Silver European League Final Four 2018

22 juni, 2018 fotbollslasse Lämna en kommentar

Nyköping har denna sommar givits chansen att placera sig på volleybollkartan. I Rosvallas A-hall och dess kringliggande faciliteter har den europeiska volleybollfederationen (CEV) först placerat en gruppspelsomgång i herrarnas Golden European League och damernas Silver European League. Vi minns tillbaka till den 30/5 och 2/6 då bland annat de svenska herr- respektive damlandslagen fick visa upp sig och sitt kunnande. Allt toppades helgen den 16-17/6 då finalspelet i damernas Silver European League arrangerades i vår stad. Ett finalspel kallat Final Four där Sverige fanns representerade med sitt unga, talangfulla och uppåtgående lag men där även Albanien, Estland och Österrike fanns med och ville ha något att säga till om. En jakt på pokal, titel och spel i Golden European League kommande säsong.

Rosvalla Nyköping — Under helgen den 16-17:e juni var vädret ganska tacksamt för inomhusidrott

En förutsättning för att ro iland ett arrangemang av denna digniteten är att ha många flitiga funktionärer. Och det finns i Nyköpings Frisksportklubb. Och alla dessa resurser behöver synkroniseras. Det är nästan svårt att greppa allt arbetet, all tid och all energi som bl.a. Lena Tholse och övriga frisksportare har lagt ner på försommarens fyra landskampsdagar.

Lena Tholse Nyköpings Frisksportklubb — En av Lena Tholses många genomgångar under helgens Final Four-slutspel. Inte det allra bekvämaste arbetsplatsvalet men det duger när man ständigt är i farten.

Lördagen den 16:e juni spelade de fyra inblandade lagen semifinaler. Klockan 16.00 möttes Sverige och Albanien i en match som slutade 3-0 i set till svenskorna. Det var aldrig något snack i denna semifinal, Sverige visade var skåpet skulle stå och det flyttades inte en millimeter när det väl ställts på plats. I lördagens andra semifinal möttes Estland och Albanien och här hade i alla fall jag trott att Estland skulle ha en god chans att slingra sig vidare till en finalplats under söndagen. Så blev det icke. Österrike segrade med 3-1 och därmed var söndagens spelschema fastställt. Bronsmatch klockan 16.00 mellan Estland och Albanien medan Sverige skulle möta Österrike klockan 19.00 i finalen.

Estlands volleybolldamer — Estland kunde jubla efter setsegern i första set mot Österrike i semifinalen men sedan tog det stopp och de förlorade med 1-3

Österrikes damlandslag — Österrike kunde vända och ta över lördagens semifinal mot Estland

Rebecka Lazic Sverige — Sveriges Rebecka Lazic gör sig redo att serva mot Albanien i lördagseftermiddagens semifinal som svenskorna vann med 3-0

Sava Thaka Albanien — Den långe Sava Thaka i Albanien var inte lättstoppad vid nät under Final Four-slutspelet i Nyköping

Lördagen övergick till söndag och därmed var vi framme vid avgörandets stund i Rosvallas A-hall. Bronset skulle få en välförtjänt ägare och det blev Albanien som knep denna valör framför näsan på estniskorna som inte var att känna igen denna tävlingshelg. De hade haft en helt annan go i laget när Sverige besegrades den 30/5 med 3-2 i gruppspelet. Albanien vann övertygande med 3-0 efter att ha rivstartat matchen och vunnit första set med hela 25-14. Övriga set slutade 25-17 och 25-21.

Anu Ennok Estland — Estlands Anu Ennok kunde visserligen glädjas åt enstaka bollar men i långa loppet var Albanien det bättre laget och de vann bronsmatchen med 3-0

Albaniens volleybolldamer — Albaniens damer var förmodligen helgens gladaste efter bronsmedaljerna på söndagseftermiddagen

Sverige klev in mot Österrike i en final som startade 19.00 på söndagskvällen. I konkurrens med TV-sänd VM-fotboll skulle ändå en del publik bänka sig i Rosvallas fina A-hall. Svenskorna började otroligt positivt och tog kommandot. De två första seten vanns med 25-23 och 25-21. En reaktion och dipp gav österrikiskorna tredje set med siffrorna 16-25. Det ovissa fjärde setet hade visserligen Sverige i förarsätet men inte förrän lagkaptenen Jonna Wasserfaller fullkomligen bombade in en monsterserv i slutet av setet övertygades jag om en blågul seger. Där och då pyste det sista hoppet ur lungorna på det rödsvarta motståndarlaget.

Sveriges volleybolldamer inför Silver European League-finalen den 17/6 2018

Österrikes volleybolldamer — Laddade österrikiskor när Final Four-finalen stod för dörren på Rosvalla i Nyköping

Under finaldagen var det diverse avtackningar och överlämnande av hedersbetygelser. Sådant var trevligt och klämdes in i ordinarie schema. Det som skiljde söndagen från alla övrigaEuropa League-tävlingsdagar var den omfattande och något svulstiga prisceremonin efter finalen mellan Sverige och Österrike. Allra först belönades de individer som bedömts som de bästa på respektive position. Självklart gavs även ett pris till spelaren som varit bäst och mest nyttig för sitt lag och inte helt oväntat gick det priset till supertalangen Isabelle Haak. Sverige var som slutsegrare bra representerade i detta sammanhang. Diverse olika digniteter delade ut medaljer till lagen som nått pallplats och slutligen kunde svenskorna höja den åtråvärda pokalen i skyn.

Prisceremoni Final Four — Prisceremonin efter Silver European League var av den mer omfattande sorten. Det tog tid. Belöningen för oss som iakttog detta från sidan var att se alla glada och stolta spelare.

Två extremt intensiva tävlingsdagar gav ändå visst utrymme för andning och återhämtning. Funktionärerna kunde pusta ut, domarna vila och sekretariatet brodera. Bara en sådan sak. Som officiell fotograf hade jag det körigt varenda minut och ingen tid för reflektioner eller rast. Bildmaterialet behövde komma många andra tillgodo fort, fort, fort. Att jag inte fått ihop detta blogginlägg med länkar till bildgallerierna förrän många dagar efter tävlingen beror helt enkelt på att andra intressenter haft företräde till materialet och att jag först nu hunnit leverera det högupplösta materialet till dem.

Broderie under volleybolltävling — Så här kopplar en av personerna i tävlingssekretariatet av mellan matcherna

Jag rekommenderar en titt i de fem bildgallerier som skapats efter Final Four på Rosvalla den 16-17/7 2018. Ännu en gång måste jag ”varna” för att inte bilderna är i helt kronologisk ordning i respektive galleri.

Semifinal 1 180616: Sverige – Albanien >>>

Semifinal 2 180616: Estland – Österrike >>>

Bronsmatch 180617: Estland – Albanien >>>

Final 180617: Sverige – Österrike >>>

Prisceremoni 180617 >>>

Jag är så otroligt glad att ha fått chansen att fotografera i detta sammanhang. En smula stolt till och med. Jag är också tacksam över att ha fått se så högkvalitativ volleyboll, inte bara av våra svenska tjejer utan av samtliga närvarande lag. En ytterst publikvänlig sport med åtskilliga höjdpunkter under en match. Nu ska jag dock lägga volleybollen åt sidan för ett tag och istället njuta av det pågående världsmästerskapet i fotboll som jag missat den senaste veckan på grund av bildredigering efter volleyboll-tävlingen på Rosvalla.

Peace out!

Läs Mer

IFK Nyköpings damer vann måste-matchen

10 juni, 201810 juni, 2018 fotbollslasse Lämna en kommentar

Inför lördagens match för IFK Nyköping i division 2 Östra Svealand låg de med sina 5 poäng på näst sista plats i tabellen. Ett jobbigt faktum som med perspektiv över de senaste årens framgångar i division 1 skavde. Nu ska inte säsongens spelartrupp få allt detta på sina axlar, de är där de är och gör vad de kan utifrån sina förutsättningar. Att ändå beskriva matchen mot IFK Lidingö FK som en måste-match är ett val jag gjort. Utgången skulle peka ut riktningen på ett väldigt tydligt sätt. Och det gjorde den, Svarte Petter-kortet är överlämnat till någon annan.

