Efter förlusten på straffar mot fortsättningsseriens slutliga segrare Segeltorps IF tar säsongen 2018/19 slut för Gripen onsdagen den 20/2 då man på hemmaplan möter Hammarby IF. Två omgångar återstår och därefter får Nyköpingslaget titta på när många andra lag blir inblandade i kvalspel både uppåt och nedåt i hockey-Sverige.
Gripens Christian Axelsson tekar mot Segeltorps IF under fredagens möte i HockeyEttan Östra Vår där gästerna slutligen vann efter förlängning och straffar
När säsongen ska summeras får Nyköping Gripen göra det med vetskapen att deras förhoppningar och ambitioner inte nådde dit de ville. Placeringen i grundserien stämde bättre med omgivningens och konkurrenternas tips och i fortsättningsserien kryssade man sig fram snarare än knöt ihop säcken och vann matcherna. Därmed inte sagt att det inte går att hitta positiva saker att ta vara på och lyfta fram. Det som bekymrar mig allra mest i egenskap av utomstående är inte på det sportsliga planet, det är var man står ekonomiskt inom Nyköpings Hockey Ungdom.
Under fredagskvällen och ännu en gång i konkurrens med IFK Nyköpings handbollsherrar sökte sig 402 åskådare till Rosvallas stora ishall för att kolla på ishockey
Jag läste Peter Nordströms ord efter fredagsmatchen där han även inkluderade övriga matcher i fortsättningsserien. Han pratade om bristen på erfarenhet men att det i och för sig kan handla om bristen på skicklighet också. Nog känns det så men jag väljer för egen del att först och främst fastna för att det i stora delar unga Nyköping Gripen saknar rutinen och erfarenheten och att den talangfulla stommen har framtiden för sig. Det blir bättre och det går att se att de inlånade juniorspelarna bidrar på ett väldigt positivt sätt. Mot Segeltorp var det tydligt att Gripen mötte ett lag med avsevärt mycket mer rutinerade lirare men att också de unga talangerna i Gripen knappast räds utmaningen. Min gissning är dock att en härförare likt Adam Thim saknats något alldeles väldigt i gruppen säsongen 2018/19.
Victor Groth gjorde målet fram till 5-3 men var också den ende i laget som satte sin straff i den avgörande straffläggningen mot Segeltorp
Det blir vad det blir i framtiden men utan tro, hopp, visioner och drivkraft faller allt platt. Jag hoppas det finns personer som vill fortsätta jobba och utveckla ishockeyn i Nyköping. Att det görs med ekonomisk balans där man värnar om och tar vara på ortens lovande unga spelare. Förutsättningarna är goda vad gäller anläggningen Rosvalla och publikintresset. Nyköpings företagare är en grupp att värna om eftersom sponsorer utgör en mycket viktig del i alla idrottsverksamheter med ambitionen att kliva in i elitskiktet. Kanske är vår region inte den mest expansiva men med varsam hand kan arrangemang liknande Gripendagen upprätthålla ett ömsesidigt intresse med starka sponsorer.
I matchen mot Segeltorp rivstartade Gripen när Christian Axelsson petade in 1-0 redan efter 28 sekunderFörsta perioden mot Segeltorp visade upp ett väldigt starkt spel från Nyköping Gripen där Alexander Molldén utökade ledningen till 2-0 när matchuret stod på 16:08
The story of Gripen 2018/19 representerades bra av mittenakten mot Segeltorp. Någon bjudning för mycket, tappad koncentration och vips hade vi 3-3 när andra akten stängdes. Och periodens hemmamål gjordes av suveräne Robin Axbom, inte med det hårdaste skottet han avlossat men om man rör sig mycket, jobbar hårt och får puckens riktning innanför målramarna så finns alltid chansen. Den chansen tog Robin.
Robin Axbom lyser (inte oväntat) extra mycket i årets upplaga av Nyköping Gripen
Att inte knyta ihop säcken, parkera bussen med fotbollstermer, är ett annat fenomen som Gripen kämpat med under säsongen. I tredje perioden mot Segeltorp gör man både 4-3 genom Simon Rodling och 5-3 genom tidigare nämna Victor Groth men känslan att motståndarna ska ta ifatt kryper lik förbaskat in under skinnet. När det återstod 3 minuter och 45 sekunder av matchens ordinarie tid kommer reduceringen och minuten senare även kvitteringen. Att Segeltorp jublade vid full tid och det oavgjorda resultatet var givet eftersom de hade norpat den poäng som gjorde dem ouppnåeliga på toppen av vårserien. Den efterföljande förlängningen blev mållös och efter ett helt gäng straffar stod slutligen Segeltorps IF som segrare när resultattavlan visade 5-6 (2-0, 1-3, 2-2, 0-0, 0-1). Ridå och lycka till i det fortsatta kvaläventyret Segeltorps IF!
Nyköping Gripens formstarka Simon Rodling gav sitt lag ledningen halvvägs in i tredje perioden mot Segeltorp
Det här blev en match som av någon anledningen inte riktigt gav mig de fartfyllda hockeybilder som jag alltid hoppas på att ta (men sällan lyckas med). Du hittar hur som helst 130 bilder i mitt galleri HÄR >>>
Lycka till Gripen och se till att avsluta seriespelet 2018/19 riktigt snyggt när ni tar er an Sollentuna på bortaplan och Hammarby på hemmaplan.
För nästan exakt två år sedan såg jag Onyx möta Visby IBK i innebandyns södra allsvenska. Den gången slutade det 3-11 och det kan ha varit den jobbigaste laginsatsen jag sett oavsett nivå och sport. Med det som bakgrund tycker jag att lördagens 2-8 (1-1, 1-2, 0-5) mellan lagen var riktigt okej. Och det är det ju egentligen inte alls. Stora siffror, där något mål mer än nödvändigt släpptes in på slutet eftersom luften och hoppet pyste ut, men det är likväl åtta insläppta mål och inte på långa vägar tillräckligt många gjorda framåt.
Onyx innebandyherrar fick en tuff lördagseftermiddag i den södra allsvenskan då Visby var på besök i Nyköping
Onyx verkar säsongen 2018/19 ha etablerat sig som en kvalkandidat uppåt i seriesystemet och innehar efter lördagens förlustmatch en 3:e-plats i tabellen. Trots djupdykningar mot bottenlagen. Gästande Visby har haft en mindre kul inledning på seriespelet men deras form är kraftigt stigande och efter lördagens seger ligger de på femte plats och kommer med stor sannolikhet att ta sig upp ovanför kvalstrecket. Matchen i Rosvallas A-hall skvallrade om färska styrkeförhållanden som definitivt borde möblera om respektive lags tabellposition.
Onyx IBK gör sig redo för match i allsvenskan mot gästande Visby IBK den 9/2 2019Visby IBK intog fastlandet med god form och bra självförtroende men också med bra statistik mot Onyx i ryggen
Rosvalla har inom loppet av en vecka stått värd för tre olika lagsport-arrangemang som totalt har lockat över 5200 åskådare. Gripendagen, Handbollsfredagen och nu allsvensk innebandy. Jag har skrivit det tidigare och jag gör det igen; det måste vara inspirerande att som motståndarlag komma till Nyköping och Rosvalla med både publiken och anläggningen som inramning.
Innebandypubliken är stor och trogen i Nyköping. Lördagens 881 åskådare är en helt okej siffra för Onyx men faktum är att gästerna Visby IBK leder publikligan med snittet 998 denna säsong.
Det sägs finnas en viss rivalitet mellan Onyx och Visby sedan tidigare. Lördagens match gav inte direkt prov på några felriktade adrenalinpåslag. Skönt, det får gärna vara tufft men fult eller elakt ska det inte behöva vara på matinétid. En som kunnat ”byta sida” är Onyx tidigare målvakt Rasmus Ekström. Denna gång kom han till Rosvalla som målvakt för gästande lag och fick också lite speltid i slutet av matchen då hans målvaktskollega Martin Stolt i Visby skadade sitt knä. Dessa två målvakter har annars varvats ganska jämnt under säsongens seriespel.
Tidigare Onyx-målvakten Rasmus Ekström kom som besökare till Rosvalla denna gång
Innebandyvärlden är en smula främmande för mig. Sporten är skitkul att både titta på och utöva, motionsformen är suverän och lagidrottandet har sina bekanta fördelar. Det jag inte riktigt kan komma in på skinnet kring har förmodligen att göra med elitsatsningen hos Onyx eftersom den är mig ganska avlägsen och obekant. Sporten är inte lastgammal och i Nyköpingsområdet har den mognat genom att ett flertal föreningar blivit en som i nutid fått en utbrytning i form av FBC Nyköping. Gräver jag djupt i det undermedvetna kanske jag ser innebandyn som en direkt konkurrent och inte som komplement till fotbollen. (Det ska naturligtvis tillåtas att barn- och ungdomsspelare dubblerar så egentligen borde det inte finnas någon konkurrenssituation mellan en sommar- och en vinteridrott.)
