Slottssprinten 2018

Det finns ett ord som överskuggar alla andra när rally ska beskrivas av entusiasterna. Är det inte ”fränt” är det inte rally. Typ. Och inget fel med det, rally är och ska vara full satsning. Givetvis hänger det på förarens och kartläsarens kunskaper om den fulla satsningen leder till dikes- eller pallkänning. Och förutom kunskaperna bakom instrumentpanelen krävs förmågan att sälja in sig hos ett antal sponsorer, mekaniska färdigheter och en förstående omgivning (det s.k. ”teamet”). Och vi som kollar på rally njuter i regel av varje sekund, mellan dammattackerna.

Pontus Florin Eskilstuna MK Marcus Jansson Storfors MK
Jag har inte sett särskilt många rallytävlingar men en förare som utmärkt sig med att alltid satsa fullt är Eskilstuna MK:s Pontus Florin (med kartläsare Marcus Jansson, Storfors MK) vid sin sida. Här piskar de iväg Hondan på en vådlig färd över det stora hoppet i slutet av specialsträcka 5 på årets Slottssprint. De landade och kom in på 2:a plats i klass 4, 20:e plats i totalen.

Som vanligt när jag ska försöka göra ett trevande närmande till en rallytävling är jag osäker på hur, var, när. Katrineholms MK:s fantastiskt trivsamma rallytävling Slottssprinten har fördelen att ha start och målgång samt depåområde vid Ericsbergs Slott. Två stenkast och en spottloska från mina hoods i Stigtomta. Grusvägarna är som på de flesta ställen helt okända för mig och däri ligger utmaningen för mig som vill fota på något bra ställe. Definitionen av bra kan diskuteras men det ska ju helst inte vara en lång raka utan någon som helst klurighet eller utmaning för ekipagen som visslar förbi. Äta damm kan jag göra men då vill jag ju att det ska finnas något för ögonen att ta del av också. Om mitt action-fotograferande skulle misslyckas är i alla fall omgivningarna vid Ericsbergs Slott en räddningsplanka att hålla fast vid för mig som fotonörd.

Publikparkering Slottssprinten
Inte långt från väg 52 hänvisas man som rallypublik att köra ut på grödorna för att parkera bilen och gå sista biten upp mot slottet och tävlingsområdet när Slottssprinten avgörs
Ericsbergs Slott
Rosor är röda, sörmländska slott är gula. Och så är det vid Ericsbergs Slott på vägen mellan Nyköping och Katrineholm.
Ericsbergs Slott
Ericsbergs Slott tornar upp sig och på ägornas bakgårdar håller Slottssprinten till en gång varje sommar.
Depåområdet Slottssprinten
Depå- och serviceområdet för Slottssprinten breder ut sig rejält. 180 ekipage är satt som tak för anmälningarna men i år togs drygt 200 anmälningar emot (med vetskapen att det alltid är några som tvingas lämna återbud i sista sekunden).

Av de fragment jag snappat upp sedan fredagskvällens uppvisningskörning fanns ett rejält hopp i slutet av specialsträcka 5. Några hundra meter från målgången vid slottsmuren var detta tänkbara och tacksamma fotoställe inom räckhåll. Hägrande för mig och en stor lockelse för många andra av traktens rallypublik. Efter att ha tillbringat några timmar på den stenhårda och kruttorra åkern bredvid sträckans grusade färdsträcka konstaterar jag att många av åskådarna var annorstädes ifrån. Var det inte bergslagsmål så klingade småländskan eller andra goa dialekter klart och tydligt från brassestolarnas inre.

Speaker Slottssprinten
Tävlingens speaker satt där sista specialsträckans allra sista böj ledde till målportalen. Bra koll och inför fragment av rallyts åskådare kunde han förkunna hur allt förlöpte med sluttider, placeringar m.m.
Slottssprintens målgång 2018
Slutrakan efter hoppet tog bilarna till ladugårdsbacken och den hägrande målgången
Målgång Slottssprinten
In genom portalen och sedan var Slottssprintens tävlingsdel över för året 2018. Som vanligt tog därefter den stora Festen i slottsträdgården vid. Här ser du Erik och Emil Corell från SMK Nyköping gå i mål som 10:or i klass 4, B-förare 2WD.
Rallypublik Ericsbergs Slott
För många var möjligheten att se hoppet i slutet av specialsträcka ett lockande alternativ och även om man kunde gå ännu närmare krönet stannade många där trädens skugga fortfarande kunde erbjuda lite svalka.
Hoppet specialsträcka 5 Slottssprinten 2018
Bredvid bilvraken från fredagskvällens monstertruck-uppvisning hamnade jag och många andra för att konsumera rally denna dallrande varma julilördag.

