Yngaren Runt 2018 – Rumpskav och tokkramp

Cykla måste vara en av de mer perfekta motionsformerna. Skonsamt mot lederna men tillräckligt ansträngande för att både muskler och hjärta/lungor ska få sitt. Personligen har det inte varit aktuellt med cykling som motionsform men man ska aldrig säga aldrig. Jag har tyckt att löpträning är tidseffektivare och därmed har valet varit lätt. Med en antydan till ledproblematik kan jag dock inte utesluta att jag hamnar på en sadel till sist.

Cykelglädje Yngaren Runt
Att det kan vara en sådan fröjd att cykla?! CK Dainons motionslopp Yngaren Runt belönar både den vältränade och den kämpande sluggern med vackra omgivningar och varierande banlängder. Något för alla.

Sedan många år har jag varit medveten om när CK Dainon arrangerat Yngaren Runt. Ett cykellopp passerar inte obemärkt förbi. Däremot har det aldrig blivit av att jag försökt fotografera den förbipasserande horden av cyklister. Söndagen den 27/5 anno 2018 gjorde jag ett litet ynkligt försök.

Yngaren Runt 2018 Stigtomta
Järnvägsbron över TGOJ-banan, vid södra infarten till Stigtomta, blev min utgångspunkt för 1, 5 timmars cykelbevakning

Jag förstod att en heltäckande bevakning med kameran skulle bli omöjlig. Yngaren Runt släpper iväg cyklisterna från klockan 10.00 längst tre olika långa banor och med olika startgrupper beroende på förväntad kapacitet hos cyklisterna. Utan någon djupare analys, saknade förkunskaper eller goda förberedelser ställde jag mig vid infarten till Stigtomta, något hundratal meter från mitt hem, och fotograferade mellan klockan 12.40 till klockan 14.00. Det blev som det blev.

Södra infarten Stigtomta Yngaren Runt
Back-eländet över järnvägsbron var ingen lek att svepa förbi för deltagarna i Yngaren Runt

Inne i Stigtomta fanns den tredje och sista depån under Yngaren Runt. Cyklisterna tog sig fram till depån vid Församlingshemmet innan de svängde vänster ut på Katrineholmsvägen och därefter höger vid macken för vidare färd på Täckhammarsvägen till Tista-allén. Att depån var efterlängtad blad vissa deltagare kan jag intyga, särskilt de stackare som med enorm kramp i benmusklerna inte kunde ta sig fram med cykeln som färdsätt. Apostlahästarna var reservplanen för de mest krampdrabbade.

Depå Stigtomta Yngaren Runt
Stigtomta-depån vid Församlingshemmet var en oas och ett vattenhål för den sista delen av Yngaren Runt 2018

Frågan är hur deltagarna av årets Yngaren Runt upplevde blåsten. Jag reagerade på att det redan tidigt under söndagsmorgonen blåste en hel del. Motvind och uppförsbackar är aldrig så tydliga som när man sitter på en cykelsadel. När man väl får medvind och nedförsbacke har man inte vett att uppskatta eller notera den minskade friktionen i motionerandet. På toppen av kämpandet kunde denna majsöndag även läggas ett tjockt lager värme. Dallrande het sol som sög musten ur benen, tömde vattenflaskorna och dränerade vätskereserverna.

Varmt Yngaren Runt 2018
Varmt och svettigt under årets upplaga av Yngaren Runt

Från min position i slänten efter järnvägsbron såg jag deltagare efter deltagare passera. Vissa gånger fotograferade jag med teleobjektivet, andra gånger med vidvinkelgluggen. Att ge extra skjuts åt bilderna med hjälp av panorering och lång slutartid är ett knep som givetvis testades. Någon enstaka bild med vridning på zoomringen samtidigt som bilden togs testades också. Om inte farten på cyklisterna är hög nog får man som fotograf ta till de egna trixen…

Zoom-rörelse vid cykelfotografering
Zoom-åkning för att ge effekt i bilderna testades (utan att för den skull vara desperat i bildskapandet)

Yngaren Runt är ett motionslopp som inte har någon officiell tidtagning. Jag kan bara hänvisa till CK Dainons hemsida om du vill fördjupa dig mer i arrangemanget. Du hittar deras hemsida för Yngaren Runt här >>>  CK Dainon har även en sida på Facebook för motionsloppet för den som vill gräva efter mer information.

Bilar Yngaren Runt
Tyvärr var det väldigt, väldigt mycket biltrafik på Jönåkersvägen under söndagen och alla dessa bilar hade en tendens att komma med i många av bilderna jag försökte att ta på cyklisterna

Med bättre förberedelser och kanske en eller annan kontakt med aktiva inom cykelsporten hoppas jag på att göra en bättre bevakning och rapport i något kommande cykelarrangemang. Nu blev det en lite titt som kanske är kul för de som fastnade på bild. Du hittar ett litet bildgalleri med drygt 80 bilder HÄR >>>

Peace out

Läs Mer

TUFF DM-avslutning för Tun

Tisdagskväll och DM-kvartsfinal mellan division 2-laget IK Tun och gästande division 1-laget Telge United FF på Enstaberga IP. Inramningen var i det närmaste perfekt. Sommarvärme, vacker kvällssol och på de angränsande villatomterna lyste fruktträdens vita blommor upp på ett trivsamt sätt. Jag stod där i Enstaberga och fick lite Nangijala-vibbar, bara en sån sak. Att det hela skulle avgöras 117 minuter senare med ett bortamål med tre minuter kvar av förlängningen bekymrade mig inte ett dugg förrän ödets klockor klämtade.

Telge United FF mål mot IK Tun i DM
Den brutala sanningen men också den eufori som ett mål kan ge upphov till i en och samma bild. Telge Uniteds damer undvek straffdrama med någon minut tillgodo och spelar DM-semifinal inom någon vecka mot division 1-konkurrenterna DFK Värmbol.

DM erbjuder tjusningen och utmaningen att ta sig an motståndare med en annan divisionstillhörighet. För Telge United FF har årets division 1-spel inte börjat glimrande. Fyra poäng efter sex omgångar i den division 1-serie där vi sedan många år varit vana att återfinna IFK Nyköping. Som bekant åkte IFK under fjolåret ur och nu är det Telge United FF (förkortat TUFF för mig och andra som tycker det är fasligt långt att skriva) och DFK Värmbol som ska försvara den sörmländska damfotbollsäran på denna nivå. Det har inte börjat speciellt mycket bättre för DFK Värmbol heller, de har sex poäng på lika många omgångar.

