. Denna lördagsmorgon, dagen efter danskstormen Knud, var de flesta aktiviteterna inriktade på att plocka ihop service-tälten eftersom vindbyarna fortfarande var besvärande. Jag njöt också under inledningen av tävlingen av att det var dammfritt. Närapå en religös upplevelse! Nattens regn torkade tyvärr upp och senare stod jag som vanligt och tuggade, malde och spottade sand på innerplanen där jag hittat min fotoplats.

 

depåhund
Depå-hund som kanske hade till uppgift att verka avskräckande men som mer lyckades se utomordentligt charmerande ut.
Roger Eriksson Haninge MK
Televerkskarten tillhör Roger Eriksson från Haninge MK

Borta vid tävlingssekretariatets byggnad fanns självklart de sedvanliga resultatlistorna. När jag kom var fortfarande tidsträningen igång men givetvis fanns ett stort intresse att ha koll på de många lapparna för att hitta de tider som var relevanta. För dig som vill ha koll på lördagens resultat går det bra att klicka på den här länken >>>

tidskoll Björshultsbanan
Koll på tiderna med hjälp av resultatlistorna på sekretariatets husvägg

Ännu en gång i motorsportsammanhang får jag buga och bocka inför alla frivilliga som ställer upp som funktionärer. De är värda allt för motorsporten! Utan alla ideella krafter skulle det inte bli många tävlingar under ett år. Jag läser på sociala medier och på lappar vid klubbstugor m.m. om hur tufft det är för funktionärerna i bl.a. folkracesammanhang där skäll och utfall blivit allt vanligare. Lägg ner och sluta med sport om du som utövare inte kan hålla dig själv i stramt koppel. Punkt. Nu ska jag inte dra upp detta problem i samband med crosskart för jag kan inte tänka mig att det finns några tendenser till problem kring detta bland de unga deltagarna.

banfunktionärer crosskart
Banfunktionärer under SMK Nyköping-vepan på Björshultsbanan i samband med deltävlingen av crosskartens Svenska Cupen
Startplattan Björshultsbanan
Vid startplattan på Björshultbanan går det åt många funktionärer. Noggrann kontroll av starten behövdes, i klassen 85 cc var ivern att snabbt komma iväg något som ledde till en hel del tjuvstarter.

Startfältet var 93 ekipage stort denna lördag och en snabbläsning ger mig intrycket av att de flesta förare kom från Svealandsområdet. Tyvärr kändes det inte som om publiktrycket var särskilt stort. De flesta som tittade var nog involverade i något av de team som fanns på plats för tävlingarna. Crosskart är ju en riktig höjdare att se och med fordon som tar sig upp i hastigheter runt 100 knutar på den tajta banan kan aldrig vara fel att kolla in.

crosskart-publik
Inte supertrångt på publikplats under crosskart-helgen vid Björshultsbanan

Jag fick ihop ett bildgalleri från lördagsförmiddagen med ganska god variation. Allt från depåbilder, deltagare och funktionärer till bilder från några olika positioner vid banan. Inte några panoreringsförsök denna gång men jag tycker nog bilderna duger hyfsat ändå. Du hittar 256 bilder från tävlingen här >>>

Tack för denna gång!

Läs mer

Med tjo och tjim så blir det roligare

I den lilla, lilla luftspalt som helgen bjöd på kände jag mig mer eller mindre nödgad att bege mig till en bevakningsbar idrottshändelse för att ge liv och näring åt bloggen. Avlägsna bortamatcher för döttrarnas fotbollslag både lördag och söndag åt upp det mesta av min tillgängliga fritid. Jag gjorde det lätt för mig, jag tog mig under lördagseftermiddagen till Stigtomta IP där Stigtomta IF:s herrar mötte IFK Mariefred i division 6 Sydöstra.

Mattias Blomberg Stigtomta IF
Stigtomta IF:s Mattias Blomberg i kamp om bollen med en IFK Mariefred-spelare under lördagens division 6-match som hemmalaget kunde vinna med 4-1 (2-0). Den blicken!

Det blev inte varken hackat eller malet av denna matchbevakning. Jag kom till den allt för bekanta idrottsplatsen 10 minuter försent och jag var tvungen att lämna området när 10 minuter återstod av tillställningen. Mina ord och slutsatser blir därmed av det kortare och svepande slaget denna gång. Och för dig som kanske tror att jag bevakar ”min egen” föreningen flitigt kan meddelas att detta var första gången för säsongen som jag såg Stigtomtas herrar på hemmaplan. De fanns framför kameran i våras men då på Hyttvallen i Nävekvarn, det räknas ju knappt…

Harva vid Stigtomta IP
Och det harvades på duktigt vid Stigtomta IP under lördagen. Only in Stigtomta my friend. Något i stil med söndagens Högaffelsderby i herrfemman mellan Råby-Rönö IF och Tystberga GIF.

Denna division 6-match var något som skulle kunnat bli en helt jämn mittlags-drabbning där Stigtomta IF skrapat ihop 34 poäng på 18 spelade matcher medan Mariefred stoltserade med 32 poäng. Efter den något för stora segern för Stigtomta med 4-1 har de alltså 37 poäng med tre kvarvarande omgångar och ett visst häng på topplagen i serien. ”För stora segern”? Jo, efter första halvleken, då hemmalaget ledde med 2-0, var det snarare gästerna som stått för de vettigaste målchanserna. En ganska stängd match så långt och en medioker insats av de gulsvarta. Tillräckligt tjurigt och trögt för att rutinerade veteranen Robert Blomberg tvingades pusha sitt lag med orden ”Kom igen gult, tro på det här! Upp och tjoa och tjimma lite!” Det hjälpte uppenbarligen med de visdomsorden.

Fotbollspublik Stigtomta IP
Några av tjejerna i Stigtomta IF:s F05-lag utgjorde delar av publiken när föreningens herrlag visade upp sina kunskaper på IP under lördagseftermiddagen

Lyckan för Stigtomta IF i denna match blev de snabba omställningarna och ett motståndarlag som kanske inte alltid hängde med i de bakre leden. En följdeffekt av detta blev att deras målvakt gav sig ut på utflykter långt utanför straffområdet vilket inte blev en framgångssaga alla gånger. Med ettriga illrar som Niklas Wennerberg och André Lundmark i motståndarlaget är bäst att ha tillräckligt med gubbar på rätt sida om bollen.

Alexander Kuzmin
Matchens huvuddomare Alexander Kuzmin fick dra fram det gula kortet 6 gånger; två gånger för hemmalaget och fyra gånger för bortalaget.