En nackdel med att fota slutet av den sista specialsträckan på ett rally är att en del fordon redan är ute ur leken. Vill det sig illa beror det på misstag av de som sitter i rallybilen men oftare är det mekaniska fel eller trubbel med drivlinan som sätter punkt tidigare än vad det var tänkt. Surt, givetvis, men något som alla inom sporten är medvetna om. I depåområdet pratade jag med en frustrerade Robin Norling, SMK Nyköping, som nu tvingats bryta en av deltävlingarna i ”1300 Rallycup”. Efter specialsträcka 2 rasade motorn och den enda trösten i eländet är att Robin inte hade långt hem till Nyköping.

Robin Norling Mattias Sundström SMK Nyköping
Shit happens. Robin Norling med kartläsare Mattias Sundström tvingades bryta årets Slottssprint efter SS2 med motorras.

Jag fotade så gott jag kunde från en position strax efter det stora hoppet. När huvuddelen av klass 1-bilarna i den fyrhjulsdrivna klassen passerat uppstod tyvärr en personskada med ambulansfärd som följd. I närmare en timme var det stopp och på-stället-halt i tävlingen. När den återupptogs fortsatte jag min bevakning men rörde mig sakta närmare och t.o.m. förbi hoppet för att få några varierande bilder. För den som letar efter sitt bilnummer i mitt bildgalleri så kan jag meddela att jag gav upp och slutade fota ungefär när startnummer 118 passerat. Det finns förvisso några slumpvisa bilder från slottsområdet på bild också, och det behöver inte vara det sämsta.

Pontus Jakobsson SMK Nyköping Martin Andersson Götene MK
SMK Nyköpings Pontus Jakobsson med Martin Andersson från Götene MK bredvid sig vann klass 2, A-förare 2WD.

För den som vill ha stenkoll på resultaten i Slottssprinten 2018 väljer jag att länka till resultatservicen för tävlingen som du hittar HÄR >>> Nu när jag kortfattat sammanfattar den lilla del av tävlingen som jag såg så gör jag det ur ett Nyköpingsperspektiv där några av SMK Nyköpings deltagare fastnade på kamerans minneskort.

Hampus Jakobsson Jens Jakobsson SMK Nyköping
SMK Nyköpings Hampus Jakobsson med Jens Jakobsson bredvid sig tog sig fram till en tredjeplats i klass 4, B-förare 2WD.
Jonna Eson Brådhe SMK Nyköping Annie Hellstadius Kullings MS
SMK Nyköpings Jonna Eson Brådhe, RallyJonna för de flesta, tävlade tillsammans med Annie Hellstadius från Kullings MS och kom 9:a i klass 4, B-förare 2WD.
Christoffer Haglund Patrik Johansson SMK Nyköping
Christoffer Haglund och Patrik Johansson från SMK Nyköping tog sig i mål som 5:or i klass 4, B-förare 2WD.

Med ett försök att få till så varierande bilder som möjligt från Slottssprinten 2018, trots att jag var lat och bara besökte en enda punkt, har jag satt samman ett bildgalleri med 255 bilder som du hittar HÄR>>>. Om ”din” bil inte finns med så har jag inte heller fotograferat den. Tyvärr. Jag är hur som helst jättenöjd att jag tog mig tid för att titta till Slottssprinten 2018 och jag lyfter på hatten inför arrangörsklubben Katrineholms MK som verkligen vet hur de ska få till ett av landets allra populäraste rallytävlingar. Utomordentligt bra jobbat!