Telge United FF
Telge United FF:s damer har haft en motig start i seriespelet och överlevde med knappast möjliga marginal i DM mot div 2-laget IK Tun

För IK Tuns damer är utfallet så här långt i division 2 Östra Svealand knapert. På fem omgångar är poängskörden uppe i siffran fyra och de tillhör just nu ett skikt på den nedre halvan av tabellen. Å andra sidan har de tvingats inleda seriespelet utan sin notoriske målskytt Emmelie Jönsson som gått skadad sedan försäsongen. Snart tillbaka i tävlingssammanhang kommer hon att tillföra en hel del till det grönklädda Enstaberga-laget, det är jag fullkomligt övertygad om. Under tisdagens kvartsfinal mot TUFF saknades även mittfältsmotorn Melinda Hall, en spelare som tillför otroligt mycket med sina egenskaper innanför och utanpå pannbenet.

IK Tun dam
IK Tuns damer laddade och redo för match mot Telge United på ett sommargrönt Enstaberga

Sett till divisionsskillnaden bjöd tisdagens DM-match inte på något sensationellt slutresultat. 0-1 och seger för gästande Telge United är teoretiskt korrekt och logiskt. Men det finns en hel del att tycka och tänka om hur det såg ut på planen innan detta avgjordes. En sak alla gästande lag bör vara på det klara med är att IK Tuns damer säljer sig väldigt, väldigt dyrt på sin hemmaanläggning. Det handlar inte bara om glöd och sisu, det finns också klurighet, finess, fart och teknik.

Domartrio Enstaberga IP
Inte ett enda kort behövde visas av domarna under DM-kvartsfinalen. Domartrion bestod av huvuddomare Admir Brkic som till sin hjälp hade de assisterande domarna Shabbe Anwar och Emir Arnautovic.

Gästerna från Södertälje tog omgående hand om initiativet i matchen. De var spelförande och hade bollinnehavet men mer var det inte. Tempot blev ganska lågt av att TUFF trillade boll mellan sig framför Tuns skickliga och täta försvarsmur. Farligheterna stod istället hemmalaget för genom bollvinst och ett vägvinnande (omställnings)spel där motståndarna drogs isär. Emellanåt visade gästerna upp ett något tafatt och svajigt försvarsspel vilket nog berodde på ettrigheten i Tuns attacker. Nu lyckades inte alltid Tun med att sätta precisionen i sitt långa spel men det blev bättre efterhand. Första halvleken avslutades med en jättechans för Tun i ett anfall som drogs upp på högerkanten av suveräne Hanna Lundmark på högerkanten. Endast en allt för välklippt tånagel på Ebba Bromée skilde mål från bom.

Hanna Lundmark IK Tun
IK Tuns Hanna Lundmark var i mina ögon planens gigant med en otrolig blick för spelet, härlig spänst, pådrivande järnvilja och allmän jäklighet mot motståndarnas anfallsförsök

Första kvarten av andra halvlek dominerades av Telge United. Men precis som i första halvleken gav det inte mer än att det var Tun som skapade halvlekens första jätteläge, denna gång genom Elin Svedling. Tack vare matchbilden var det helt omöjligt att gissa utgången av denna match trots att jag stått och tittat på händelseutvecklingen i över en timme. Det något duttiga spelet från det förvisso tekniskt skickliga gästande laget var inte tillräckligt vägvinnande. Deras största farligheter kom på en frispark som Julia Svensson i Tun-målet med möda tippade över ribban och en högstudsande projektil som strök förbi strax ovanför målet. Hemmalaget var nära men stoppades på något vis alltid av duktiga TUFF-målvakten  Isabella Gustavsson.

Henrik Björnfot IK Tun
IK Tuns tränare Henrik Björnfot visade under andra halvlek prov på oanade talanger när han…
IK Tun avbytarbänk
…flossade för fulla muggar inför avbytarbänken och ledarkollegorna

Matchen gick till förlängning efter att de 90 ordinarie minuterna förbrukats. 2 x 15 minuter av svett, vånda och kramp. Det ska mycket till att erkänna att spelkvalitén höjdes i takt med att spelarna tröttnade. Å andra sidan bjöd inte lagen varandra på särskilt mycket. Tuns hårt arbetande mittfält tillsammans med den välfungerande backlinjen gav inte gästerna andrum eller utrymme. När andra förlängningskvarten närmade sig sitt slut gjordes några taktiska byten hos Tun då man ville ha rätt spelare på planen inför den förmodade straffläggningen. Då kom kallduschen. Ett fotbollssko som tappade fästet på den vårhårda gräsmattan och en lucka som obarmhärtigt utnyttjades av Telge United och 0-1 genom Tabitha Padgett var ett faktum. Ridå.

Tabitha Padgett Telge United FF
DM-kvartsfinalens ende målskytt blev Telge Uniteds Tabitha Padgett

Jag vill lyfta ytterligare en spelare i IK Tuns trupp. Vanessa Fleetwood visar upp egenskaper som i allt större utsträckning påminner mig om tidigare IFK Nyköpings-spelaren Julina Andersson. Otroligt följsam, alltid på rätt ställe och med en tvärsäker bollträff. Det ser aldrig fladdrigt eller ansträngt ut när hon förflyttar sig och placerar sig på sämsta tänkbara ställe för frustrerade motståndare.

Vanessa Fleetwood IK Tun
Vanessa Fleetwood imponerar på undertecknad. Den unga Tun-backen påminner en hel del om den tidigare Gnesta-fostrade IFK Nyköpings-spelaren Julina Andersson.

Avslutningsvis några korta ord om en trend inom division 1-fotbollen. Vi i Nyköping såg redan för ett par säsonger sedan ett amerikanskt förvärv till IFK Nyköping då Kelly Frank dök upp. Jag har hyfsad koll på DFK Värmbol och vet att de till denna säsong förstärker truppen med ett par nordamerikanska spelare. När TUFF dök upp på Enstaberga IP under tisdagskvällen ekade de engelskspråkiga orden mellan tallar, husfasader och avbytarbås. Självklart ett äventyr för de långväga spelarna, kanske en sportslig nödvändighet i vårt distrikt för att klara av att hänga kvar på division 1-nivå? Ekonomiskt vågspel i skiktet under damernas elitnivå.

Kayla Klim Telge United FF
Kanadensiska målvakten Kayla Klim är en av flera nyförvärv till Telge United denna säsong

Som smått Nyköpings-färgad bloggare tycker jag att tisdagens DM-äventyr var skitkul trots förlusten i slutet av förlängningen för IK Tun. En trevlig fotbollsmatch, en riktigt härlig kväll (trots myggorna) och inledningsvis också ett kalasfint kvällsljus för mina fotografiska försök. Jag har samlat ihop ungefär 140 bilder i ett galleri från matchen som du hittar HÄR >>>

Jag skickar iväg två lycka till; Telge United får ett för sin fortsättning i seriespelet och DM samt IK Tun får det andra för fortsättningen av division 2-spelet!