Det dröjde en evighet och lite till innan första målet i matchen föll. I 41:a minuten slår Niklas Wennerberg till efter en kvick omställning och på stopptid i första halvlek gör han även 2-0 efter att ha utnyttjat en missbedömd utrusning från IFK Mariefreds målvakt. En gång skyttekung alltid skyttekung.

Niklas Wennerberg Stigtomta IF
Niklas Wennerberg såg till att ge Stigtomta IF en behaglig ledning till halvtidsvilan mot IFK Mariefred. 1-0 och 2-0 psykologiskt tungt i slutet av en halvlek som faktiskt gästande lag hade bäst koll på.

10 minuter in i andra halvlek utökar Stigtomta IF sin ledning till 3-0 genom André Lundmark. Även detta mål tillkom efter en målvakts-utflykt som tyvärr stjälpte mer än den hjälpte.

André Lundmark Stigtomta IF
Stigtomta IF:s André Lundmark pinnar på bra och har en trevlig vana att regelbundet göra mål för sitt lag.

Andra halvlek rullade på och i och med 3-0-målet kändes matchen stängd. Stigtomta luftade en hel del spelare och bevakade ledningen och positionerna ute på planen. Mitt i all fotboll konstaterade jag att hösten gjort entré och björkridån längst planens ena långsida börjar skifta färg och dräneras på klorofyll. Det var hur som helst en solig och skön eftermiddag och jag måste ge lite cred till bortalagets avbytare som på ett fiffigt sätt utnyttjade avbytarbåsets konstruktion för att slippa solen i ögonen.

IFK Mariefreds avbytare
Smutt lösning för att få skugga över ögonen i den låga höstsolen över Stigtomta IP

Efter en korrekt utförd men icke fotbollsgodkänd halvnelson från en av IFK Mariefreds spelare var det dags för mig att plocka ihop kamerautrustningen och rusa vidare till lördagskvällens sociala åtagande. Trevligt. Jag förlitade mig på Marcus Langbrandt matchrapportering för att slutligen få kläm på slutresultatet i matchen. När jag rundade bollskjulet hörde jag motståndarlaget göra 3-1 med 9 minuter kvar av matchen. Slutresultatet 4-1 fastställdes av Stigtomtas Johan Wallin och det målet gjordes i 90:e minuten (eller kanske på stopptid).

Marcus Langbrandt
Sportswik-Marcus, aka Marcus Langbrandt, ser då och då till att matchreferera då Stigtomta IF spelar
Johan Wallin Stigtomta IF
Jag är otroligt nöjd med bilden jag valt ut för att presentera matchens siste målskytt. Varsågod, här har du Stigtomta IF:s Johan Wallin som gjorde 4-1 i 90:e minuten.

Det blev ett bildgalleri även efter denna match och du kan hitta 125 bilder via denna länk >>>

Tack och på återhörande!

Läs mer

Tystberga GIF lever farligt i herrfemman

Herrarna i Tystberga GIF har så här långt i årets division 5-serie inte haft det helt lätt. Man kan nog sträcka sig så långt så att man kan hävda att inte går något vidare värst. De ligger skrynkligt till och inför mötet mot Ericsbergs GoIF i bottenträsket av herrfemman låg Berga under nedflyttningsstrecket.

JimRobin Vestin Tystberga GIF
JimRobin Vestin i Tystbergas svarta matchställ mot Nicklas Mangs i Ericsbergs gulsvarta dress på Tyrsvallens gräs under lördagseftermiddagens division 5-drabbning som slutade 3-2 till hemmalaget

I botten av årets herrfemma finns redan avhängda Trosa-Vagnhärad SK U men sedan lutar det åt att det är fyra lag som kommer att göra upp om att undvika den andra nedflyttningsplatsen. Tyvärr är Tystberga GIF en av dessa fyra lag och de övriga är Hällbybrunns IF, Hälleforsnäs IF samt Ericsbergs GoIF. Att Tystbergas fyrtorn och ledstjärna Jimmy Gustavsson lagt skorna på hyllan inför denna säsong spelar säkert stor roll men nog håller många av de kvarvarande spelarna bra klass. Kanske har säsongen varit som inför lördagens viktiga bottendrabbning; ett ryckande och slitande för att få tillräckligt många till spel. Jag uppfattade att så många som åtta spelare saknades och då är det tufft att hoppa in och stötta samt fylla ut de roller och positioner som tillfälligt står tomma.

Anders Jansson Tystberga GIF
Tystberga GIF:s tränare Anders Jansson har säkert en lugnare tillvaro i herrfemman hos Tystberga än i trean med TVSK, dock är frånvarande spelare ingen lätt sak att lösa när det drar ihop sig till match i division 5.

Jag kom till Tyrsvallen i lördags eftermiddag efter att ha sett Hargs BK:s division 4-match mot Triangelns IK på Krikonbacken. En match som inte var särskilt välspelad, många felpass och missförstånd samt en del felriktad energi. Att matchen på Tyrsvallen var en bottenmatch i herrfemman var tyvärr något jag konstaterade efter en kort stunds iakttagande. Självklart fanns det spelare som stack ut, mer om dem senare, men jag kände att detta lika gärna hade kunnat vara en division 6-match utifrån det som bjöds och presterades.

Behudin Mustafic
För tredje helgen i rad hade jag huvuddomare Behudin Mustafic framför kameran. Sju gula kort fick han ihop denna gång men de flesta tillkom i en överhettad situation precis i slutet av matchen. Nej, jag blir inte direkt imponerad av spelare som inte kan bete sig någorlunda sansat mot varandra.

Att Harg missade mängder med lägen mot Triangeln verkade vara något som även Tystberga inspirerades av denna lördag. För visst var det så att det var hemmalaget som stod för anfallsambitionerna och de hade dessutom spetsen i framförallt JimRobin Vestin och Hannes Andersson. Det var just dessa två herrar som stod för 1-0 i 36:e minuten då Hannes drar fram på vänsterkanten och en boll snett inåt, bakåt ger JimRobin läget han inte kan missa.

Hannes Andersson Tystberga GIF
Tystbergas Hannes Andersson slet och skapade otroligt mycket med sin kvickhet och goda bollbehandling.

