Stuvsta blev en för svår nöt att knäcka för Tuns damer

Det tycks som om Stuvsta IF:s damlag är en onödigt svår motståndare för våra damfotbollslag i Nyköpingstrakten. Jag minns decenniets tidiga år då IFK Nyköpings damer fick ge sig gång efter annan mot tjejerna från Stuvsta. De vann serien några gånger men misslyckades att kvala uppåt i seriesystemet. Plötsligt tog det stopp och stora delar av laget lämnade vilket tvingade föreningen att börja om i botten av seriesystemet. Nu är Stuvsta IF:s damer på väg uppåt igen.

Emma Holm IK Tun
Det har varit täta matcher mellan IK Tun och Stuvsta IF men denna gång fick Tun ge sig på hemmaplan med 0-2 utan att egentligen på allvar kunna hota. På bilden ser du Tuns 03:a Emma Holm i en duell mot en vitklädd Stuvsta-spelare.

Årets division 2-serie är inte riktigt så jämn och oviss som de senaste två åren. IK Tuns damer har varit ett homogent lag men de har kämpat för att hålla sig kvar. De har å andra sidan haft otroligt nära till toppen av tabellen också. Denna säsong finns en lucka ner till tre kämpande lag i botten och sedan tycks det som om Eskilstunagänget Triangelns IK har dragit ifrån i toppen. Inför lördagseftermiddagens möte på Enstaberga IP hade Tun spelat in 18 poäng på 11 omgångar och Stuvsta hade 17 poäng på sina 10 spelade matcher. Någonstans i tabellens mittentrakter hittar vi också IFK Nyköping med 15 poäng efter segern över Sätras andralag under lördagen.

IK Tuns damlag
IK Tun gör sig redo för division 2-match mot gästande Stuvsta IF den 18/8 -18
Stuvsta IF damlag
Gästerna från Huddinge-trakten i Stockholm, Stuvsta IF, laddar inför drabbningen på den klorofyllinramade fotbollsplanen i Enstaberga

Tun ställde upp med ett lag där mittbacksgeneralen Hanna Lundmark var annorstädes. På hennes plats återfann vi Emmelie Jönsson, notorisk måltjuv men också allmänbegåvad bollspelare med ett uppenbart brett register. I mina ögon var den gode Emmelie bäst i hemmalaget denna lördag. I underläge och i jakten på en upphämtning flyttades Emmelie uppåt i planen från mitten av andra halvleken men det räckte inte för att störa motståndarna denna gång.

Emmelie Jönsson IK Tun
IK Tuns Emmelie Jönsson är en skicklig fotbollsspelare som började division 2-matchen som mittback men avslutade betydligt högre upp i planen

Tun började optimistiskt och kunde under matchens första minuter ägna en hel del tid på motståndarnas planhalva. Kantspelet där lagkaptenen Lovisa Ederström återfinns skapade matchens allra första avslut och Lovisa drog iväg ett pressat skott som gick strax utanför Stuvstas bortre målstolpe. Gästerna fick dock upp ångan och genom sin höga press förhindrade de hemmalagets speluppbyggnad. Det visade sig vara ett Stuvsta som med god bollkontroll, hårt och disciplinerat jobb samt precist passningsspel var väldigt svåra att få någonting till skänks av.

Lovisa Ederström IK Tun
Tuns lagkapten Lovisa Ederström stod för lagets första riktiga farlighet mot Stuvsta

I 20:e matchminuten får Stuvsta en frispark i hyfsat läge framför Julia Svensson i Tuns mål. En bra slagen frispark nickskarvades in och 0-1 kom. Ett resultat som gästerna hade med sig in i pausvilan och det var inte mycket att säga om deras ledning. Inte för att det på något sätt var lätt att komma förbi de bakre leden hos hemmalaget men för att kontrollen på matchen återfanns hos gästerna.

Julia Svensson IK Tun
En nickskarv på en väl slagen frispark och 0-1 var ett faktum i mitten av första halvleken
Börje Tunholm Lena Karlsson IK Tun
Börje och Lena satt som vanligt vid resultattavlan på Enstaberga IP

Hade den månghövdade och trogna Tun-publiken något att hoppas på under matchens andra hälft? Absolut, vi vet mycket väl att det finns en stenhård vilja att aldrig ge sig i den gröna arvsmassan. Dock ville gästande fotbollslag ha ett ord med i sammanhanget även under de avslutande 45 minuterna och de var både högröstade och vältaliga. So to speak.

Fotbollspublik Enstaberga IP
Publiken på Enstaberga IP söker sig oftast till långsidan där det inte finns någon läktare. Men vad gör väl det, fotboll kan ses från alla sidor av planen (utom undersidan, förstås).

Några ess i overallärmen hade tränare Björnfot i jakten på mål under andra halvlekens sista hälft. In med duktiga talangen Tyra Lantz för att lyfta upp Emmelie Jönsson med hennes spetsegenskaper högre upp i planen. In med Melinda Hall på det centrala mittfältet. Eftersom jag erkänner mig som en trogen supporter till Melinda kommer givetvis en bild på henne. Och så kommer det att vara tills hon tar sig in på planen med rollator.

Melinda Hall IK Tun
En bild för att Melinda Hall är Melinda Hall. Hon byttes in efter en dryg kvart av andra halvleken och var väldigt nära att reducera minuterna innan matchens slut då hon nästan nådde fram med huvudet på en frispark som laget ordnade fram.

Gästerna fastställde slutresultatet till 0-2 i 35:e minuten då ännu en frispark blev för mycket att försvara sig emot. Frisparken tog i ribban, studsade ut på planen och där var en vitklädd hetast att hugga på bollen. Matchen som helhet bjöd inte på många målchanser. Utöver de två fasta situationer som gästerna utnyttjade så skapade de en del under sista fjärdedelen av matchen som onekligen blev vasst och obehagligt sett ur gröna ögon.

Alfredo Afrem Shabbe Anwar Karl Youssef
Huvuddomare Alfredo Afrem hade denna match hjälp av de assisterande domarna Shabbe Anwar och Karl Youssef

Den som är nyfiken på fler matchbilder hittar drygt 120 stycken i mitt bildgalleri >>>. Och känsliga tittare varnas, ett och annat anletsdrag som inte riktigt är ”på plats” förekommer bland bilderna. Det är en tunn linje att följa när urvalet av bilder görs av undertecknad, jag hoppas inte att jag gjort någon en allt för stor otjänst.

Läs Mer

Nyköpingsfinalerna i Swedish Beach Tour

Jag har redan skrivit om beachvolleyboll-tävlingarna som pågick på Stora torget i Nyköping under helgen. Det var efter att jag sett fredagseftermiddagens tre avslutande matcher. Då var turneringen fortfarande i sin linda och föga visste vi vad som komma skulle, vilka par som skulle nå framgångar och vilka som skulle stå som slutsegrare. Vi kunde ana, tippa och gissa utifrån tidigare resultat under säsongen. Vi kunde möjligtvis dra paralleller med förra årets tourstopp i Nyköping. Med facit i handen vet vi hur det gick och det blev faktiskt väldigt precis likadant högst upp på pallen som ifjol.

Linus Tholse Nyköpings Frisksportklubb
Linus Tholse segervrålade så att marmorplattorna på stadshuset dallrade
Camilla Nilsson Nyköpings Frisksportklubb
Nyköpings Frisksportklubbs Camilla Nilsson nådde inte hela vägen

Jag tog lite lättare på bevakningen av årets tävling än ifjol. Det innebar att lördagens fortsatta kvalificeringsspel och söndagens slutspel fick pågå utan mina nyfikna blickar eller hysteriska fotograferande. Det var det väldigt många andra som täckte upp. Men jag kunde inte riktigt hålla mig ifrån den fina men temporära tävlingsarenan när dam- respektive herrfinalen skulle avgöras. Väderprognosen var dock dyster och utfallet närapå lika illa.

Funktionär Nyköpings Frisksportklubb
Att torka av bollarna som skulle användas i spelet blev en utmaning för Frisksportarnas funktionärer
Funktionärer Nyköpings Frisksportklubb
Sanden var jobbigare att spela i när den blev blöt av regnet. Förmodligen fick även funktionärerna slita lite extra för att skrapa ytan under nätkanten jämn.

När det var dags för damfinalen klockan 15.00 var jag på plats men då visste jag inte hur det gått i den herrsemifinal som avslutades under min resa in till centralorten. Med nervösa steg gick jag fram till Martin Hermansson och stämde av hur det gått för Tholse/Molin. Jodå, finalspel blev det efter en nagelbitare i semifinalen mot ”Appelboom” (Appelgren/Bohman). Sedan tidigare hade jag klart för mig vilka par som skulle mötas i damfinalen:

Sofia Ögren och Camilla Nilsson
Hemmahoppen Sofia Ögren i par med Camilla Nilsson tog sig till final via seger i semifinalen över Cavretti/Hellvig med 2-0
Tadva Yoken och Sigrid Simonsson
Som finalmotståndare stod fjolårssegrarinnorna Tadva Yoken och Sigrid Simonsson som i sin semifinal slog ut systrarna Thurin med 2-1

Damfinalen bjöd på en nagelbitande historia där övertaget fladdrade mellan beachvolleybollparen fram och tillbaka. Mest vinnarskalle fanns nog hos Camilla Nilsson men Yoken/Simonsson stod för flest klurigheter och undanläggningar. Otroligt underhållande och även om hemmapubliken velat se ett annat utfall kan ingen låta bli att applådera segrarinnorna Yoken och Simonsson som vet hur man hanterar torgets sand sedan förra årets premiärseger. Segersiffrorna skrevs till 21-15, 19-21 och 15-10 i skiljesetet. Stort grattis till Sigrid & Tadva!