Onyx eldsprutande intro är ett hett inslag på vår lokala idrottsscen
När jag under lördagen begav mig till A-hallen för att se Onyx spela mot Visby infann sig naturligtvis en del funderingar. Skulle det gå att bryta mönstret från förr då resultaten i regel går Visbys väg lagen emellan? Skulle Onyx visa ödmjukhet men också prov på hårt lojalt spel? I två perioder kunde hemmalaget hålla gästerna stången med självförtroendet som tabellpositionerna gav, ett hårt arbete och hyfsad koll på grejorna. Det som möjligtvis saknades var att krutet inte var torrt hos de som annars står för huvudparten av målproduktionen. Chanser skapades men förvaltades inte.
Onyx tränare Henrik Gustavsson går ut för att ge instruktioner i underläge 2-3 mellan period 2 och 3
Onyx inledde målskyttet genom att Filip Karlsson tryckte in bollen i nätmaskorna efter 11:41 i powerplay. Det kvitterades innan första perioden var över och det kom faktiskt en aning oväntat efter att Onyx haft några riktigt fina spelsekvenser dessförinnan. I andra perioden blev Onyx straffade när gästerna fick chansen i spel 5 mot 4 då 1-2 fabricerades och 1-3 kom i mitten av perioden efter att gästerna precis lyckats överleva spel i numerärt underläge. Reduceringen till 2-3 ordnar sedan Viktor Palm på straff i slutet av andra akten. Att det blev Onyx och inte Visby som gjorde mål vid ställningen 1-3 trodde jag var väldigt viktigt för matchens utgång. Jag hade fel.
Filip Karlsson gör matchens första mål och sätter Onyx i förarstolen i första periodenMed energi och laddning i blicken ger Viktor Palm hopp till sina lagkamrater och publiken i slutet av andra perioden då han reducerar till 2-3 på straff
I 3:e perioden är det klasskillnad mellan lagen. Visby visar hur man gör mål, utan krusiduller, och gör 2-4 efter 4:07 och sedan 2-5 i powerplay när matchuret stod på 12:46. Där kändes det som att det tog stopp för Onyx denna gång. De ökade på till 2-6 för att sedan göra 2-7 när Onyx chansade genom att ta ut sin målvakt och spela 6 mot 5. Hänghuvuden och tappat hopp ledde sedan till 2-8 som gjordes med 50 sekunder kvar av matchen. Trots de stora siffrorna fanns ändå en del i Onyx spel som såg okej ut men att inte sätta sina chanser och att släppa in mål för enkelt håller inte mot klassmotståndare som Visby.
Onyx på fall. Dock ska lagkaptenen Gustaf Sandberg med sin glöd, vilja och energi inte lastas för raset i tredje perioden.
Det är inte plättlätt att klämma ur sig en text efter att ett av stadens lag åker på så duktigt med däng. Ingen vill läsa och få vill påminnas om händelsen i form av bilder. Det blir ändå några funderingar om hur och varför saker hände. Mina innebandy-bevakningar är lätträknade vilket gör att jag tar vara på chansen och fyller bildgalleriet med spelarporträtt och de actionbilder jag lyckades ta. Du hittar ett bildgalleri med drygt 170 bilder HÄR >>>
Jag önskar Onyx allsvenska innebandyherrar stort lycka till i jakten på en kvalplats uppåt, det vore rent ut sagt skitkul! Nya tag och nya matcher.
I en tabell som närapå är lika jämn som speglarna i Hubble-teleskopet hänger nykomlingarna (eller snarare återvändarna) IFK Nyköping med fantastiskt bra. Och varför inte, de har en spännande trupp som innehåller både bredd, spets, rutin och ungdomlig talang. Handboll är en tilltalande sport och det är enkelt att ta till sig utövarnas vedermödor där ute på planen. Spelarna blir snabbt profiler med sina olika egenskaper och ännu lättare blir det med den lokala anknytning de har i Nyköping tack vare IFK:s förmåga att agera talangfabrik inom handbollen. (Nu önskar jag bara att det blir så även på flick- och damsidan.)
IFK Nyköpings George Simonides visade prov på kvicka fötter och bra spänst i några kontringar under andra halvlek mot HK Eskil
Att gästande HK Eskil jublade som om de segrat efter att ha kvitterat till 26-26 i fredagsmatchens sista sekund mot IFK Nyköping är förståeligt. De gjorde en hyfsat stabil insats men allra mest fick deras målvaktsbyte i slutet av första halvleken stor betydelse. In kom en kexchoklad som gav IFK-spelarna gummiarm. Det var rutin i form av Tobias Olsson som helt enkelt läste av och stod i vägen för många av de avslut hemmalaget försökte sig på.
IFK Nyköpings intro i samband med Handbollsfredagen den 8/2 -19 i Rosvallas A-hall
Jag läste i all hast på lite om HK Eskil. Klubben bildades 1971 av en utbrytargrupp från GUIF i Eskilstuna. Kanske stod de inte bakom det nykterhetslöfte som är knutet till Godtemplarungdomarnas idrottsförening…? Hur som helst så krigar HK Eskil denna säsong i bottenskiktet av division 1-tabellen och då är självklart varje poäng viktig i jakten på nytt kontrakt. Någon som IFK Nyköping ser ut att undvika. Dock ska man inte ropa hej för tidigt, tabellen är som skrivet mycket jämn.
Line up för IFK Nyköpings trupp till matchen mot HK Eskil den 8/2 -19En något stökig line up med HK Eskils herrar då de mötte IFK Nyköping på Rosvalla
IFK Nyköping hade denna fredag slagit på stora trumman och bjöd på sponsrad gratis-entré. Otroliga 1897 åskådare kom till Rosvallas A-hall. Flera extra-jippon runt arrangemanget gjorde detta till handbollspropaganda. Nu duggar denna typ av evenemang tätt i Nyköping eftersom hockeylaget Gripen gjorde detsamma förra helgen. Och uppe på detta ställer sig stadens allsvenska innebandylag på planen mot Visby IBK under lördagen. Kul!
Nästan 1900 åskådare fyllde båda läktarsidorna och utgjorde en riktigt härlig kuliss denna HandbollsfredagVIP-hylla med sponsorerna som gjorde detta arrangemang till något alldeles extraDet hystades bullpåsar till publiken vid timeoutTävling bland några av sponsorerna där det gällde att rulla ut handbollen så nära mittpunkten som möjligt
Vi fick oss till buds en handbollsmatch där jag inte tycker att hemmalaget kom upp till den nivå de besitter. Inledningsvis riktigt svajigt och de gav ett lojt intryck. De kom in i matchen tack vare en hel radda med tekniska fel från gästerna. De avslutande minuterna av första halvlek gav mig magkänslan att IFK tappat sin oumpf. Den där riktiga handbollsenergin och laddningen infann sig endast under en 10-15-minuterssekvens.
Kapten Wålinder visade vägen i denna match och den urstarka försvarsspelaren blev målbäst i sitt lag med 6 gjorda mål
De 17-13 som IFK ledde med i halvtid lyckades man definitivt inte förvalta i andra halvlek. Gästerna åt ikapp försprånget och hade även ledningen vid 22-23 med 10 minuter kvar att spela. Med publiken i ryggen kunde dock IFK kontra in några mål till 25-23. Att det sedan slutade 26-26 efter gästernas kvittering i slutsekunden var självklart en missräkning för IFK Nyköping. Det var dock inte de olyckliga slutsekunderna som ensamt var antiklimax, jag tycker det kändes en aning skevt redan innan första halvleken var till ända.
I den stunden man inser att man gemensamt fastnat för Dressmans rea på orangea tröjor
Jag vill tacka IFK Nyköping för en finfin avslutning på fredagen där deras Handbollsfredag och deras handbollspropaganda nådde ut till många, många Nyköpingsbor. Det måste ju även vara en fröjd att som gästande lag få ta del av denna typ av matcher. Jag kan också tacka domarna för att ovanligt många bilder fick kasseras denna gång då de endast hade med en stor och suddig domarröv… Du hittar mitt bildgalleri från matchen HÄR >>>
För Nyköping Gripen råder det febril aktivitet med intensivt tempo i seriespelet. HockeyEttan Östra Vår rullar på och Nyköpingslagets supportrar slits mellan hopp och förtvivlan då laget har relativt svårt att leverera den höga nivå med stabilitet som truppen trots allt har potential för. Ambitionen att slå sig fram till tätpositionen i fortsättningsserien är självklart rimlig att jobba efter. Det vill sig dock inte alltid och lördagens urladdning i samband med Gripendagen då Sollentuna HC besegrades med snygga 7-4 följdes upp under söndagen med bortamatch mot Hammarby där de grönvita söderkisarna kunde vinna med 3-0. Soppatorrt för Gripen efter urladdningen och anspänningen inför 2437 hemmaåskådare under lördagseftermiddagen?