Man hade kunnat dra slutsatsen att Tystberga skulle matta ut sin motståndare ju längre matchen led eftersom gästande Ericsbergs GoIF inte hade med sig en endaste avbytare. Så blev det märkligt nog inte och det tycks vara segt virke i Ericsbergs-gubbarna. Nu blev det ändå så att några lyckosamma minuter i inledningen av andra halvlek var precis det som räckte för att Tystberga skulle gå segrande ur striden. Med minsta möjliga marginal, men det visst vi ju inte där och då. I 47:e minuten tilldöms Tystberga en straff som JimRobin Vestin förvaltar på bästa sätt. Målvakten var på bollen men 2-0 var ett faktum.

JimRobin Vestin Tystberga GIF
JimRobin Vestin blev tvåmålsskytt för Tystberga GIF i måste-matchen mot Ericsbergs GoIF

Två minuter efter straffmålet gör JimRobin matchens prestation när han dribblar sig genom ett flertal motståndareförsvarare och serverar lagkamraten Vali Galo en macka framför Ericsbergsmålet som omöjligen kunde missas. Snyggt, rent och 3-0. Puh, kunde man kanske tycka för det hårt prövade Tystberga.

Vali Galo Tystberga GIF
Vali Galo kunde ge Tystberga ledningen med 3-0 efter ett makalöst fint förarbete av JimRobin Vestin

Att ge upp finns uppenbarligen inte i Ericsbergs-generna och de trasslade sig fram till en straff (hands efter en uppstudsande boll) som gav 3-1 i 60:e minuten. Jakten var igång, nerverna började spöka och reduceringen fram till 3-2 kom genom Mikael Lang i den 77:e minuten. Vid det här laget hade Tystberga-spelarna redan börjat tjafsa med varandra om än det ena och än det andra. Jag tror tyvärr att en mindre lyckad säsong sätter sina spår och med många nya på ovana positioner uteblir tryggheten i spelet. Tystberga hade nästan lika jobbigt med sig själva som de hade med sin motståndare.

Nu lyckades hemmalaget rida ut stormen och de gjorde det med några jättechanser som brändes. Å andra sidan hade gästerna en stolpträff med drygt fem minuter kvar av matchen. Att segern och de tre poängen var superviktiga i bottenstriden råder det i alla fall inga tvivel om. Förlusten mot bottenkollegorna Hällbybrunn i senaste omgången är lättare att skaka av sig efter lördagens knappa men ändå bärgade trepoängare.

Jesper Bohm Tystberga GIF
Sympatiske och lojale Jesper Bohm hade i alla fall en träning i benen innan han gjorde temporär comeback för sitt luggade Tystberga GIF mot Ericsberg. 10 minuter i slutet av matchen i en position högt upp i banan gav Jesper möjligheten att ännu en gång jubla med lagkamraterna efter en seger hemma på Tyrsvallen. Alltid något.

Jag har knåpat ihop drygt 140 bilder från matchen på Tyrsvallen och du hittar dessa bilder HÄR>>>

Lycka till Tystberga GIF i de avslutande omgångarna av årets division 5-serie!

Läs mer

HBK-motorn knackar i fyran

Helst vill Hargs BK:s division 4-herrar spela på Folkungavallen. Det är sedan gammalt. Å andra sidan har ju klubben sitt näste vid Krikonbacken och när modern kallar så ställer givetvis även herrlaget upp på de premisserna. Lördagen den 8:e september sammanföll Hargsdagen med herrarnas hemmamatch mot Triangelns IK och då samlar klubben allt man har för diverse matchspel på Krikonbackens gräsytor. Så är det bara.

Marcus Björklund Hargs BK
En av många höjdpunkter under Hargsdagen vid Krikonbacken var herrlagets division 4-match mot Triangelns IK. En match som slutade 1-1 efter mycken möda och stort besvär för hemmalaget.

Hargsdagen innehöll t.ex. zonsammandrag för de yngsta lirarna som håller till på en tremannaplan med sarg och innebandymål. Det kryllade även av knattar som spelade 5-mannafotboll. Efter herrmatchen (som började klockan 13.00) spelades det ett intressant derby i damernas division  mellan Hargs BK:s damer och IK Tuns U-lag. En match som vanns av de grönklädda gästerna med 2-1. Packat med folk och fantastiskt trevligt trots ett osoft väderläge.

Knattespelare Oxelösunds IK
Hargsdagen lockade fotbollsspelare och publik från när och fjärran. Om grabbarna från Oxelösunds IK ska räknas som långväga gäster är nog tveksamt…
Fotbollspublik Krikonbacken
Publiken bänkade sig som vanligt på Krikonbackens bänkar nedanför kiosken

Under lördagen hann jag se två herrmatcher och du som till äventyrs läser båda mina blogginlägg kommer att placera mig i facket ”gnällgubbe”. Det var nämligen inte särskilt välspelat på vare sig Krikon eller Tyrsvallen (där Tystberga spelade mot Ericsberg i herrfemman). Två lokala lag som för närvarande tycks sakna flyt och harmoni. De har helt olika anledningar till varför det är så men det var hur som helst något jag inte kunde undgå att notera.

Domartrio Krikonbacken
Lördagens domartrio i mötet mellan Hargs BK och Triangelns IK var huvuddomare Raney Josef med assisterande domarna Bashar Al-Zubaidi och Hampus Regner vid sin sida

Hargs division 4-herrar har gått fantastiskt bra i serien men de senaste omgångarna har inneburit poängtapp i form av flera oavgjorda matcher. Den 17/8 besegrade man förvisso toppkonkurrenterna Stallarholmen med säkra 4-0 på bortaplan men sedan har det blivit tre oavgjorda matcher på raken (inkluderat lördagens 1-1 mot Triangeln) och det har gjort att IK Viljan svingat sig förbi upp på förstaplatsen. Två poäng bakom Hargs BK jagar Stallarholmen på en tredjeplats. Det är tufft i toppen men å andra sidan har HBK sedan serien drog igång haft högsta möjliga målsättning med vad de vill åstadkomma denna säsong. Och det finns fog för detta med tanke på den trupp som tränarduon Anders Stridh och Ola Törnblad förfogar över. Utom möjligtvis under lördagens match då bl.a. inte en enda ordinarie spelare i backlinjen var tillgänglig.

Dago Funes Hargs BK
Inför säsongen fick Hargs BK bästa tänkbara tillskott då Dago Funes anslöt från en mångårig karriär hos Nyköpings BIS

Jag anar att det under lördagsmatchen mot Triangelns IK var tre saker som störde hemmalaget. Många ordinarie spelare saknades och då hjälper det inte hur mycket inhopparna än gnuggar och sliter, det blir inte riktigt 100% och samspelt. Ambitionen och kravbilden på dem själva tynger när det inte stämmer vilket tyvärr innebar att energi brändes på intern gnäll sinsemellan. I ett par av de tidigare matcherna har man ”bara” lyckats få oavgjort och självförtroende är en färskvara, vilket skulle kunna förklara de brända chanser som radades upp mot Triangeln. Jisses vilka chanser som bommades. Men Triangelnmatchen var en sån där match som man lika gärna hade kunnat förlora trots stort spelövertag, i vissa matcher spelar det liksom ingen roll hur mycket man än dominerar, förlusten kommer lik förbaskat.