Beachvolleybollpublik
Trots regn och rusk stortrivdes den beachvolleybollfrälsta Nyköpingspubliken på torgets tillfälliga läktare

Till herrfinalen hade alltså hemmaspelarna Linus Tholse och Jakob Molin tagit sig. De ställdes mot supertalangerna, blott 16 år gamla Europamästarna, David Åhman och Jonatan Hellvig. Jag hade inte haft förmånen att se dessa spela tidigare men nu var jag mer än ivrig att få en glimt av svensk beachvolleybolls framtid. Därmed inte sagt att Linus Tholse eller Jakob Molin är direkt lastgamla och utan framtidsutsikter…

Jakob Molin Linus Tholse Nyköpings Frisksportklubb
Jakob Molin och Linus Tholse tillhör båda två Nyköpings Frisksportklubb. Nu stod de i sin andra Nyköpingsfinal av två möjliga och kom till final via semifinalseger över Appelgren/Bohman med 2-1 i set (15-12 i skiljeset)
David Åhman Jonatan Hellvig
Finalmotståndare var David Åhman och Jonatan Hellvig som tog sig till final via 2-0 mot Jonsson/Lewin i semifinalen

Även om inte Tholse och Molin tokdominerade så tog de ändå kommandot direkt i finalen och det initiativet släppte de aldrig. Strået vassare, definitivt mer laddade och med hemmapubliken som pådrivare gled Nyköpingsparet fram till segersiffrorna 21-15 och 21-16. Imponerande starkt men ännu en gång hatten av för Åhman/Hellvig som har så stort kunnande trots relativt ringa ålder. Grattis Linus Tholse och Jakob Molin för er andra seger i beachtourens Nyköpings-deltävling!

Beachvolleybollpublik Nyköping
Herrfinalen blev en blöt tillställning då vissa i publiken hittade skydd från vädrets makter under taket till Stadshuset

Den svenska beachtourens final går av stapeln i Örebro i slutet av innevarande vecka. Vi håller tummarna för våra lokala spelare men också för att Örebropubliken ska få se lika fin beachvolleyboll som vi i Nyköping har fått ta del av under några härliga dagar. Om du vill återuppleva minnena från helgen kan du ögna igenom mitt bildgalleri från dam- och herrfinalen som du hittar HÄR >>>

Tack för det som bjudits och jag hoppas verkligen att vi får återse beachvolleybolleliten i Nyköping i framtiden.

Läs Mer

Nionde deltävlingen i Svenska Sprintserien

I helgen arrangerade SMK Nyköping deltävling nummer 9 och 10 av Svenska Sprintserien hemma på Björshultsbanan. En tävling för rally- och rallycrossbilar där man inte kör mot varandra på banan som i t.ex. rallycross. Som mest i varje heat släpptes tre bilar iväg med hyfsat många sekunder mellan varje bil för att ingen skulle riskera att bli ikappkörd. Närkontakt får man leta efter på annat håll (både inom rallycross men framförallt inom folkrace är det mer av den varan).

Kent Medén Jämtlands Motorklubb
Efter en fotografiskt trevande start hittade jag en kalasposition på innerplan där jag kunde fota bilarna som passerade nedanför mig precis efter målrakan. Här ser du Kent Medén från Jämtlands Motorklubb susa förbi i sin fina Ford Escort.

Jag har saknat möjligheten att fota rallycross eftersom SMK Nyköping inte arrangerar någon sådan tävling i år. Därmed kommer ett antal hemmaåkare ur fokus (eftersom jag inte kuskar land och rike runt för att följa den sporten). När Sprintserien arrangerades i närområdet gavs jag trots allt chansen att klämma in en kort men intensiv bevakning och jag tog mig till Björshult under lördagseftermiddagen för att ta del av sista åket i deltävling 9. En tävling som lockade ett 80-tal ekipage.

Hampus Juteryd SMK Nyköping
Tävlingsledaren Hampus Juteryd till vänster går och sparkar sanden till rätta mellan heaten. Ett mindre effektivt sätt, kan man tycka, men banunderhållet måste ju skötas…

För mig blev förvirringen tämligen stor när jag kom fram till Björshultsbanan. Där depåområdet normalt sett återfinns stod det istället en stor och tydlig skylt som förkunnade att publikparkeringen var placerad. Det visade sig att SMK Nyköping skiftat plats på publikens bilar och depåområdet tack vare den allestädes närvarande brandrisken. Jag gled in på den glest besatta parkeringen och konstaterade att det dels var tävlingspaus (funktionärerna hade lunchrast) och att det inte var folkracepubliktätt uppe på kullarna runt banan.

Publikparkering Björshultsbanan
Tillfälligt skifte av publikparkering och depåområde vid Björshult
Motorsportpublik Björshultsbanan
Det var förvisso paus i tävlingarna när denna bild togs men åskådarleden var inte jättetäta denna augustilördag
SMK Nyköping banfunktionärer
Några av SMK Nyköpings banfunktionärer på Björshultsbanan under Svenska Sprintseriens deltävling nr 9

Eftersom banan var tom på bilar när jag kom så valde jag att traska in i depåområdet för att känna in atmosfären. Gott om bilar och människor. Vissa ägnade sig åt att lasta upp sina tävlingsfordon på släpkärror och det avslöjade förmodligen att allt inte funkat till 100% under förmiddagens åk. Sådan är motorsporten, det är inte alltid teknikens gudar är på bra humör. Eftersom inget hände nere på banan trodde jag på orden från deltagarna och mekanikerna, nej då det dammade inte så farligt trots att det var torrt som i Sahara. Jo vars.

Motorsportdamm
Med vinden i ansiktet och sladdande bilar på banan avslöjades bluffen direkt om att det inte dammade så förskräckligt denna dag.

Jag hälsade som hastigast på några av de rallycross- och rallyförare som jag kände igen. Fick förklarat för mig vissa tillfälliga bilbyten som gjorts till denna tävling. Pratade crosskart med familjen Carlsson. Bytte några ord med Peter Johansson som nyligen skaffat sig ett nytt åk och som använde denna lördagssprint för att bekanta sig med den djupblåskimrande Volvon inför en stundande backtävling. En väldigt trevlig stund, helt enkelt. Sedan började det köras nere på banan, dammet gick inte att spotta ur munnen och jag sökte istället fotovinklar där stenlunga inte skulle stå som slutlig sjukdiagnos.

Adam Carlsson SMK Nyköping
SMK Nyköpings Adam Carlsson har inför denna säsong övergett rallybilen för att istället satsa på crosskart.
Adam Carlsson SMK Nyköping
Satan i gatan så Adam Carlssons crosscart for fram runt banan. Och vilket ljud!

I depåområdet sökte mina ögon efter SMK Nyköpings mycket framgångsrika rallycrossförare Rasmus Karlsson. Bilen och servicebussen stod prydligt uppställda men av klanen Karlsson syntes inte ett spår. Han var hur som helst på plats eftersom han körde som vi är vana att se honom och han vann sin klass under lördagstävlingarna. I denna klass (Rallycross Supernationell max 2400 cc) kom SMK Nyköpings Kjell Pettersson fyra och Conny Gabrielsson femma. Bra jobbat!

Rasmus Karlsson SMK Nyköping
SMK Nyköpings Rasmus Karlsson vann sin klass med 6 tiondelar. Knappt men ändock snabbast.
Kjell Pettersson SMK Nyköping
Kjell Pettersson kom fyra i lördagstävlingarna med sin Hyundai i30.
Kjell Pettersson SMK Nyköping
Petterssons Hyundai i30 på väg bort från Björshultsbanans startplatta

Det var ett 80-tal ekipage som kom till start under lördagen. Några försvann under resans gång. Inför söndagens deltävling nummer 10 försvann ytterligare flera och då startade ungefär 60 ekipage. När jag skummade igenom resultatlistorna för lördagens och söndagens tävlingar såg jag att flera hemmaåkare valt att bara vara med under lördagens träningsåk och två tävlingsåk.

Jimmy Johansson Åtvidabergs MK
Jimmy Johansson från Åtvidabergs MK fick ordentligt hugg i utgången efter målrakan och gjorde en spektakulär rullning framför kameran.

Jag kom slutligen ner på innerplan där jag kunde ställa mig i utgången av målrakan och fotografera. Därifrån fick jag med de startande bilarna men också varvningarna och målgången. Jag gavs chansen att panorera med mitt vidvinkelobjektiv och det kan bli väldigt trevliga bilder (förutsatt att jag hanterar grejorna rätt). Ibland blir det bra, ibland blir det mindre bra och ibland blir det rent katastrofalt suddigt…

Peter Johansson SMK Nyköping
SMK Nyköpings Peter Johansson i depåområdet
Peter Johansson SMK Nyköping
Peter Johansson ute på Björshultsbanan
Eric Johansson SMK Nyköping
SMK Nyköpings Eric Johansson gjorde det spännande för sig när han körde lånad bil från Christoffer Haglund
Eric Johansson SMK Nyköping
Egen eller lånad bil, Eric Johansson står på i alla lägen

För detaljerad information om helgens sprintserieresultat hänvisar jag till Svenska Sprintseriens hemsida och resultatrapportering. Du kommer till resultatsidan via den här länken (klicka i vänsterkolumnen för önskad deltävling). Mina bilder från lördagseftermiddagens tävling hittar du HÄR >>>

Ännu en gång lyfter jag på hatten för SMK Nyköping och alla deras aktiva (både tävlande och funktionärer). Det är fantastiskt bra underhållning att ta del av de tävlingar som arrangeras!

Läs Mer

Beachtouren hittade tillbaka

Beachvolleybollen, denna rejält tilltalande sport, har ännu en gång hittat till Nyköping när den svenska touren tar sig genom Sverige sommaren 2018. Mycket har vi att tacka Nyköpings Frisksportklubb, kommunen och sponsorerna för att det blivit en repris på tävlingarna i Nyköping från premiäråret 2017.

Swedish Beach Tour Nyköping
Beachvolleybollplanen i Nyköping återfinns under touren på Stora torget

Strandvolleyboll förväntar man sig att hitta på någon havsnära plats. Det hörs liksom på namnet. Nu är det så fiffigt att sand kan placeras på andra platser, t.ex. på kullerstensbelagda torg. Vi kan i Nyköping erbjuda ett torg med både äldre och nyare fastigheter och omgivningarna blir självklart en spännande kontrast till den enorma sandlåda som utgör tävlingsplan för den svenska beachvolleybolleliten. Dessutom blir arrangemanget tacksamt att stanna till vid för alla flanörer och shoppare.

