Två anmärkningsvärda detaljer finns att redogöra för efter fredagskvällens besök på Runavallen där Runtuna IK spelade 2-2 mot gästande Malmköpings IF i herrarnas division 4. Nr 1: Den som räknar med att hitta ”Runtuna” bland orterna i SMHI-appen kan känna sig blåsta. Istället fick jag lära mig av en Runtuna-boende arbetskamrat att söka på Glottra. Say what!?
Nr 2: SMHI-prognosen hotade med mulet väder vilket för mig som fotograf innebar en medvetenhet kring att det skulle bli ordentligt mörkt innan matchen spelats färdigt. Regn? Inte en droppe oavsett om jag tittade på Nyköping, Stigtomta eller den nyligen nämnda ”orten” Glottra. Vilken tur att jag inte släpade på vare sig regnkläder eller paraply. Det hade ju varit onödigt… NOT!
Som du förstår av ingressen visste jag inte vad jag hade att vänta mig av kvällen på Runavallen. I alla fall inte vad gäller vädret. Det jag däremot anade och som sedan bevisades var att de röda fotbollshjältarna i Runtuna IK skulle visa 105% krigarhjärtan. När denna förenings representationslag ger sitt max har de alltid ytterligare några procent att plocka fram. Något de visat varje gång jag sett dem på Runavallen (vilket i och för sig inte är överdrivet många gånger än så länge).
Läget i division 4-tabellen är just nu att det finns fyra lag i toppen som dragit ifrån övriga lag. Allra längst upp finns Hargs BK men de har numera sällskap av IK Viljan på samma poäng. Runtuna IK är i den undre delen av mittskiktet medan ett formstarkt Malmköpings IF finns överst av mittgängen. Malmköpings IF, som är en av Södermanlands mest centrala lag (geografiskt i alla fall), kan ha hittat en av länets hetaste, bästa och mest sympatiska nyförvärv i form av forne Nyköpings BIS-spelaren och återvändaren Lennart Johansson. Grattis Malmköping!
Om matchen hade fått fortgå ostört från regn hade den kanske blivit spelmässigt bättre än den nu blev. Under de 15-20 första minuterna var det ställningskrig och en hel del byten av anfallsriktning. Det var inte uppenbart hur det skulle sluta, inget av lagen dominerade. Heta viljor bland spelarna, javisst, och jag tycker domaren med pondus visade att han ville precis lika mycket som spelarna. Det krävs en fast hand, konsekvens och tydlighet för att döma en division 4-match. Jag tycker domaren gjorde en fullgod insats i vätan.
I takt med att regnet ökade tog också gästerna över kommandot. De blev spelförande och hemmalaget reagerade snarare än agerade. I 30:e minuten tilldöms Malmköping en straff som duktige Runtuna-keepern Sebastian Nyman kunde styra ut. Straffen kom i ”perfekt” målvaktshöjd borta vid Sebastians vänstra stolpe så han tackade och tog emot.
Nu blev lyckan tämligen kort hos de rödblöta hemmaspelarna. En räddad straff ger inte alltid sportsligt långvariga framgångar. I 35:e minuten slingrar sig Malmköpings Abdirizak Bishar Omar fram på vänsterkanten, skär in och bredsidar in 0-1 förbi Sebastian Nyman i hemmakassen.
Att glöden inte slocknade, vare sig p.g.a. motståndarmålet eller ösregnet, visade sedan hemmalaget som i första halvlekens sista minut knoppade in en hörna. Som om motståndarna inte visste om denna farlighet… Det tyder på stor skicklighet att lyckas med något som borde vara sönderläst av motståndarlaget. Runtuna har helt enkelt för många hot att hålla koll på vid fasta situationer.
Pausvilan innebar tyvärr inte någon vila för oss i publiken från det ihållande regn som hittade ner mellan tallbarren på Runavallens långsida. Det var inte bara blött utan mörkret gjorde sig ordentligt påmint av den låga himlen och den nedgående solen. Beslysningsstolparna runt fotbollsplanen tändes och det var förmodligen till glädje för alla utom för mig som fotograferade. Därtill räckte liksom inte elljuset för mina kinkiga krav. Jag fotade ett par hösttranor som flög över våra huvuden som en påminnelse om varthän vi är på väg. Det blir varken varmare, ljusare eller mindre nederbördsrikt framöver.
Den andra halvleken gav inte många bildfiler i mina kameror p.g.a. det flyktande ljuset. Regnet upphörde så småningom men det var en föga tröts under matchens sista kvart. Spelmässigt blev inte andra halvleken någon höjdare vilket främst ska skyllas på att planen blev väldigt svårbemästrad. Små vattenansamlingar gav mysko bollrörelser och en eller annan halv split utfördes av intet ont anande spelare. I mina ögon var det Malmköpings IF som fortsatt var spelförande. Det struntade dock hemmalaget i och i andra halvlekens 9:e minut tilldöms Runtuna en straff som Jesper Larsson säkert trycker in i nätmaskorna bakom Adam Vallström i Malmköpings-målet. Även en straff får väl räknas som en fast situation, eller hur?
Ju längre andra halvlek pågick desto bräckligare kändes Runtunas ledning. I 32:a minuten kommer en Malmköpingsspelare runt på högerkanten och slår en svepande boll framför mål som studsar på ett hemmaben och in i mål. Niclas Pettersson i Malmköping tillskrivs målet och 2-2 var ett faktum. I slutskedet av matchen är det väldigt, väldigt nära att gästerna kommer igenom centralt framför Runtuna-målet vid ett par tillfällen. De efterföljande frisparkarna blir resultatlösa men det kostade två gula kort för Runtunas Ola Pettersson som fick lunka av planen i sista minuten med ett rött kort.
Frusen och genomblött åkte jag hem. Som vanligt fanns det ändå värme kvar i kroppen från Runtuna IK, Runavallen och gemytet som kringgärdar klubben och anläggningen. Mitt anteckningsblock var upplöst till en formlös pappersmassa och kameraryggsäcken har med nöd och näppe torkat efter två dygn. Min hustru undrade varför i hela friden jag stod ut och hängde kvar vid planen men till henne svarade jag att om spelarna står ut kan väl jag som bara slappar vid sidan av gräsytan också bita ihop och uthärda, eller hur?!
Det var nog de svåraste omständigheter som jag hittills stött på när jag försökt fotografera sport. Några storartade konstverk kan jag tyvärr inte bjuda på men du hittar i alla fall 110 bilder i bildgalleriet efter matchen HÄR >>>
Tack!