På återseende!

Läs Mer

Problemfritt för Råby mot Vingåkers IF

Att det blev en bevakning av en fotbollsmatch under lördagen har jag Gabriel Hellman att tacka för. Tack. Hushållets enda bil (för närvarande) var på Rosvalla där SN-bollen höll vår yngsta dotter upptagen. Jag fann mig själv strandsatt hemma i Stigtomta, uteplatsen var städad, gräsmattan nyklippt och hade ingenting-att-göra under ett par timmar mitt på dagen. Alla kan inte vara lika lyckligt lottade som Råbys Henrik Svehn, tänk att få gå på ett vägsamfällighetsmöte klockan 14.00 en sommarfin lördag mitt under en match på ”Borgen”…

Råbyborgen Råby
Finvädret har bäddat in Råbyborgen i en välkomnande grönska

Dåligt förberedd men med sikte på lördagens division 5-match mellan Råby-Rönö IF och gästande Vingåkers IF klev jag in på Råbyborgens gräs någon minut före klockan 13.00. Varken hemmalaget eller gästerna har så här långt in i säsongen övertygat. Man skulle nog kunna hävda att det börjat förvånansvärt trögt i år för Råby-Rönö som efter fjolårets premiärsäsong i division 5 endast var en poäng och några plusmål från förstaplatsen. Även Vingåker slutade på övre halvan av tabellen säsongen 2017.

Råby-Rönö IF
Råby-Rönö IF på Råbyborgen i samband med matchen mot Vingåkers IF den 19/5 2018
Vingåkers IF
Vingåkers IF:s minimalistiska trupp inför matchstarten mot Råby i herrfemman den 19/5 -18

De senaste säsongerna har inte traktens poplag Råby-Rönö IF behövt oroa sig över spelarbrist. Det är inte helt problem- eller friktionsfritt att ha många spelare som vill få speltid men jag avundas verkligen inte Vingåker som till lördagsmatchen hade precis det motsatta problemet. När matchen blåstes igång insåg jag att de inte hade en endaste spelare på bänken. En liten flicka och en lagledare satt i båset medan tränaren efter en stunds spel sprang till omklädningsrummet och bytte om till matchställ. En av spelarna i det gulsvarta laget klagade på smärtor vid minsta rörelse och tog sig för ljumsken. Det ljusnade något för den hårt prövade tränaren när det efter en halvtimme dök upp ytterligare en spelare.

Tränare Vingåkers IF
Med viss möda stretchade Vingåkers IF-tränaren för att eventuellt göra ett avlastande inhopp under matchen mot Råby

Det hade gott fått vara ännu fler i publiken denna majlördag. Kanske fanns det mycket annat att göra mitt på pingstafton när vädret bjöd på högsommar-vibbar? Råby-Rönö IF har många runt laget och kan unna sig lyxen att ordna matcharrangemang med det där lilla extra. Grilloset från hamburgergrillen dallrade under björkarnas nygröna kvistar.

Andreas Hillukkala Råby-Rönö IF
Assisterande tränaren Andreas Hillukkala har nu tagit över huvudtränarsysslan i Råby-Rönö IF

Division 5-mötet blev en ganska tydlig styrkedemonstration från Råbys sida. De gjorde sitt jobb, i första halvlek kryddat med finess och fantasi, och den för dagen trupptunna motståndaren maldes ner efter att ha lyckats hålla emot i drygt 25 minuter. Att det ändå krävdes fokus på uppgiften var tydligt. Råby har uppenbarligen några hetsporrar i laget och från tränarhåll hördes lugnande direktiv om att fokusera på den egna insatsen. Domaren fick hala upp det gula kortet ett par gånger för hemmalaget och i andra halvleken även en gång för gästerna.

Domartrio herrfemman 180519
Domartrion på Råbyborgen bestod av huvuddomaren Rafi Dawli som hade de assisterande domarna Shabbe Anwar och Zsolt Feith vid sin sida

Matchens första avslut skapades av Vingåker. Efter en knapp kvart bommar hemmalagets Robert Andersson i ett kanonläge man han skulle få sin revansch. Dessförinnan hann gästerna med ett att skapa ett par riktigt vassa farligheter, det ena efter en viss nonchalans i hemmalagets försvarslinje. I 26:e minuten drar Robert Andersson iväg ett distansskott som går in vid närmaste stolpen, där en något olycklig Vingåkers-målvakt befann sig. Nu hade hemmalaget momentum och 2-0 i 32:a minuten via Jesper Jansson var snarlikt lagets första mål. 3-0 gjorde sedan Martin Finnberg i 38:e minuten efter ett långt inkast och ett skott som gav skrapmärken i överliggaren innan den gjorde brännmärken i målnätet.

Andra halvleken inleddes med samma Råby-iver som avslutade den första. Psykologiskt tunga 4-0 kom i 47:e minuten efter ett flyfotat anfall där Fredrik Cedergren får bollen på vänsterkanten och behärskat kunde trycka in bollen bakom Oscar Lundell i Vingåkers-målet. Någonstans där dog det en aning, hemmalaget säkrade ledningen och det blev inte lika sprakande och fantastiskt som sista 20 minuterna av första halvleken. Förståeligt, det var en trygg ledning och den gassande solen tog ut sin rätt. Slutresultatet var uppnått och det blev en ganska lång transportsträcka tills domaren signalerade att striden var över för denna gång.

Robert Andersson Råby-Rönö IF
Råbys Robert ”Lillis” Andersson gjorde 1-0 i 26:e matchminuten
Jesper Jansson Råby-Rönö IF
2-0 i matchminut 32 gjordes av Råbys Jesper Jansson
Martin Finnberg Råby-Rönö IF
Martin Finnberg gjorde Råby-Rönös tredje mål i minut 38
Fredrik Cedergren Råby-Rönlö IF
Råbys Fredrik Cedergren fastställde slutresultatet till 4-0 med ett mål i 47:e matchminuten

En spelare som slet hårt från olika positioner under matchen (beroende av de rullande bytena) var Petter Hellborg. För hans gedigna insats förärades han Matchhatten av tränare Andreas Hillukkala. Jag är benägen att hålla med om berömmet. I sammanhanget skulle jag också vilja lyfta fram Per Pettersson som inte gör ett endaste misstag, är alltid på rätt ställe och det ser aldrig jobbigt ut när den karln spelar fotboll.