Läs Mer

Eskilstuna och Linköping delade poängen

Eskilstuna United DFF har en rad av starka säsonger i Damallsvenskan på sitt samvete. Efter att de säsongen 2013 vann den allra första upplagan av Elitettan (tidigare näst högsta damnivån som var uppdelad i Norr- respektive Söderettan) så har Eskilstuna-laget under Viktor Erikssons ledning varit 7:a, 2:a, 3:a och 3:a. Till denna säsong skedde ett tränarbyte som varade fram till mitten av maj då Jonas Björkgren fick lämna sitt uppdrag. Varför? En resultatmässigt bedrövlig start av säsongen 2018 som fortfarande gör att Eskilstuna United denna säsong ska ha som enda mål att slippa nedflyttning. I ett annat läge är faktiskt söndagens motståndare Linköpings FC även om de också avslutade sin huvudtränares (Marcus Walfridson) kontrakt i början av maj efter en misslyckad inledning av seriespelet. Linköping har upplevt ett par helt makalöst starka säsonger och med överlägsen marginal blivit svenska mästarinnor både 2016 och 2017. Trots en medioker start i år kan de unna sig lyxen att fortfarande hoppas på att nå serietoppen när 22 omgångar är spelade den 27/10.

Sonia Okobi Eskilstuna United Anna Oskarsson Linköpings FC
Mycket stod på spel på Tunavallen när Damallsvenskans första halva stängdes och Eskilstuna United tog emot Linköpings FC. Två lag som inte vill annat än avancera uppåt i tabellen. På bilden ser du Uniteds Sonia Okobi och LFC:s Anna Oskarsson.

Elitidrott är vansklig. Belöningen vid positiva resultat är hög men när det inte går som man hoppats är det desto brutalare. Något som också satt sin prägel på Eskilstuna Uniteds hejarklack Tuna 12. Tyvärr tyckte jag det under delar av söndagsmatchen inte alls lät roligt från vissa i klacken. En positivare ton kom från motsatta långsidans klack från Linköping med namnet Lejonflocken. De hade i och för sig en matchutveckling fram till den 78:e minuten som var i deras lags favör.

Tuna 12 Tunavallen
Eskilstuna Uniteds klack Tuna 12 har, vad jag vet, varit föregångare när det gäller hejarklackar i Damallsvenskan
Lejonflocken Tunavallen
Linköpings FC:s klack Lejonflocken har efter de senaste två säsongerna kunnat hylla sitt lag som mästarinnor vilket minsann inte är en direkt tråkig sysselsättning

För de 1077 åskådarna som sökte sig till den värmedallrande Tunavallen i Eskilstuna under söndagens sena eftermiddag var det kanske en dag med fotbollsbaksmälla av värsta sorten. De svenska herrarnas sorti i VM-kvartsfinalen mot England dagen innan låg måhända som ett våtvarmt omslag av fetvadd runt vars och ens sinne. Å andra sidan är damfotbollen relativt sätt befriad från mycket av det som skaver alldeles väldigt mycket hos mig när jag ser hur herrspelarna beter sig på en fotbollsplan, och söndagens damallsvenska match hade allt och lite till av det man vill få serverat när man tittar på live-sport. Damfotboll och Damallsvenskan är sannerligen produkter att vara stolt över samt marknadsföra för att nå ut med till många, många fler!

Tunavallen Eskilstuna
Gassande julisol över Tunavallen i Eskilstuna
Damfotbollspublik Tunavallen Eskilstuna
Hälften av publiken hade denna gång sökt sig till svalkan på skuggsidan av Tunavallen

Det har varit en del turbulens på huvudtränarsysslan i både Eskilstuna och Linköping. För det sörmländska laget landade lösningen i att Magnus ”Munken” Karlsson tog över ansvaret. Ett tryggt och välbekant namn för Eskilstunas stoltheter, minst sagt. I skrivande stund, ett par dygn efter söndagens match lagen emellan, blev det klart att den temporära lösningen med Henrik Jensen (som gjorde sin sista match som LFC-tränare mot just Eskilstuna) fått en lösning i och med att Olof Unogård från och med nu tar över huvudansvaret. Ett ytterst intressant tränarnamn som för mig sammankopplas med en tränare som alltid får med sig spelarna i lagen han tränar. Kvar i rollen som assisterande tränare blir Charlotte Rohlin, en tidigare spelare med närmast ikonisk aura runt sig i Linköping.