Lisa Flisell IFK Nyköping — Lisa Flisell och hennes lagkamrater i IFK Nyköping var hela tiden stegen före sina motståndare i IFK Lidingö FK under lördagens värmedallrande match på Folkungavallen

Efter fredagskvällens dammatch i division 3 på Krikonbacken drabbades jag av ett nostalgiskt påslag som fortfarande fanns kvar i kroppen då jag klev in på anrika Folkungavallen under lördagseftermiddagen. Under 10-talet har jag tillbringat åtskilliga lördagseftermiddagar här tillsammans med IFK Nyköping. Anno 2018 är spelarna till största delen utbytta, publiken likaså, entrén stod tom, matchprogrammen lyste med sin frånvaro och kiosken var stängd. Vallens annars så gröna gräs hade mist sin frodiga lyster men med hjälp av vatten från den närliggande ån var i alla fall allt innanför linjerna grönt. Det har varit en torr försommar, minst sagt.

Folkungavallen Nyköping — Att regelbundet besöka Folkungavallen i Nyköping om man är fotbollsintresserad är närapå en plikt och skyldighet

Att IFK Nyköping har en ung spelartrupp (med något enstaka undantag) är något som även kan appliceras på IFK Lidingö FK. Under lördagsmatchen fanns dessutom inte någon Elin Flyborg att hålla ordning på för Nyköpingsförsvaret. Sånt underlättar då den tidigare landslagsmeriterade spelaren fortfarande levererar med ackuratess. Lidingös damlag har passerat framför min kamera någon gång tidigare, alltid med självlysande matchtröjor. Stockholmslaget står på 6 poäng efter 8 omgångar och får, precis som IFK Nyköping, inte glömma att titta över axeln för att ha koll på de jagande lagen i nedre delen av tabellen. Ett tag till, i alla fall.

IFK Nyköping Dam — IFK Nyköping samlar sig inför division 2-match mot IFK Lidingö FK på Folkungavallen den 9/6 -18

IFK Lidingö FK Dam — IFK Lidingö FK (med tillhörande hejarklack) under en av matchens två vattenavbrott på Folkungavallen den 9/6 -18

Division 2-serien har de senaste åren varit ett riktigt getingbo. Ofantligt jämn och svår. Tack vare IK Tuns deltagande på denna nivå de senaste åren har vi Nyköpingsbor lärt oss att en poäng hit eller dit gör stor skillnad när säsongen stängs på höstkanten. Detta år ser det ut som om Triangelns IK kan komma att dra ifrån i toppen men det är inget jag är beredd att ta gift på när en knapp tredjedel av serien är avklarad. Ö-laget Dalhem IF ser ut att sladda i botten av tabellen. För övrigt så återfanns delar av IK Tuns stora ledargrupp på Folkungavallen under lördagsmatchen. Tun hade två timmar tidigare besegrat topplaget Hässelby SK FF med 2-1 och att ha bra koll på ett par andra motståndare i serien är aldrig fel.

Domartrio Folkungavallen — Lördagsmatchen domartrio bestod av huvuddomare Zsolt Feith och de två assisterande domarna Wilma Bränderson och Choman Nawroli

Apropå stor ledarstab så har även IFK Nyköping bemannat rejält denna säsong. Vid rodret återfinns Jeremias Varas men vid hans sida finns ytterligare ett antal personer. När Henrik Björnfot (numera i IK Tun) var tränare fanns bl.a. Jonas Bernhardsson i organisationen och han har åter hittat till IFK-familjen. Med spetskvalitéer kring videoanalyser filmar han matcherna och delger laget och tränarna sina iakttagelser. ”Videotornet” står kvar på Folkungavallen, inbäddat av de grönskande träden mellan planen och järnvägsspåret.

Jeremias Varas IFK Nyköping — IFK Nyköpings ansvarige tränare Jeremias Varas är djupt försjunken och laddad inför måste-matchen mot IFK Lidingö FK på Folkungavallen

Jonas Bernhardsson IFK Nyköping — IFK Nyköpings assisterande tränare Jonas Bernhardsson gör sig redo uppe i videotornet inför andra halvleken av division 2-matchen på Folkungavallen

Det tog inte många minuter av lördagsmatchen innan den visade vad den hade i beredskap. IFK Nyköping hittade motståndarmålets stolpe efter 5 minuter och minuten senare bränner hemmalagets Ellen Cederin öppet läge framför Jenny Eriksson i Lidingö-målet. Gästerna vaknade dock till och med dryga kvarten avklarad hade de sitt första avslut som följdes av en riktigt vass chans i 19:e minuten. När sedan 1-0 kom i 20:e minuten genom Ellen Cederin var plötsligt unga Lidingö ett slaget lag. Det kan tyckas märkligt att dra den slutsatsen efter endast ett mål i baken men så uppträdde de plötsligt. Och på samma gång satte målet igång någon slags process hos hemmalaget som gjorde att de förstod att de var oövervinneliga denna lördagseftermiddag.

Ellen Cederin IFK Nyköping — IFK Nyköpings Ellen Cederin gjorde inte bara matchens första mål mot Lidingö. Ett äkta hattrick i första halvleken följdes upp av ytterligare två mål i andra halvleken. Galet!

2-0 görs på samma lugna och behärskade sätt av Ellen Cederin i 34:e minuten och följs upp med att hon prickar in ett distansskott fram till 3-0 i 37:e minuten. I 45:e minuten gör sedan Ebba Engdahl 4-0 i efterdyningarna av en hörna. Motståndarna sjönk allt djupare ner med sina huvuden mot marken och det fanns inte tillstymmelse till geist kvar. Lite jobbigt att se hur tufft de hade det där ute på planen. En sak är att inte stå pall fysiskt men när det slår ut skallarna och viljan påminner det mig en del om blickarna hos spelarna i det mycket unga lag som Gideonsbergs IF matchade en bit in på division 1-säsongen 2013 innan de kastade in handduken och drog sig ur serien. Därmed inte sagt att det ödet kommer att drabba Lidingö!

Ebba Engdahl IFK Nyköping — IFK Nyköpings Ebba Engdahl stod på rätt plats i trängseln framför målet i slutet av första halvleken och såg till att hennes lag kunde gå till halvtidsvila med 4-0 i bagaget

Den andra halvleken inleddes som den första hade avslutats. Hemmalagets dominans var total. Och krutet var osannolikt torrt hos Ellen Cederin. Pang, bom och det smällde fram till 5-0 i 49:e minuten. Ett visst andrum och ett tröstmål kom för gästerna som i 60:e minuten prickar in en straff förbi Alva Sonander i Nyköpings-målet. När sedan gästerna får en frispark i bra läge i 69:e minuten blir det en omställning och vem rusar inte fram som en yster älgkalv på Folkungavallens gräs och drar in 6-1? Givetvis denne fröken Cederin för femte gången i denna match! Lagets ”mamma” (ja, bokstavligen) Lisa Tholander fastställer sedan slutresultatet till 7-1 i den 82:a matchminuten efter en härlig crossboll och fin framspelning. Jag blir lite extra glad för att se henne i IFK-tröjan på nytt och det är inte bara av nostalgiska skäl.

Lisa Tholander IFK Nyköping — Lisa Tholander fastställde slutresultatet till 7-1 med sitt mål i 82:a minuten

Matchens avslutande minuter innehöll en straff för hemmalaget som efter ribbträff blåstes av för offside (?) och även ett friläge som räddades av Lidingö-målvakten utanför straffområdet vilket renderade ett gult kort. Tyvärr tvingades jag också se en befarat svår knäskada på en av Lidingötjejerna. Usch, det är sånt jag verkligen vill slippa bevittna men som tyvärr är en verklighet inom damfotbollen. För att balansera upp detta kunde jag i alla fall glädja mig över att se IFK Nyköpings Maja Björklund tillbaka ute på planen efter en lång rehab-period efter knäskadan hon fick under en snöig match på Rosvalla förra vårvintern.

Maja Björklund IFK Nyköping — Maja Björklund i IFK Nyköping gjorde comeback för några matcher sedan efter den svåra knäskada hon ådrog sig mot Boo IF den 14/4 2017

I värmedallret och det obarmhärtigt hårda solljuset kämpade jag inte ensam med fotograferandet denna match. Lidingö hade med sig en fotograf och givetvis fanns även Peter Sonander på plats. Han har dubbla anledningar att bevaka IFK Nyköpings matcher; både för dottern Alvas skull och för det stora intresse för lokal sport i kombination med fotografering som han hyser.