Johan Urborn Hargs BK
Framförallt efter halvtidsvilan var Hargs anfallare Johan Urborn en best. Oj vad bra han var. Allt tog dock stopp i 20:e minuten av andra halvlek då Johan tvingades utgå efter att ha landat illa på axeln i en duell.

Jag tycker nog att Hargs BK hade ett hyfsat stort spelövertag i denna match. Framförallt hade de ett chansövertag som var enormt. Å andra sidan gjorde kanske Triangeln en närapå perfekt bortamatch där de spelade efter sina resurser, levde på möjliga omställningar och tog tillvara en av sina tre chanser under matchen. Att de gjorde första målet betydde nog mycket för gästerna, det kom från absolut ingenstans men var en snygg sak som innebar 0-1 i 25:e matchminuten. Målet genom lagkaptenen Marcus Edeborg.

Marcus Edeborg Triangelns IK
Marcus Edeborg, lagkapten i Triangelns IK, tog ansvar och såg till att ge sitt lag ledningen i 25:e minuten på Krikonbacken mot Hargs BK i lördagens div 4-match

En kvart in i andra halvlek var det dags att vispa om i balansen ute på planen och tränare Stridh ropade upp typ hela laget och gav dem positionsförändringar. Så mycket hann jag fatta att det innebar att han skiftade till en trebackslinje där framgångsrikt vikarierande vänsterbacken Mauri Funes äntligen fick kliva lite högre upp i banan. När man har nött och slitit, bränt chans på chans, och matchen börjar närma sig sitt slut är det lätt att tanken på att man ”bara inte kan lyckas” fastnar i hjärnbarken. En som trots allt inte gav upp var notoriska målskytten Marcus Björklund och han knoppar in 1-1 med nio ordinarie minuter kvar av matchen. Marcus leder herrfyrans skytteliga tämligen överlägset med sina 27 mål. Wow.

Marcus Björklund Hargs BK
Det hände verkligen mycket runt Hargs BK:s anfallare Marcus Björklund under matchen. Efter många lägen och chanser fick han äntligen näta och han fastställde slutresultatet mot Triangelns IK till 1-1.

Triangelns herrar var nog nöjda med poängen medan hemmalaget jagade på för mer. Tjurigheten tog över på slutet och domaren ledsnade vilket gav ett kort för maskning till en av gästernas spelare. I det stora hela en inte allt för välspelad match, och då syftar jag inte på alla brända chanser i första hand. Hemmalaget var osynkat och inte riktigt i fas med sig själva. Det kommer nya matcher och toppkonkurrenterna IK Viljan har sannerligen inget lätt spelschema framöver. Det innebär dock inte att Harg har råd att tappa några poäng i de kommande matcherna.

Jag har samlat ihop 150 bilder från mitt besök på ett duggregnigt Krikonbacken och du hittar mitt album HÄR >>>

Stort lycka till i jakten på tabelltoppen i herrfyran Hargs BK!

Läs mer

När Gnesta blev Råby till IFK:s glädje

Detta blogginlägg är begåvat med en fullständigt omöjlig rubriksättning. Jag klarar mig nog inte undan från att förklara vad sjutton jag menar. Låt oss bryta upp rubriken i tre delar. Del 1: I en hektisk tillvaro försöker jag hinna med åtminstone en idrottsbevakning i veckan. Det är inte alltid det lyckas och framförallt är det kanske inte alla lag, sporter eller evenemang som får en rättvis del av kakan. För att råda bot på ett av mina många, många dåliga samveten tänkte jag att jag under söndagen skulle hoppa över min yngsta dotters match och istället åka till Hagstumosse för att se Gnesta FF:s seriesegrande division 4-damer. Som tur var tittade jag in på SöFF:s hemsida minuter innan jag skulle åka och då plötsligt framkom det att matchen mot Stenkvista GoIF blivit flyttad till onsdagen den 5/9. Puh, det var nära ögat att göra en bomkörning till Gnesta. Del 2: Snabb koll och omgruppering till ett lag och en plats som egentligen redan fått mer än sin årskvot uppfylld. Råby-Rönö IF:s herrar spelade hemma på Råbyborgen i herrarnas division 5 mot gästande Södertälje FF. Ett trevligt alternativ på lagom avstånd när restiden var en kritisk faktor.

Råbyjubel på Råbyborgen mot Södertälje FF
Sett ur ett hemmaperspektiv var söndagens div 5-match mellan Råby-Rönö IF och Södertälje FF en resultatmässig framgång värd att offra tid på

Nu delar ju Gnesta FF:s fotbollsdamer och Råbys fotbollsherrar samma fäbless för blått vilket funkar hyfsat om jag kisar riktigt hårt och tittar på långt, långt håll. Kanske kan det räknas som att jag bevakat en GFF-match…? Så här långt in i årets herrfemma har Råby efter en anskrämligt mager inledning fått ihop grejorna och lyckas allt oftare knipa 3-poängare när det vankas match. Tyvärr går det väldigt trögt för våra kompisar norrut längst E4:an och Tystberga GIF:s herrar har halkat ner under nedflyttninsstrecket efter förlust med 1-2 mot bottenkonkurrenterna Hällbybrunns IF häromdagen. Återstår att se om jag lyckas ta mig ut till Tyrsvallen denna säsong. Del 3: Några som tackar Råby-Rönö IF efter söndagens 5-2 över tabelltreorna Södertälje FF torde vara IFK Nyköpings fotbollsherrar. De ligger tvåa i herrfemman och fick genom Råbys seger behålla sitt trepoängsförsprång. Tre poäng före IFK ligger Katrineholms SK FK som lite överraskande förlorade med 0-1 mot Nykvarns SK i helgen.

Publik Råbyborgen
Söndagens match klockan 13.00 på Råbyborgen hade många komponenter för att dra mycket publik. Nu var det väl lite sisådär med åskådarantalet och jag kan bara gissa att det drar mer publik om det är någon av traktens lokalkonkurrenter som kommer på besök.