Swedish Beach Tour Nyköping
Rådhus och stadshus i bakgrunden och en enorm sandlåda som under vecka 32 agerar tävlingsplats för Swedish Beach Tour i Nyköping
Sandlåda modell mindre
Även detta år finns en betydligt mindre sandlåda för de yngre i publiken som vill roa sig mellan matcherna

Till skillnad från ifjol kommer min närvaro vid beachvolleybolltävlingarna att vara minimal. Så snävt hållen att jag förmodligen endast fotar de tre avslutande matcherna under fredagen (tävlingsdag ett av totalt tre). Finalspelet sker under söndagen och det bör givetvis ingen i allmänheten missa, oavsett väder. För mig innebär dock den kortare närvaron att jag inte får Foria-loggan fastbränd på näthinnan (som förra året). Att vara en huvudsponsor innebär givetvis mycket exponering.

Foria sponsor
Foria sätter avtryck i samband med att Swedish Beach Tour stannar till på torget i Nyköping

Under den sena fredagseftermiddagen var Nyköpings Frisksportklubbs deltagare i beachtouren i farten. Linus Tholse, Jakob Molin och Camilla Nilsson tillhör ju ”vår” klubb och det drog förmodligen extra många åskådare till de uppställda läktarna. Riktigt kul att se så många som ville se de inledande matcherna för stadens duktiga aktiva. De kommer att få visa upp sig igen under lördagen och sedan får resultaten visa huruvida de hänger med in till söndagens finalspel. Med tanke på tidigare resultat under touren finns goda chanser till framskjuta placeringar även på hemmaplan.

Volleybollpublik Nyköping
Huvudläktaren på ena långsidan av beachvolleybollplanen var närapå fullsatt under den sena fredagseftermiddagen

Det blåste duktigt mycket på torget under fredagen. Det hjälpte inte att husfasaderna ringar in torget. Det var nog snarare tvärtom att vinden kanaliserades och hittade fram längst gatorna. Det har säkert varit värre med blåsten på andra ställen under touren men när jag såg hur bollen wobblade i luften av vinden så växte respekten för det som åstadkoms ute på planen. Vid något tillfälle utnyttjades den kraftiga motvinden för att lägga en dropserv precis bakom nätkanten. Tjusigt.

Lukas volleybollspeaker
Lucas Lötbom, rutinerad och skicklig speaker, lotsade publiken under matcherna och placerade fredagens tävlingar i Norrköping under ett olyckligt ögonblick…

En temporär och konstgjord beachvolleybollplan är inte lika stor och luftig som om man spelar ute på en äkta sandstrand. Ett lägre staket avgränsar planen på torget och om någon boll närmar sig denna avgränsning kan det vara knepigt för spelarna att rädda upp situationen. Sedan hjälper det inte heller om en mindre medveten publik plockar ner bollar i luften, obekymrade om vad som faktiskt hade kunnat gjorts om spelaren fått en chans att nå bollen. Någon som hände under fredagskvällen då en dam ivrigt sträckte sig efter en förlupen boll som inte alls var omöjlig att nå för den jagande spelaren. Shit happens och en lång blick från spelaren kunde inte backa tiden.

Hejarklack Swedish Beach Tour
Klubbkamraterna i Nyköpings Friskportklubb hejar givetvis på Jakob Molin och Linus Tholse

Den första matchen jag såg under fredagseftermiddagen var mellan Camilla Nilsson i par med Sofia Ögren då de mötte Moa Grate och Emmy Sjöström. En match som ganska komfortabelt vanns av de förstnämnda med 2-0 (21-17, 21-15).

Sofia Sjögren och Camilla Nilsson
Sofia Sjögren och Camilla Nilsson
Moa Grate och Emmy Sjöström
Moa Grate och Emmy Sjöström

Efter dammatchen stegade ”Appelboom” ut på planen, alltså paret Martin Appelgren och Simon Bohman, för att möta Patrick Edgren och Tobias Helbig. Likt dammatchen blev det en ganska enkel affär då ”Appelboom” vann med 2-0 (21-15, 21-16).

Simon Bohman och Martin Appelgren
Simon Bohman och Martin Appelgren
Tobias Helbig och Patrick Edgren
Tobias Helbig och Patrick Edgren

Slutligen, i fredagens allra sista match, klev hemmafavoriterna Linus Tholse och Jakob Molin ut på planen. De vann ju hela tour-stoppet i Nyköping för ett år sedan. Nu tog de sig an Linus Frantzich i par med Martin Johansson. Inte alls någon enkelt uppgift och ”TholleMolle” fick se första set gå till motståndarna innan de kunde jobba sig in i matchen och vända den till sin fördel. Slutligen skrevs segersiffrorna till 2-1 i set (17-21, 21-16, 15-9).

Jakob Molin och Linus Tholse
Jakob Molin och Linus Tholse, ytterst sammanbitna innan matchstart på Stora torget i Nyköping
Martin Johansson och Linus Frantzich
Martin Johansson och Linus Frantzich

Jag tycker fortfarande att det är väldigt skoj att en av mina bilder från förra årets tour-tävlingar i Nyköping används i olika sammanhang. Swedish Beach Tour har den som en del i deras tävlingslogga under säsongen 2018 och Frisksportarna i Nyköping har den på skyltar som dyker upp lite här och där. Huruvida Linus Tholse tycker det är lika skoj ska jag låta vara oskrivet.

Linus Tholse reklam
Linus Tholse kastar sig efter en boll under Swedish Beach Tour 2017

Jag har ställt samman ett bildgalleri från fredagens tre matcher som jag bevakade och du hittar 259 bilder HÄR>>>

Jag önskar alla deltagare stort lycka till i avslutningen av beachtouren i Nyköping. Givetvis hoppas jag på att få se er i vår stad i framtiden!

Läs Mer

Slottssprinten 2018

Det finns ett ord som överskuggar alla andra när rally ska beskrivas av entusiasterna. Är det inte ”fränt” är det inte rally. Typ. Och inget fel med det, rally är och ska vara full satsning. Givetvis hänger det på förarens och kartläsarens kunskaper om den fulla satsningen leder till dikes- eller pallkänning. Och förutom kunskaperna bakom instrumentpanelen krävs förmågan att sälja in sig hos ett antal sponsorer, mekaniska färdigheter och en förstående omgivning (det s.k. ”teamet”). Och vi som kollar på rally njuter i regel av varje sekund, mellan dammattackerna.

Pontus Florin Eskilstuna MK Marcus Jansson Storfors MK
Jag har inte sett särskilt många rallytävlingar men en förare som utmärkt sig med att alltid satsa fullt är Eskilstuna MK:s Pontus Florin (med kartläsare Marcus Jansson, Storfors MK) vid sin sida. Här piskar de iväg Hondan på en vådlig färd över det stora hoppet i slutet av specialsträcka 5 på årets Slottssprint. De landade och kom in på 2:a plats i klass 4, 20:e plats i totalen.

Som vanligt när jag ska försöka göra ett trevande närmande till en rallytävling är jag osäker på hur, var, när. Katrineholms MK:s fantastiskt trivsamma rallytävling Slottssprinten har fördelen att ha start och målgång samt depåområde vid Ericsbergs Slott. Två stenkast och en spottloska från mina hoods i Stigtomta. Grusvägarna är som på de flesta ställen helt okända för mig och däri ligger utmaningen för mig som vill fota på något bra ställe. Definitionen av bra kan diskuteras men det ska ju helst inte vara en lång raka utan någon som helst klurighet eller utmaning för ekipagen som visslar förbi. Äta damm kan jag göra men då vill jag ju att det ska finnas något för ögonen att ta del av också. Om mitt action-fotograferande skulle misslyckas är i alla fall omgivningarna vid Ericsbergs Slott en räddningsplanka att hålla fast vid för mig som fotonörd.

Publikparkering Slottssprinten
Inte långt från väg 52 hänvisas man som rallypublik att köra ut på grödorna för att parkera bilen och gå sista biten upp mot slottet och tävlingsområdet när Slottssprinten avgörs
Ericsbergs Slott
Rosor är röda, sörmländska slott är gula. Och så är det vid Ericsbergs Slott på vägen mellan Nyköping och Katrineholm.
Ericsbergs Slott
Ericsbergs Slott tornar upp sig och på ägornas bakgårdar håller Slottssprinten till en gång varje sommar.
Depåområdet Slottssprinten
Depå- och serviceområdet för Slottssprinten breder ut sig rejält. 180 ekipage är satt som tak för anmälningarna men i år togs drygt 200 anmälningar emot (med vetskapen att det alltid är några som tvingas lämna återbud i sista sekunden).

Av de fragment jag snappat upp sedan fredagskvällens uppvisningskörning fanns ett rejält hopp i slutet av specialsträcka 5. Några hundra meter från målgången vid slottsmuren var detta tänkbara och tacksamma fotoställe inom räckhåll. Hägrande för mig och en stor lockelse för många andra av traktens rallypublik. Efter att ha tillbringat några timmar på den stenhårda och kruttorra åkern bredvid sträckans grusade färdsträcka konstaterar jag att många av åskådarna var annorstädes ifrån. Var det inte bergslagsmål så klingade småländskan eller andra goa dialekter klart och tydligt från brassestolarnas inre.