Nyköping Gripens Mathias Hellgren avancerar mot Sollentunas mål och gjorde också Gripens första mål i 7-4-segern under lördagen på Gripendagen
Jag sätter på mig skygglapparna och väljer att lägga all min fokus på det som hände på Rosvalla i och utanför Stora ishallen i lördags. Vad som varit och vad som komma skall för Nyköpings ishockeykrigare i vårserien är separata berättelser och förutsägelser. Gripendagen som företeelse i Nyköping och den specifika matchen mot hittills omöjliga Sollentuna räcker alldeles utmärkt att tugga i sig i detta blogginlägg.
Och utanför Rosvallas ishall spelade Nyköpings BIS säsongens första träningsmatch på konstgräsplan A. Fotboll är en sommarsport, typ.
Gratisentré med behjälpligt stöd från ett flertal sponsorer lockar givetvis publiken till arenorna. Nu är Gripendagen så mycket mer än att bara bjuda massorna på inträdet till en seriematch. Gripen, Nyköpings Hockey Ungdom och alla som jobbar runt ishockeyn i Nyköping spänner bågen betydligt hårdare och har ett arrangemang som är topnotch. Eller i alla fall något åt det hållet. Familjevänligt, välkomnande och numera intrimmat till en utomordentlig produkt helt i linje med tidseran.
Att dra in 2437 åskådare till en seriematch i HockeyEttan Östra Vår kräver något alldeles extra vilket också Gripen kan leverera. Med segern över Sollentuna sattes dessutom pricken över ”i”.
Fiskedamm, hoppborg, ishockeyspel, souvenirshop, rallybil, prickskytte på hockeymål, musikunderhållning på VIP:en, spelarmingel, ansiktsmålning, godisutdelning med hjälp av lagmaskoten Grippe, pausunderhållning av konståkare, nationalsång m.m. gör sig fantastiskt bra i division 1. Det är ett koncept som för inte länge sedan även funkade i division 4 där Gripen huserade. Jag har satt samman ett separat bildgalleri med 90 bilder från arrangemanget runt Gripendagen 2019 som du hittar HÄR>>>
Några av Gripens spelare minglade i foajén utanför ishallen där supportrar kunde snacka lite och signerade idolkort. Snyggt så.Möjligheten fanns att testa sitt prickskytte mot ett hockeymål med en lång rad av olika klubbor.Utanför Stora ishallen bjöds bl.a. möjligheten att testa det klassiska bordshockeyspelet. För mig är dock den ursprungliga utformningen då man inte kan åka bakom mål med en spelare det enda riktigt äkta hockeyspelet. Old school rules.Gripens maskot Grippe delade generöst ut godis innan matchen. Årets upplaga av Grippe hade efternamnet Ivarsson Hamberg och då förstår du att det blev en uppvisning med lite extra coola moves ute på isen.Artisterna Linda & Lina skulle ta i för kung och fosterland och leverera en prickfri nationalsångsleverans före matchstart men verkar enligt bilden inte få en syl i vädretMegamonsterduon The Magnuz levererade en illa repeterad version av ”Stad i ljus” på VIP-avdelningen. Eller om det kanske var Magnus Thell som intervjuade Magnus Eriksson. Du väljer vad du vill tro på.Introt inför matchen fick extra trivsam inramning då barn från klubbens yngre lag radade upp sig när Gripens division 1-trupp skrinnade ut på isen.Två av konståkarna i Nyköpings Hockey Ungdoms konståkningssektion bjöd på finfin pausunderhållning.
Trots marknadsföringen och trivseln i den paketerade lösningen med Gripendagen så finns det idrott i botten om man skrapar bort all grannlåt. Jag har personligen allt svårare att hitta hem i t.ex. den internationella klubbfotbollen, mega-arrangemang, spektakel m.m. som gör idrotten till en marknadsprodukt för att kulorna ska rulla in. Idrottens själ förloras i en allt snabbare pengakarusell. Något jag omöjligen kan anklaga Nyköping Gripen för. Men lördagens huvudnummer var trots allt matchen i den trettonde omgången av HockeyEttan Östra Vår mellan Nyköping Gripen och Sollentuna HC.
Nyköping Gripen vid lineup innan seriematchen mot Sollentuna HC den 2/2 -19Sollentuna HC vid lineup innan seriematchen mot Nyköping Gripen den 2/2 -19
Lördagens gäster tillhör inte toppen av tabellen. De har ändå haft förvånansvärt lätt för Gripen denna säsong. Jag hade den där gnagande oron i kroppen inför matchen eftersom sportens värld är full av exempel på hur stark traditionens makt brukar vara. Denna gång, på Gripendagen och inför nästan 2500 åskådare, fick gärna bli annorlunda. I alla fall för den med Nyköpings-sympatier. Och det blev det. På ett synnerligen välregisserat sätt avgjordes dramat först i matchens sista minut. Något som varken kissnödiga farbror Börje eller sovande tant Greta kunde värja sig från uppe på läktarplats i Rosvallas Stora ishall.
Profiltungt och delvis välkammat uppe på hyllan högt över isen i Stora hallen. Betongen stod pall med nöd och näppe.
I mycket snabba och svepande ordalag kommer här en komprimerad redogörelse för matchförloppet. Att hemmalaget började bäst rådde det ingen som helst tvekan om. 1-0 kom efter 5:35 i powerplay då Mathias Hellgren förpassade pucken in i målet. 2-0 kom genom Marcus Lindblom när klockan stannade på 8:21. Gästerna fick sedan göra en psykologiskt viktig reducering när det återstod 37 sekunder av första perioden. Den hade nog gärna Gripen sluppit.
Gripens tränarpar Oscar Jernström och Peter Nordström intervjuades inför matchen uppe på VIP-avdelningen. Mycket kloka ord och lagom portioner av analys kom från dessa båda herrar.
Självklart hade Sollentuna kommit in i matchen och andra perioden blev ett varannat-mål-spel från de två division 1-lagen. Kvitteringen till 2-2 kom 6 minuter och 49 sekunder in i mellanakten. Gripen tog ledningen till 3-2 via Robin Axbom men detta kvitterades till 3-3 innan Viktor Bemström gjorde 4-3 när matchklockan tickat fram till 37:28. Jämna steg med andra ord trots att det i mina ögon var tydligt att Gripen var spelförande i denna kamp.
Gripens assisterande tränare Peter Nordström och huvudansvariga Oscar Jernström klurade under andra perioden på vilka direktiv som skulle ges till laget för att ta det slutliga steget mot seger
Tredje perioden lämnade länge och väl respektive målburs nätmaskor helt ifred. Något obehagliga scener utspelades när gästernas målvakt blev liggande raklång på isen efter en tajt situation framför Sollentuna-målet när 7 minuter återstod av matchen. Benjamin Johansson bars ut på bår och jag hörde något om hjärnskakning. Hoppas verkligen att han är tillbaka på isen å det snaraste. Ju mindre tid av matchen som återstod desto tydligare blev det att Sollentuna behövde chansa, öppna upp sig och pressa framåt. Det dröjde till 58:15 innan nästa mål kom och det var hemmalagets Gilito Garcia som då gjorde 5-3. Saken klar? Icke!
Många chanser att måljubla togs av Gripen i samband med Gripendagen 2019 då Sollentuna HC besegrades med 7-4
En halvminut efter Gripens 5-3 reducerade Sollentuna till 5-4. Skulle återstående 1 minut och 15 sekunder bli en nagelbitarhistoria med utplockad målvakt hos gästerna, bortalagspress och försök till befriande rensningar från egen försvarszon av hemmalaget? Teoretiskt och imaginärt var det nog så i de flestas sinnen. Marcus Lindblom och Simon Rodling ville annorlunda. De gjorde 6-4 och 7-4 i sista matchminuten och Gripen fick totalt 49 sekunder på sig för att defilera in i mål inför den entusiastiska hemmapubliken.