Jag tänker inte dra ut detta matchreferat till något långrandigt och romanliknande format. För den som undrar kan jag också berätta att inte kameror tål hur mycket regn som helst… Efter förra fredagens regnvåta skyfallsäventyr i Runtuna plockade jag nu upp min förstakamera och konstaterade att den delvis hade gått sönder. Shit happens och det var en himla tur att jag åtminstone hade med mig två kameror till Råbyborgen. Bilder blev det och det är väl i huvudsak vad min läsekrets är ute efter?!

Domartrio Råbyborgen
Söndagens domartrio på Råbyborgen var huvuddomare Behudin Mustafic och de två assisterande domarna Nasuf Bijelonja och Mattias Karlsson. I andra halvlek fick de det körigt värre och sammanlagt delades det ut 11 gula kort varav två spelare fick de gula korten omvandlade till var sitt rött.

Efter att de båda lagen klämt och känt på varandra en liten stund i inledningen så tog hemmalaget kommandot. 1-0 kom i 13:e minuten från Jesper Agerin vars skott ändrade riktning på en försvarande fot och ställde Södertälje FF:s målvakt helt utan chans.

Jesper Agerin Råby-Rönö IF
Råbys Jesper Agerin inledde målskyttet i herrfemmanmötet mot Södertälje FF

Egentligen hade hemmalaget bra koll på matchen och sin motståndare men mot ett topplag i serien (dit även Råby numera kan räknas) så får man inte bjuda på allt för mycket. I 32:a minuten tilläts Södertäljes Aday Kaplan röra sig lite för länge och lite för ostört centralt utanför Råbys straffområde och han pricksköt in kvitteringen fram till 1-1. Det skulle dock komma ett viktigt och psykologiskt tungt mål från Råby och det skedde i 43:e minuten när Fredrik Cedergren efter en tilltrasslad situation nära mål åter ger hemmalaget ledningen med sitt 2-1.

Fredrik Cedergren Råby-Rönö IF
Fredrik Cedergren stod för viktiga 2-1 med ett par minuter kvar av första halvleken

Jag konstaterade i halvtidspausen att Råby-Rönö var spelförande, att de gånger det blev farligt för motståndarna hade det skett genom slarv eller bjudningar från hemmalaget och att det faktiskt var en ganska snäll match. Det sista skulle jag tyvärr få anledning att ompröva under matchens sista 15-20 minuter då tjafset övergick till rejält överhettade spelare och ordval som inte någonsin är okej. Ovetande om vad som komma skulle blev jag extra glad i inledningen av andra halvlek då Råbys Henrik Svehn ökade på lagets ledning fram till 3-1. Jag vet att Henrik gjorde comeback för inte alls länge sedan och han har varit borta länge p.g.a. en operarad axel. Jodå, han visade god klass trots lång frånvaro från fotbollen.

Henrik Svehn Råby-Rönö IF
Henrik Svehn såg till att ge Råby ledningen med 3-1 i matchminut 48

Det kändes som att 3-1-målet var avgörande. Hemmalaget hade kontroll på sin motståndare och de skapade inte något av spets eller värde framåt. Samtidigt ägnade sig Råbys anfallare åt att bränna jätteläge efter jätteläge vilket kan komma att bli kostsamt i slutänden. Och det höll faktiskt på att bli så när Södertälje FF:s William Altinkaya vid en höra nickar in 3-2 i 77:e minuten. Ett mål som dock fick en replik fortare än kvickt när Per Pettersson bredsidade in 4-2 i 81:a matchminuten. Ridå ner för gästerna.

Per Pettersson Råby-Rönö IF
Per Pettersson kom in med en halvtimme kvar att spela och uppenbarligen fanns gott om krafter för att ta sig högre upp i banan och behärskat trycka in 4-2 för Råby mot Södertälje FF

Allt tjafs och alla gula kort gjorde att domaren lade till fem tilläggsminuter. Under den tredje av dessa extraminuter gjorde Eric Stenius 5-2 och fastställde i och med det slutresultatet. En seger som blev något mål större än den kanske borde om inte motståndarna gett upp under de sista 10 minuterna. Så kändes det i alla fall för mig utanför planen.

Eric Stenius Råby-Rönö IF
Eric Stenius kunde slå in bollen i öppet mål fram till 5-2 efter att Jesper Jansson skjutit målvakten i bröstkorgen och därmed bjudit på en retur som var svår att motstå

En match med fem hemmamål där det var olika målskyttar hela vägen är trevligt att rapportera om. Alla mål till trots skulle jag vilja lyfta den hemmalirare som i mina ögon var allra bäst på planen. Martin Finnberg grejade aldrig något eget mål men oj vad han var grym i denna match. Några brända jättechanser blev det på samvetet men det innebär nog bara att han har nära till målet i nästkommande seriematch.

Martin Finnberg Råby-Rönö IF
Martin Finnberg stod för en riktigt fin insats mot Södertälje FF trots att han inte noterades något mål

Efter objektivbyten mellan kamerahusen och halv panik över den sönderregnade utrustningen lyckades jag få ihop ett hyfsat innehållsrikt bildgalleri från matchen med 140 bilder som du hittar HÄR >>>

Kanske måste jag fota Råby ytterligare några gånger denna säsong. Jag väntar nämligen fortfarande på möjligheten att åtminstone ta EN smickrande actionbild på Tobias Karlsson… Har han otur eller är det jag som har otur när jag fotar karln?

Läs mer

Krigarna i Runtuna bjöd på blöt tillställning

Två anmärkningsvärda detaljer finns att redogöra för efter fredagskvällens besök på Runavallen där Runtuna IK spelade 2-2 mot gästande Malmköpings IF i herrarnas division 4. Nr 1: Den som räknar med att hitta ”Runtuna” bland orterna i SMHI-appen kan känna sig blåsta. Istället fick jag lära mig av en Runtuna-boende arbetskamrat att söka på Glottra. Say what!?

Fast situation Runtuna IK - Malmköpings IF
Bara för att det är ordentligt fastställt att Runtuna IK denna säsong är riktigt starka på fasta situationer så fick de göra sina två mål på just sådana i fredags mot Malmköping. Jodå, deras motståndare nämnde detta i sin inför-matchen-text på hemsidan.

Nr 2: SMHI-prognosen hotade med mulet väder vilket för mig som fotograf innebar en medvetenhet kring att det skulle bli ordentligt mörkt innan matchen spelats färdigt. Regn? Inte en droppe oavsett om jag tittade på Nyköping, Stigtomta eller den nyligen nämnda ”orten” Glottra. Vilken tur att jag inte släpade på vare sig regnkläder eller paraply. Det hade ju varit onödigt… NOT!