Magnus Karlsson Eskilstuna United DFF
Sammanbiten inför söndagens match, Uniteds tränare Magnus Karlsson känner måhända av pressen att plocka poäng för att ta sig ur lagets prekära läge innan säsongen är över
Charlotte Rohlin Linköpings FC
Jag var med när Charlotte Rohlin tog avsked av hemmapubliken på Linköping Arena då hon lade skorna på hyllan efter säsongen 2015. Nu är hon tillbaka inom elitfotbollen men i rollen som assisterande tränare.

Inför denna säsong har Eskilstuna United haft en hel del spelaromsättning att balansera. Det är dock ingenting i jämförelse med vad Linköpings FC baxat runt både inför förra och denna säsong. Det kostar på att få omvärldens ögon på spelarna i laget då man vinner ett mästerskap. Det som hänt direkt efter söndagens match med spelartruppen i Linköping är också anmärkningsvärt då en del förändringar annonserats. Ett tungt tapp är att engelska Natasha Dowie lämnar, den allsvenska skytteligans ledare med sina 9 mål (och överlägset bäst i LFC så här långt i seriespelet). LFC är inte paralyserade utan har också presenterat en del nytt. More to come, skulle jag tro. Eskilstuna United är ute med kollekthåven sedan en tid och försöker få fram pengar till en värvning. Potential finns i den befintliga truppen men där har också dåligt självförtroende rotat sig och sådant är rackarns tufft att skaka av sig. En galet positiv comeback fick i alla fall hemmapubliken se under söndagen då Annica Svensson efter lång, lång skadefrånvaro äntligen fick spela allsvensk match igen. Och som hon gjorde det! Mer om det lite längre ner i texten.

Adli Assali Pernilla Larsson Jilan Taher
Domartrion på Tunavallen i söndags bestod av huvuddomare Pernilla Larsson med assisterande domarna Adli Assali samt Jilan Taher vid sin sida
Eskilstuna United DFF
Eskilstuna Uniteds startelva den 8/7 2018 då de mötte Linköpings FC hemma på Tunavallen
Linköpings FC
Linköpings FC:s startleva på Tunavallen i damallsvenskans 11:e omgång den 8/7 -18

Det blev en fotbollsmatch som började bedrövligt för hemmalaget. Kanske ska jag omformulera mig och istället skriva att matchen började som laget själva förväntade sig utifrån deras tabellposition. Tron på den egna förmågan i botten, ett för motståndarna frikostigt och lite inbjudande försvarsarbete och naturligtvis trillade både 0-1 och 0-2 in utan att Linköping såg ut att förta sig. 0-1 gjordes i 10:e minuten av Filippa Angeldal, 0-2 knoppade Kosovare Asllani in i 18:e minuten.

Filippa Angeldal Linköpings FC
Filippa Angeldal gav Linköping en tidig ledning med sitt 0-1-mål mot United i 10:e minuten
Kosovare Asllani Linköpings FC
Linköpings Kosovare Asllani nickade in 0-2 i 18:e minuten mot Eskilstuna United på Tunavallen i Eskilstuna

Nävar knöts, blickar fokuserades, sinnen skärptes. Svett lackades också, men det gjorde det för båda lagens spelare. Någonstans och med några medel kom hemmalagets spelare i balans med omvärlden. Lagkaptenen Petra Johansson visade vägen, vann boll på mitten med sin kompromisslösa stil och när hon dundrade in 1-2 gav hon hopp och tro i lagkamraternas hjärtan. Vi andra plitade ner matchminut 24 för det extremt viktiga reduceringsmålet.