Nyköping Gripens klack Gryphons fanns självklart på plats och kunde hylla sitt lag när det stod klart att bataljen nere på isen var vunnen i slutet av matchen
Det blev en riktig pulshöjare till match som måste ha varit helt i publikens smak. Dramatisk avslutning, många mål och ishockeypropaganda som jag hoppas Nyköpings Hockey Ungdom och deras seniorlag Gripen kan leva på ett bra tag framöver. Publiken är säkerligen mer än välkommen tillbaka, även om det inte råkar vara vare sig gratisentré eller Gripendagen. För att ge stöd för minnet från denna match har jag satt ihop ett bildgalleri med 176 bilder som du hittar HÄR >>>
Tack för underhållningen alla hockeylirare i Gripen och Sollentuna!
Lördagen den 26:e januari tog Nyköpings Hockey Ungdoms J20-lag emot gästande Göta Traneberg IK i Rosvallas stora ishall. Till denna säsong har stadens J20-lag avancerat till Elit-klassen och de spelar i Elit Östra. Ett seriespel som består av galet många matcher och efter 29 spelade omgångar har Nyköpings hockey-krigare skrapat ihop 37 poäng som räckt till en 7:e plats. Mer kontakt med de nedre tabellpositionerna än de övre men trots allt en gedigen insats så här långt.
Nyköpings Hockey Ungdoms J20 bjöd upp till en svängig dans i Rosvallas stora ishall under lördagen då Göta Traneberg kom på besök
Efter segern över Göta Traneberg med 4-3 (1-1, 3-0, 0-2) adderades tre härliga poäng vilket också utökade gapet ner till närmast jagande Tyresö Hanviken som befinner sig på kvalplats. Lördagens gäster hör hemma i Bromma, har ett representationslag i division 2 men med en stolt och ärofylld historia att tryggt falla tillbaka på. För mig som icke-stockholmare är det dock svårt att säga något speciellt om ännu ett av alla ishockeylag från huvudstadsområdet. De är många. Väldigt många.
Tyvärr tycks det som att det endast är de närmast anhöriga som tittar på matcherna när Nyköpings Hockey Ungdoms J20 spelar. Konstigt med tanke på nivån som presteras av laget och deras motståndare i J20 Elit.
Om lördagens match ska sammanfattas med några korta ord så blir det att hemmalaget var bättre än sina motståndare i första perioden, mycket bättre i andra perioden och av förklarliga skäl mindre desperata i tredje akten. Att segern kunde bärgas går helt och hållet att tillskriva insatsen under några minuter i andra perioden då gästerna sattes i rejäl gungning.
Nyköpings Hockey Ungdoms ansvariga J20-tränare Mattias Groth ger några korta instruktioner under andra perioden.
Det blev en smakstart för Nyköpings-laget som redan efter 3 minuter genom Jesper Valrygg gjorde 1-0. De stärktes säkert i att också klara spel 3 mot 5 i över en minut innan första halvan av perioden var spelad. Allt såg lugnt, tryggt och säkert ut ända tills Nyköpings Hockey Ungdom fick chansen att spela powerplay. Sällan har jag sett ett så lamslaget spel i numerärt överläge och gästerna prickade först stolpen i ett friläge innan de i ett efterföljande anfall, också friläge, kunde kvittera till 1-1.
1-0 genom Jesper Valrygg i inledningen av första perioden mot Göta Traneberg
Hemmalaget reagerade utmärkt på det något snöpliga kvitteringsmålet och andra perioden blev en enda lång och tydlig styrkeuppvisning. Gästerna hade verkligen inte mycket att säga till om. 2-1 kom efter 27:45 då Rasmus Forsberg borrade in en puck djupt i nätmaskorna bakom gästernas målvakt. 10 sekunder senare utökade Tim Myllyvainio till 3-1. Gästerna kom ordentligt i obalans och drog på sig utvisningar. Något som hemmalaget utnyttjade bättre och 4-1 kom i powerplay då Eddie Jinglöv petade in 4-1. Perioden avslutades dock med att hemmalaget fick en spelare utvisad, något som fick betydelse i tredje aktens inledning.
Rasmus Forsberg gjorde 2-1 för Nyköpings Hockey Ungdom
Tim Myllyvainio utökade fram till 3-1 för Nyköpings Hockey Ungdom mot Göta Traneberg IK
Den tredje perioden startade alltså i numerärt underläge för hemmalaget. Det förvärrades då de drog på sig ytterligare en utvisning. I spel 5 mot 3 blev reduceringen till 4-2 rimlig och den kom redan efter 31 sekunder av perioden. Detta ledde till att gästernas tränares ord fick fäste hos sina spelare med uppmaningarna att jaga och tro på möjligheten att vända på steken. Knappt halvvägs in i slutakten kom också reduceringen till 4-3. Min personliga reflektion är att det självklart kan vara bra att coacha aktivt och högljutt men när man i sina försök att elda på spelarna går över gränsen så blir det inte bra. Göta Tranebergs-spelarna hamnade i utvisningsbåset och även tränaren drog på sig domarens onda öga (med rätta) efter ett illa valt uttalande.
Eddie Jinglöv blev spelaren vars mål fick vågskålen att väga över till hemmalagets fördel denna gång med Nyköpings Hockey Ungdoms fjärde mål som kom i andra perioden
De avslutande minuterna av J20-matchen blev ovissa, gastkramande och händelserika. Utvisningar, utplockad målvakt för gästerna och slutligen spel 6 mot 4 kunde dock hanteras av hemmalaget som efter slutsignalen och smågruffet vid Otto Bäcklin i Nyköpingskassen slutligen kunde jubla och räkna in 3 friska pinnar i J20-tabellen.
Äntligen var det dags för den årliga begivenheten i Duveholmshallen. DFK Värmbol lyckades detta år genomföra sin 7-mannacup ”Värmbol Dam Cup” på samma lördag som herrarnas NWP Cupen i Oxelösund vilket skavde för mig en smula. Men det var som det var och för mig kändes det givet att åka till Katrineholm och titta på denna intressanta inomhusfotbollscup.
Lovisa Ederström och hennes kompisar i IK Tun tog sig ända till final där det slutligen blev stopp när Lindö FF vann med 1-0 i förlängningen. Bilden från tidigare på lördagen då Tun spelade 1-1 mot BK Tinnis (i grönt).
Jag åkte upp för att se några matcher på förmiddagen i denna traditionella damcup. Mitt intresse räckte till att bevaka vad IK Tun, IFK Nyköping, IK Viljan och DFK Värmbol tog sig för på den stora inomhusplanen. Utöver de sörmländska lagen fanns fyra östgötska lag på plats samt IFK Lidingö och Adolfsbergs IK (Örebro).
Duveholmshallen i Katrineholm
I två grupper med fem lag i varje gick ettorna och tvåorna vidare till semifinaler. IK Tun tog sig som grupptvåor till semifinal där de mötte IK Viljan. Tun gick vidare till final via 2-1-seger. I den andra semifinalen möttes Lindö FF och Smedby AIS och den matchen avgjordes i förlängning, 1-0 till Lindö. I finalen mötts alltså IK Tun och Lindö FF och vid full tid stod det 0-0, precis som gruppspelsmatchen slutade dessa lag emellan. Finalen avgjordes i förlängningen där Lindö var vassast och de segrade med 1-0.
Läktare finns vid ena kortsidan av Duveholmshallen och i huvudsak bestod publiken under dagen av spelare som för tillfället inte tävlade
För IFK Nyköping var det lite tjurigare. Från början hade de säkert med sig tillräckligt med spelare men otur och tuffa skador reducerade manskapet till en avbytare när det återstod en gruppspelsmatch. IFK spelade tre stycken 0-0-matcher samt förlorade med 0-1 mot DFK Värmbol. Även arrangörsklubben Värmbol hade det lite tjurigt men fixade i alla fall en seger och en oavgjord på sina fyra gruppspelsmatcher. Hela resultatlistan hittar du HÄR (klicka på länken längst ner på sidan) >>>
Tunt på IFK Nyköpings avbytarbänk redan under tredje gruppspelsmatchen
Jag kunde notera att IFK Lidingö består av ett stort antal spelare som måste ligga i Sverige-toppen vad gäller träningstimmarna i fighting face. Tack! Och som bästa krydda för mig i egenskap av flicklagsledare i Stigtomta IF var att ”vår” tidigare spelare Ebba Åkerman gjorde mål i sin andra seniormatch på lördagen för IK Tun. Ebba fanns med i Södermanlands trupp som var i Halmstad i somras och gör nu sällskap av bl.a. Emma Holm i Tun och dessa -03:or har både talang och framtiden för sig. Ebba, du är självklart saknad av alla i Stigtomta IF F02-04 men vi önskar dig stort lycka till och hoppas du får en fortsatt positiv utveckling i din nya klubb!
Den tidigare flicklagsspelaren Ebba Åkerman från Stigtomta IF har nu tagit steget in i seniorfotbollen. I lördagens andra match för Tun satte Ebba målet som innebar 3-1 mot IFK Lidingö.