Petter Hellborg Råby-Rönö IF
Petter Hellborg gjorde en helgjuten insats för Råby-Rönö IF i matchen på hemmaplan mot Vingåkers IF

Som brukligt efterlämnar jag ett bildgalleri från den bevakade matchen. Du hittar ungefär 150 bilder via denna länk >>>

Peace out

Läs Mer

Brukets pöjkar mot grabbarna från orten

Vi var många som hittade till Nävekvarn under fredagskvällen för att se Nävekvarns GoIF mot Stigtomta IF i herrarnas division 6 Sydöstra. Absolut inget fel i denna underhållning. Den lokala fotbollen när den bjuder upp på bästa sätt. Så långt från ångestladdad och krystad prestationsjakt (läs ”division 1 Norra”) men istället kamratskap, igenkänning, ärlig kamp och lantlig idyll. Hyttvallen is the place to be, naturgräs, granridå och träbänkar. Det är grannens pöjk, skitsnack på bänkraderna och ett visst mått av spontan-kverulerande från den fullsatta gnällbänken. En och annan välriktad tanke och spark bjöds det minsann också på, där ute på planen.

Martin Eriksson Stigtomta IF Lucas Persson Björnlund Nävekvarns GoIF
Stigtomta IF körde närapå över Nävekvarns GoIF under fredagskvällens div 6-möte, illustrerat av Martin Eriksson som hamnade ovanpå Lucas Persson Björnlund och de tydliga siffrorna 0-7 på resultattavlan.

På dagen för ett år sedan var jag på Stigtomta IP och såg dessa lag mötas i division 6-serien (som då hade namnet ”Sydvästra”). En match som slutade 4-1 till Stigtomta IF efter bl.a. två mål av Niklas Wennerberg som då precis värvats över till klubben. Säsongen innebar en tredjeplats för det gulsvarta gänget medan Nävekvarns-grabbarna fick nöja sig med en 9:e-plats. Styrkeförhållandena lagen emellan under säsongen 2018 kan ha rubbats något om man ska tro fredagskvällens målskörd. 0-7 snackar man inte bort i en handvändning.

Hyttvallen Nävekvarn
Nävekvarns GoIF:s klubbhus vid Hyttvallen är något alldeles extra
Fotbollspublik Hyttvallen
Hyttvallen var välbesökt i samband med division 6-matchen mellan Nävekvarns GoIF och Stigtomta IF
Gnällbänken Hyttvallen
De reserverade platserna på Gnällbänken utnyttjades givetvis denna trivsamma majkväll

Inför fredagens match hade Nävekvarns GoIF en seger och två förluster på sitt samvete medan Stigtomta IF stoltserade med två segrar och lika många förluster. När jag läser vilka lag som är med i en serie som SöFF döpt till ”Sydöstra” får jag geografiskt fnatt. Enhörna, Eskilstuna och framförallt Mariefred är alltså orter vi ska förknippa med sydöstra delen av Södermanland? Nja, tyvärr ett tecken på att fotbollen retarderar och så länge vi kan hålla oss med en distriktsserie som håller sig inom Södermanland får vi vara glada.

Nävekvarns GoIF
Nävekvarns GoIF på Hyttvallen fredagen den 11/5 2018
Henri Bergvik Nävekvarns GoIF
Nävekvarns GoIF tränas av Henri Bergvik
Stigtomta IF
Stigtomta IF samlar ihop sig på Hyttvallen inför mötet mot Nävekvarn den 11/5 -18
Pa Musa Fofana Stigtomta IF
Säsongen 2018 är Pa Musa Fofana tränare i Stigtomta IF:s herrlag

Trivsel var ett av ledorden denna fredagskväll men som vanligt när det gäller sport med män som utövare spretar testosteronet och adrenalinet iväg med deltagarna då och då. Inga större psykbryt och kvällens domartrio hade en hyfsat lugn kväll. En situation i slutet av första halvleken var dock olycklig och ledde i mina ögon till att domaren provocerade fram ett gult kort på en hemmaspelare efter att en av Nävekvarnsspelarna liggandes på marken fick en spark mot huvudet. Ett snack i halvtidspausen och sedan tror jag det var balans i tillvaron hos alla inblandade.

Domartrio Hyttvallen
Kvällens domartrio bestod av huvuddomare Rafi Dawli med de assisterande domarna Emir Arnautovic och Vincent Hellquist vid sin sida. Här ses även lagkaptenerna Niklas Grindberg (Nävekvarns GoIF) och Fredrik Larsson (Stigtomta IF) övervaka slantsinglingen inför matchen.

Från allra första spark var denna match helt i Stigtomta IF:s vårdnad. Tempot, drivet och initiativet styrdes av gästande lag utan pardon. Tålmodig bollförflyttning i de bakre leden, tungt och hårdjobbande centralt mittfält och uppe på detta några spelare med kunnande som tidigare hört hemma i högre divisioner. Allra mest avgörande denna afton var Niklas Wennerbergs målsinne. Men, om man ska vara väldigt detaljanalyserande, en spelares förmåga att kasta bra inkast. Matchavgörande, enligt initierad källa. Johan Wallin är mannen och hans inkast fram till 0-1 efter en halvtimme var precis lagom hårt/långt. (Och det är inte Johan själv som är den initierade källan.)

Hyttvallen Nävekvarn
Den soliga vårkvällen blev istället en aning mer mulen än jag hoppats på och där rök chansen till fotbollsbilder i snyggt solnedgångsljus

Trots stort spel- och chansövertag dröjde det närmare en halvtimme innan Stigtomta IF:s André Lundmark kunde göra 0-1. Tills dess hade Nävekvarn stretat emot tappert. När nollan var spräckt dröjde det endast en minut innan nästa mål kom och en rysk upprullning senare stod Niklas Wennerberg för lagets andra och sin första pyts i matchen. Ett tredje mål hann göras minuten innan halvtidspausen och det var Daniel Frick som pricksköt detta i anfallet som kanske borde blåsts av p.g.a. potentiell huvudskada som tidigare nämnts.

André Lundmark Stigtomta IF
André Lundmark gjorde 0-1 för Stigtomta IF i 29:e minuten mot Nävekvarns GoIF
Daniel Frick Stigtomta IF
Rutinerade Stigtomta-veteranen Daniel Frick gjorde 0-3 med minuten kvar av första halvleken

Ett något förnöjt och mätt gästande lag förmådde inte riktigt att trumma på med samma intensitet i andra halvlek. På så sätt lyckades hemmalaget hålla dem stången i 21 minuter innan 0-4 kom från Niklas Wennerberg. Orken tröt nu fortare för Nävekvarn, vilket är förståeligt med den siffermässiga uppförsbacke de befann sig i, och 0-5 görs av Niklas Wennerberg som lobbar in bollen. Marcus Larsson utökar till 0-6 med kvarten kvar att spela och sedan fastställer Niklas Wennerberg resultatet till 0-7 med en straff i 85:e matchminuten.