Petra Johansson Eskilstuna United
Blixtar och dunder, Eskilstuna Uniteds Petra Johansson reducerade mot det lag hon en gång tillhört

Den sista kvarten av första halvleken visade upp en scenförändring där United agerade som det hemmalag de onekligen var. Linköpings prestation matchen igenom höll en mycket jämnare nivå och den vinnarkultur som klubben byggt upp under åren såg ut att kunna ge dem en fördel när det drog ihop sig. Andra halvlek var tuff och jämn och United skakade fram chanser som bl.a. ledde fram till den hörna där Vaila Barsley trycktes i backen och straff utdömdes. När matchuret stod på 54:e minuten stegade Lisa Dahlkvist fram till straffpunkten. En syn som många (alla?) av oss förknippar med Sveriges straffsparksläggning mot USA och en psykande Hope Solo i OS-kvartsfinalen 2016. Lisa lika säker denna gång och 1-2 blev 2-2. Nästa straff var dock inte lika framgångsrik.

Lisa Dahlkvist Eskilstuna United DFF
Lisa Dahlkvist stegar fram mot straffpunkten och kvitterar till 2-2

Linköping var långt ifrån ett slaget lag. De jobbade på tålmodigt och jagade ett nytt ledningsmål. De lyckades också och efter en välslagen hörna från Kosovare Asllani i 73:e minuten nådde Janni Arnth Jensen högst i en nickduell vilket gav notoriske målskytten Natasha Dowie läge för 2-3. Starka protester från de bakre leden hos United till ingen nytta (möjligtvis hävdade de att det var offside).

Natasha Dowie Linköpings FC
I sin sista (?) match för Linköpings FC gjorde engelska Natasha Dowie 2-3 med knappt 20 minuter kvar av matchen mot Eskilstuna United

Med kvarten kvar av matchen hade mittfältskrigaren Petra Johansson sprungit sig till kramp i värmen. Byte förbereddes och i 76:e minuten lämnar Petra planen samt sträcker över sin kaptensbindel till inhopparen Annica Svensson. 14 månaders elände och rehab var äntligen över, hemmaarenan och publiken hade väntat länge nog att få välkomna slitvargen med så många matcher på högsta nivå i bagaget. Två minuter efter att Annica blivit inbytt utdömdes ännu en straff för hemmalaget, en straff som dock Lisa Dahlkvist inte fick se leta sig in i nätmaskorna. I situationen efteråt kom dock 3-3 och vem stod där med armarna i vädret om inte Annica Svensson!? Comeback deluxe, jisses. Om ett slutresultat ska fastställas kan det gärna få göras på detta sätt och även om alla har sin lojalitet med olika lag och förhoppningar om resultat hit och dit är det omöjligt att inte känna med en spelare som Annica i den stunden.

Annica Svensson Eskilstuna United DFF
Eskilstuna Uniteds Annica Svensson fick göra comeback och som hon gjorde det! Efter endast några minuter på planen kvitterar hon mot Linköpings FC och fastställer slutresultatet till 3-3.

Det flöjtades när någran stopptidsminuter passerat och båda lagens spelare sjönk ihop och pustade ut på planen. Värmen bestod trots att klockan närmade sig 19, inget av lagen hade egentligen någon lust att inte vinna denna kamp. Poängen som en seger hade inneburit var av stor vikt för dem båda, det ena laget för att få tätkänning och det andra laget för sin överlevnad i bottenskiktet. I egenskap av Nyköpings-kopplad sportbevakare hade jag självklart hoppats på speltid för Linköpings Tove Almqvist. Det skedde inte och förmodligen ser Tove sin chans i det tränarskifte som nu skett i LFC.

Tove Almqvist Linköpings FC
Nyköpingsfostrade Tove Almqvist fick inte visa upp sitt kunnande i sommaravslutningen av Damallsvenskan

Jag kämpade med kamerorna i skuggspelet på Tunavallen. Ömsom kolkällare, ömsom solarieljus. Ett bildgalleri blev det dock och du hittar det HÄR >>>

Som vanligt var mottagandet på Tunavallen trevligt och positivt. Jag njöt varje stund av det som både hemma- och bortalaget presterade under denna härliga fotbollskamp. Matcher som denna får mig att längta tillbaka till den damallsvenska scenen och jag ska försöka prioritera ytterligare någon match under hösten. Om det sedan blir på Tunavallen, Linköping Arena eller någon annan anläggning ska jag låta vara oskrivet. Avslutningsvis önskar jag alla spelarna ett riktigt härligt sommarlov!