Jag har satt samman ett bildgalleri från lördagsförmiddagens matcher där våra sörmländska lag var i farten och du hittar ungefär exakt 222 bilder HÄR >>>
Det var en alldeles vådlig och väldig upplevelse att ta sig till Gnesta under söndagseftermiddagen för att titta på ortens ishockey-stoltheter i Alltrean Östra. På förhand en toppmatch, en viktig sådan för Gnesta om de har för avsikt att behålla initiativet i serien, och med derbykaraktär eftersom Södertälje Pojkarnas AIF ligger ett par spottloskor och ett underhandskast norrut. Jag har lovat mig själv att hålla mina bloggtexter korta framöver, främst p.g.a. tidsskäl, men en holmgång liknande den som bjöds i söndags går ju inte att sammanfatta hur snabbt och kort som helst. Hur gärna man än skulle vilja.
Det var inte särskilt fult mellan Gnesta IK och SPAIF i Alltreanmötet men nog smällde det en och annan gång. Här har Gnestas Erik Behm fått en SPAIF-spelare på kroken.
Det närapå galna mötet slutade med hemmaseger i förlängningen med 8-7. Detta efter att lagen suttit i förarsätet växelvis under tre perioder. Det var två jämngoda lag som turades om att dela ut hurringar. Gnestas spel under de 60 minuterna kan liknas vid en EKG-kurva från en patient med hopphjärta. Inget fel i det, en flatliner är på alla sätt mycket tråkigare att titta på.
Jag är inte vid Hagstumosse särskilt ofta men fy tusan vad svårt jag hade att komma upp på deras grusparkering denna gång, trots att bilen har fyrhjulsdrift.
Söndagens match var tillfället då Nyköpings-bekantingen och genomsympatiske hockeyprofilen Johan Norberg skulle göra comeback på isen. I sin premiärmatch för Gnesta IK blev speltiden ungefär noll minuter. Debuten i det blå matchstället är skjuten på framtiden efter en skada under uppvärmningen. Inte för att jag vill lägga för mycket vikt på Johans axlar men hans backspel hade behövts under söndagen och hade kanske inneburit en säkrad seger inom ordinarie matchtid. Laget hade ett nyinstiftat pris till söndagens serieomgång och Johan belönades med ”Matchens fårskalle” för sin icke-insats. Jodå så att…
Längre än till samlingen innan matchstart kom inte Johan Norberg denna gång. En skada på värmningen och debuten hos Gnesta IK skjuts en smula på framtiden. Johan är den vänstra av de två spelarna bakom målet (alltså bredvid Rasmus Johansson).
Denna säsong har Gnesta IK farit fram värre än Röjar-Ralf. Först i division 3, där enda poängtappet var en förlustmatch mot Lidingö Vikings HC, och sedan i Alltran Östra där första poängtappet skedde i söndags då 7:e omgången spelades och SPAIF lurade av dem en pinne i och med det oavgjorda resultatet vid full tid. Stabilt med andra ord. Det syntes mig dock som om Gnesta IK:s offensiv är helt odiskutabel och av den ramstarkare sorten medan defensiven lämnar lite att önska. Släpper man in 7 mål måste man liksom göra 8 för att vinna matchen.
Assisterande Gnesta-tränaren Marcus Axbom till vänster och huvudtränare Peter Fredriksson till höger i bild
Jag har ju beklagat mig över att jag inte riktigt får ihop vad Nyköpings seniorhockeylag egentligen heter. Det tävlingsofficiella namnet vs populärnamnet. Det finns uppenbarligen fler ishockeyföreningars namn som skaver. SPAIF är en förkortning av Södertälje Pojkarnas AIF och i min bok innehåller det en särskrivning som närapå smärtar att skriva ut. SPAIF blir arbetsnamnet hädanefter i denna bloggtext, tack.
Huvuddomare Stefan Skoog flankeras av linjemännen Ludwig Ekengren och Kim Axelsson
Jag har sannerligen inte nött ner Gnesta IK och deras ishockeylag i bloggsammanhang. Förra vintern tittade jag till dem för första gången och detta var mitt blott andra besök i Gnestas ishall. Trots den knapphändiga kontakten har det blivit en del igenkännande nickar när jag stuckit in nosen i getingboet. Som vanligt i hockeysammanhang är det alltid trevligt. En så tuff sport med mycket adrenalin och hårda tag borde kanske frambringa personer med attityd utanför isen men så är det icke. Det är utmärkt för regionens ishockey att det finns möjligheter att spela på olika nivåer och det är inte länge sedan styrkeförhållandena var de omvända då Gripen höll till längre ner i seriesystemet och Gnesta IK låg högre upp.
Diskbänksrealism i Gnesta ishall där utrymmet mellan hemma- och bortalagets bänkar är platsen att hänga på som fotograf
Vad som anses bra och gångbart inom musikens värld är omöjligt att fastställa. Jag kan inte påstå att Gnesta ishalls högtalare erbjuder något som skär mina trumhinnor till finstrimlad purjolök. Helt okej pausmusik med dängor från förr. Men det är inte originalframföranden och jag undrar lite stillsamt om det är något blandband man fångat upp i disken hos Gabbe Hellman på Cirkle K i Gnesta. Klart bättre än coverversionerna i Let’s dance men det säger inte så mycket eftersom det är tröstlöst uselt. Finns det något lovande källarband i Gnesta som ännu inte nått utanför bygränsen?
Gnestas ishockeypublik följer troget sitt lag och till söndagsmatchen hade 293 åskådare sökt sig till Hagstumosse för någon timmes underhållning
I korta ordalag blev matchen mot SPAIF en resa längst en bergochdalbana för spelare, ledare och publik. Gästerna tar ledningen innan kvittering och ledningsmål kommer från hemmalaget. 1-1 görs av David Stråhle när halva perioden passerat och 2-1 kommer från Morgan Söderström en och en halv minut senare. Gnesta utökar till 3-1 minuten senare genom Andreaz Nordlie innan reducering till 3-2 kommer med drygt fyra minuter kvar av perioden då SPAIF spelar 5 mot 4.
David Stråhle gör Gnesta IK:s första mål mot SPAIF, ett mål som innebar kvittering till 1-1
Morgan Söderström gav Gnesta ledningen till 2-1 och var bubblande glad
Andreaz Nordlie utökade Gnestas ledning fram till 3-1 efter 12:47 av första perioden mot SPAIF
Om första halvleken kändes stabil från hemmalagets sida och med en motståndare som var onödigt frikostiga i egen zon så blev inledningen av andra perioden desto dystrare för Gnesta. Den var i mina ögon riktigt dålig och hemmaspelarna varken synkade eller tände till. SPAIF gör 3-3, 3-4 och 3-5 under första delen av perioden. Från mitt perspektiv och med Gnesta-ögon så kom sedan Gnesta IK:s viktigaste och nödvändigaste mål i matchen när Niclas Claesson lyckades peta in reduceringspucken fram till 4-5 då matchuret stod på 18:20. Hade SPAIF fått in en puck istället så hade det nog varit godnatt.
Innan andra periodpausen inföll lyckades Gnestas Niclas Claesson reducera med sitt viktiga mål fram till 4-5
Hemmalaget hade tydligen ett lyckosamt snack i omklädningsrummet inför tredje perioden. De kom ut med ny tilltro på sina egna förmågor och kunde kvittera till 5-5 efter 4:29 då Rasmus Ahlbom flippade in en backhand. Återigen tog Gnesta ledningen och gjorde 6-5 en och en halv minut senare när Niclas Claesson gjorde sitt andra mål för dagen. SPAIF-tränaren fick nog och begärde timeout. Hans spelare hade tappat både fokus och humör. I spel 5 mot 3 gör så Gnesta 7-5 och denna gång var det matchens lirare (i mina ögon) Erik Behm som med drygt 10 minuter kvar av matchen gav hopp, tro och segervittring till sitt lag. Säg den lycka som varar för evigt och SPAIF reducerar med drygt 7 minuter kvar att spela och när sedan Gnesta fick en spelare utvisad kvitterar SPAIF till 7-7 när det återstod 2 minuter och 18 sekunder av matchen.
Gnestas Rasmus Ahlbom ordnade kvitteringen till 5-5 i början av tredje perioden
Efter Niclas Claessons 6-5 gjorde Gnestas back Erik Behm 7-5 i spel 5 mot 3
En micropaus senare var vi inne i förlängningen och den dominerades inledningsvis av gästerna som tryckte på ordentligt med sina tre utespelare. Gnesta-spelarna kände kanske att de hade något att försvara inför sin hemmapublik och de reste sig med den äran. 3 minuter och 39 sekunder in i förlängningen lyckas slutligen Kevin Stråhle hitta nätmaskorna bakom Daniel Asplund i SPAIF-målet och hemmasegern skrevs slutligen till 8-7. Vilken dramatik och vilken sanslöst svängig match mellan två offensivt mycket kompetenta division 3-lag!