Marcus Larsson Stigtomta IF
Marcus Larsson i Stigtomta IF gjorde lagets sjätte mål i division 6-matchen mot Nävekvarns GoIF
Niklas Wennerberg Stigtomta IF
Med ett målsinne utöver det vanliga gjorde Stigtomta IF:s Niklas Wennerberg hela fyra mål mot Nävekvarns GoIF på Hyttvallen under fredagskvällen

Det har blivit mycket Stigtomta IF i detta matchreferat, inte så mycket Nävekvarns GoIF. Mycket beror detta på matchbilden och speldominansen. Det är givetvis lättast för mig att lyfta fram namn och bilder på målgörare och det saknades denna gång i Nävekvarn. Jag vill i alla fall avrunda med att lyfta fram den spelare som jag tyckte stack ut mest i hemmalaget och det är en lirare som jag tidigare bara sett som målvakt. Nu var han nog banne mig bäste utespelare hos hemmalaget; Sebastian Fagerström.

Sebastian Fagerström Nävekvarns GoIF
Nävekvarns GoIF:s Sebastian Fagerström kom in i andra halvlek och satte avtryck i Nävekvarns spel

Som jag antydde uteblev solnedgångsbilderna eftersom solskrället lyckades hitta ett på himlen parkerat moln i sydväst. Bilder till bildgalleriet blev det trots allt även om det blev mörkare och murrigare ju längre matchen led. Du hittar drygt 130 bilder från div 6-matchen HÄR >>>

Tack för denna gång och jag hoppas givetvis på att återse både fina Hyttvallen och de båda lagen!

Läs Mer

DFK Värmbols damer kämpar i återkomsten till div 1

Söndagen den 6:e maj gjorde jag en roadtrip till Katrineholm i hushållets vrålåk. Finns det något bättre än att cruisa ut på vägarna när vårvärmen bäddar in omgivningarna i skiraste grönt? Förresten, en mer än 10 år gammal Skoda Fabia är nog inte ett vrålåk om jag tänker efter. Den motorsvaga strykjärnsliknande fjuttbilen tog mig i alla fall från A till B och jag överlevde även första stoppet vid Djulö IP där Katrineholm Griffins rugbykrigare begick seriepremiär.

Damfotboll Backavallen Katrineholm
Duell mellan DFK Värmbols Anna Lindström (i blått) och Emelie Reyes Orellana i Täby FK

Mitt andra stopp blev ytterligare ett bevis för att jag var helt i otakt från första stund under min Katrineholmsvistelse. Jag hann till Backavallens plastgräs för att se DFK Värmbols fotbollsdamer då de mötte Täby FK i division 1 Södra Svealand. Men naturligtvis bara andra halvlek eftersom jag var så grymt otajmad.

Backavallens bandyplan
Isfritt på Backavallens bandyplan men det var inte där det var action denna söndag utan…
Backavallens konstgräsplan
…epicentrum för allt häftigt var istället på Backavallens konstgräsplan. Jag hade hoppats på A-planen med dess kortsnaggade naturgräs men det får förhoppningsvis bli en annan gång.

Meh, har Fotbollslasse helt tappat orienteringen? Inte ska det väl vara sportbloggande i Södermanlands Nyheter om Katrineholmsidrotten? Det får väl Katrineholms-Kuriren sköta bäst de kan. Sant, men så länge rugby, bandy m.m. kan konsumeras i närområdet är det intressant för mig att göra resor för att ta del av sporter vi inte har i Nyköpingsområdet. Och mitt vurmande för damfotboll känner inga geografiska gränser! DFK Värmbols och mina vägar har korsats många gånger och det kommer undertecknad att kämpa för att det fortsätter. Våra lokal damfotbollslag har på olika nivåer stött på detta välskolade motstånd och beroende på Värmbols jojo-egenskaper har det varit i division 1 eller 2 mot framförallt IFK Nyköping eller IK Tun.

Fotbollspublik Backavallen
En liten del av fotbollspubliken på Backavallen i samband med div 1-matchen mot Täby FK den 6/5 -18

DFK Värmbols slagkraft och kompetens har räckt för att pendla mellan division 1 och 2 de senaste åren. Att de skolat mången skicklig flickspelare har jag som flicklagsledare fått känna under 15 års tid. När de sedan ska försöka etablera sig i division 1 har det ändå inte riktigt räckt till. Inledningen av denna återkomstsäsong har inte heller varit smärtfri men ett par förstärkningar från USA, varav den andra är att vänta till kommande omgångar, är kanske de krafttag som krävs för att lyckas hänga kvar och stabilisera damfotbollen i Katrineholm på division 1-nivå. Så här har de senaste säsongerna sett ut:

2014 spelade DFK Värmbol i division 2 Södra Svealand. 2015 spelade laget i division 2 Östra Svealand. 2016 återfanns man i division 1 Södra Svealand men man åkte ur och spelade i division 2 Östra Svealand under säsongen 2017. Nu när vi skriver 2018 är man åter i den division 1-serie som IFK Nyköpings damer degraderades ifrån efter en allt annat än lyckad fjolårssäsong.

Thomas Lennström DFK Värmbol
DFK Värmbols huvudtränare Thomas Lennström justerar detaljer i halvtidspausen då hans lag låg under med 0-2 mot Täby FK

När jag stövlade fram mot Backavallens konstgräsplan under den tidiga söndagseftermiddagen så hörde jag på avstånd hur Täby lyckades göra sitt andra mål i samband med en hörna i första halvlekens slutsekunder. Med andra ord ett tufft läge och en mental uppförsbacke för ett lag som på sina tre första matcher i division 1 lyckats ta en seger men också förlorat två. Dessutom är Täby FK ett rutinerat gäng på denna nivå med en tränare som var med redan på den tiden då IK Tuns Hanna Lundmark (då Johansson) återfanns i truppen.

Stefan le Moine Täby FK
Tränaren Stefan le Moine i Täby FK har ett flertal säsonger på sitt samvete som tränare på division 1-nivå

Visst försökte DFK Värmbol i andra halvlek. Längst fram har de skickliga talangen Ebba Sjögren som tillsammans med importen Jackie Altschuld oroade och hotade men inte tillräckligt för att försvarslinjen i Täby skulle kapitulera. Det blev en ganska fysisk match och huvuddomare Omad Abdulla hade en hel del avblåsningar att ombesörja. Även Thomas Lennström fick anledning att morra i slutet av matchen då han tyckte att hans egna spelare kanaliserade sin energi fel och drog på sig frisparkar på onödiga grunder.

Omid Abdulla
Huvuddomaren Omid Abdulla fick blåsa en hel del i pipan under den andra halvleken

I 87:e matchminuten punkterade definitivt Täby FK matchen med sitt 0-3-mål. Och när matchuret tickat in på stopptiden så fick i alla fall DFK Värmbol sitt tröstmål då Jackie Altschuld fastställde slutresultatet till 1-3. Att det var Jackie som gjorde målet var inte helt ologiskt och hade inte hon gjort det var nog Ebba Sjögren närmast på tur att få bidra i målprotokollet.