Augustiregn på Runavallen
Och efter 20 minuters spel kom REGNET. Oh, så mycket det kom.

Som du förstår av ingressen visste jag inte vad jag hade att vänta mig av kvällen på Runavallen. I alla fall inte vad gäller vädret. Det jag däremot anade och som sedan bevisades var att de röda fotbollshjältarna i Runtuna IK skulle visa 105% krigarhjärtan. När denna förenings representationslag ger sitt max har de alltid ytterligare några procent att plocka fram. Något de visat varje gång jag sett dem på Runavallen (vilket i och för sig inte är överdrivet många gånger än så länge).

Runavallen Runtuna
Runavallens gräsmatta har, som många andra fotbollsplaner denna sommar, blivit luggsliten

Läget i division 4-tabellen är just nu att det finns fyra lag i toppen som dragit ifrån övriga lag. Allra längst upp finns Hargs BK men de har numera sällskap av IK Viljan på samma poäng. Runtuna IK är i den undre delen av mittskiktet medan ett formstarkt Malmköpings IF finns överst av mittgängen. Malmköpings IF, som är en av Södermanlands mest centrala lag (geografiskt i alla fall), kan ha hittat en av länets hetaste, bästa och mest sympatiska nyförvärv i form av forne Nyköpings BIS-spelaren och återvändaren Lennart Johansson. Grattis Malmköping!

Lennart Johansson Malmköpings IF
Lennart Johansson styrde, dirigerade, snackade och lyfte från första till sista minut i division 4-mötet mot Runtuna IK. Inte ett enda negativt ord, bara positivt och peppande. Föredöme.

Om matchen hade fått fortgå ostört från regn hade den kanske blivit spelmässigt bättre än den nu blev. Under de 15-20 första minuterna var det ställningskrig och en hel del byten av anfallsriktning. Det var inte uppenbart hur det skulle sluta, inget av lagen dominerade. Heta viljor bland spelarna, javisst, och jag tycker domaren med pondus visade att han ville precis lika mycket som spelarna. Det krävs en fast hand, konsekvens och tydlighet för att döma en division 4-match. Jag tycker domaren gjorde en fullgod insats i vätan.

Domartrio Runavallen
Matchens huvuddomare var Behudin Mustafic med de assisterande domarna Laith Faris Asaad Butty och Martin Makdesi Elias vid sin sida

I takt med att regnet ökade tog också gästerna över kommandot. De blev spelförande och hemmalaget reagerade snarare än agerade. I 30:e minuten tilldöms Malmköping en straff som duktige Runtuna-keepern Sebastian Nyman kunde styra ut. Straffen kom i ”perfekt” målvaktshöjd borta vid Sebastians vänstra stolpe så han tackade och tog emot.

Sebastian Nyman Runtuna IK
Sebastian Nyman i Runtuna-målet knep en straff efter en halvtimme i mötet mot Malmköping
Sebastian Nyman Runtuna IK
Runtunas målvakt Sebastian Nyman hade det mesta under fullständig kontroll i fredags (vilket lagkamrat Magnus Lundqvist också kan konstatera)

Nu blev lyckan tämligen kort hos de rödblöta hemmaspelarna. En räddad straff ger inte alltid sportsligt långvariga framgångar. I 35:e minuten slingrar sig Malmköpings Abdirizak Bishar Omar fram på vänsterkanten, skär in och bredsidar in 0-1 förbi Sebastian Nyman i hemmakassen.

Abdirizak Bishar Omar Malmköpings IF
Malmköpings Abdirizak Bishar Omar visade tecken på viss glädje efter division 4-mötets första mål under fredagskvällen

Att glöden inte slocknade, vare sig p.g.a. motståndarmålet eller ösregnet, visade sedan hemmalaget som i första halvlekens sista minut knoppade in en hörna. Som om motståndarna inte visste om denna farlighet… Det tyder på stor skicklighet att lyckas med något som borde vara sönderläst av motståndarlaget. Runtuna har helt enkelt för många hot att hålla koll på vid fasta situationer.

Jesper Larsson Runtuna IK
Runtunas Jesper Larsson nådde högst många gånger i huvudspelet och i slutsekunderna av första halvleken kvitterar han till 1-1 i samband med en hörna. (I bakgrunden verkar också Fredrik Berggren något förundrad över lagkamratens kvaliteter.)

Pausvilan innebar tyvärr inte någon vila för oss i publiken från det ihållande regn som hittade ner mellan tallbarren på Runavallens långsida. Det var inte bara blött utan mörkret gjorde sig ordentligt påmint av den låga himlen och den nedgående solen. Beslysningsstolparna runt fotbollsplanen tändes och det var förmodligen till glädje för alla utom för mig som fotograferade. Därtill räckte liksom inte elljuset för mina kinkiga krav. Jag fotade ett par hösttranor som flög över våra huvuden som en påminnelse om varthän vi är på väg. Det blir varken varmare, ljusare eller mindre nederbördsrikt framöver.

Hösttranor
Hösttranor över Runtuna (de hittar trots att inte Runtuna är känt av SMHI)

Den andra halvleken gav inte många bildfiler i mina kameror p.g.a. det flyktande ljuset. Regnet upphörde så småningom men det var en föga tröts under matchens sista kvart. Spelmässigt blev inte andra halvleken någon höjdare vilket främst ska skyllas på att planen blev väldigt svårbemästrad. Små vattenansamlingar gav mysko bollrörelser och en eller annan halv split utfördes av intet ont anande spelare. I mina ögon var det Malmköpings IF som fortsatt var spelförande. Det struntade dock hemmalaget i och i andra halvlekens 9:e minut tilldöms Runtuna en straff som Jesper Larsson säkert trycker in i nätmaskorna bakom Adam Vallström i Malmköpings-målet. Även en straff får väl räknas som en fast situation, eller hur?

Ju längre andra halvlek pågick desto bräckligare kändes Runtunas ledning. I 32:a minuten kommer en Malmköpingsspelare runt på högerkanten och slår en svepande boll framför mål som studsar på ett hemmaben och in i mål. Niclas Pettersson i Malmköping tillskrivs målet och 2-2 var ett faktum. I slutskedet av matchen är det väldigt, väldigt nära att gästerna kommer igenom centralt framför Runtuna-målet vid ett par tillfällen. De efterföljande frisparkarna blir resultatlösa men det kostade två gula kort för Runtunas Ola Pettersson som fick lunka av planen i sista minuten med ett rött kort.