Gnestas Kvein Stråhle blev matchhjälte med sitt mål fram till 8-7 i förlängningen
En spelare som inte nämnts här ovanför men som jag imponerades av från första bytet var Tony Lagerström. Precis som för ett år sedan då jag såg Gnesta IK för första gången så slog det mig vilken grymt skicklig spelare detta är. Inget mål denna gång men han leder assistligan så det skriker om det i Alltrean Östra och förtjänar självklart en bild i detta blogginlägg.
Tony Lagerström. Mannen, myten , legenden och någon som definitivt bidrar till att göra Gnesta IK till en av huvudfavoriterna till seriesegern i Alltrean Östra denna vinter.
Ett år är snart till ända, ett nytt väntar runt hörnet med armarna vidöppna. Vad framtiden har att erbjuda kan vi blott gissa medan det som varit har fastnat i olika grader i våra minnen. Att sammanfatta 2018 är komplext men om jag begränsar det till att handla om mitt sportfotoår blir det lättare. Den lokala idrotten tuffar på, vissa sporter och lag har nått resultatmässiga framgångar medan det har varit betydligt tuffare för andra.
Den 11/3 stod det klart att Katrineholm Bandy tagit klivet upp till allsvenskan i bandy igen. Backavallens publik kunde jubla ikapp med sina bandyhjältar.
Mitt bloggande och min sportfotografering bottnar i den lokala damfotbollen. Det gör mig ont att forna topplaget IFK Nyköping sett sin fasadfärg flagna och säsongen 2019 ser det inte bättre ut än att IFK återfinns i distriktsserien division 3 tillsammans med bl.a. Hargs BK. Dock har jag under de senaste åren försökt vidga mina vyer och det står både herrfotboll och helt andra sporter på menyn.
DM Mellersta och Stockholm avgjordes på Rosvalla i slutet av mars och våra lokala cheerleaders i Cheer Legacy var givetvis med och gjorde bra ifrån sig
Det återstår massor för mig vad gäller att täcka in sporter som jag tidigare aldrig bevittnat eller dokumenterat. Jag gör ingen grej av att jaga och bocka av sporter men nyfikenheten tar ibland över och då lyckas jag emellanåt hitta ett arrangemang som lockar. Utan direkt ansträngning kunde jag kliva utanför ytterdörren hemma i Stigtomta och fota en liten del av startfältet i Yngaren runt i slutet av maj. Cykelsport där tyngdpunkten vilar på breddidrott är helt i min smak.
Yngaren Runt den 27/5 blev premiär för mig vad gäller cykelsporten
Ett tillfälle under året som kostade mer än inträde och några mils bilresa blev när Runtuna mötte Malmköping i herrarnas division 4-serie på Runavallen. Skyfallet under matchen gjorde inte bara mig sjöblöt utan den ena av mina kameror packade ihop och kostade några tusenlappar att laga. Bra, då vet jag var gränsen går för vad utrustningen klarar av.
Ola Pettersson och hans lagkamrater i Runtuna IK bjöd på både fotboll och ett överraskande ösregn en sen augustikväll på Runavallen
Att leta sporthändelser i närområdet innebär att man många gånger hamnar på Rosvalla. Vare sig man vill eller inte. Den lokala fotbollen föredrar jag alla dagar i veckan att konsumera på någon annan arena än just Rosvalla men inomhusidrotterna har ju onekligen en helt fantastisk arena att tillgå. Variationen är stor, inte bara för att det finns allt från ishallar till friidrottsfaciliteter i Rosvallas inre, där möjligheterna till arrangemang i fantastiska A-hallen lockar både nära och långväga gäster.
En gång i tiden rynkade jag lite på näsan inför inomhusfotboll men när futsal spelas av specialiserade lirare har jag definitivt fallit för den sporten. Tyvärr verkar det inte direkt lovande för IFK Nyköpings futsallag i division 1-serien den innevarande säsongen.
Huruvida IFK Nyköpings handbollsherrar och deras klassiska arrangemang Handbollsfredag ska hålla till i A-hallen på Rosvalla eller i Sporthallen kan diskuteras. Stämningen i gamla Sporthallen när det är fullsatt är något mycket speciellt men det går inte med den bästa viljan i världen att kalla Sporthallen fräsch. Och med en kamera i handen föredrar jag absolut att fota i A-hallen där det åtminstone ”bara” är en färg på lamporna i taket.
Emil Persson och hans kompisar i IFK Nyköpings handbollslag tog sig efter lyckosamt kvalspel äntligen tillbaka till division 1
Som du märker i detta blogginlägg har jag enbart en bild per sport. Vad gäller t.ex. handbollen är naturligtvis IFK Nyköpings avancemang en stor grej på den lokala sporthimlen. Men vikten av att är efter år stå för värdskapet av Sverigecupen i handboll förtjänar på många sätt en bild också. Nu selekterar jag hårt och då blir bilderna från Sverigecupen något var och en får leta upp bland mina äldre blogginlägg här på SN. En sport som däremot inte bidragit till mer än ett par inlägg under året är innebandyn. Det har bara råkat bli väldigt, väldigt lite innebandy för min del under 2018. Bättring krävs eftersom denna sport utövas av väldigt många och dessutom på ett fantastiskt framgångsrikt sätt. Nyköping har inte bara traditionen att vara en ishockey eller handbollsstad, innebandyn och framförallt flaggskeppet Onyx i allsvenskan har med all rätt satt sin prägel.
I januari 2018 mötte Onyx gästande FBC Kalmar i Rosvallas A-hall
Efter att de senaste åren ha följt ishockeylaget Gripens resa från division 4 till division 1 gav jag mig ut på ett vådligt äventyr när jag följde laget på bortamatchen mot Hammarby den 27/1 -18. En något udda företeelse att följa med laget på en bortamatch men det gav möjligheten att dokumentera hur livet som hockeyspelare är på en av alla oändligt många Stockholms-resor som den sporten erbjuder. Jag är dessutom otroligt tacksam över tillmötesgåendet från spelarna och ledarna i Gripen, de är sannerligen något alldeles extra!
Bortamatch för Gripen när de mötte Hammarby på Hovet inför de entusiastiska Bajen-supportrarna
Att fota motorsport har inte bara visat sig mycket svårt utan även galet dammigt. Särskilt ett varmt och torrt år som 2018. Motorsport är ett brett spann av tänkbara varianter och jag hittade detta år till folkrace-banan, rally-vägarna, crosskart-tävlingen samt trial-SM. Nej, någon speedway blev det inte denna säsong av olika skäl. Jag har (med undantag av speedway) märkt hur stort sug det är på materialet jag presenterar och hur tacksamma man tycks vara för det jag gör. Märkligt, i mina ögon har motorsporten en jättestark produkt som står upp alldeles utmärkt utan min inblandning. Det finns också väldigt många som fotar och visar bilder efter de flesta tävlingarna och därmed är konkurrensen stenhård med många fotografer som är både drivna och ruggigt säkra.
SMK Nyköpings kvällsfolkrace i maj är en given tävling om vädret är bra eftersom kvällsljuset över Björshultsbanan erbjuder härliga möjligheter för mig som har en kamera i händerna
Ibland är sydöstra Södermanland en allt för liten skådeplats för att hitta vissa sporter. Hade jag börjat med denna sportfoto-hobby några år tidigare så hade jag kunnat fånga Oxelösunds IK:s eller t.o.m. Vrena IF:s bandyverksamhet. Nu har jag valt att åka till utmärkta Backavallen där Katrineholm Bandy huserar. Om sportgudarna vill kanske vi däremot har ett rugbylag i Nyköping om något år, ett frö är sått som kanske gror sig större. Även för rugbyn, denna eminenta men stenhårda gentlemannasport, är närmaste alternativ Katrineholm. Jag har också jagat ner till Norrköping och Bollspelaren för landskamper m.m. och är det någon sport som ska få mig att åka långt så är det rugby.
Katrineholm Griffins mötte klassiska Attila Rugby den 29/9 på Djulö IP utanför Katrineholm
Kanske är det en aning udda men mina bevakningar av dynamiskt skytte har varit det överlägset mest uppmärksammade under mina år som sportfotograf och bloggare. Dessa idrottare presterar på hög nivå i en sport som är riktigt svår att bemästra. Många kanske ser deras tävlingsredskap och rynkar på näsan men då tycker jag att man dömer ut skytte som sportgren alltför lättvindigt och på lösa och fördomsfulla grunder.