Läs Mer

Språngnick gav oavgjort på Vallen

Division 5-derbyt under fredagskvällen på Folkungavallen hade egentligen allt man kan önska av en fotbollsmatch. Intensitet, kvalitet, ovisshet, underhållning, oerhört vacker omgivning, fördelaktiga väderförhållanden och intressanta förutsättningar. Att alla besökare trivdes rådde det inget tvivel på.

Division 5-derby IFK Nyköping Råby-Rönö IF
Topplaget IFK Nyköping avrundade vårhalvan av division 5-spelet med att ta sig an mittenlaget Råby-Rönö IF på anrika Folkungavallen

Fjolårets två möten mellan IFK Nyköping och Råby-Rönö IF blev heta historier som sedan följdes upp denna säsong med att IFK Nyköping tvålade till sina lantligare seriekonkurrenter med 3-2 på en av Rosvallas plastmattor i april. Om förra säsongen blev en besvikelse för IFK Nyköpings herrlag har denna säsong gått i dur. En imponerande andraplats så här långt med marginal ner till tredjeplacerade Södertälje FF. För Råby-Rönö IF har det däremot gått trögt under första halvan och det som funkade så bra ifjol har blivit en trudelutt med inslag av moll under våren 2018.

Domartrio Folkungavallen
Huvuddomare Mattias Karlsson singlar slant med assisterande domarna Sevinc Qurbanova och Shabbe Anwar bredvid sig. Lagkaptenerna Joakim Fahlén och Mikael Meza övervakar proceduren med enorm förväntan.

Det jag såg under fredagskvällens på Folkungavallens åvattnade och välsnaggade gräsmatta var ett Råby som spelade som jag känner igen dem. Här lägger man inte fingrarna emellan, det smäller utan att för den skull vara oacceptabelt fult. Laget blixtrar till med varierande uppspelssätt samt står stadigt i sitt försvarsagerande. Jag ser en hel del likheter med t.ex. hur Tystberga spelat de senaste åren.

Andreas Hillukkala Råby-Rönö IF
Råby-Rönö IF:s tränare Andreas Hillukkala

IFK Nyköpings fotbollsherrar känner jag igen mycket väl men det har ju nästan aldrig blivit av att jag sett dem i seriespelssammanhang. Den för året nya huvudtränaren Hampus Dahlström dök upp som en överraskning, i alla fall för mig. Laget agerar föredömligt när de har boll. Mycket rörelse, trygga med bollen och otroligt svåra att komma åt när de får hålla farten uppe. De lade en hel del energi på att sätta press på domare Mattias Karlsson men i mina ögon var IFK varken mer eller mindre oskyldiga än sin motståndare under gårdagens drabbning. Domar-Mattias tog dialogen och skötte uppgiften konsekvent och bra, tycker jag.

Hampus Dahlström IFK Nyköping
Hampus Dahlström har inför denna säsong tillträtt som ansvarig tränare för IFK Nyköpings fotbollsherrar
Dala och Ludde Dahlström
Tre generationer Dahlström fanns på Folkungavallen under fredagskvällen vilket jag tycker var fantastiskt trevligt att se. Dala och Ludde (Leif och Ludvig) är inte direkt anonyma personer inom Nyköpings sportvärld.

Råby-Rönö IF har under pågående uppsving lyckats locka till sig en stor och trogen publik som inte backar för att följa lagets förehavanden även på bortaplan. Nu är ju inte Folkungavallen i Nyköping avlägsen på något sätt och det blev nog jämnt skägg mellan antalet hemma- och bortasupportrar denna fredagskväll.

Fotbollspublik Folkungavallen
Att sitta ner på Folkungavallens träläktare för att titta på lokal fotboll är något som många gjort hittills och som förhoppningsvis många kommande generationer får chansen att göra
Hampus Lithén
En av Råbys trognaste supportrar är Hampus Lithén, nybliven svensk mästare i tyngdlyftning. Vid sin sida har han polaren tillika Stigtomta IF-spelaren Gabriel Hellman (ännu inte svensk mästare i någonting vad jag vet)

I den kvalmiga kvällsvärmen startade matchen med ett ordentligt hungrigt och taggat bortalag. Råby-Rönö tog också ledningen i 5:e minuten efter ett mål av Tobias Karlsson. Deras intensitet betalade sig och gav dem en plats i förarsätet under första halvan av den första halvleken.