Speaker Slottssprinten
Tävlingens speaker satt där sista specialsträckans allra sista böj ledde till målportalen. Bra koll och inför fragment av rallyts åskådare kunde han förkunna hur allt förlöpte med sluttider, placeringar m.m.
Slottssprintens målgång 2018
Slutrakan efter hoppet tog bilarna till ladugårdsbacken och den hägrande målgången
Målgång Slottssprinten
In genom portalen och sedan var Slottssprintens tävlingsdel över för året 2018. Som vanligt tog därefter den stora Festen i slottsträdgården vid. Här ser du Erik och Emil Corell från SMK Nyköping gå i mål som 10:or i klass 4, B-förare 2WD.
Rallypublik Ericsbergs Slott
För många var möjligheten att se hoppet i slutet av specialsträcka ett lockande alternativ och även om man kunde gå ännu närmare krönet stannade många där trädens skugga fortfarande kunde erbjuda lite svalka.
Hoppet specialsträcka 5 Slottssprinten 2018
Bredvid bilvraken från fredagskvällens monstertruck-uppvisning hamnade jag och många andra för att konsumera rally denna dallrande varma julilördag.

En nackdel med att fota slutet av den sista specialsträckan på ett rally är att en del fordon redan är ute ur leken. Vill det sig illa beror det på misstag av de som sitter i rallybilen men oftare är det mekaniska fel eller trubbel med drivlinan som sätter punkt tidigare än vad det var tänkt. Surt, givetvis, men något som alla inom sporten är medvetna om. I depåområdet pratade jag med en frustrerade Robin Norling, SMK Nyköping, som nu tvingats bryta en av deltävlingarna i ”1300 Rallycup”. Efter specialsträcka 2 rasade motorn och den enda trösten i eländet är att Robin inte hade långt hem till Nyköping.

Robin Norling Mattias Sundström SMK Nyköping
Shit happens. Robin Norling med kartläsare Mattias Sundström tvingades bryta årets Slottssprint efter SS2 med motorras.

Jag fotade så gott jag kunde från en position strax efter det stora hoppet. När huvuddelen av klass 1-bilarna i den fyrhjulsdrivna klassen passerat uppstod tyvärr en personskada med ambulansfärd som följd. I närmare en timme var det stopp och på-stället-halt i tävlingen. När den återupptogs fortsatte jag min bevakning men rörde mig sakta närmare och t.o.m. förbi hoppet för att få några varierande bilder. För den som letar efter sitt bilnummer i mitt bildgalleri så kan jag meddela att jag gav upp och slutade fota ungefär när startnummer 118 passerat. Det finns förvisso några slumpvisa bilder från slottsområdet på bild också, och det behöver inte vara det sämsta.

Pontus Jakobsson SMK Nyköping Martin Andersson Götene MK
SMK Nyköpings Pontus Jakobsson med Martin Andersson från Götene MK bredvid sig vann klass 2, A-förare 2WD.

För den som vill ha stenkoll på resultaten i Slottssprinten 2018 väljer jag att länka till resultatservicen för tävlingen som du hittar HÄR >>> Nu när jag kortfattat sammanfattar den lilla del av tävlingen som jag såg så gör jag det ur ett Nyköpingsperspektiv där några av SMK Nyköpings deltagare fastnade på kamerans minneskort.

Hampus Jakobsson Jens Jakobsson SMK Nyköping
SMK Nyköpings Hampus Jakobsson med Jens Jakobsson bredvid sig tog sig fram till en tredjeplats i klass 4, B-förare 2WD.
Jonna Eson Brådhe SMK Nyköping Annie Hellstadius Kullings MS
SMK Nyköpings Jonna Eson Brådhe, RallyJonna för de flesta, tävlade tillsammans med Annie Hellstadius från Kullings MS och kom 9:a i klass 4, B-förare 2WD.
Christoffer Haglund Patrik Johansson SMK Nyköping
Christoffer Haglund och Patrik Johansson från SMK Nyköping tog sig i mål som 5:or i klass 4, B-förare 2WD.

Med ett försök att få till så varierande bilder som möjligt från Slottssprinten 2018, trots att jag var lat och bara besökte en enda punkt, har jag satt samman ett bildgalleri med 255 bilder som du hittar HÄR>>>. Om ”din” bil inte finns med så har jag inte heller fotograferat den. Tyvärr. Jag är hur som helst jättenöjd att jag tog mig tid för att titta till Slottssprinten 2018 och jag lyfter på hatten inför arrangörsklubben Katrineholms MK som verkligen vet hur de ska få till ett av landets allra populäraste rallytävlingar. Utomordentligt bra jobbat!

Läs Mer

Eskilstuna och Linköping delade poängen

Eskilstuna United DFF har en rad av starka säsonger i Damallsvenskan på sitt samvete. Efter att de säsongen 2013 vann den allra första upplagan av Elitettan (tidigare näst högsta damnivån som var uppdelad i Norr- respektive Söderettan) så har Eskilstuna-laget under Viktor Erikssons ledning varit 7:a, 2:a, 3:a och 3:a. Till denna säsong skedde ett tränarbyte som varade fram till mitten av maj då Jonas Björkgren fick lämna sitt uppdrag. Varför? En resultatmässigt bedrövlig start av säsongen 2018 som fortfarande gör att Eskilstuna United denna säsong ska ha som enda mål att slippa nedflyttning. I ett annat läge är faktiskt söndagens motståndare Linköpings FC även om de också avslutade sin huvudtränares (Marcus Walfridson) kontrakt i början av maj efter en misslyckad inledning av seriespelet. Linköping har upplevt ett par helt makalöst starka säsonger och med överlägsen marginal blivit svenska mästarinnor både 2016 och 2017. Trots en medioker start i år kan de unna sig lyxen att fortfarande hoppas på att nå serietoppen när 22 omgångar är spelade den 27/10.

Sonia Okobi Eskilstuna United Anna Oskarsson Linköpings FC
Mycket stod på spel på Tunavallen när Damallsvenskans första halva stängdes och Eskilstuna United tog emot Linköpings FC. Två lag som inte vill annat än avancera uppåt i tabellen. På bilden ser du Uniteds Sonia Okobi och LFC:s Anna Oskarsson.

Elitidrott är vansklig. Belöningen vid positiva resultat är hög men när det inte går som man hoppats är det desto brutalare. Något som också satt sin prägel på Eskilstuna Uniteds hejarklack Tuna 12. Tyvärr tyckte jag det under delar av söndagsmatchen inte alls lät roligt från vissa i klacken. En positivare ton kom från motsatta långsidans klack från Linköping med namnet Lejonflocken. De hade i och för sig en matchutveckling fram till den 78:e minuten som var i deras lags favör.

Tuna 12 Tunavallen
Eskilstuna Uniteds klack Tuna 12 har, vad jag vet, varit föregångare när det gäller hejarklackar i Damallsvenskan
Lejonflocken Tunavallen
Linköpings FC:s klack Lejonflocken har efter de senaste två säsongerna kunnat hylla sitt lag som mästarinnor vilket minsann inte är en direkt tråkig sysselsättning

För de 1077 åskådarna som sökte sig till den värmedallrande Tunavallen i Eskilstuna under söndagens sena eftermiddag var det kanske en dag med fotbollsbaksmälla av värsta sorten. De svenska herrarnas sorti i VM-kvartsfinalen mot England dagen innan låg måhända som ett våtvarmt omslag av fetvadd runt vars och ens sinne. Å andra sidan är damfotbollen relativt sätt befriad från mycket av det som skaver alldeles väldigt mycket hos mig när jag ser hur herrspelarna beter sig på en fotbollsplan, och söndagens damallsvenska match hade allt och lite till av det man vill få serverat när man tittar på live-sport. Damfotboll och Damallsvenskan är sannerligen produkter att vara stolt över samt marknadsföra för att nå ut med till många, många fler!

Tunavallen Eskilstuna
Gassande julisol över Tunavallen i Eskilstuna
Damfotbollspublik Tunavallen Eskilstuna
Hälften av publiken hade denna gång sökt sig till svalkan på skuggsidan av Tunavallen

Det har varit en del turbulens på huvudtränarsysslan i både Eskilstuna och Linköping. För det sörmländska laget landade lösningen i att Magnus ”Munken” Karlsson tog över ansvaret. Ett tryggt och välbekant namn för Eskilstunas stoltheter, minst sagt. I skrivande stund, ett par dygn efter söndagens match lagen emellan, blev det klart att den temporära lösningen med Henrik Jensen (som gjorde sin sista match som LFC-tränare mot just Eskilstuna) fått en lösning i och med att Olof Unogård från och med nu tar över huvudansvaret. Ett ytterst intressant tränarnamn som för mig sammankopplas med en tränare som alltid får med sig spelarna i lagen han tränar. Kvar i rollen som assisterande tränare blir Charlotte Rohlin, en tidigare spelare med närmast ikonisk aura runt sig i Linköping.

Magnus Karlsson Eskilstuna United DFF
Sammanbiten inför söndagens match, Uniteds tränare Magnus Karlsson känner måhända av pressen att plocka poäng för att ta sig ur lagets prekära läge innan säsongen är över
Charlotte Rohlin Linköpings FC
Jag var med när Charlotte Rohlin tog avsked av hemmapubliken på Linköping Arena då hon lade skorna på hyllan efter säsongen 2015. Nu är hon tillbaka inom elitfotbollen men i rollen som assisterande tränare.

Inför denna säsong har Eskilstuna United haft en hel del spelaromsättning att balansera. Det är dock ingenting i jämförelse med vad Linköpings FC baxat runt både inför förra och denna säsong. Det kostar på att få omvärldens ögon på spelarna i laget då man vinner ett mästerskap. Det som hänt direkt efter söndagens match med spelartruppen i Linköping är också anmärkningsvärt då en del förändringar annonserats. Ett tungt tapp är att engelska Natasha Dowie lämnar, den allsvenska skytteligans ledare med sina 9 mål (och överlägset bäst i LFC så här långt i seriespelet). LFC är inte paralyserade utan har också presenterat en del nytt. More to come, skulle jag tro. Eskilstuna United är ute med kollekthåven sedan en tid och försöker få fram pengar till en värvning. Potential finns i den befintliga truppen men där har också dåligt självförtroende rotat sig och sådant är rackarns tufft att skaka av sig. En galet positiv comeback fick i alla fall hemmapubliken se under söndagen då Annica Svensson efter lång, lång skadefrånvaro äntligen fick spela allsvensk match igen. Och som hon gjorde det! Mer om det lite längre ner i texten.