Peter Sonander kunde precis som undertecknad sitta på Folkungavallens gräs utan att riskera att väta trängde in i byxbaken

Jag har samlat ihop 150 bilder från division 2-matchen mellan de båda kamratföreningarna och du hittar bildgalleriet HÄR >>>

Tack!

Läs Mer

Hargs damer bjöd upp till kamp

9 juni, 20189 juni, 2018 fotbollslasse Lämna en kommentar

Att runda av en arbetsvecka och låta fredagsfeelingen leda mot helgen kan göras på flera olika sätt. Kanske sjunker man djupt ner i hemmets TV-soffa. Kanske ger man sig ut i det stojiga nöjesvimlet i något som kallas AW. Eller annars åker man till en lokal fotbollsplan där sommarens frikostiga kvällsljus och fotbollens välkända former står för intrycken. De senaste veckorna har jag testat några fredagsvarianter men jag undrar om inte en match mellan Hargs BK:s damer och Strängnäslaget IK Viljan i division 3 på Krikonbacken är det jag föredrar. Något som inte inträffar särskilt många fredagar under ett år, det gäller att passa på.

Med Krikonbackens välkända och toktäta trädridå som fond och en lågt stående sol som ackompanjemang spelade Hargs BK mot IK Viljan under fredagskvällen

Kanske är det av rent nostalgiska skäl som jag trivs lite extra mycket under dessa omständigheter. Igenkänning sedan flera år med damfotbollen vid min sida. Det får gärna vara en del av Lena, Stampe, Ekis, Mia, Maria och Malin. Spelare som på ett eller annat sätt funnits där i evigheter (utan att de för den skull ens är nära att klassas som gamla). När sedan Neil Franklin står framför avbytarbåset på Krikon och låter sin engelska accent bryta fram genom luften är tavlan komplett.

Jag har låtit det gå allt för lång tid sedan jag bevakade Hargs damer senast. Så mycket sport, så många lag, så många val. Innevarande helg erbjuder så galet många möjligheter att konsumera allehanda sport i närområdet att det kanske slutar med ingenting alls p.g.a. beslutsvånda. När fredagskvällens match mellan de två damlagen var över insåg jag att det i alla fall var ett trivsamt val jag gjort och att underhållningsvärdet och prestationen var över förväntan.

Flagga uppochner — Nåja, det borde ha blivit en snygg bild till arkivet som framförallt Hargs BK kunnat haft nytta av då och då. När nu klubbflaggan hänger uppochner är det osannolikt att bilden kommer till användning.

För den som traskat runt i den sörmländska myllan den senaste tiden har det framgått med all önskvärd tydlighet att det är torrt. Mycket torrt. De fotbollsplaner som endast kan bevattnas med kommunalt vatten transformeras just nu till gulbeiga betongplattor. Bevattningsförbudet är givetvis helt korrekt men det sätter sina spår även på fritidsnöjena. Tillhör man skaran av anläggningar som kan ta vatten från andra källor än vattentornet så kan man försäkra sig om grönare gräs, något som gäller bl.a. Krikonbacken där Nyköpingsån är vattentäkten.

I årets division 3-spel innehar för närvarande Hargs BK en fjärdeplats i en haltande tabell efter sju omgångar. Där någonstans kommer de förmodligen att landa när allt ska summeras i höst. Kampen om tredjeplatsen kan förhoppningsvis sporra. Fjolårets division 2-lag IK Viljan har hittills varit omöjliga och står på 21 poäng av 21 möjliga, 23-2 i målskillnad. Att fredagskvällens match skulle sluta med någonting annat än en bortaseger var föga troligt. Dessa odds var dock inget som hemmatjejerna brydde sig ett dyft om i knappa 50 minuter.

Hargs BK Dam — Damerna i Hargs BK är ett stabilt division 3-lag sedan flera år tillbaka

IK Viljan Dam — IK Viljans damer spelade i division 2 Östra Svealand under fjolåret men åkte med relativt liten marginal ur serien till i år

Publiken fick ta del av en matchinledning som visade upp ett hemmalag med bra go och optimistiskt spel. Helt klart var Hargs BK ordentligt taggade och höll spelet uppe på ett föredömligt sätt. Seriesuveränerna från Strängnäs gavs inte tid eller utrymme att visa varför de hittills inte tappat en enda poäng i seriespelet. När 20 minuter spelats hade dock taktpinnen tagits över av gästerna på Krikon och hemmalaget tvingades förhålla sig till vad motståndarna gjorde, inte tvärtom.

Fredagskvällens domare var Magnus Appelkvist. Två gula kort till hemmalaget, ett par straffar och lite annat smått och gott fick han ombesörja i sin domarroll denna gång.

När matchen tagits till pausvila stod det fortfarande 0-0 på den choppade resultattavlan i bortre änden av Krikonbackens 11-mannaplan. Hemmalaget hade jobbat hårt och nära, inte gett upp en enda situation och därmed inte låtit gästerna komma igång med sitt passningsspel. Publiken framför klubblokalen och i backen vid kioskbyggnaden trivdes i motljuset, oavsett vilket av lagen de gav sina sympatier.

Fotbollspublik Krikonbacken — Fotbollspubliken på Krikonbacken har en mysig plats att hålla till på

Andra halvlek blev inte riktigt lika kul för spelarna i Hargs BK. När domaren blåste för straff i 48:e minuten var det för en solklar hands i straffområdet. Något som i alla fall jag uppfattade från publikplats i höjd med situationen. Maria Engström i Hargs-målet räddade straffen men på returen var det endast rödklädda bortaspelare som rusade fram och därmed var 0-1 ett faktum.

Emelie Rohnström IK Viljan — Emelie Rohnström i IK Viljan trycker in straffreturen och 0-1 skrevs in i domarrapporten

Efter det psykologiskt tunga målet i inledningen av andra halvlek var det som om hemmatjejerna slutade att tro på idén om att de skulle kunna rubba omöjliga Viljan. 0-2 kom fem minuter efter det första målet och då var det ett inlägg snett inåt och bakåt som öppnade upp ett hav för omarkerade Viljan-spelare i höjd med straffområdesgränsen. Målet gjordes av Sanni Lounela i 53:e matchminuten.

Neil Franklin Hargs BK Dam — Hargs BK:s tränare Neil Franklin har en synnerligen god förmåga att lyfta damerna i klubben vilket han nu visar i sin andra sejour i tränarrollen

Det tredje och sista målet gjordes av Jennifer Andersson i 65:e minuten. Även detta mål tillkom på straff i en situation som i alla fall jag uppfattade som korrekt dömd av domaren. En utrusande målvakt knackar motståndarens sulor bakifrån och inte bollen vilket får Viljan-spelaren att fara ner i gräset. Under 12 minuter av andra halvlek avgörs tillställningen. Viljan blixtrade till och fick mer ytor och något längre tid på sig med bollen vilket gjorde att de kunde rulla på och göra det stressigt för HBK. Resten av matchen är det gästerna som för spelet men hemmalaget har trots allt förmågan att sticka upp ibland i halvchanser som dock inte resulterade.

Maria Engström Hargs BK — Hargs BK:s målvakt Maria Engström ska ha beröm för sin insats mot IK Viljan. Hon gjorde några riktigt, riktigt bra räddningar och utrusningar vilket berövade gästande lag på fler mål.

Summerat var detta en trevlig match. Mycket kamp, inte jättemycket grannlåt och finess. Men som division 3-match betraktat levererades en gedigen insats från spelarna ute på planen. Jag gillade det jag såg och skulle vilja dela ut en extra stjärna till Sandra Ekholm i Hargs BK. Rejält backspel, obarmhärtigt hård och tuff men också med en god förmåga att läsa spelet och motståndarna. Bra där Ekis!

Sandra Ekholm Hargs BK — Sandra Ekholm levererade en solid insats mot svårspelade IK Viljan

Som bevis på min närvaro under fredagskvällen lämnar jag efter mig ett bildgalleri med 130 bilder som du hittar HÄR >>>

Nu ska jag försöka bestämma mig för vad jag ska fylla helgen med för aktiviteter.