Frusen och genomblött åkte jag hem. Som vanligt fanns det ändå värme kvar i kroppen från Runtuna IK, Runavallen och gemytet som kringgärdar klubben och anläggningen. Mitt anteckningsblock var upplöst till en formlös pappersmassa och kameraryggsäcken har med nöd och näppe torkat efter två dygn. Min hustru undrade varför i hela friden jag stod ut och hängde kvar vid planen men till henne svarade jag att om spelarna står ut kan väl jag som bara slappar vid sidan av gräsytan också bita ihop och uthärda, eller hur?!

Det var nog de svåraste omständigheter som jag hittills stött på när jag försökt fotografera sport. Några storartade konstverk kan jag tyvärr inte bjuda på men du hittar i alla fall 110 bilder i bildgalleriet efter matchen HÄR >>>

Tack!

Läs mer

Stuvsta blev en för svår nöt att knäcka för Tuns damer

Det tycks som om Stuvsta IF:s damlag är en onödigt svår motståndare för våra damfotbollslag i Nyköpingstrakten. Jag minns decenniets tidiga år då IFK Nyköpings damer fick ge sig gång efter annan mot tjejerna från Stuvsta. De vann serien några gånger men misslyckades att kvala uppåt i seriesystemet. Plötsligt tog det stopp och stora delar av laget lämnade vilket tvingade föreningen att börja om i botten av seriesystemet. Nu är Stuvsta IF:s damer på väg uppåt igen.

Emma Holm IK Tun
Det har varit täta matcher mellan IK Tun och Stuvsta IF men denna gång fick Tun ge sig på hemmaplan med 0-2 utan att egentligen på allvar kunna hota. På bilden ser du Tuns 03:a Emma Holm i en duell mot en vitklädd Stuvsta-spelare.

Årets division 2-serie är inte riktigt så jämn och oviss som de senaste två åren. IK Tuns damer har varit ett homogent lag men de har kämpat för att hålla sig kvar. De har å andra sidan haft otroligt nära till toppen av tabellen också. Denna säsong finns en lucka ner till tre kämpande lag i botten och sedan tycks det som om Eskilstunagänget Triangelns IK har dragit ifrån i toppen. Inför lördagseftermiddagens möte på Enstaberga IP hade Tun spelat in 18 poäng på 11 omgångar och Stuvsta hade 17 poäng på sina 10 spelade matcher. Någonstans i tabellens mittentrakter hittar vi också IFK Nyköping med 15 poäng efter segern över Sätras andralag under lördagen.

IK Tuns damlag
IK Tun gör sig redo för division 2-match mot gästande Stuvsta IF den 18/8 -18
Stuvsta IF damlag
Gästerna från Huddinge-trakten i Stockholm, Stuvsta IF, laddar inför drabbningen på den klorofyllinramade fotbollsplanen i Enstaberga

Tun ställde upp med ett lag där mittbacksgeneralen Hanna Lundmark var annorstädes. På hennes plats återfann vi Emmelie Jönsson, notorisk måltjuv men också allmänbegåvad bollspelare med ett uppenbart brett register. I mina ögon var den gode Emmelie bäst i hemmalaget denna lördag. I underläge och i jakten på en upphämtning flyttades Emmelie uppåt i planen från mitten av andra halvleken men det räckte inte för att störa motståndarna denna gång.

Emmelie Jönsson IK Tun
IK Tuns Emmelie Jönsson är en skicklig fotbollsspelare som började division 2-matchen som mittback men avslutade betydligt högre upp i planen

Tun började optimistiskt och kunde under matchens första minuter ägna en hel del tid på motståndarnas planhalva. Kantspelet där lagkaptenen Lovisa Ederström återfinns skapade matchens allra första avslut och Lovisa drog iväg ett pressat skott som gick strax utanför Stuvstas bortre målstolpe. Gästerna fick dock upp ångan och genom sin höga press förhindrade de hemmalagets speluppbyggnad. Det visade sig vara ett Stuvsta som med god bollkontroll, hårt och disciplinerat jobb samt precist passningsspel var väldigt svåra att få någonting till skänks av.

Lovisa Ederström IK Tun
Tuns lagkapten Lovisa Ederström stod för lagets första riktiga farlighet mot Stuvsta

I 20:e matchminuten får Stuvsta en frispark i hyfsat läge framför Julia Svensson i Tuns mål. En bra slagen frispark nickskarvades in och 0-1 kom. Ett resultat som gästerna hade med sig in i pausvilan och det var inte mycket att säga om deras ledning. Inte för att det på något sätt var lätt att komma förbi de bakre leden hos hemmalaget men för att kontrollen på matchen återfanns hos gästerna.

Julia Svensson IK Tun
En nickskarv på en väl slagen frispark och 0-1 var ett faktum i mitten av första halvleken
Börje Tunholm Lena Karlsson IK Tun
Börje och Lena satt som vanligt vid resultattavlan på Enstaberga IP

Hade den månghövdade och trogna Tun-publiken något att hoppas på under matchens andra hälft? Absolut, vi vet mycket väl att det finns en stenhård vilja att aldrig ge sig i den gröna arvsmassan. Dock ville gästande fotbollslag ha ett ord med i sammanhanget även under de avslutande 45 minuterna och de var både högröstade och vältaliga. So to speak.

Fotbollspublik Enstaberga IP
Publiken på Enstaberga IP söker sig oftast till långsidan där det inte finns någon läktare. Men vad gör väl det, fotboll kan ses från alla sidor av planen (utom undersidan, förstås).

Några ess i overallärmen hade tränare Björnfot i jakten på mål under andra halvlekens sista hälft. In med duktiga talangen Tyra Lantz för att lyfta upp Emmelie Jönsson med hennes spetsegenskaper högre upp i planen. In med Melinda Hall på det centrala mittfältet. Eftersom jag erkänner mig som en trogen supporter till Melinda kommer givetvis en bild på henne. Och så kommer det att vara tills hon tar sig in på planen med rollator.

Melinda Hall IK Tun
En bild för att Melinda Hall är Melinda Hall. Hon byttes in efter en dryg kvart av andra halvleken och var väldigt nära att reducera minuterna innan matchens slut då hon nästan nådde fram med huvudet på en frispark som laget ordnade fram.

Gästerna fastställde slutresultatet till 0-2 i 35:e minuten då ännu en frispark blev för mycket att försvara sig emot. Frisparken tog i ribban, studsade ut på planen och där var en vitklädd hetast att hugga på bollen. Matchen som helhet bjöd inte på många målchanser. Utöver de två fasta situationer som gästerna utnyttjade så skapade de en del under sista fjärdedelen av matchen som onekligen blev vasst och obehagligt sett ur gröna ögon.