Adli Assali Pernilla Larsson Jilan Taher
Domartrion på Tunavallen i söndags bestod av huvuddomare Pernilla Larsson med assisterande domarna Adli Assali samt Jilan Taher vid sin sida
Eskilstuna United DFF
Eskilstuna Uniteds startelva den 8/7 2018 då de mötte Linköpings FC hemma på Tunavallen
Linköpings FC
Linköpings FC:s startleva på Tunavallen i damallsvenskans 11:e omgång den 8/7 -18

Det blev en fotbollsmatch som började bedrövligt för hemmalaget. Kanske ska jag omformulera mig och istället skriva att matchen började som laget själva förväntade sig utifrån deras tabellposition. Tron på den egna förmågan i botten, ett för motståndarna frikostigt och lite inbjudande försvarsarbete och naturligtvis trillade både 0-1 och 0-2 in utan att Linköping såg ut att förta sig. 0-1 gjordes i 10:e minuten av Filippa Angeldal, 0-2 knoppade Kosovare Asllani in i 18:e minuten.

Filippa Angeldal Linköpings FC
Filippa Angeldal gav Linköping en tidig ledning med sitt 0-1-mål mot United i 10:e minuten
Kosovare Asllani Linköpings FC
Linköpings Kosovare Asllani nickade in 0-2 i 18:e minuten mot Eskilstuna United på Tunavallen i Eskilstuna

Nävar knöts, blickar fokuserades, sinnen skärptes. Svett lackades också, men det gjorde det för båda lagens spelare. Någonstans och med några medel kom hemmalagets spelare i balans med omvärlden. Lagkaptenen Petra Johansson visade vägen, vann boll på mitten med sin kompromisslösa stil och när hon dundrade in 1-2 gav hon hopp och tro i lagkamraternas hjärtan. Vi andra plitade ner matchminut 24 för det extremt viktiga reduceringsmålet.

Petra Johansson Eskilstuna United
Blixtar och dunder, Eskilstuna Uniteds Petra Johansson reducerade mot det lag hon en gång tillhört

Den sista kvarten av första halvleken visade upp en scenförändring där United agerade som det hemmalag de onekligen var. Linköpings prestation matchen igenom höll en mycket jämnare nivå och den vinnarkultur som klubben byggt upp under åren såg ut att kunna ge dem en fördel när det drog ihop sig. Andra halvlek var tuff och jämn och United skakade fram chanser som bl.a. ledde fram till den hörna där Vaila Barsley trycktes i backen och straff utdömdes. När matchuret stod på 54:e minuten stegade Lisa Dahlkvist fram till straffpunkten. En syn som många (alla?) av oss förknippar med Sveriges straffsparksläggning mot USA och en psykande Hope Solo i OS-kvartsfinalen 2016. Lisa lika säker denna gång och 1-2 blev 2-2. Nästa straff var dock inte lika framgångsrik.

Lisa Dahlkvist Eskilstuna United DFF
Lisa Dahlkvist stegar fram mot straffpunkten och kvitterar till 2-2

Linköping var långt ifrån ett slaget lag. De jobbade på tålmodigt och jagade ett nytt ledningsmål. De lyckades också och efter en välslagen hörna från Kosovare Asllani i 73:e minuten nådde Janni Arnth Jensen högst i en nickduell vilket gav notoriske målskytten Natasha Dowie läge för 2-3. Starka protester från de bakre leden hos United till ingen nytta (möjligtvis hävdade de att det var offside).

Natasha Dowie Linköpings FC
I sin sista (?) match för Linköpings FC gjorde engelska Natasha Dowie 2-3 med knappt 20 minuter kvar av matchen mot Eskilstuna United

Med kvarten kvar av matchen hade mittfältskrigaren Petra Johansson sprungit sig till kramp i värmen. Byte förbereddes och i 76:e minuten lämnar Petra planen samt sträcker över sin kaptensbindel till inhopparen Annica Svensson. 14 månaders elände och rehab var äntligen över, hemmaarenan och publiken hade väntat länge nog att få välkomna slitvargen med så många matcher på högsta nivå i bagaget. Två minuter efter att Annica blivit inbytt utdömdes ännu en straff för hemmalaget, en straff som dock Lisa Dahlkvist inte fick se leta sig in i nätmaskorna. I situationen efteråt kom dock 3-3 och vem stod där med armarna i vädret om inte Annica Svensson!? Comeback deluxe, jisses. Om ett slutresultat ska fastställas kan det gärna få göras på detta sätt och även om alla har sin lojalitet med olika lag och förhoppningar om resultat hit och dit är det omöjligt att inte känna med en spelare som Annica i den stunden.

Annica Svensson Eskilstuna United DFF
Eskilstuna Uniteds Annica Svensson fick göra comeback och som hon gjorde det! Efter endast några minuter på planen kvitterar hon mot Linköpings FC och fastställer slutresultatet till 3-3.

Det flöjtades när någran stopptidsminuter passerat och båda lagens spelare sjönk ihop och pustade ut på planen. Värmen bestod trots att klockan närmade sig 19, inget av lagen hade egentligen någon lust att inte vinna denna kamp. Poängen som en seger hade inneburit var av stor vikt för dem båda, det ena laget för att få tätkänning och det andra laget för sin överlevnad i bottenskiktet. I egenskap av Nyköpings-kopplad sportbevakare hade jag självklart hoppats på speltid för Linköpings Tove Almqvist. Det skedde inte och förmodligen ser Tove sin chans i det tränarskifte som nu skett i LFC.

Tove Almqvist Linköpings FC
Nyköpingsfostrade Tove Almqvist fick inte visa upp sitt kunnande i sommaravslutningen av Damallsvenskan

Jag kämpade med kamerorna i skuggspelet på Tunavallen. Ömsom kolkällare, ömsom solarieljus. Ett bildgalleri blev det dock och du hittar det HÄR >>>

Som vanligt var mottagandet på Tunavallen trevligt och positivt. Jag njöt varje stund av det som både hemma- och bortalaget presterade under denna härliga fotbollskamp. Matcher som denna får mig att längta tillbaka till den damallsvenska scenen och jag ska försöka prioritera ytterligare någon match under hösten. Om det sedan blir på Tunavallen, Linköping Arena eller någon annan anläggning ska jag låta vara oskrivet. Avslutningsvis önskar jag alla spelarna ett riktigt härligt sommarlov!

Läs Mer

Språngnick gav oavgjort på Vallen

Division 5-derbyt under fredagskvällen på Folkungavallen hade egentligen allt man kan önska av en fotbollsmatch. Intensitet, kvalitet, ovisshet, underhållning, oerhört vacker omgivning, fördelaktiga väderförhållanden och intressanta förutsättningar. Att alla besökare trivdes rådde det inget tvivel på.

Division 5-derby IFK Nyköping Råby-Rönö IF
Topplaget IFK Nyköping avrundade vårhalvan av division 5-spelet med att ta sig an mittenlaget Råby-Rönö IF på anrika Folkungavallen

Fjolårets två möten mellan IFK Nyköping och Råby-Rönö IF blev heta historier som sedan följdes upp denna säsong med att IFK Nyköping tvålade till sina lantligare seriekonkurrenter med 3-2 på en av Rosvallas plastmattor i april. Om förra säsongen blev en besvikelse för IFK Nyköpings herrlag har denna säsong gått i dur. En imponerande andraplats så här långt med marginal ner till tredjeplacerade Södertälje FF. För Råby-Rönö IF har det däremot gått trögt under första halvan och det som funkade så bra ifjol har blivit en trudelutt med inslag av moll under våren 2018.

Domartrio Folkungavallen
Huvuddomare Mattias Karlsson singlar slant med assisterande domarna Sevinc Qurbanova och Shabbe Anwar bredvid sig. Lagkaptenerna Joakim Fahlén och Mikael Meza övervakar proceduren med enorm förväntan.

Det jag såg under fredagskvällens på Folkungavallens åvattnade och välsnaggade gräsmatta var ett Råby som spelade som jag känner igen dem. Här lägger man inte fingrarna emellan, det smäller utan att för den skull vara oacceptabelt fult. Laget blixtrar till med varierande uppspelssätt samt står stadigt i sitt försvarsagerande. Jag ser en hel del likheter med t.ex. hur Tystberga spelat de senaste åren.

Andreas Hillukkala Råby-Rönö IF
Råby-Rönö IF:s tränare Andreas Hillukkala

IFK Nyköpings fotbollsherrar känner jag igen mycket väl men det har ju nästan aldrig blivit av att jag sett dem i seriespelssammanhang. Den för året nya huvudtränaren Hampus Dahlström dök upp som en överraskning, i alla fall för mig. Laget agerar föredömligt när de har boll. Mycket rörelse, trygga med bollen och otroligt svåra att komma åt när de får hålla farten uppe. De lade en hel del energi på att sätta press på domare Mattias Karlsson men i mina ögon var IFK varken mer eller mindre oskyldiga än sin motståndare under gårdagens drabbning. Domar-Mattias tog dialogen och skötte uppgiften konsekvent och bra, tycker jag.

Hampus Dahlström IFK Nyköping
Hampus Dahlström har inför denna säsong tillträtt som ansvarig tränare för IFK Nyköpings fotbollsherrar
Dala och Ludde Dahlström
Tre generationer Dahlström fanns på Folkungavallen under fredagskvällen vilket jag tycker var fantastiskt trevligt att se. Dala och Ludde (Leif och Ludvig) är inte direkt anonyma personer inom Nyköpings sportvärld.

Råby-Rönö IF har under pågående uppsving lyckats locka till sig en stor och trogen publik som inte backar för att följa lagets förehavanden även på bortaplan. Nu är ju inte Folkungavallen i Nyköping avlägsen på något sätt och det blev nog jämnt skägg mellan antalet hemma- och bortasupportrar denna fredagskväll.