Over and out

Läs Mer

Volleyboll tills ögonen blöder och svetten lackar

3 juni, 2018 fotbollslasse Lämna en kommentar

Europeiska volleybollförbundet, Confédération Européenne de Volleyball eller kort och gott CEV, rullar ut ett antal olika tävlingar under året. För våra svenska herr- och damlandslag är det European League som just nu är på tapeten. Herrarna spelar i Golden European League medan damerna håller till i Silver European League. Herrarna har som nykomlingar på sin nivå haft det lite tufft och har inte någon chans på en plats i det hägrande slutspelet Final Round men damerna har siktet inställt på en plats som ännu en gång tar dem till Rosvalla i Nyköping den 16-17/6. Då smäller det på nytt i stan.

Att svenska volleybollförbundet tagit hjälp av Nyköpings Frisksportarklubb som lokal arrangör har ställt stora krav på dem. De visade framfötterna i samband med fjolårets beachvolleyboll-tour på Stora torget och där lärde de sig säkert ett och annat om vad som krävs kring ett större arrangemang. Jag måste verkligen lyfta på hatten för alla medlemmarna i Frisksportarna, de är inte bara arbetsvilliga och till antalet många utan också otroligt trevliga.

Nyköpings Frisksportklubb planfunktionärer — Frisksportarnas planfunktionärerna under landskamperna på onsdagskvällen och lördagseftermiddagen

Fanbärare Hermansson — Familjen Hermansson ställde mangrant upp för att vara fanbärare

Fanbärare Estland — Även Estlands fana fick lokala bärare under onsdagskvällen

ansiktsmålning volleyboll — Ansiktsmålning i foajén på Rosvalla var också något som skulle bemannas av Nyköpings Frisksportarklubb

Vad vore en landskamp utan hejarklacksledare? Tyvärr allt för få på läktarna utifrån underhållningen och nivån på den volleyboll som bjöds men Nyköpingspubliken kommer att vakna till vad gäller volleybollens underhållningsvärde, det är jag säker på.

Rosvalla foajé — I Rosvalla-foajén bjöds möjlighet till diverse aktiviteter i samband med veckans landskampsarrangemang

Lena Tholse Nyköpings Frisksportarklubb — Lena Tholse var naturligtvis ytterst involverad i European League-matcherna på Rosvalla i veckan

Familjen Tholse — Klanen Tholse i flera generationer syntes bredvid volleybollplanen på Rosvalla. Inte riktigt alla familjemedlemmar var mogna för funktionärströjan, men det dröjer säkert inte innan minstingen också blir värvad.

Under onsdagskvällen var det Estland som stod för motståndet både för det svenska dam- och herrlaget. Damerna hade spelat en rafflande match mot Estland veckan innan och vänt underläge samt massor av matchbollar till seger. Denna gång blev det dock stryk med 2-3 i en tajt och spännande match.

Estalnds volleyboll-landslag på Rosvalla — Dubbellandskamp i volleyboll på Rosvalla under onsdagskvällen då Estlands herr- och damlag besökte Nyköping och den varma A-hallen

Mindre spännande blev det mellan Estlands herrar och de svenska kämparna. Huruvida Sverige gjorde en mindre inspirerad insats eller om Estland helt enkelt var för överlägsna kunde inte jag avgöra eftersom jag aldrig sett dem spela tidigare. Torsk 0-3 och det var ungefär som när en motståndare är bara lite bättre än den andre i squash – omöjligt.

Sverige vs Estland dam Rosvalla 180530 — Sveriges volleybolldamer åkte till sist på däng mot Estland i onsdagens möte i Silver European League

Estland vs Sverige Rosvalla — Estlands volleybollherrar hade inga som helst problem med Sverige i Golden European League-mötet på Rosvalla den 30/5 -18

Volleyboll är inte bara en av världens mest utspridda sporter. Det är också en väldigt sympatisk sport. Kanske bidrar det avgränsande nätet till detta. I en sport där det aldrig blir närkontakt blir tjuvnypen inte så många. Att det är ett mentalt rackarspel råder det ingen tvekan om men man verkar värna om sin uppförandekod och som lagidrott är den ”snäll”. (Det finns ju andra sporter som har ett nät mellan utövarna men i t.ex. tennisen kan man räkna upp otaliga vildbasar som inte lyckats lägga band på varken tunga eller regelbundna psykbryt.)

Tacka planfunktionärer — Att tacka planfunktionärerna efter matchen är en av detaljerna som bidrar till känslan av att volleybollen är en sympatisk sport

Volleybollandet fortsatte under lördagen då de svenska damerna tog sig an Kosovo och herrarna hade den svåra uppgiften att spela mot Slovakien. Kosovo var nollpoängare så långt under gruppspelet och de fortsätter att vara det även efter den 2:a juni på Rosvalla. Sveriges damer stökade över denna match snabbt och effektivt med 3-0.

Sveriges unga supertalang Isabelle Haak vann nya beundrare i Nyköping då hon visade upp sina färdigheter på volleybollplanen på Rosvalla

Att herrarnas match slutade med 3-0-seger för Sverige var inget annat än en ögonbrynshöjare. Och vilken match det blev! Slovakerna började rent ut sagt skitbra i både första och andra set men med envishet likt en trotsig treåring tog sig svenskarna in i spelet och stretade emot i set-sluten som blev gastkramande. 27-25 och hela 32-30 vittnar om hög underhållningsgrad. I tredje setet verkade slovakerna tappat geisten och det blev ”enkelt” för de svenska herrarna som verkligen var i zonen denna match. 25-21, kul!

Volleybollpublik Rosvalla — Publik i A-hallen på Rosvalla under landskamperna i volleyboll

Svenska volleybollförbundet omger sig med många duktiga personer som verkligen vet hur saker och ting ska snurra när det är tävling. Jag märkte det under beachvolleyboll-touren på torget och samma människor dök upp när det nu var landskamper i volleyboll. Allt från mediakontakter, filmning, speaker till formalia runt matcherna. Att de officiella lagbilderna ska tas exakt 31 minuter för matchstart var en sak jag fick lära mig på ett handfast och påtagligt sätt.

Speaker volleyboll landskamp Rosvalla — Onsdagskvällens speaker fick igång publiken under matcherna

Speaker landskamp volleyboll Rosvalla. — Lördagens speaker bjöd då och då på förklaringar kring vad som hände ute på planen

Jakob Birgersson puffade mig i rätt riktning i ett fotografiskt perspektiv när landskamperna skulle bevakas

Jag har nog aldrig varit så pressad under en sportbevakning som under onsdagskvällen. Någonstans långt bakåt i tiden fick jag en förfrågan om jag kunde ställa upp och fotografera för volleybollförbundet. Dagarna innan tävlingarna fick jag nya direktiv och jag skulle fota åt europeiska volleybollfederationen. Det innebar att bilder från arrangemanget och matcherna skulle laddas upp före och under pågående match. Dessutom de officiella lagbilderna 31 minuter innan matchstart. Och gärna bilder på prisutdelningen till lagens bästa spelare direkt efter matcherna.

Urban Granström Stig Ekström — Urban Granström och Stig Ekström blev nog till sist uttråkade av att se mig fota dem när de överlämnade priser till välförtjänta spelare i respektive lag

Mycket till matchbevakning blev det inte för mig. halva seten satt jag och redigerade bilder och skickade upp dem till CEV. Jag fick bättre kläm på arbetsflödet inför lördagen och då kände jag mig inte lika stressad av tidspressen som så många andra riktiga sportfotografer behöver leva med. Å andra sidan höll jag nästan på att svimma av den usla luften inne i A-hallen där jag befann mig mellan klockan 14 till 21.00. Jag vet inte men inte kan det väl vara meningen att gästande internationella idrottare ska behöva säga att det är usel luft och varmt inne i hallen som första mening när de kommer in i lokalen? Att den är fin och imponerande hördes gudskelov också men lite pinsamt är det att inte ha ett ventilationssystem som klarar solsken och plusgrader ute.