Tobias Karlsson Råby-Rönö IF
Råby-Rönös Tobias ”TK” Karlsson gjorde derbyts första mål på Folkungavallen

Tabelltvåorna IFK Nyköping lät sig dock inte nedslås. Skam den som ger sig. Sympatiske Kerim Sehovic, förra säsongen i Oxelösunds IK, tog sig fram på högerkanten och prickade in 1-1 i 25:e minuten. Därefter var det ett jätteövertag för de kvicka hemmaspelarna medan bortalaget hade fullt upp med att inte släppa motståndarna allt för långt framför sig.

Kerim Sehovic IFK Nyköping
IFK Nyköpings Kerim Sehovic kvitterade till 1-1 i mitten av första halvleken

Hemmalagets dominans och övertag i matchen gav också ett ledningsmål endast tre minuter efter kvitteringen. Denna gång var det Pontus Kappel Eriksson som i ett motlägg framför Råby-målet drog längsta strået och petade in 2-1 förbi Didrik Bohlin i kassen.

Pontus Kappel Eriksson IFk Nyköping
Pontus Kappel Eriksson gav IFK ledningen endast minuter efter deras kvittering mot Råby

Det var riktigt jobbigt för Råby under resterande del av första halvleken. IFK gjorde det bra, mycket bra och jag förstod varför laget ligger där de gör i tabellen. Mixen av mycket unga och ordentligt rutinerade spelare i laget fungerar fantastiskt bra, tydligen. Nu kom pausvilan som en välkommen present för gästerna som behövde samla ihop sig och bryta det flow som hemmalaget befann sig i. Scenförändringen kom också, andra halvlek innebar ett massivt bollinnehav för Råby. Medan Råby brände ett antal chanser genom avslut högt över målet kunde IFK ligga och lurpassa för omställningar och sylvassa kontringar. Dock tycktes det som att jagandet utan boll tog på krafterna och hemmalaget sjönk djupare och djupare. När ett par minuter återstod av matchen, samtidigt som tankarna måste ha dykt upp i de flestas huvuden att stormen skulle kunna ridas ut, slås ett lågt och curlat inlägg nära mål som Råbys Martin Finnberg spångskallar i mål. 2-2 som efter ett par tilläggsminuter också visade sig skulle bli matchens sista mål.

Martin Finnberg Råby-Rönö IF
Martin Finnbergs orädda huvudspel gav 2-2 för Råby-Rönö IF i div 5-derbyt mot IFK Nyköping

Någonstans kändes det som att oavgjort var det mest rättvisa resultatet av denna match. De båda lagen hade haft sina starka perioder i matchen och med lite olika spetskompetenser jämnade det ut sig till sist, både på planen och i målprotokollet. Alla nöjda eller alla missnöjda? Mest gamnackar fanns förstås hos hemmalaget direkt efter slutsignalen, inte så konstigt eftersom de haft ledningen i 3/4-delar av tillställningen.

Jimmy Andersson Råby-Rönö IF
När skohjälpen blir av sekundärt intresse under en oviss situation ute på planen. Råbys Jimmy Andersson tappade helt fokus på vad han höll på med.

Folkungavallen kan nog vara en av mina absoluta favoritplatser att fota fotboll på. Allra helst i behagligt kvällsljus. Den gamla träläktaren, den fina järnvägsbron över ån, trädridåerna på sidorna av planen gör sammanlagt anläggningen till något som jag mer än gärna återkommer till gång efter annan. Jag plitade ihop ett bildgalleri från derbyt som du hittar HÄR >>>

Nu önskar jag båda lagen en riktigt behaglig sommarvila. Först ska vi alla heja fram Sverige till stordåd mot England i VM-kvartsfinalen och sedan vet jag att Råby ska ha sin sommarfest på Råbyborgen. När allt detta är avklarat går vi ner i varv!

Läs Mer