Fotbollspublik Folkungavallen
Att sitta ner på Folkungavallens träläktare för att titta på lokal fotboll är något som många gjort hittills och som förhoppningsvis många kommande generationer får chansen att göra
Hampus Lithén
En av Råbys trognaste supportrar är Hampus Lithén, nybliven svensk mästare i tyngdlyftning. Vid sin sida har han polaren tillika Stigtomta IF-spelaren Gabriel Hellman (ännu inte svensk mästare i någonting vad jag vet)

I den kvalmiga kvällsvärmen startade matchen med ett ordentligt hungrigt och taggat bortalag. Råby-Rönö tog också ledningen i 5:e minuten efter ett mål av Tobias Karlsson. Deras intensitet betalade sig och gav dem en plats i förarsätet under första halvan av den första halvleken.

Tobias Karlsson Råby-Rönö IF
Råby-Rönös Tobias ”TK” Karlsson gjorde derbyts första mål på Folkungavallen

Tabelltvåorna IFK Nyköping lät sig dock inte nedslås. Skam den som ger sig. Sympatiske Kerim Sehovic, förra säsongen i Oxelösunds IK, tog sig fram på högerkanten och prickade in 1-1 i 25:e minuten. Därefter var det ett jätteövertag för de kvicka hemmaspelarna medan bortalaget hade fullt upp med att inte släppa motståndarna allt för långt framför sig.

Kerim Sehovic IFK Nyköping
IFK Nyköpings Kerim Sehovic kvitterade till 1-1 i mitten av första halvleken

Hemmalagets dominans och övertag i matchen gav också ett ledningsmål endast tre minuter efter kvitteringen. Denna gång var det Pontus Kappel Eriksson som i ett motlägg framför Råby-målet drog längsta strået och petade in 2-1 förbi Didrik Bohlin i kassen.

Pontus Kappel Eriksson IFk Nyköping
Pontus Kappel Eriksson gav IFK ledningen endast minuter efter deras kvittering mot Råby

Det var riktigt jobbigt för Råby under resterande del av första halvleken. IFK gjorde det bra, mycket bra och jag förstod varför laget ligger där de gör i tabellen. Mixen av mycket unga och ordentligt rutinerade spelare i laget fungerar fantastiskt bra, tydligen. Nu kom pausvilan som en välkommen present för gästerna som behövde samla ihop sig och bryta det flow som hemmalaget befann sig i. Scenförändringen kom också, andra halvlek innebar ett massivt bollinnehav för Råby. Medan Råby brände ett antal chanser genom avslut högt över målet kunde IFK ligga och lurpassa för omställningar och sylvassa kontringar. Dock tycktes det som att jagandet utan boll tog på krafterna och hemmalaget sjönk djupare och djupare. När ett par minuter återstod av matchen, samtidigt som tankarna måste ha dykt upp i de flestas huvuden att stormen skulle kunna ridas ut, slås ett lågt och curlat inlägg nära mål som Råbys Martin Finnberg spångskallar i mål. 2-2 som efter ett par tilläggsminuter också visade sig skulle bli matchens sista mål.

Martin Finnberg Råby-Rönö IF
Martin Finnbergs orädda huvudspel gav 2-2 för Råby-Rönö IF i div 5-derbyt mot IFK Nyköping

Någonstans kändes det som att oavgjort var det mest rättvisa resultatet av denna match. De båda lagen hade haft sina starka perioder i matchen och med lite olika spetskompetenser jämnade det ut sig till sist, både på planen och i målprotokollet. Alla nöjda eller alla missnöjda? Mest gamnackar fanns förstås hos hemmalaget direkt efter slutsignalen, inte så konstigt eftersom de haft ledningen i 3/4-delar av tillställningen.

Jimmy Andersson Råby-Rönö IF
När skohjälpen blir av sekundärt intresse under en oviss situation ute på planen. Råbys Jimmy Andersson tappade helt fokus på vad han höll på med.

Folkungavallen kan nog vara en av mina absoluta favoritplatser att fota fotboll på. Allra helst i behagligt kvällsljus. Den gamla träläktaren, den fina järnvägsbron över ån, trädridåerna på sidorna av planen gör sammanlagt anläggningen till något som jag mer än gärna återkommer till gång efter annan. Jag plitade ihop ett bildgalleri från derbyt som du hittar HÄR >>>

Nu önskar jag båda lagen en riktigt behaglig sommarvila. Först ska vi alla heja fram Sverige till stordåd mot England i VM-kvartsfinalen och sedan vet jag att Råby ska ha sin sommarfest på Råbyborgen. När allt detta är avklarat går vi ner i varv!

Läs Mer

Silver European League Final Four 2018

Nyköping har denna sommar givits chansen att placera sig på volleybollkartan. I Rosvallas A-hall och dess kringliggande faciliteter har den europeiska volleybollfederationen (CEV) först placerat en gruppspelsomgång i herrarnas Golden European League och damernas Silver European League. Vi minns tillbaka till den 30/5 och 2/6 då bland annat de svenska herr- respektive damlandslagen fick visa upp sig och sitt kunnande. Allt toppades helgen den 16-17/6 då finalspelet i damernas Silver European League arrangerades i vår stad. Ett finalspel kallat Final Four där Sverige fanns representerade med sitt unga, talangfulla och uppåtgående lag men där även Albanien, Estland och Österrike fanns med och ville ha något att säga till om. En jakt på pokal, titel och spel i Golden European League kommande säsong.

Rosvalla Nyköping
Under helgen den 16-17:e juni var vädret ganska tacksamt för inomhusidrott
Rosvalla Nyköping
Ett par timmar innan första matchstart under Final Four-slutspelet dominerade lugnet och stillheten i A-hallen

En förutsättning för att ro iland ett arrangemang av denna digniteten är att ha många flitiga funktionärer. Och det finns i Nyköpings Frisksportklubb. Och alla dessa resurser behöver synkroniseras. Det är nästan svårt att greppa allt arbetet, all tid och all energi som bl.a. Lena Tholse och övriga frisksportare har lagt ner på försommarens fyra landskampsdagar.

Lena Tholse Nyköpings Frisksportklubb
En av Lena Tholses många genomgångar under helgens Final Four-slutspel. Inte det allra bekvämaste arbetsplatsvalet men det duger när man ständigt är i farten.

Lördagen den 16:e juni spelade de fyra inblandade lagen semifinaler. Klockan 16.00 möttes Sverige och Albanien i en match som slutade 3-0 i set till svenskorna. Det var aldrig något snack i denna semifinal, Sverige visade var skåpet skulle stå och det flyttades inte en millimeter när det väl ställts på plats. I lördagens andra semifinal möttes Estland och Albanien och här hade i alla fall jag trott att Estland skulle ha en god chans att slingra sig vidare till en finalplats under söndagen. Så blev det icke. Österrike segrade med 3-1 och därmed var söndagens spelschema fastställt. Bronsmatch klockan 16.00 mellan Estland och Albanien medan Sverige skulle möta Österrike klockan 19.00 i finalen.

Estlands volleybolldamer
Estland kunde jubla efter setsegern i första set mot Österrike i semifinalen men sedan tog det stopp och de förlorade med 1-3
Österrikes damlandslag
Österrike kunde vända och ta över lördagens semifinal mot Estland
Rebecka Lazic Sverige
Sveriges Rebecka Lazic gör sig redo att serva mot Albanien i lördagseftermiddagens semifinal som svenskorna vann med 3-0
Sava Thaka Albanien
Den långe Sava Thaka i Albanien var inte lättstoppad vid nät under Final Four-slutspelet i Nyköping

Lördagen övergick till söndag och därmed var vi framme vid avgörandets stund i Rosvallas A-hall. Bronset skulle få en välförtjänt ägare och det blev Albanien som knep denna valör framför näsan på estniskorna som inte var att känna igen denna tävlingshelg. De hade haft en helt annan go i laget när Sverige besegrades den 30/5 med 3-2 i gruppspelet. Albanien vann övertygande med 3-0 efter att ha rivstartat matchen och vunnit första set med hela 25-14. Övriga set slutade 25-17 och 25-21.

Anu Ennok Estland
Estlands Anu Ennok kunde visserligen glädjas åt enstaka bollar men i långa loppet var Albanien det bättre laget och de vann bronsmatchen med 3-0
Albaniens volleybolldamer
Albaniens damer var förmodligen helgens gladaste efter bronsmedaljerna på söndagseftermiddagen

Sverige klev in mot Österrike i en final som startade 19.00 på söndagskvällen. I konkurrens med TV-sänd VM-fotboll skulle ändå en del publik bänka sig i Rosvallas fina A-hall. Svenskorna började otroligt positivt och tog kommandot. De två första seten vanns med 25-23 och 25-21. En reaktion och dipp gav österrikiskorna tredje set med siffrorna 16-25. Det ovissa fjärde setet hade visserligen Sverige i förarsätet men inte förrän lagkaptenen Jonna Wasserfaller fullkomligen bombade in en monsterserv i slutet av setet övertygades jag om en blågul seger. Där och då pyste det sista hoppet ur lungorna på det rödsvarta motståndarlaget.

Sveriges volleybolldamer
Sveriges volleybolldamer inför Silver European League-finalen den 17/6 2018
Österrikes volleybolldamer
Laddade österrikiskor när Final Four-finalen stod för dörren på Rosvalla i Nyköping

Under finaldagen var det diverse avtackningar och överlämnande av hedersbetygelser. Sådant var trevligt och klämdes in i ordinarie schema. Det som skiljde söndagen från alla övrigaEuropa League-tävlingsdagar var den omfattande och något svulstiga prisceremonin efter finalen mellan Sverige och Österrike. Allra först belönades de individer som bedömts som de bästa på respektive position. Självklart gavs även ett pris till spelaren som varit bäst och mest nyttig för sitt lag och inte helt oväntat gick det priset till supertalangen Isabelle Haak. Sverige var som slutsegrare bra representerade i detta sammanhang. Diverse olika digniteter delade ut medaljer till lagen som nått pallplats och slutligen kunde svenskorna höja den åtråvärda pokalen i skyn.