Den 23/9 arrangerades ONYX och som prematch den 22:a tävlade även en grupp gevärsskyttar på banorna vid Koxäng utanför Nyköping
Jag kan inte klumpa ihop volleyboll med beachvolleyboll när jag ska redogöra för dessa tävlingsformer efter 2018. Nyköping har varit värdstad för två riktigt tunga tävlingsarrangemang och allt är Nyköpings Frisksportares förtjänst. I slutet av maj och en bit in i juni spelades det Euro League-matcher där Sveriges landslag på både herr- och damsidan var inblandade. Skådeplats var, förstås, Rosvallas A-hall och för damerna slutade det på allra bästa sätt då de vann Silver-ligan.
Sveriges volleybolldamer vann finalen i Silver-divisionen över Österrike den 17/6 -18
Nästa mega-arrangemang att nämna är stoppet som Swedish Beach Tour för andra året i rad har gjort på torget i Nyköping. Även här är det Frisksportarna som ska ta åt sig mestadelen av äran och det är verkligen ett arrangemang som bör ses av alla i vår del av länet. Jag väljer ut en bild från herrfinalen där lokala superstjärnan Linus Tholse går upp i en nätduell mot ungdoms-OS-mästaren David Åhman.
Tyvärr hängde regnet i luften under hela finaldagen för Swedish Beach Tour-stoppet i Nyköping den 12/8 -18
För mig som hobbyfotograf och bloggare är tiden en bristvara. Min fritid äts i allt större utsträckning upp av mitt delansvar i flickfotbollsverksamheten som vi har i Stigtomta IF. Hur det blir inför 2019 är tyvärr ett frågetecken men tillsvidare är min prioritering den att tjejerna i F02-04 går i första hand. Samtidigt måste jag erkänna att det egna laget är ett av de minst fotograferade, av någon konstig och outgrundlig anledning.
Stigtomta IF:s Flickor födda 02-04 är mitt huvudfokus i egenskap av ledare och en av orsakerna är att näst yngsta dottern Lovisa (till höger i bild) spelar där
Jag avslutar med en bild som inte är tagen under 2018. Och jag hade önskat att jag aldrig någonsin hade behövt visa denna bild av den anledning som jag nu gör. Under hösten nåddes vi av det olidligt ledsamma beskedet att Kalle Eriksson gått bort. För mig som tidigare bloggat för Lokalsporten blev Kalle en pålitlig kamrat att vända mig till när plattformen strulade m.m. Kalle var en visionär med de godaste och bästa intentioner för Nyköping där sporten skulle vara en viktig sammanhållande länk. Jag vill härmed visa mitt deltagande i förlusten och saknaden för Kalles anhöriga och nära vänner.
Lokalsportens Kalle Eriksson intervjuar Edina Begovic på Folkungavallen efter en av IFK Nyköpings matcher säsongen 2014
I och med detta sätter jag punkt för mitt sportfotoår 2018. Hur mina ambitioner ser ut inför 2019 ska jag låta vara oskrivet. Är tidsbristen lika stor som detta år kommer jag att dra ner på texterna för att ändå hinna bevaka den lokala sporten i bildform. Till dig som läser mina blogginlägg och tittar på mina bilder vill jag uttrycka min stora tacksamhet, du är garanterat en av anledningarna till att jag håller på med detta år efter år. Till dig som oavsett nivå utövar sport så önskar jag att du fortsätter eftersom du också är en av anledningarna till att jag lägger timme efter timme på lokala sportbevakningar med helt ideella förtecken.
Jag kan inte tänka mig något annat än att kalla Nyköpings seniorlag som spelar ishockey i division 1 Östra för Gripen. Men vad som gäller i namnfrågan vet jag egentligen inte. De anges som Nyköpings HF Ungdom i officiella seriesammanhang och det innebär att med tiden kommer de att benämnas som ”Nyköping” av motståndare, lokaltidningsskribenter m.fl. och därmed kommer ursprungsnamnet Gripen att tonas ut allt mer. Hur som helst och från det ena till det andra har nu fortsättningsserien i division 1 Östra startat. De mest framgångsrika lagen knatar vidare på Allettan-stigen medan Gripen och några ytterligare lag ger sig på spel i HockeyEttan Östra Vår. Seriestarten ägde rum fredagen den 28/12 och Gripen välkomnade Vallentuna till Rosvallas A-hall där slutsiffrorna skrevs till 5-3 (2-1, 1-2, 2-0).
På många sätt har Gripen anledningar att jubla efter fredagens inledning av fortsättningsserien av division 1 Östra
Jag ska fatta mig kort när jag nu summerar Gripens match mot Vallentuna. Denna bloggtext är mestadels till för att få ut de 140 bilder som jag tagit och redigerat efter fredagsmatchen i Rosvallas A-hall. För den som eventuellt går i tankarna att titta på ishockey i Nyköping den närmaste tiden kan jag varmt rekommendera ett eller flera besök på Rosvalla. Utifrån det som tillagades och serverades i fredags finns det många anledningar och skillnaden mot grundseriens sista seriematch (seger över Segeltorp med 2-0) var stor. Från andefattigt och en aning själlöst till engagerat och intensivt.
Det kom 705 åskådare till fredagens premiärmatch av HockeyEttan Östra Vår och klacken (som uppenbarligen blivit bekvämare och föredrar att sitta ner nuförtiden) var med på noterna
Vad har hänt sedan grundserien avslutades den 12/12? Truppen är i det närmaste oförändrad (där fortfarande Adam Thim och Albin Ivarsson-Hamberg är otroligt saknade) men man har plockat in en assisterande coach som bidrar med mer än en klingande värmländsk dialekt i båset. Peter Nordström kan vara en del av tändningen bland spelarna, för glöd fanns det i stora portioner i fredags.
Gripens assisterande tränare Peter Nordström var mycket aktiv under matchen mot Vallentuna
Erik Berggren blev klar till fredagsmatchen mot Vallentuna och denne lovande talang lånas in för ett par matcher från division 2-spel i Nässjö.
Utan att ha sett mycket av Gripen på division 1-nivå måste jag ändå försöka mig på att hävda att deras första period mot Vallentuna var bland det bästa jag sett detta lag prestera. De fick ihop det även i andra perioden men då fick dock gästerna chansen att sticka hål på Gripen emellanåt trots att hemmalaget fortsatt var spelförande. Den tredje perioden gick ner i energi men som tur var belönades Gripen retroaktivt för allt de slitit sig till under de två första perioderna. Ishockey är underbart intensivt och som lagsport är den spännande eftersom man regelbundet skickar in 3 till 4 olika lag på isen under en match. De olika femmorna påverkar utgången och ska takta in i varandras arbete.
Ännu ett försök att få till en godtagbar bild på Gripens intro. Jag kämpar vidare.
Det fanns några saker som stack ut med Gripens insats i fredags. Dels var det glöden och energin som spelarna visade. Dels var det offerviljan. Det smällde längst sargerna och förvisso sägs det att Vallentuna gärna trycker på men här stod Gripenspelarna för initiativet i närkampsspelet. Och jag såg under hela matchen exempel på hemmaspelare som kastade sig för att täcka skott eller bryta passningar. Denna energi kom från spelarnas inre och var inte det jag skulle beskriva som desperation.
När krutröken lagt sig och allt summerades återfann vi fem olika målskyttar i Gripen. På många sätt var varje mål lika viktigt men Pontus Broengs kvittering till 1-1 första perioden, Marcus Lindbloms 3-3 i slutet av andra perioden och John Mobergs 4-3 i tredje perioden var avgörande för matchutvecklingen. Målen i kombination med många fina försvarsinsatser samt Otto Bäcklins målvaktsspel lyser lite extra efter denna premiärmatch.
Pontus Broeng i Gripen gjorde mycket som var väldigt bra mot Vallentuna och hans 1-1 i första perioden sticker ut lite extra.
I samband med ett backskott från Pontus Broeng gjorde Cornelis Cilthe 2-1 för Gripen i första perioden
Med ryggen mot kameran ser du Marcus Lindblom som kvitterar till 3-3 i andra perioden mot Vallentuna
Efter att ha kört totalt slut på sig under andra periodens slut (astmaattack) så klev John Moberg ut i tredje perioden och blev bara bättre och bättre. Hans 4-3 i slutet av tredje perioden blev galet viktigt för matchutgången.
Spiken i kistan blev Gilito Garcias 5-3 som han lyfte in från den egna försvarszonen i Vallentunas tomma kasse när det återstod 6 sekunder av matchen.