Rosvalla A-hall och allt runtomkring är imponerande men luften var definitivt inte det under varken onsdagskvällen eller lördagen

Jag är oerhört hedrad att jag blev tillfrågad att fotografera i detta sammanhang. Och jag är verkligen glad över att jag fanns på plats när volleybollen presenterade sig för Nyköpingsborna. Det lilla jag hann se och njuta av mellan fotograferandet gav mig välbehagsrysningar. Jag är märkligt nog starstruck, fortfarande, när jag träffar generationen vollebollspelare där bl.a. Peter Tholse, Johan Isacsson och Per-Anders Sääf ingår. Oj vilka minnen och vilken högklassig underhållning de grabbarna bjudit på. Nu ser det ut som att vi kan få en framgångsvåg på nytt och det skulle inte förvåna mig om framförallt damerna kan ge volleyboll-feber i vårt land de kommande åren.

Mina bilder är levererade till CEV och svenska volleybollförbundet. Nu finns de också i anpassat webb-format för dig som bloggföljare och du hittar bildlänkarna här nedanför. Observera att ordningen bland bilderna tyvärr är något ostrukturerad. Jag fotograferade med tre olika kameror och det i kombination med en del andra saker har gjort det en aning kronologiskt rörigt i gallerierna.

180530 Dam Sverige – Estland >>>

180530 Herr Sverige – Estland >>>

180602 Dam Sverige – Kosovo >>>

180602 Herr Sverige – Slovakien >>>

Tack för denna gång och jag hoppas att snart få återse volleyboll-sporten!

Läs Mer

Yngaren Runt 2018 – Rumpskav och tokkramp

27 maj, 2018 fotbollslasse Lämna en kommentar

Cykla måste vara en av de mer perfekta motionsformerna. Skonsamt mot lederna men tillräckligt ansträngande för att både muskler och hjärta/lungor ska få sitt. Personligen har det inte varit aktuellt med cykling som motionsform men man ska aldrig säga aldrig. Jag har tyckt att löpträning är tidseffektivare och därmed har valet varit lätt. Med en antydan till ledproblematik kan jag dock inte utesluta att jag hamnar på en sadel till sist.

Cykelglädje Yngaren Runt — Att det kan vara en sådan fröjd att cykla?! CK Dainons motionslopp Yngaren Runt belönar både den vältränade och den kämpande sluggern med vackra omgivningar och varierande banlängder. Något för alla.

Sedan många år har jag varit medveten om när CK Dainon arrangerat Yngaren Runt. Ett cykellopp passerar inte obemärkt förbi. Däremot har det aldrig blivit av att jag försökt fotografera den förbipasserande horden av cyklister. Söndagen den 27/5 anno 2018 gjorde jag ett litet ynkligt försök.

Yngaren Runt 2018 Stigtomta — Järnvägsbron över TGOJ-banan, vid södra infarten till Stigtomta, blev min utgångspunkt för 1, 5 timmars cykelbevakning

Jag förstod att en heltäckande bevakning med kameran skulle bli omöjlig. Yngaren Runt släpper iväg cyklisterna från klockan 10.00 längst tre olika långa banor och med olika startgrupper beroende på förväntad kapacitet hos cyklisterna. Utan någon djupare analys, saknade förkunskaper eller goda förberedelser ställde jag mig vid infarten till Stigtomta, något hundratal meter från mitt hem, och fotograferade mellan klockan 12.40 till klockan 14.00. Det blev som det blev.

Södra infarten Stigtomta Yngaren Runt — Back-eländet över järnvägsbron var ingen lek att svepa förbi för deltagarna i Yngaren Runt

Inne i Stigtomta fanns den tredje och sista depån under Yngaren Runt. Cyklisterna tog sig fram till depån vid Församlingshemmet innan de svängde vänster ut på Katrineholmsvägen och därefter höger vid macken för vidare färd på Täckhammarsvägen till Tista-allén. Att depån var efterlängtad blad vissa deltagare kan jag intyga, särskilt de stackare som med enorm kramp i benmusklerna inte kunde ta sig fram med cykeln som färdsätt. Apostlahästarna var reservplanen för de mest krampdrabbade.

Depå Stigtomta Yngaren Runt — Stigtomta-depån vid Församlingshemmet var en oas och ett vattenhål för den sista delen av Yngaren Runt 2018

Frågan är hur deltagarna av årets Yngaren Runt upplevde blåsten. Jag reagerade på att det redan tidigt under söndagsmorgonen blåste en hel del. Motvind och uppförsbackar är aldrig så tydliga som när man sitter på en cykelsadel. När man väl får medvind och nedförsbacke har man inte vett att uppskatta eller notera den minskade friktionen i motionerandet. På toppen av kämpandet kunde denna majsöndag även läggas ett tjockt lager värme. Dallrande het sol som sög musten ur benen, tömde vattenflaskorna och dränerade vätskereserverna.

Varmt Yngaren Runt 2018 — Varmt och svettigt under årets upplaga av Yngaren Runt

Från min position i slänten efter järnvägsbron såg jag deltagare efter deltagare passera. Vissa gånger fotograferade jag med teleobjektivet, andra gånger med vidvinkelgluggen. Att ge extra skjuts åt bilderna med hjälp av panorering och lång slutartid är ett knep som givetvis testades. Någon enstaka bild med vridning på zoomringen samtidigt som bilden togs testades också. Om inte farten på cyklisterna är hög nog får man som fotograf ta till de egna trixen…

Zoom-rörelse vid cykelfotografering — Zoom-åkning för att ge effekt i bilderna testades (utan att för den skull vara desperat i bildskapandet)

Yngaren Runt är ett motionslopp som inte har någon officiell tidtagning. Jag kan bara hänvisa till CK Dainons hemsida om du vill fördjupa dig mer i arrangemanget. Du hittar deras hemsida för Yngaren Runt här >>> CK Dainon har även en sida på Facebook för motionsloppet för den som vill gräva efter mer information.

Bilar Yngaren Runt — Tyvärr var det väldigt, väldigt mycket biltrafik på Jönåkersvägen under söndagen och alla dessa bilar hade en tendens att komma med i många av bilderna jag försökte att ta på cyklisterna

Med bättre förberedelser och kanske en eller annan kontakt med aktiva inom cykelsporten hoppas jag på att göra en bättre bevakning och rapport i något kommande cykelarrangemang. Nu blev det en lite titt som kanske är kul för de som fastnade på bild. Du hittar ett litet bildgalleri med drygt 80 bilder HÄR >>>

Peace out

Läs Mer

TUFF DM-avslutning för Tun

24 maj, 2018 fotbollslasse Lämna en kommentar

Tisdagskväll och DM-kvartsfinal mellan division 2-laget IK Tun och gästande division 1-laget Telge United FF på Enstaberga IP. Inramningen var i det närmaste perfekt. Sommarvärme, vacker kvällssol och på de angränsande villatomterna lyste fruktträdens vita blommor upp på ett trivsamt sätt. Jag stod där i Enstaberga och fick lite Nangijala-vibbar, bara en sån sak. Att det hela skulle avgöras 117 minuter senare med ett bortamål med tre minuter kvar av förlängningen bekymrade mig inte ett dugg förrän ödets klockor klämtade.

Telge United FF mål mot IK Tun i DM — Den brutala sanningen men också den eufori som ett mål kan ge upphov till i en och samma bild. Telge Uniteds damer undvek straffdrama med någon minut tillgodo och spelar DM-semifinal inom någon vecka mot division 1-konkurrenterna DFK Värmbol.

DM erbjuder tjusningen och utmaningen att ta sig an motståndare med en annan divisionstillhörighet. För Telge United FF har årets division 1-spel inte börjat glimrande. Fyra poäng efter sex omgångar i den division 1-serie där vi sedan många år varit vana att återfinna IFK Nyköping. Som bekant åkte IFK under fjolåret ur och nu är det Telge United FF (förkortat TUFF för mig och andra som tycker det är fasligt långt att skriva) och DFK Värmbol som ska försvara den sörmländska damfotbollsäran på denna nivå. Det har inte börjat speciellt mycket bättre för DFK Värmbol heller, de har sex poäng på lika många omgångar.