Prisceremoni Final Four
Prisceremonin efter Silver European League var av den mer omfattande sorten. Det tog tid. Belöningen för oss som iakttog detta från sidan var att se alla glada och stolta spelare.

Två extremt intensiva tävlingsdagar gav ändå visst utrymme för andning och återhämtning. Funktionärerna kunde pusta ut, domarna vila och sekretariatet brodera. Bara en sådan sak. Som officiell fotograf hade jag det körigt varenda minut och ingen tid för reflektioner eller rast. Bildmaterialet behövde komma många andra tillgodo fort, fort, fort. Att jag inte fått ihop detta blogginlägg med länkar till bildgallerierna förrän många dagar efter tävlingen beror helt enkelt på att andra intressenter haft företräde till materialet och att jag först nu hunnit leverera det högupplösta materialet till dem.

Broderie under volleybolltävling
Så här kopplar en av personerna i tävlingssekretariatet av mellan matcherna

Jag rekommenderar en titt i de fem bildgallerier som skapats efter Final Four på Rosvalla den 16-17/7 2018. Ännu en gång måste jag ”varna” för att inte bilderna är i helt kronologisk ordning i respektive galleri.

Semifinal 1 180616: Sverige – Albanien >>>

Semifinal 2 180616: Estland – Österrike >>>

Bronsmatch 180617: Estland – Albanien >>>

Final 180617: Sverige – Österrike >>>

Prisceremoni 180617 >>>

Jag är så otroligt glad att ha fått chansen att fotografera i detta sammanhang. En smula stolt till och med. Jag är också tacksam över att ha fått se så högkvalitativ volleyboll, inte bara av våra svenska tjejer utan av samtliga närvarande lag. En ytterst publikvänlig sport med åtskilliga höjdpunkter under en match. Nu ska jag dock lägga volleybollen åt sidan för ett tag och istället njuta av det pågående världsmästerskapet i fotboll som jag missat den senaste veckan på grund av bildredigering efter volleyboll-tävlingen på Rosvalla.

Peace out!

Läs Mer

IFK Nyköpings damer vann måste-matchen

Inför lördagens match för IFK Nyköping i division 2 Östra Svealand låg de med sina 5 poäng på näst sista plats i tabellen. Ett jobbigt faktum som med perspektiv över de senaste årens framgångar i division 1 skavde. Nu ska inte säsongens spelartrupp få allt detta på sina axlar, de är där de är och gör vad de kan utifrån sina förutsättningar. Att ändå beskriva matchen mot IFK Lidingö FK som en måste-match är ett val jag gjort. Utgången skulle peka ut riktningen på ett väldigt tydligt sätt. Och det gjorde den, Svarte Petter-kortet är överlämnat till någon annan.

Lisa Flisell IFK Nyköping
Lisa Flisell och hennes lagkamrater i IFK Nyköping var hela tiden stegen före sina motståndare i IFK Lidingö FK under lördagens värmedallrande match på Folkungavallen

Efter fredagskvällens dammatch i division 3 på Krikonbacken drabbades jag av ett nostalgiskt påslag som fortfarande fanns kvar i kroppen då jag klev in på anrika Folkungavallen under lördagseftermiddagen. Under 10-talet har jag tillbringat åtskilliga lördagseftermiddagar här tillsammans med IFK Nyköping. Anno 2018 är spelarna till största delen utbytta, publiken likaså, entrén stod tom, matchprogrammen lyste med sin frånvaro och kiosken var stängd. Vallens annars så gröna gräs hade mist sin frodiga lyster men med hjälp av vatten från den närliggande ån var i alla fall allt innanför linjerna grönt. Det har varit en torr försommar, minst sagt.

Folkungavallen Nyköping
Att regelbundet besöka Folkungavallen i Nyköping om man är fotbollsintresserad är närapå en plikt och skyldighet
Folkungavallen Nyköping
Kiosken inne på Folkungavallen var igenbommad denna svettiga lördagseftermiddag och man blev hänvisad till närliggande korvmoj
Folkungavallen Nyköping
På gräsytorna utanför själva fotbollsplanen kunde man avläsa den senaste månadens klimat
Folkungavallen Nyköping
I skydd av skuggan från den fina träläktaren kunde den relativt lilla åskådarskaran ta del av division 2-fotboll med högt underhållningsvärde (om man hade Nyköpings-sympatier)

Att IFK Nyköping har en ung spelartrupp (med något enstaka undantag) är något som även kan appliceras på IFK Lidingö FK. Under lördagsmatchen fanns dessutom inte någon Elin Flyborg att hålla ordning på för Nyköpingsförsvaret. Sånt underlättar då den tidigare landslagsmeriterade spelaren fortfarande levererar med ackuratess. Lidingös damlag har passerat framför min kamera någon gång tidigare, alltid med självlysande matchtröjor. Stockholmslaget står på 6 poäng efter 8 omgångar och får, precis som IFK Nyköping, inte glömma att titta över axeln för att ha koll på de jagande lagen i nedre delen av tabellen. Ett tag till, i alla fall.

IFK Nyköping Dam
IFK Nyköping samlar sig inför division 2-match mot IFK Lidingö FK på Folkungavallen den 9/6 -18
IFK Lidingö FK Dam
IFK Lidingö FK (med tillhörande hejarklack) under en av matchens två vattenavbrott på Folkungavallen den 9/6 -18

Division 2-serien har de senaste åren varit ett riktigt getingbo. Ofantligt jämn och svår. Tack vare IK Tuns deltagande på denna nivå de senaste åren har vi Nyköpingsbor lärt oss att en poäng hit eller dit gör stor skillnad när säsongen stängs på höstkanten. Detta år ser det ut som om Triangelns IK kan komma att dra ifrån i toppen men det är inget jag är beredd att ta gift på när en knapp tredjedel av serien är avklarad. Ö-laget Dalhem IF ser ut att sladda i botten av tabellen. För övrigt så återfanns delar av IK Tuns stora ledargrupp på Folkungavallen under lördagsmatchen. Tun hade två timmar tidigare besegrat topplaget Hässelby SK FF med 2-1 och att ha bra koll på ett par andra motståndare i serien är aldrig fel.

Domartrio Folkungavallen
Lördagsmatchen domartrio bestod av huvuddomare Zsolt Feith och de två assisterande domarna Wilma Bränderson och Choman Nawroli

Apropå stor ledarstab så har även IFK Nyköping bemannat rejält denna säsong. Vid rodret återfinns Jeremias Varas men vid hans sida finns ytterligare ett antal personer. När Henrik Björnfot (numera i IK Tun) var tränare fanns bl.a. Jonas Bernhardsson i organisationen och han har åter hittat till IFK-familjen. Med spetskvalitéer kring videoanalyser filmar han matcherna och delger laget och tränarna sina iakttagelser. ”Videotornet” står kvar på Folkungavallen, inbäddat av de grönskande träden mellan planen och järnvägsspåret.

Jeremias Varas IFK Nyköping
IFK Nyköpings ansvarige tränare Jeremias Varas är djupt försjunken och laddad inför måste-matchen mot IFK Lidingö FK på Folkungavallen
Jonas Bernhardsson IFK Nyköping
IFK Nyköpings assisterande tränare Jonas Bernhardsson gör sig redo uppe i videotornet inför andra halvleken av division 2-matchen på Folkungavallen

Det tog inte många minuter av lördagsmatchen innan den visade vad den hade i beredskap. IFK Nyköping hittade motståndarmålets stolpe efter 5 minuter och minuten senare bränner hemmalagets Ellen Cederin öppet läge framför Jenny Eriksson i Lidingö-målet. Gästerna vaknade dock till och med dryga kvarten avklarad hade de sitt första avslut som följdes av en riktigt vass chans i 19:e minuten. När sedan 1-0 kom i 20:e minuten genom Ellen Cederin var plötsligt unga Lidingö ett slaget lag. Det kan tyckas märkligt att dra den slutsatsen efter endast ett mål i baken men så uppträdde de plötsligt. Och på samma gång satte målet igång någon slags process hos hemmalaget som gjorde att de förstod att de var oövervinneliga denna lördagseftermiddag.

Ellen Cederin IFK Nyköping
IFK Nyköpings Ellen Cederin gjorde inte bara matchens första mål mot Lidingö. Ett äkta hattrick i första halvleken följdes upp av ytterligare två mål i andra halvleken. Galet!

2-0 görs på samma lugna och behärskade sätt av Ellen Cederin i 34:e minuten och följs upp med att hon prickar in ett distansskott fram till 3-0 i 37:e minuten. I 45:e minuten gör sedan Ebba Engdahl 4-0 i efterdyningarna av en hörna. Motståndarna sjönk allt djupare ner med sina huvuden mot marken och det fanns inte tillstymmelse till geist kvar. Lite jobbigt att se hur tufft de hade det där ute på planen. En sak är att inte stå pall fysiskt men när det slår ut skallarna och viljan påminner det mig en del om blickarna hos spelarna i det mycket unga lag som Gideonsbergs IF matchade en bit in på division 1-säsongen 2013 innan de kastade in handduken och drog sig ur serien. Därmed inte sagt att det ödet kommer att drabba Lidingö!

Ebba Engdahl IFK Nyköping
IFK Nyköpings Ebba Engdahl stod på rätt plats i trängseln framför målet i slutet av första halvleken och såg till att hennes lag kunde gå till halvtidsvila med 4-0 i bagaget

Den andra halvleken inleddes som den första hade avslutats. Hemmalagets dominans var total. Och krutet var osannolikt torrt hos Ellen Cederin. Pang, bom och det smällde fram till 5-0 i 49:e minuten. Ett visst andrum och ett tröstmål kom för gästerna som i 60:e minuten prickar in en straff förbi Alva Sonander i Nyköpings-målet. När sedan gästerna får en frispark i bra läge i 69:e minuten blir det en omställning och vem rusar inte fram som en yster älgkalv på Folkungavallens gräs och drar in 6-1? Givetvis denne fröken Cederin för femte gången i denna match! Lagets ”mamma” (ja, bokstavligen) Lisa Tholander fastställer sedan slutresultatet till 7-1 i den 82:a matchminuten efter en härlig crossboll och fin framspelning. Jag blir lite extra glad för att se henne i IFK-tröjan på nytt och det är inte bara av nostalgiska skäl.