Möjligheterna till överblick från A-hallens fotobås är obefintliga. Närheten till spelet och spelarna ger förvisso bra närvarokänsla i bilderna men det är från en hög position uppe på läktarna som det går att få känsla för strukturen och överblicken av spelet. Under tredje perioden satte jag mig med mitt längre teleobjektiv på läktarplats och där förstod jag vilken enormt viktig spelare Robin Axbom är för Gripen. Vilken aktionsradie och vilket ansvar den karln tar för sitt lag! Han stack ut med sitt kunnande och sin kapacitet.
Robin Axbom levererar verkligen och är skäl nog för att ta sig till Rosvalla för att se Gripen spela denna vinter
Om du vill se mina försök att fotografera ishockey efter fredagens match mellan Gripen och Vallentuna så hittar du 141 bilder via denna länk >>>Jag är glad och tacksam att premiärmatchen spelades en fredagskväll vilket gjorde att det inte krockade med mina åtaganden som flicklagsledare (som tränar onsdagskvällar och söndagseftermiddagar). Om det råkar bli match för Gripen någon gång i framtiden då fotbollstjejerna inte tränar så ska jag definitivt försöka mig på ett återbesök på Rosvalla. Fredagsmatchen gav verkligen mersmak, håll i det här nu Gripen.
Calma. Det hade behövts en rejäl dos Calma för att stilla balanssinnet efter annandagens allsvenska bandymatch på Backavallen i Katrineholm mellan Katrineholm Bandy och gästande TB Västerås (hädanefter benämnda som ”Tillberga” i texten). Det svängde hejvilt och hemmalaget tog med oss upp på de höga topparna men vi gungades också ner i de djupaste av dalar. Vem behöver inte åksjuketabletter i en sådan situation?
Den allsvenska bandymatchen mellan Katrineholm Bandy och Tillberga under annandagen slutade 7-6 (3-1) i finväder och inför storpublik
Väderprognosen inför annandagens familjefest på Backavallen utlovade solsken och några plusgrader. Och visst blev det så. Fantastiskt fint väder bjöds och endast de riktigt inbitna vinterfanatikerna eller de överdrivet påpälsade kan ha saknat minusgraderna. Vi fick en lågt stående eftermiddagssol, tre plusgrader och vindstilla.
På löparbanorna runt Backavallens A-plan finns två preparerade skidspår för de riktiga entusiasterna
Ponnyridningen i samband med annandagsbandyn på Backavallen var ett av bevisen på att arrangörsklubben vill nå familjerna och en så bred publik som möjligt
Jag fick inte något tillfälle att fråga någon av Katrineholm Bandys representanter kring hur de år efter år lyckas få ett spelschema som ger dem hemmamatch på annandag jul. Kanske är det så att man lyckas byta till sig detta tack vare bandyintresset i stan. I år hamnade man på 7:e plats i publikligan för landets alla annandagsbandymatcher. Detta inkluderar alltså även elitseriematcherna. Bra jobbat och vad kul att Södermanlands bandynäste håller ställningarna! 1658 åskådare tog sig till Backavallen, må vara att det var gratisentré. Bandypropaganda behövs och jag tycker personligen att traditionen med live-bandy på annandagen lockar så mycket mer än engelsk ligafotboll med överbetalda fotbollsdivor sedd från TV-soffan.
Härligt publiktätt på läktarplats när Katrineholm Bandy bjuder in till annandagsbandy på Backavallen
Om de yttre omständigheterna var perfekta så kan man inte med den bästa vilja i världen påstå att de sportsliga förutsättningarna var direkt glimrande för vare sig Katrineholm Bandy eller deras onsdagsmotståndare Tillberga. Inför matchen stod lagen på 5 inspelade poäng vardera och de återfanns på de två kvalplatserna för att förhoppningsvis kunna hänga kvar i allsvenskan. Genom annandagens Katrineholms-seger har sörmlänningarna åtminstone häng på IFK Rättvik ovanför strecket. Tillbergas förlust petade ner dem ett hack och de är just nu näst sist i tabellen med Västanfors IF bakom sig på 3 poäng. Redan på lördag möts Tillberga och Katrineholm på nytt, gissa om det är viktiga poäng på spel även då.
Katrineholm Bandy har haft det tufft i återkomsten till bandyallsvenskan och behöver verkligen få ihop spelet under återstoden av serien
TB Västerås, eller Tillberga Bandy Västerås för att vara tydlig och exakt, kämpar för överlevnad i allsvenskan säsongen 2018/19
Trots en lång rad av matcher utan seger för Katrineholm inledde de annandagens bandymatch på ett övertygande sätt. Kollektivt självförtroende är en bräcklig företeelse men gissningsvis inspirerade inramningen och det stora antalet åskådare runt Backavallens isyta. Min gissning är att den månghövdade publiken inte bara hade en inverkan på hemmalagets prestation under första halvleken utan även under det gastkramande slutet. Mer om den galna avslutningen senare i texten.
Katrineholm Bandys huvudtränare Roger Carlsson kunde efter annandagens match räkna in två välbehövliga poäng men har säkert en del att slipa på med spelarna inför allsvenskans fortsättning
Redan i tredje minuten tog hemmalaget ledningen då Lars Larsson lyfte in en retur med en backhand. Hemmalaget agerade tryggt och säkert och 2-0 kom i 14:e minuten då Linus Doktare klämde in bollen efter en hörna. Att gästerna reducerade till 2-1 i 29:e minuten verkade inte bekomma Katrineholms-spelarna utan de trummade oförtrutet vidare. Repliken kom tämligen omgående då Jesper Ekström satte 3-1 i 31:a minuten och i och med detta fick resultattavlan vila under återstoden av halvleken. Utöver målen hade Katrineholm ett par riktigt vassa lägen för ytterligare nätkänning.
Pausunderhållningen var mer än charmerande vilket dock inte kan sägas om…
…korvkön som ringlade sig lång trots frenetiskt arbetande funktionärer kring grillar, korvgrytor och kaffepannor
Andra halvlek tog vid där den första slutade. Ett par minuter fick vi i publiken vänta innan hemmalaget utökade sin ledning till 4-1. Denna gång genom Victor Nilsson. Pang, boom och det kändes bekvämt och innanför komfortzonen. Nästa kapitel i detta referat har dock den mindre smickrande titeln ”Konsten att inte stänga en match”. Här parkerades minsann inga bussar, stängdes inga framfartsvägar eller korridorer. Tillberga började sin upphämtning i 53:e minuten och inom 6 minuter stod det 4-4. Timeout Katrineholm. Gästerna tog ledningen fram till 4-5 i 67:e minuten. Klacken kippade efter syre.
Katrineholmsklacken gjorde vad de kunde och trots en minst sagt mörk matchutveckling under andra halvleken så stod de kvar på barrikaderna och lyfte sina hjältar ute på isen
Med en fjärdedel kvar av matchen var det svårt att se hur sjutton Katrineholm skulle kunna vända på steken. Fanns det något svar att komma med, gick det att hämta sig från chocken att bli uppåkta och omkörda? Jajamensan, tydligen stöps bandyspelare i en slags form där moral och karaktär sätter sin prägel. Och min teori är att den stora hemmapubliken hade betydelse. Inte nödvändigtvis för att den hejade och tjoade särskilt mycket. Nej, det var nog snarast så att man som spelare inte vill något annat än att visa sin publik att man kan och vill vinna matcher. Moral-boost de luxe med 1658 bandyåskådare.
Hörna efter hörna hela matchen igenom. Det skulle vara intressant att ta del av hörnstatistiken för matchen. Katrineholm Bandys Fredrik Öjdahl torde ha somnat in på onsdagskvällen med ispåsar på sina handleder efter alla hörnor han tog hand om mot Tillberga.
5-5 i 76:e minuten på hörna och spelaren som stod för kvitteringen var Linus Doktare. Alltid denne Linus när det som mest behövs. Och 6-5 i 79:e när Niklas Eriksson gör det han är allra bäst på, mål. Var steken vänd nu? Hade hemmalagets desperation gett inte bara publiken mer att titta på utan också ett slag i motståndarnas solarplexus? Nej. Kvittering till 6-6 i 89:e efter retur på en hörna och en viss oförmåga att få undan bollen från hemmalaget. Skulle minnen av tidigare matcher där förluster kommit i slutminuterna spöka för Katrineholm? Denna gång var de starkast och lite oväntat lyckades Emil Andersson fastställa slutresultatet till 7-6 i andra tilläggsminuten. En inte helt van målskytt som stod ute på isen och omtumlad blev omfamnad av sina lagkamrater. Publikens jubel studsar förhoppningsvis runt mellan Emils trumhinnor någon dag ytterligare.
Och inte tusan vann jag något på min 50/50-lott. Den här gången heller.