För IK Tuns damer är utfallet så här långt i division 2 Östra Svealand knapert. På fem omgångar är poängskörden uppe i siffran fyra och de tillhör just nu ett skikt på den nedre halvan av tabellen. Å andra sidan har de tvingats inleda seriespelet utan sin notoriske målskytt Emmelie Jönsson som gått skadad sedan försäsongen. Snart tillbaka i tävlingssammanhang kommer hon att tillföra en hel del till det grönklädda Enstaberga-laget, det är jag fullkomligt övertygad om. Under tisdagens kvartsfinal mot TUFF saknades även mittfältsmotorn Melinda Hall, en spelare som tillför otroligt mycket med sina egenskaper innanför och utanpå pannbenet.

IK Tun dam — IK Tuns damer laddade och redo för match mot Telge United på ett sommargrönt Enstaberga

Sett till divisionsskillnaden bjöd tisdagens DM-match inte på något sensationellt slutresultat. 0-1 och seger för gästande Telge United är teoretiskt korrekt och logiskt. Men det finns en hel del att tycka och tänka om hur det såg ut på planen innan detta avgjordes. En sak alla gästande lag bör vara på det klara med är att IK Tuns damer säljer sig väldigt, väldigt dyrt på sin hemmaanläggning. Det handlar inte bara om glöd och sisu, det finns också klurighet, finess, fart och teknik.

Domartrio Enstaberga IP — Inte ett enda kort behövde visas av domarna under DM-kvartsfinalen. Domartrion bestod av huvuddomare Admir Brkic som till sin hjälp hade de assisterande domarna Shabbe Anwar och Emir Arnautovic.

Gästerna från Södertälje tog omgående hand om initiativet i matchen. De var spelförande och hade bollinnehavet men mer var det inte. Tempot blev ganska lågt av att TUFF trillade boll mellan sig framför Tuns skickliga och täta försvarsmur. Farligheterna stod istället hemmalaget för genom bollvinst och ett vägvinnande (omställnings)spel där motståndarna drogs isär. Emellanåt visade gästerna upp ett något tafatt och svajigt försvarsspel vilket nog berodde på ettrigheten i Tuns attacker. Nu lyckades inte alltid Tun med att sätta precisionen i sitt långa spel men det blev bättre efterhand. Första halvleken avslutades med en jättechans för Tun i ett anfall som drogs upp på högerkanten av suveräne Hanna Lundmark på högerkanten. Endast en allt för välklippt tånagel på Ebba Bromée skilde mål från bom.

Hanna Lundmark IK Tun — IK Tuns Hanna Lundmark var i mina ögon planens gigant med en otrolig blick för spelet, härlig spänst, pådrivande järnvilja och allmän jäklighet mot motståndarnas anfallsförsök

Första kvarten av andra halvlek dominerades av Telge United. Men precis som i första halvleken gav det inte mer än att det var Tun som skapade halvlekens första jätteläge, denna gång genom Elin Svedling. Tack vare matchbilden var det helt omöjligt att gissa utgången av denna match trots att jag stått och tittat på händelseutvecklingen i över en timme. Det något duttiga spelet från det förvisso tekniskt skickliga gästande laget var inte tillräckligt vägvinnande. Deras största farligheter kom på en frispark som Julia Svensson i Tun-målet med möda tippade över ribban och en högstudsande projektil som strök förbi strax ovanför målet. Hemmalaget var nära men stoppades på något vis alltid av duktiga TUFF-målvakten Isabella Gustavsson.

Henrik Björnfot IK Tun — IK Tuns tränare Henrik Björnfot visade under andra halvlek prov på oanade talanger när han…

IK Tun avbytarbänk — …flossade för fulla muggar inför avbytarbänken och ledarkollegorna

Matchen gick till förlängning efter att de 90 ordinarie minuterna förbrukats. 2 x 15 minuter av svett, vånda och kramp. Det ska mycket till att erkänna att spelkvalitén höjdes i takt med att spelarna tröttnade. Å andra sidan bjöd inte lagen varandra på särskilt mycket. Tuns hårt arbetande mittfält tillsammans med den välfungerande backlinjen gav inte gästerna andrum eller utrymme. När andra förlängningskvarten närmade sig sitt slut gjordes några taktiska byten hos Tun då man ville ha rätt spelare på planen inför den förmodade straffläggningen. Då kom kallduschen. Ett fotbollssko som tappade fästet på den vårhårda gräsmattan och en lucka som obarmhärtigt utnyttjades av Telge United och 0-1 genom Tabitha Padgett var ett faktum. Ridå.

Tabitha Padgett Telge United FF — DM-kvartsfinalens ende målskytt blev Telge Uniteds Tabitha Padgett

Jag vill lyfta ytterligare en spelare i IK Tuns trupp. Vanessa Fleetwood visar upp egenskaper som i allt större utsträckning påminner mig om tidigare IFK Nyköpings-spelaren Julina Andersson. Otroligt följsam, alltid på rätt ställe och med en tvärsäker bollträff. Det ser aldrig fladdrigt eller ansträngt ut när hon förflyttar sig och placerar sig på sämsta tänkbara ställe för frustrerade motståndare.

Vanessa Fleetwood IK Tun — Vanessa Fleetwood imponerar på undertecknad. Den unga Tun-backen påminner en hel del om den tidigare Gnesta-fostrade IFK Nyköpings-spelaren Julina Andersson.

Avslutningsvis några korta ord om en trend inom division 1-fotbollen. Vi i Nyköping såg redan för ett par säsonger sedan ett amerikanskt förvärv till IFK Nyköping då Kelly Frank dök upp. Jag har hyfsad koll på DFK Värmbol och vet att de till denna säsong förstärker truppen med ett par nordamerikanska spelare. När TUFF dök upp på Enstaberga IP under tisdagskvällen ekade de engelskspråkiga orden mellan tallar, husfasader och avbytarbås. Självklart ett äventyr för de långväga spelarna, kanske en sportslig nödvändighet i vårt distrikt för att klara av att hänga kvar på division 1-nivå? Ekonomiskt vågspel i skiktet under damernas elitnivå.

Kayla Klim Telge United FF — Kanadensiska målvakten Kayla Klim är en av flera nyförvärv till Telge United denna säsong

Som smått Nyköpings-färgad bloggare tycker jag att tisdagens DM-äventyr var skitkul trots förlusten i slutet av förlängningen för IK Tun. En trevlig fotbollsmatch, en riktigt härlig kväll (trots myggorna) och inledningsvis också ett kalasfint kvällsljus för mina fotografiska försök. Jag har samlat ihop ungefär 140 bilder i ett galleri från matchen som du hittar HÄR >>>

Jag skickar iväg två lycka till; Telge United får ett för sin fortsättning i seriespelet och DM samt IK Tun får det andra för fortsättningen av division 2-spelet!

På återseende!

Läs Mer

Problemfritt för Råby mot Vingåkers IF

20 maj, 2018 fotbollslasse Lämna en kommentar

Att det blev en bevakning av en fotbollsmatch under lördagen har jag Gabriel Hellman att tacka för. Tack. Hushållets enda bil (för närvarande) var på Rosvalla där SN-bollen höll vår yngsta dotter upptagen. Jag fann mig själv strandsatt hemma i Stigtomta, uteplatsen var städad, gräsmattan nyklippt och hade ingenting-att-göra under ett par timmar mitt på dagen. Alla kan inte vara lika lyckligt lottade som Råbys Henrik Svehn, tänk att få gå på ett vägsamfällighetsmöte klockan 14.00 en sommarfin lördag mitt under en match på ”Borgen”…

Råbyborgen Råby — Finvädret har bäddat in Råbyborgen i en välkomnande grönska

Dåligt förberedd men med sikte på lördagens division 5-match mellan Råby-Rönö IF och gästande Vingåkers IF klev jag in på Råbyborgens gräs någon minut före klockan 13.00. Varken hemmalaget eller gästerna har så här långt in i säsongen övertygat. Man skulle nog kunna hävda att det börjat förvånansvärt trögt i år för Råby-Rönö som efter fjolårets premiärsäsong i division 5 endast var en poäng och några plusmål från förstaplatsen. Även Vingåker slutade på övre halvan av tabellen säsongen 2017.