Jackie Altschuld DFK Värmbol
DFK Värmbols Jackie Altschuld gjorde tröstmålet som innebar 1-3 mot Täby FK
Ebba Sjögren DFK Värmbol
Flicklandslagsspelaren Ebba Sjögren i DFK Värmbol är något alldeles extra ute på fotbollsplanen. Det sprakar och gnistrar när hon får tag på bollen.

Jag gjorde misstaget att rigga min kamera med mitt 300 mm-objektiv samt med telekonvertern x1,4 emellan. Inte helt knivskarpt och dessutom med söndagens värmedaller över plastgräset som försvårande optiskt fenomen. Hur som helst så lyckades jag skrapa ihop ett drygt 80-tal bilder till bildgalleriet under andra halvleken och de bilderna hittar du HÄR >>>

Jag önskar DFK Värmbols damer lycka till och jag hoppas på ett återseende innan säsongen är över!

Läs Mer

Rugbypremiär på Djulö IP för Katrineholm Griffins

För min del blev den passerade helgen inte alls som jag planerat eller önskat. Efter en sen flicklagsmatch i Nykvarn under lördagskvällen (torsk med stora siffror dessutom) gick bilskrället sönder på hemvägen och därmed var jag ur gängorna. Söndagens tänkta utflykt till Katrineholm för att äntligen se Katrineholm Griffins för första gången blev en vingklippt historia. På något sätt lyckades jag dock tillskansa mig hushållets andra bil och komma iväg så att jag kunde se andra halvleken av division 2-matchen mellan Katrineholm Griffins och gästande Karlstads Rugbyklubb på Djulö IP.

Katrineholm Griffins vs Karlstads Rugbyklubb
Rugby-action i finvädret på Djulö IP under söndagen

Att den relativt nybildade rugbyklubben i Katrineholm skulle lugga Karlstad på poäng var det nog ingen som realistiskt trott. Och så blev det inte heller. Förlustsiffrorna skrevs till 7-76. Klubben startade under våren 2016 och anmälde ett lag till seriespel för första gången inför säsongen 2017. Idel förluster i denna stenhårda, krävande men charmiga sport är inte det man ska hänga upp sig på. Klubben är i mina ögon en vinnare bara av att finnas till och beblanda sig med övriga medlemmar i rugbyfamiljen.

Tom Simpson Katrineholm Griffins
Tom Simpson är Katrineholm Griffins tränare, rugbykulturbärare och fyrbåk för rugbysporten i Katrineholm

Efter att vid några tillfällen skapat på den svenska rugbyns yttersta färglager är jag begeistrad över sportens karisma. Har t.o.m. funnit mig själv i TV-soffan för att titta på internationell rugby. Dock är mitt närmande till sporten väldigt försiktigt och söndagens match var så vitt jag minns allra första gången jag såg 15-mannarugby live. Det har blivit en och annan 7-mannamatch nere i Norrköping (på Bollspelaren eller Himmelstalundsfältet). Det må vara att division 2 är landets lägsta serienivå och att endast 3 (!) lag återfinns i den Mellersta serien. Det är hur som helst rugby, obarmhärtig men full av sportmanship.

Djulö IP Katrineholm
Djulö IP utanför Katrineholms stadskärna var under söndagen inbäddad i solsken och den skiraste grönskan från de nyutsprungna lövträden

För 10-talet år sedan var jag på Djulö IP och tittade på en träningsmatch i fotboll på Djulö IP. Det är en gräsplan som ligger förträffligt vackert och där Katrineholm Griffins bör trivas alldeles utmärkt. Backavallen är en otrolig anläggning men allt behöver ju inte finnas vid detta sportcentrum. Att det rests rugbymålställningar på Djulös gräsyta är ett spännande statement som ger fotfäste och grogrund för en sport som väldigt gärna får hitta en mycket större publik.

Djulö IP Katrineholm
Målställning för rugby på Djulö IP utanför Katrineholm längst Norrköpingsvägen

För mig som bor närmare Nyköping än Katrineholm finns ett gryende hopp om att rugbyn ska etablera sig även i mina trakter. (Inte för att det är särskilt långt för mig att åka till Katrineholm, Linköping eller Södertälje om jag vill se ännu mer rugby). Nyköpings Rugby steg mot något större finns att följa på Facebook och Instagram och det görs försök med regelbundna träningar för att hitta fler aktiva som vill ta del av utmaningen.

Rugbysmärta
Inom rugbyn är man beredd att ge en och annan smäll men också att ta emot det som ges. En inte helt smärtfri upplevelse men utifrån mitt perspektiv så bygger det en hel del karaktär hos utövarna.

Att komma mitt i en match för att bevaka är obra. Jag kände under den stund vid rugbyplanen i söndags att jag inte riktigt kom varken matchen eller spelarna särskilt nära i mina bilder. Nu tyckte jag ändå att det var värt att åka dit och det lockar att göra fler besök. Jag lyfter på hatten inför gästande Karlstads Rugbyklubb som visade upp ett brett och djupt kunnande. Förhoppningsvis kommer det röd-gul-svarta laget från Katrineholm att nå dit så småningom också. Att alla spelare trivdes i solskenet när det äntligen var seriepremiär var det inte någon tvekan om.

Karlstads Rugbyklubb
Karlstads Rugbyklubb under halvtidspausen i seriematchen mot Katrineholm Griffins på Djulö IP den 6/5 2018
Katrineholm Griffins
Katrineholm Griffins samlar ihop sig inför andra halvleken mot Karlstads Rugbyklubb hemma på Djulö IP den 6/5 2018

Nästa hemmamatch för Katrineholm Griffins är den 10/6 klockan 13.00 då Linköpings RK kommer på besök. I väntan på den matchen får du hålla tillgodo med bilderna i mitt förhållandevis lilla bildgalleri från söndagens match som du hittar HÄR >>>

Tack för den här gången och stort lycka till i det fortsatta seriespelet!

Läs Mer

Kvällsfolkrace på Björshult

Under fredagskvällen avgjordes SMK Nyköpings kvällstävling i folkrace på Björshultsbanan utanför Nyköping. Med drygt 60 ekipage, mängder av publik och ett fantastiskt majväder satt tävlingen som en smäck för alla inblandade. Konceptet håller, folkrace är motorsport-pyramidens bas, och jag behöver komplettera mina tidigare beskrivningar av sporten med ytterligare ett ord; blårök. I övrigt är det plåtskav, grovmekanik, brummande och hackande motorer, varierande körskicklighet och damm. Massor av damm.