Alfredo Afrem Shabbe Anwar Karl Youssef
Huvuddomare Alfredo Afrem hade denna match hjälp av de assisterande domarna Shabbe Anwar och Karl Youssef

Den som är nyfiken på fler matchbilder hittar drygt 120 stycken i mitt bildgalleri >>>. Och känsliga tittare varnas, ett och annat anletsdrag som inte riktigt är ”på plats” förekommer bland bilderna. Det är en tunn linje att följa när urvalet av bilder görs av undertecknad, jag hoppas inte att jag gjort någon en allt för stor otjänst.

Läs mer

Nyköpingsfinalerna i Swedish Beach Tour

Jag har redan skrivit om beachvolleyboll-tävlingarna som pågick på Stora torget i Nyköping under helgen. Det var efter att jag sett fredagseftermiddagens tre avslutande matcher. Då var turneringen fortfarande i sin linda och föga visste vi vad som komma skulle, vilka par som skulle nå framgångar och vilka som skulle stå som slutsegrare. Vi kunde ana, tippa och gissa utifrån tidigare resultat under säsongen. Vi kunde möjligtvis dra paralleller med förra årets tourstopp i Nyköping. Med facit i handen vet vi hur det gick och det blev faktiskt väldigt precis likadant högst upp på pallen som ifjol.

Linus Tholse Nyköpings Frisksportklubb
Linus Tholse segervrålade så att marmorplattorna på stadshuset dallrade
Camilla Nilsson Nyköpings Frisksportklubb
Nyköpings Frisksportklubbs Camilla Nilsson nådde inte hela vägen

Jag tog lite lättare på bevakningen av årets tävling än ifjol. Det innebar att lördagens fortsatta kvalificeringsspel och söndagens slutspel fick pågå utan mina nyfikna blickar eller hysteriska fotograferande. Det var det väldigt många andra som täckte upp. Men jag kunde inte riktigt hålla mig ifrån den fina men temporära tävlingsarenan när dam- respektive herrfinalen skulle avgöras. Väderprognosen var dock dyster och utfallet närapå lika illa.

Funktionär Nyköpings Frisksportklubb
Att torka av bollarna som skulle användas i spelet blev en utmaning för Frisksportarnas funktionärer
Funktionärer Nyköpings Frisksportklubb
Sanden var jobbigare att spela i när den blev blöt av regnet. Förmodligen fick även funktionärerna slita lite extra för att skrapa ytan under nätkanten jämn.

När det var dags för damfinalen klockan 15.00 var jag på plats men då visste jag inte hur det gått i den herrsemifinal som avslutades under min resa in till centralorten. Med nervösa steg gick jag fram till Martin Hermansson och stämde av hur det gått för Tholse/Molin. Jodå, finalspel blev det efter en nagelbitare i semifinalen mot ”Appelboom” (Appelgren/Bohman). Sedan tidigare hade jag klart för mig vilka par som skulle mötas i damfinalen:

Sofia Ögren och Camilla Nilsson
Hemmahoppen Sofia Ögren i par med Camilla Nilsson tog sig till final via seger i semifinalen över Cavretti/Hellvig med 2-0
Tadva Yoken och Sigrid Simonsson
Som finalmotståndare stod fjolårssegrarinnorna Tadva Yoken och Sigrid Simonsson som i sin semifinal slog ut systrarna Thurin med 2-1

Damfinalen bjöd på en nagelbitande historia där övertaget fladdrade mellan beachvolleybollparen fram och tillbaka. Mest vinnarskalle fanns nog hos Camilla Nilsson men Yoken/Simonsson stod för flest klurigheter och undanläggningar. Otroligt underhållande och även om hemmapubliken velat se ett annat utfall kan ingen låta bli att applådera segrarinnorna Yoken och Simonsson som vet hur man hanterar torgets sand sedan förra årets premiärseger. Segersiffrorna skrevs till 21-15, 19-21 och 15-10 i skiljesetet. Stort grattis till Sigrid & Tadva!

Beachvolleybollpublik
Trots regn och rusk stortrivdes den beachvolleybollfrälsta Nyköpingspubliken på torgets tillfälliga läktare

Till herrfinalen hade alltså hemmaspelarna Linus Tholse och Jakob Molin tagit sig. De ställdes mot supertalangerna, blott 16 år gamla Europamästarna, David Åhman och Jonatan Hellvig. Jag hade inte haft förmånen att se dessa spela tidigare men nu var jag mer än ivrig att få en glimt av svensk beachvolleybolls framtid. Därmed inte sagt att Linus Tholse eller Jakob Molin är direkt lastgamla och utan framtidsutsikter…

Jakob Molin Linus Tholse Nyköpings Frisksportklubb
Jakob Molin och Linus Tholse tillhör båda två Nyköpings Frisksportklubb. Nu stod de i sin andra Nyköpingsfinal av två möjliga och kom till final via semifinalseger över Appelgren/Bohman med 2-1 i set (15-12 i skiljeset)
David Åhman Jonatan Hellvig
Finalmotståndare var David Åhman och Jonatan Hellvig som tog sig till final via 2-0 mot Jonsson/Lewin i semifinalen

Även om inte Tholse och Molin tokdominerade så tog de ändå kommandot direkt i finalen och det initiativet släppte de aldrig. Strået vassare, definitivt mer laddade och med hemmapubliken som pådrivare gled Nyköpingsparet fram till segersiffrorna 21-15 och 21-16. Imponerande starkt men ännu en gång hatten av för Åhman/Hellvig som har så stort kunnande trots relativt ringa ålder. Grattis Linus Tholse och Jakob Molin för er andra seger i beachtourens Nyköpings-deltävling!

Beachvolleybollpublik Nyköping
Herrfinalen blev en blöt tillställning då vissa i publiken hittade skydd från vädrets makter under taket till Stadshuset

Den svenska beachtourens final går av stapeln i Örebro i slutet av innevarande vecka. Vi håller tummarna för våra lokala spelare men också för att Örebropubliken ska få se lika fin beachvolleyboll som vi i Nyköping har fått ta del av under några härliga dagar. Om du vill återuppleva minnena från helgen kan du ögna igenom mitt bildgalleri från dam- och herrfinalen som du hittar HÄR >>>

Tack för det som bjudits och jag hoppas verkligen att vi får återse beachvolleybolleliten i Nyköping i framtiden.

Läs mer