De senaste säsongerna har inte traktens poplag Råby-Rönö IF behövt oroa sig över spelarbrist. Det är inte helt problem- eller friktionsfritt att ha många spelare som vill få speltid men jag avundas verkligen inte Vingåker som till lördagsmatchen hade precis det motsatta problemet. När matchen blåstes igång insåg jag att de inte hade en endaste spelare på bänken. En liten flicka och en lagledare satt i båset medan tränaren efter en stunds spel sprang till omklädningsrummet och bytte om till matchställ. En av spelarna i det gulsvarta laget klagade på smärtor vid minsta rörelse och tog sig för ljumsken. Det ljusnade något för den hårt prövade tränaren när det efter en halvtimme dök upp ytterligare en spelare.

Tränare Vingåkers IF — Med viss möda stretchade Vingåkers IF-tränaren för att eventuellt göra ett avlastande inhopp under matchen mot Råby

Det hade gott fått vara ännu fler i publiken denna majlördag. Kanske fanns det mycket annat att göra mitt på pingstafton när vädret bjöd på högsommar-vibbar? Råby-Rönö IF har många runt laget och kan unna sig lyxen att ordna matcharrangemang med det där lilla extra. Grilloset från hamburgergrillen dallrade under björkarnas nygröna kvistar.

Andreas Hillukkala Råby-Rönö IF — Assisterande tränaren Andreas Hillukkala har nu tagit över huvudtränarsysslan i Råby-Rönö IF

Division 5-mötet blev en ganska tydlig styrkedemonstration från Råbys sida. De gjorde sitt jobb, i första halvlek kryddat med finess och fantasi, och den för dagen trupptunna motståndaren maldes ner efter att ha lyckats hålla emot i drygt 25 minuter. Att det ändå krävdes fokus på uppgiften var tydligt. Råby har uppenbarligen några hetsporrar i laget och från tränarhåll hördes lugnande direktiv om att fokusera på den egna insatsen. Domaren fick hala upp det gula kortet ett par gånger för hemmalaget och i andra halvleken även en gång för gästerna.

Domartrio herrfemman 180519 — Domartrion på Råbyborgen bestod av huvuddomaren Rafi Dawli som hade de assisterande domarna Shabbe Anwar och Zsolt Feith vid sin sida

Matchens första avslut skapades av Vingåker. Efter en knapp kvart bommar hemmalagets Robert Andersson i ett kanonläge man han skulle få sin revansch. Dessförinnan hann gästerna med ett att skapa ett par riktigt vassa farligheter, det ena efter en viss nonchalans i hemmalagets försvarslinje. I 26:e minuten drar Robert Andersson iväg ett distansskott som går in vid närmaste stolpen, där en något olycklig Vingåkers-målvakt befann sig. Nu hade hemmalaget momentum och 2-0 i 32:a minuten via Jesper Jansson var snarlikt lagets första mål. 3-0 gjorde sedan Martin Finnberg i 38:e minuten efter ett långt inkast och ett skott som gav skrapmärken i överliggaren innan den gjorde brännmärken i målnätet.

Andra halvleken inleddes med samma Råby-iver som avslutade den första. Psykologiskt tunga 4-0 kom i 47:e minuten efter ett flyfotat anfall där Fredrik Cedergren får bollen på vänsterkanten och behärskat kunde trycka in bollen bakom Oscar Lundell i Vingåkers-målet. Någonstans där dog det en aning, hemmalaget säkrade ledningen och det blev inte lika sprakande och fantastiskt som sista 20 minuterna av första halvleken. Förståeligt, det var en trygg ledning och den gassande solen tog ut sin rätt. Slutresultatet var uppnått och det blev en ganska lång transportsträcka tills domaren signalerade att striden var över för denna gång.

Robert Andersson Råby-Rönö IF — Råbys Robert ”Lillis” Andersson gjorde 1-0 i 26:e matchminuten

Jesper Jansson Råby-Rönö IF — 2-0 i matchminut 32 gjordes av Råbys Jesper Jansson

Martin Finnberg Råby-Rönö IF — Martin Finnberg gjorde Råby-Rönös tredje mål i minut 38

Fredrik Cedergren Råby-Rönlö IF — Råbys Fredrik Cedergren fastställde slutresultatet till 4-0 med ett mål i 47:e matchminuten

En spelare som slet hårt från olika positioner under matchen (beroende av de rullande bytena) var Petter Hellborg. För hans gedigna insats förärades han Matchhatten av tränare Andreas Hillukkala. Jag är benägen att hålla med om berömmet. I sammanhanget skulle jag också vilja lyfta fram Per Pettersson som inte gör ett endaste misstag, är alltid på rätt ställe och det ser aldrig jobbigt ut när den karln spelar fotboll.

Petter Hellborg Råby-Rönö IF — Petter Hellborg gjorde en helgjuten insats för Råby-Rönö IF i matchen på hemmaplan mot Vingåkers IF

Som brukligt efterlämnar jag ett bildgalleri från den bevakade matchen. Du hittar ungefär 150 bilder via denna länk >>>

Peace out

Läs Mer

Brukets pöjkar mot grabbarna från orten

12 maj, 2018 fotbollslasse 2 Kommentarer

Vi var många som hittade till Nävekvarn under fredagskvällen för att se Nävekvarns GoIF mot Stigtomta IF i herrarnas division 6 Sydöstra. Absolut inget fel i denna underhållning. Den lokala fotbollen när den bjuder upp på bästa sätt. Så långt från ångestladdad och krystad prestationsjakt (läs ”division 1 Norra”) men istället kamratskap, igenkänning, ärlig kamp och lantlig idyll. Hyttvallen is the place to be, naturgräs, granridå och träbänkar. Det är grannens pöjk, skitsnack på bänkraderna och ett visst mått av spontan-kverulerande från den fullsatta gnällbänken. En och annan välriktad tanke och spark bjöds det minsann också på, där ute på planen.

Martin Eriksson Stigtomta IF Lucas Persson Björnlund Nävekvarns GoIF — Stigtomta IF körde närapå över Nävekvarns GoIF under fredagskvällens div 6-möte, illustrerat av Martin Eriksson som hamnade ovanpå Lucas Persson Björnlund och de tydliga siffrorna 0-7 på resultattavlan.

På dagen för ett år sedan var jag på Stigtomta IP och såg dessa lag mötas i division 6-serien (som då hade namnet ”Sydvästra”). En match som slutade 4-1 till Stigtomta IF efter bl.a. två mål av Niklas Wennerberg som då precis värvats över till klubben. Säsongen innebar en tredjeplats för det gulsvarta gänget medan Nävekvarns-grabbarna fick nöja sig med en 9:e-plats. Styrkeförhållandena lagen emellan under säsongen 2018 kan ha rubbats något om man ska tro fredagskvällens målskörd. 0-7 snackar man inte bort i en handvändning.

Hyttvallen Nävekvarn — Nävekvarns GoIF:s klubbhus vid Hyttvallen är något alldeles extra

Fotbollspublik Hyttvallen — Hyttvallen var välbesökt i samband med division 6-matchen mellan Nävekvarns GoIF och Stigtomta IF

Gnällbänken Hyttvallen — De reserverade platserna på Gnällbänken utnyttjades givetvis denna trivsamma majkväll

Inför fredagens match hade Nävekvarns GoIF en seger och två förluster på sitt samvete medan Stigtomta IF stoltserade med två segrar och lika många förluster. När jag läser vilka lag som är med i en serie som SöFF döpt till ”Sydöstra” får jag geografiskt fnatt. Enhörna, Eskilstuna och framförallt Mariefred är alltså orter vi ska förknippa med sydöstra delen av Södermanland? Nja, tyvärr ett tecken på att fotbollen retarderar och så länge vi kan hålla oss med en distriktsserie som håller sig inom Södermanland får vi vara glada.

Henri Bergvik Nävekvarns GoIF — Nävekvarns GoIF tränas av Henri Bergvik

Stigtomta IF samlar ihop sig på Hyttvallen inför mötet mot Nävekvarn den 11/5 -18

Pa Musa Fofana Stigtomta IF — Säsongen 2018 är Pa Musa Fofana tränare i Stigtomta IF:s herrlag

Trivsel var ett av ledorden denna fredagskväll men som vanligt när det gäller sport med män som utövare spretar testosteronet och adrenalinet iväg med deltagarna då och då. Inga större psykbryt och kvällens domartrio hade en hyfsat lugn kväll. En situation i slutet av första halvleken var dock olycklig och ledde i mina ögon till att domaren provocerade fram ett gult kort på en hemmaspelare efter att en av Nävekvarnsspelarna liggandes på marken fick en spark mot huvudet. Ett snack i halvtidspausen och sedan tror jag det var balans i tillvaron hos alla inblandade.