Folkrace Björshultsbanan
Under SMK Nyköpings kvällsfolkrace var det ännu en gång ett perfekt väder då solen visade sig och bjöd på härliga motorsportscener

SMK:s Kvällsfolkrace kan inte växa sig hur stor som helst. På några timmar måste tävlingen förberedas, påbörjas, genomföras och avslutas. När solen gått ner blir det liksom för mörkt. Det är med andra ord viktigt att komma igång så fort det går och sedan måste allt rulla på så friktionsfritt som möjligt. Friktion är annars något som folkrace har i stora mått. Man bestämde att alla heat i omgång 1 endast skulle omfatta två varv medan det i omgång två och tre skulle vara de sedvanliga tre.

Förarsammanträde Björshultsbanan
Förarsammanträdet på startplattan kom inte riktigt igång på utsatt tid
Jörgen Adolfsson SMK Nyköping
SMK Nyköpings Jörgen Adolfsson instruerade förarna inför kvällstävlingen i folkrace på Björshultsbanan

Än mer komprimerat blev schemat när arrangören kom på att man påbörjat omgång två med några heat som fortfarande bara körde två varv. Aj aj, detta misstag gjorde att dessa heat behövde köras om och därför ströks pausen som annars är behövlig mellan omgång två och tre. En och annan bil behöver ju justeras mellan heaten för att de ska ha möjlighet att ta sig runt några varv till. Och när det gäller depåarbetet är det närapå så långt från Formel 1 som man kan komma.

Depå-finlir folkrace
Finlir och småjusteringar i folkrace sker med lämpliga tillhyggen. Denna bil trimmades med ett stycke järnspett samt en slägga modell större.
Reklam folkracebil
Till ett för övrigt perfekt yttre fästs dekalerna på folkracebilarna

Från depåområdets bankande och varvande av motorer till Björshultsbanans omfattande publikplatser tog jag mig så småningom in på innerplanen med arrangörens goda minne och en orange reflexväst. Den favoritpublikplats jag fann i samband med fjolårets kvällsfolkrace hade spärrats av i bortre änden av banans sträckning och nu letade jag istället efter en likvärdig plats där den nedgående solens strålar skulle bidra till schyssta motljusbilder. Att stå på innerplanen mellan alla grupper av arrangörer är en ynnest samtidigt som jag hyser den största respekt för tyngden och farten i ett motordrivet fordon som riskerar att tappa kontrollen. I detta sammanhang skulle inte ens min ishockeyhjälm hjälpa (och knappast reflexvästen heller i ärlighetens namn).

Folkracepublik Björshultsbanan
Många, många slöt upp för att avrunda arbetsveckan med några timmars folkrace på fredagskvällen
Banfunktionärer SMK Nyköping folkrace
Detta kan vara en av de minst snygga funktionärsbilder jag kommer att ta i samband med motorsport. Tack vare några rallyförare i bilden får den en hedersplats här i bloggen…

Det gick säkert strålande bra för några av hemmaförarna i tävlingen. Likaså kunde nog flera långväga tävlingsekipage skörda framgångar i årets upplaga av SMK Nyköpings kvällsfolkrace. Jag var ofin nog att inte stanna på Björshult tills tävlingarna var slut utan gick någon gång mellan heaten i tredje omgången. Vid det laget hade solen gömt sig bakom trädridån och nådde inte längre ner på tävlingsbanan. Några resultat har inte heller publicerats på webben i skrivande stund vilket gör att jag hänvisar till vad arrangören kommer att publicera på sin hemsida så småningom.

Rasmus Valette SMK Nyköping
Att panorera är närapå ett nödvändigt ont att lära sig när man fotograferar motorsport. Här är det SMK Nyköpings Rasmus Valette i en Opel som svischar förbi kameran.

Det är inte för inte som startlistan gör nytta. Namn på förare, vilken klubb de tävlar för och framförallt vad sjutton det är för bilmärke de framför står tydligt och klart. Med folkracebilarnas skamfilade yttre är det banne mig inte helt plättlätt att se vad det en gång i tiden var för slags bil som sattes till världen. Tilltryckta fronter och bakdelar, nya plåtar i karossen, fyra hyfsat olika fälgar och motorljud som låter som allt annat än en bilmotor ger många förvirrande intryck.

My Adolfsson Haninge MK
My Adolfsson som tävlar för Haninge MK fick drivaxelpaj i sitt första heat och så var den kvällen förstörd

Den sena våren och regnet som föll under torsdagen gav en något lös och sladdrig bana att åka på för folkraceförarna. Likväl revs damm upp på sedvanligt motorsportvis. Står man i vindriktningen kan det bli riktigt enerverande. För mig räckte det med att luften runt hela Björshult fylldes med små sandpartiklar, det äter sig in i allt men framförallt är kamerorna inte helt okänsliga för dammet. Man byter inte objektiv på kamerahuset under dessa omständigheter, något som annars ger damm på sensorn och det är definitivt väldigt obra.

Jens Alvin Södermanlands Nyheter
Södermanlands Nyheters fotograf Jens Alvin stod på kullen vid speakerbåset och plåtade under folkracetävlingen

Jag försökte verkligen att ta tillvara kvällsljuset under denna vackra fredagskväll. Samtidigt ville jag inte fotografera hundratals folkracebilder från en och samma position på banan. Olika vinklar och olika ljus ger förhoppningsvis variation i bildgalleriet som jag avslutningsvis kommer att länka till. Ackompanjerat av motorljudet bjöd de sista solstrålarna för kvällen på några tilltalande motiv som inte ens innehåller några bilar.

Motljus Björshultsbanan
Några banfunktionärer inbäddade i damm och kvällssol
Motljus på kvällsfolkracetävling
Pollenspridare i vårtider på Björshultsbanan

Du hittar drygt 200 bilder från årets upplaga av SMK Nyköpings kvällsfolkrace HÄR>>>

Jag tackar SMK Nyköping för möjligheten att ännu en gång följa en av deras tävlingar på nära håll. Lycka till med kommande arrangemang, närmast på tur är deras 2-dags folkracetävling den 9-10 juni. Tätt därefter är det dags för en av årets höjdpunkter då rallytävlingen Gästabudstrofén går av stapeln den 16:e juni.

Läs Mer

Scott fixade segern för BK Sport mot IK Tun U

Oj oj oj, senast jag gav mig ut i hetluften i idrottsbevakningssammanhang var det handbollskval för IFK Nyköpings herrlag. Därefter har undertecknad varit på träningsläger med flicklaget, hunnit ta en sväng till Gotland med familjen och tack vare dessa aktiviteter försvann två helger i ett nafs. Nu när vardagen har hunnit ifatt mig har våren och utomhussporterna kommit igång på allvar. Tack vare den extra helgdagen den 1:a maj hann jag med att se det egna flicklaget göra seriepremiär på Rosvallas plastgräs mot IK Viljan (0-0) och sedan hitta en härlig lokal fotbollsmatch i damtrean att sätta tänderna i.