Lisa Tholander IFK Nyköping
Lisa Tholander fastställde slutresultatet till 7-1 med sitt mål i 82:a minuten

Matchens avslutande minuter innehöll en straff för hemmalaget som efter ribbträff blåstes av för offside (?) och även ett friläge som räddades av Lidingö-målvakten utanför straffområdet vilket renderade ett gult kort. Tyvärr tvingades jag också se en befarat svår knäskada på en av Lidingötjejerna. Usch, det är sånt jag verkligen vill slippa bevittna men som tyvärr är en verklighet inom damfotbollen. För att balansera upp detta kunde jag i alla fall glädja mig över att se IFK Nyköpings Maja Björklund tillbaka ute på planen efter en lång rehab-period efter knäskadan hon fick under en snöig match på Rosvalla förra vårvintern.

Maja Björklund IFK Nyköping
Maja Björklund i IFK Nyköping gjorde comeback för några matcher sedan efter den svåra knäskada hon ådrog sig mot Boo IF den 14/4 2017

I värmedallret och det obarmhärtigt hårda solljuset kämpade jag inte ensam med fotograferandet denna match. Lidingö hade med sig en fotograf och givetvis fanns även Peter Sonander på plats. Han har dubbla anledningar att bevaka IFK Nyköpings matcher; både för dottern Alvas skull och för det stora intresse för lokal sport i kombination med fotografering som han hyser.

Peter Sonander
Peter Sonander kunde precis som undertecknad sitta på Folkungavallens gräs utan att riskera att väta trängde in i byxbaken

Jag har samlat ihop 150 bilder från division 2-matchen mellan de båda kamratföreningarna och du hittar bildgalleriet HÄR >>>

Tack!

Läs Mer

Hargs damer bjöd upp till kamp

Att runda av en arbetsvecka och låta fredagsfeelingen leda mot helgen kan göras på flera olika sätt. Kanske sjunker man djupt ner i hemmets TV-soffa. Kanske ger man sig ut i det stojiga nöjesvimlet i något som kallas AW. Eller annars åker man till en lokal fotbollsplan där sommarens frikostiga kvällsljus och fotbollens välkända former står för intrycken. De senaste veckorna har jag testat några fredagsvarianter men jag undrar om inte en match mellan Hargs BK:s damer och Strängnäslaget IK Viljan i division 3 på Krikonbacken är det jag föredrar. Något som inte inträffar särskilt många fredagar under ett år, det gäller att passa på.

Krikonbacken
Med Krikonbackens välkända och toktäta trädridå som fond och en lågt stående sol som ackompanjemang spelade Hargs BK mot IK Viljan under fredagskvällen

Kanske är det av rent nostalgiska skäl som jag trivs lite extra mycket under dessa omständigheter. Igenkänning sedan flera år med damfotbollen vid min sida. Det får gärna vara en del av Lena, Stampe, Ekis, Mia, Maria och Malin. Spelare som på ett eller annat sätt funnits där i evigheter (utan att de för den skull ens är nära att klassas som gamla). När sedan Neil Franklin står framför avbytarbåset på Krikon och låter sin engelska accent bryta fram genom luften är tavlan komplett.

Krikonbacken
Men vad är det som händer? Det har huggits ur bredvid Krikonbackens fotbollsplan. Det ska ju vara skog ända fram till avbytarbåsens väggar…

Jag har låtit det gå allt för lång tid sedan jag bevakade Hargs damer senast. Så mycket sport, så många lag, så många val. Innevarande helg erbjuder så galet många möjligheter att konsumera allehanda sport i närområdet att det kanske slutar med ingenting alls p.g.a. beslutsvånda. När fredagskvällens match mellan de två damlagen var över insåg jag att det i alla fall var ett trivsamt val jag gjort och att underhållningsvärdet och prestationen var över förväntan.

Flagga uppochner
Nåja, det borde ha blivit en snygg bild till arkivet som framförallt Hargs BK kunnat haft nytta av då och då. När nu klubbflaggan hänger uppochner är det osannolikt att bilden kommer till användning.

För den som traskat runt i den sörmländska myllan den senaste tiden har det framgått med all önskvärd tydlighet att det är torrt. Mycket torrt. De fotbollsplaner som endast kan bevattnas med kommunalt vatten transformeras just nu till gulbeiga betongplattor. Bevattningsförbudet är givetvis helt korrekt men det sätter sina spår även på fritidsnöjena. Tillhör man skaran av anläggningar som kan ta vatten från andra källor än vattentornet så kan man försäkra sig om grönare gräs, något som gäller bl.a. Krikonbacken där Nyköpingsån är vattentäkten.

Krikonbacken
Krikonbacken kan fortsatt ha grönt gräs tack vare möjligheten att bevattna från den närliggande ån

I årets division 3-spel innehar för närvarande Hargs BK en fjärdeplats i en haltande tabell efter sju omgångar. Där någonstans kommer de förmodligen att landa när allt ska summeras i höst. Kampen om tredjeplatsen kan förhoppningsvis sporra. Fjolårets division 2-lag IK Viljan har hittills varit omöjliga och står på 21 poäng av 21 möjliga, 23-2 i målskillnad. Att fredagskvällens match skulle sluta med någonting annat än en bortaseger var föga troligt. Dessa odds var dock inget som hemmatjejerna brydde sig ett dyft om i knappa 50 minuter.

Hargs BK Dam
Damerna i Hargs BK är ett stabilt division 3-lag sedan flera år tillbaka
IK Viljan Dam
IK Viljans damer spelade i division 2 Östra Svealand under fjolåret men åkte med relativt liten marginal ur serien till i år

Publiken fick ta del av en matchinledning som visade upp ett hemmalag med bra go och optimistiskt spel. Helt klart var Hargs BK ordentligt taggade och höll spelet uppe på ett föredömligt sätt. Seriesuveränerna från Strängnäs gavs inte tid eller utrymme att visa varför de hittills inte tappat en enda poäng i seriespelet. När 20 minuter spelats hade dock taktpinnen tagits över av gästerna på Krikon och hemmalaget tvingades förhålla sig till vad motståndarna gjorde, inte tvärtom.

Magnus Appelkvist
Fredagskvällens domare var Magnus Appelkvist. Två gula kort till hemmalaget, ett par straffar och lite annat smått och gott fick han ombesörja i sin domarroll denna gång.

När matchen tagits till pausvila stod det fortfarande 0-0 på den choppade resultattavlan i bortre änden av Krikonbackens 11-mannaplan. Hemmalaget hade jobbat hårt och nära, inte gett upp en enda situation och därmed inte låtit gästerna komma igång med sitt passningsspel. Publiken framför klubblokalen och i backen vid kioskbyggnaden trivdes i motljuset, oavsett vilket av lagen de gav sina sympatier.

Fotbollspublik Krikonbacken
Fotbollspubliken på Krikonbacken har en mysig plats att hålla till på

Andra halvlek blev inte riktigt lika kul för spelarna i Hargs BK. När domaren blåste för straff i 48:e minuten var det för en solklar hands i straffområdet. Något som i alla fall jag uppfattade från publikplats i höjd med situationen. Maria Engström i Hargs-målet räddade straffen men på returen var det endast rödklädda bortaspelare som rusade fram och därmed var 0-1 ett faktum.

Emelie Rohnström IK Viljan
Emelie Rohnström i IK Viljan trycker in straffreturen och 0-1 skrevs in i domarrapporten

Efter det psykologiskt tunga målet i inledningen av andra halvlek var det som om hemmatjejerna slutade att tro på idén om att de skulle kunna rubba omöjliga Viljan. 0-2 kom fem minuter efter det första målet och då var det ett inlägg snett inåt och bakåt som öppnade upp ett hav för omarkerade Viljan-spelare i höjd med straffområdesgränsen. Målet gjordes av Sanni Lounela i 53:e matchminuten.

Neil Franklin Hargs BK Dam
Hargs BK:s tränare Neil Franklin har en synnerligen god förmåga att lyfta damerna i klubben vilket han nu visar i sin andra sejour i tränarrollen

Det tredje och sista målet gjordes av Jennifer Andersson i 65:e minuten. Även detta mål tillkom på straff i en situation som i alla fall jag uppfattade som korrekt dömd av domaren. En utrusande målvakt knackar motståndarens sulor bakifrån och inte bollen vilket får Viljan-spelaren att fara ner i gräset. Under 12 minuter av andra halvlek avgörs tillställningen. Viljan blixtrade till och fick mer ytor och något längre tid på sig med bollen vilket gjorde att de kunde rulla på och göra det stressigt för HBK. Resten av matchen är det gästerna som för spelet men hemmalaget har trots allt förmågan att sticka upp ibland i halvchanser som dock inte resulterade.

Maria Engström Hargs BK
Hargs BK:s målvakt Maria Engström ska ha beröm för sin insats mot IK Viljan. Hon gjorde några riktigt, riktigt bra räddningar och utrusningar vilket berövade gästande lag på fler mål.

Summerat var detta en trevlig match. Mycket kamp, inte jättemycket grannlåt och finess. Men som division 3-match betraktat levererades en gedigen insats från spelarna ute på planen. Jag gillade det jag såg och skulle vilja dela ut en extra stjärna till Sandra Ekholm i Hargs BK. Rejält backspel, obarmhärtigt hård och tuff men också med en god förmåga att läsa spelet och motståndarna. Bra där Ekis!

Sandra Ekholm Hargs BK
Sandra Ekholm levererade en solid insats mot svårspelade IK Viljan

Som bevis på min närvaro under fredagskvällen lämnar jag efter mig ett bildgalleri med 130 bilder som du hittar HÄR >>>

Nu ska jag försöka bestämma mig för vad jag ska fylla helgen med för aktiviteter.

Over and out

Läs Mer