Tyra Lantz IK Tun
Tyra Lantz och hennes kompisar i IK Tun U mötte under tisdagskvällen BK Sport i division 3 på Enstaberga IP
IK Tun 80 år
På Enstaberga IP vajar flaggorna som vanligt. Den uppmärksamme noterar att IK Tun detta år firar 80-årsjubileum. Grattis!

Äntligen riktig fotbollspremiär. Bort från plastgräset på Rosvalla med allt vad det innebär. Ut i bygden där gemytet finns. Trivseln, de igenkännande blickarna, doften av nyklippt gräs, kön till kiosken med kaffe och korv. Enstaberga IP, Tyrsvallen, Hyttvallen, Krikonbacken, Stigtomta IP, Råbyborgen, Runavallen och för all del också stadsplacerade Folkungavallen för att nämna några av de naturgräs-planer med anor som vi har i vår närhet. Det finns ytterligare ställen dit jag gärna åker men där jag tyvärr inte kommer att få se seniorfotboll denna säsong. Jag tänker i första hand på Sjösa IP och Dambroängen.

IK Tun U 180501
IK Tun U har hunnit spela en division 3-match innan tisdagens match mot BK Sport och då var man på Vasavallens konstgräs i Strängnäs och förlorade med 0-3 mot IK Viljan.
BK Sport 180501
BK Sports damer har även de hunnit med en match innan mötet mot IK Tun U. De besegrade Trosa-Vagnhärad SK med 7-3 i omgång 1 av damtrean.

Det ena fotbollslaget efter det andra i Nyköpingsområdet kan nu kliva ut på sina egna fotbollsplaner. Den sena våren har kommit ifatt almanackan och gräset gror, pollenhalterna från björkarna skjutet i höjden och allt är som det ska vara i början av maj. Bollskrället hoppar och far, en eller annan fotbollssko tappar fästet och bjuder dess ägare på en ofrivillig spagat samt lera på knän och strumpor. Tiden är kommen för att syna resultatet av försäsongens oändliga träningspass. Förhoppningar om stordåd ska i vissa fall grusas, nävar ska knytas av revanschlust, positioner ska försvaras, konkurrensen om startplatser ska spetsas, segersånger och hurrarop ska eka. Någonstans i allt detta har även IK Tuns talanger i U-laget klivit in för att pröva sina vingar i damernas högsta distriktsserie.

Sevinc Qurbanova
Sevinc Qurbanova dömde division 3-matchen på Enstaberga utan minsta problem eller bekymmer

Jag anlände sent till Enstaberga IP under tisdagen. Matchstarten klockan 17.00 låg lite för nära flicklagets matchslut inne på Rosvalla. Med iver och hast förflyttade jag mig dock västerut och klev ur bilen samt riggade kamerorna och missade endast de 15 första minuterna av dammatchen. Som jag förstod hade hemmalaget dominerat matchinledningen och det fortsatte de med framför mina ögon. Det ena anfallet efter det andra tryckte ner gästerna djupt på deras planhalva. Men mycket mer än någon hörna blev det inte av övertaget för Tun U. Istället var det gästernas lagkapten Emelie Scott som i 23:e minuten fick en genomskärare och säkert satte 0-1.

Emelie Scott BK Sport
BK Sports Emelie Scott blev matchvinnare för sitt lag genom de två mål och gjorde i divsion 3-mötet mot IK Tun U

Det mer flyfotade hemmalaget hade definitivt mer fart under dojorna och trummade på. Mest framgångsrikt blev det när de lyckades ta sig fram på kanterna. Jag tyckte att hemmalaget hade tydligare linjer i sitt spel och de valde att variera spelet bättre än BK Sport. Men de mötte ett rutinerat och smart motståndarlag som avväpnade Tun-tjejerna innan det blev riktigt farligt. 0-1 stod sig in i halvtidsvilan.

Fredrik Johansson IK Tun U
Matchcoach för IK Tun U är Fredrik Johansson som onekligen ser en aning skeptisk ut på bilden

I andra halvlek fortsätter IK Tun U att mata på och jobba hårt. BK Sport fortsatte att styra ut spelet mot kanterna och freda sig tämligen enkelt. Den där riktiga spetsen saknades hos Tun. Det bjöds en hel del fysisk kontakt och i närkampsspelet tycker jag att det unga hemmalaget stod sig nog så bra mot det rutinerade motståndet. Gästerna visade efter 27 minuter av andra halvleken åter prov på sin effektivitet då Emelie Scott utnyttjar ett misstag och utökar BK Sports ledning. 0-2 och det var än mer uppförsbacke för det jagande hemmalaget. Repliken kom ögonblickligen när Tuns lagkapten Ebba Bromée bjöd på ett riktigt klassmål, ett välplacerat skott från straffområdets vänstra del letade sig otagbart in i nätmaskorna. Riktigt snyggt!

Ebba Bromée IK Tun U
Ebba Bromée bjöd hemmapubliken på ett högklassigt reduceringsmål fram till 1-2 i 73:e matchminuten

Hur mycket Tun-tjejerna än försökte kom de inte närmare än 1-2. De hade några hörnor som ställde till en del oreda hos BK Sport-försvaret, kryssribban träffades med ett långskott men allt detta räckte inte för att plocka in motståndarnas försprång. IK Tuns division 3-lag får fortsätta jaga sina första poäng i säsongens division 3-serie och nästa chans blir den fredagen den 4:e maj på bortaplan mot Kvicksunds SK.

BK Sport Dam
Spelarna i BK Sport kunde jubla och gratulera varandra till 3 nya poäng in på kontot efter matchen mot IK Tun U på Enstaberga IP

Avslutningsvis vill jag nämna en ung spelare som jag tror jag nämnt vid något tidigare tillfälle. Hos IK Tun återfinner vi Emma Holm, född -03, som inte räds betydligt mer rutinerat motstånd. Hon är lovande, minst sagt, och återfinns även i den 03-trupp som i mitten av maj, i samband med ett läger i Enköping, ska försvara Södermanlands färger i två matcher mot Dalarna och Örebro.

Emma Holm IK Tun U
Emma Holm, med sin ursprungliga fotbollsfostran i Oxelösunds IK, är en av 20 stycken 03:or som ska delta i ett kommande distriktsläger i Enköping

Tisdagens division 3-match bjöd på en stunds solsken men också ett allt mer flyktande ljus. Jag gjorde vad jag kunde med mina kameror och har skrapat ihop ett bildgalleri från matchen med drygt 130 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack för det som bjöds, stort lycka till i det fortsatta seriespelet och jag hoppas att våra vägar korsas fler gånger denna säsong!

Läs Mer