Domartrio Hyttvallen — Kvällens domartrio bestod av huvuddomare Rafi Dawli med de assisterande domarna Emir Arnautovic och Vincent Hellquist vid sin sida. Här ses även lagkaptenerna Niklas Grindberg (Nävekvarns GoIF) och Fredrik Larsson (Stigtomta IF) övervaka slantsinglingen inför matchen.

Från allra första spark var denna match helt i Stigtomta IF:s vårdnad. Tempot, drivet och initiativet styrdes av gästande lag utan pardon. Tålmodig bollförflyttning i de bakre leden, tungt och hårdjobbande centralt mittfält och uppe på detta några spelare med kunnande som tidigare hört hemma i högre divisioner. Allra mest avgörande denna afton var Niklas Wennerbergs målsinne. Men, om man ska vara väldigt detaljanalyserande, en spelares förmåga att kasta bra inkast. Matchavgörande, enligt initierad källa. Johan Wallin är mannen och hans inkast fram till 0-1 efter en halvtimme var precis lagom hårt/långt. (Och det är inte Johan själv som är den initierade källan.)

Trots stort spel- och chansövertag dröjde det närmare en halvtimme innan Stigtomta IF:s André Lundmark kunde göra 0-1. Tills dess hade Nävekvarn stretat emot tappert. När nollan var spräckt dröjde det endast en minut innan nästa mål kom och en rysk upprullning senare stod Niklas Wennerberg för lagets andra och sin första pyts i matchen. Ett tredje mål hann göras minuten innan halvtidspausen och det var Daniel Frick som pricksköt detta i anfallet som kanske borde blåsts av p.g.a. potentiell huvudskada som tidigare nämnts.

André Lundmark Stigtomta IF — André Lundmark gjorde 0-1 för Stigtomta IF i 29:e minuten mot Nävekvarns GoIF

Daniel Frick Stigtomta IF — Rutinerade Stigtomta-veteranen Daniel Frick gjorde 0-3 med minuten kvar av första halvleken

Ett något förnöjt och mätt gästande lag förmådde inte riktigt att trumma på med samma intensitet i andra halvlek. På så sätt lyckades hemmalaget hålla dem stången i 21 minuter innan 0-4 kom från Niklas Wennerberg. Orken tröt nu fortare för Nävekvarn, vilket är förståeligt med den siffermässiga uppförsbacke de befann sig i, och 0-5 görs av Niklas Wennerberg som lobbar in bollen. Marcus Larsson utökar till 0-6 med kvarten kvar att spela och sedan fastställer Niklas Wennerberg resultatet till 0-7 med en straff i 85:e matchminuten.

Marcus Larsson Stigtomta IF — Marcus Larsson i Stigtomta IF gjorde lagets sjätte mål i division 6-matchen mot Nävekvarns GoIF

Niklas Wennerberg Stigtomta IF — Med ett målsinne utöver det vanliga gjorde Stigtomta IF:s Niklas Wennerberg hela fyra mål mot Nävekvarns GoIF på Hyttvallen under fredagskvällen

Det har blivit mycket Stigtomta IF i detta matchreferat, inte så mycket Nävekvarns GoIF. Mycket beror detta på matchbilden och speldominansen. Det är givetvis lättast för mig att lyfta fram namn och bilder på målgörare och det saknades denna gång i Nävekvarn. Jag vill i alla fall avrunda med att lyfta fram den spelare som jag tyckte stack ut mest i hemmalaget och det är en lirare som jag tidigare bara sett som målvakt. Nu var han nog banne mig bäste utespelare hos hemmalaget; Sebastian Fagerström.

Sebastian Fagerström Nävekvarns GoIF — Nävekvarns GoIF:s Sebastian Fagerström kom in i andra halvlek och satte avtryck i Nävekvarns spel

Som jag antydde uteblev solnedgångsbilderna eftersom solskrället lyckades hitta ett på himlen parkerat moln i sydväst. Bilder till bildgalleriet blev det trots allt även om det blev mörkare och murrigare ju längre matchen led. Du hittar drygt 130 bilder från div 6-matchen HÄR >>>

Tack för denna gång och jag hoppas givetvis på att återse både fina Hyttvallen och de båda lagen!

Läs Mer

DFK Värmbols damer kämpar i återkomsten till div 1

9 maj, 2018 fotbollslasse Lämna en kommentar

Söndagen den 6:e maj gjorde jag en roadtrip till Katrineholm i hushållets vrålåk. Finns det något bättre än att cruisa ut på vägarna när vårvärmen bäddar in omgivningarna i skiraste grönt? Förresten, en mer än 10 år gammal Skoda Fabia är nog inte ett vrålåk om jag tänker efter. Den motorsvaga strykjärnsliknande fjuttbilen tog mig i alla fall från A till B och jag överlevde även första stoppet vid Djulö IP där Katrineholm Griffins rugbykrigare begick seriepremiär.

Damfotboll Backavallen Katrineholm — Duell mellan DFK Värmbols Anna Lindström (i blått) och Emelie Reyes Orellana i Täby FK

Mitt andra stopp blev ytterligare ett bevis för att jag var helt i otakt från första stund under min Katrineholmsvistelse. Jag hann till Backavallens plastgräs för att se DFK Värmbols fotbollsdamer då de mötte Täby FK i division 1 Södra Svealand. Men naturligtvis bara andra halvlek eftersom jag var så grymt otajmad.

Isfritt på Backavallens bandyplan men det var inte där det var action denna söndag utan…

…epicentrum för allt häftigt var istället på Backavallens konstgräsplan. Jag hade hoppats på A-planen med dess kortsnaggade naturgräs men det får förhoppningsvis bli en annan gång.

Meh, har Fotbollslasse helt tappat orienteringen? Inte ska det väl vara sportbloggande i Södermanlands Nyheter om Katrineholmsidrotten? Det får väl Katrineholms-Kuriren sköta bäst de kan. Sant, men så länge rugby, bandy m.m. kan konsumeras i närområdet är det intressant för mig att göra resor för att ta del av sporter vi inte har i Nyköpingsområdet. Och mitt vurmande för damfotboll känner inga geografiska gränser! DFK Värmbols och mina vägar har korsats många gånger och det kommer undertecknad att kämpa för att det fortsätter. Våra lokal damfotbollslag har på olika nivåer stött på detta välskolade motstånd och beroende på Värmbols jojo-egenskaper har det varit i division 1 eller 2 mot framförallt IFK Nyköping eller IK Tun.

Fotbollspublik Backavallen — En liten del av fotbollspubliken på Backavallen i samband med div 1-matchen mot Täby FK den 6/5 -18

DFK Värmbols slagkraft och kompetens har räckt för att pendla mellan division 1 och 2 de senaste åren. Att de skolat mången skicklig flickspelare har jag som flicklagsledare fått känna under 15 års tid. När de sedan ska försöka etablera sig i division 1 har det ändå inte riktigt räckt till. Inledningen av denna återkomstsäsong har inte heller varit smärtfri men ett par förstärkningar från USA, varav den andra är att vänta till kommande omgångar, är kanske de krafttag som krävs för att lyckas hänga kvar och stabilisera damfotbollen i Katrineholm på division 1-nivå. Så här har de senaste säsongerna sett ut:

2014 spelade DFK Värmbol i division 2 Södra Svealand. 2015 spelade laget i division 2 Östra Svealand. 2016 återfanns man i division 1 Södra Svealand men man åkte ur och spelade i division 2 Östra Svealand under säsongen 2017. Nu när vi skriver 2018 är man åter i den division 1-serie som IFK Nyköpings damer degraderades ifrån efter en allt annat än lyckad fjolårssäsong.

Thomas Lennström DFK Värmbol — DFK Värmbols huvudtränare Thomas Lennström justerar detaljer i halvtidspausen då hans lag låg under med 0-2 mot Täby FK

När jag stövlade fram mot Backavallens konstgräsplan under den tidiga söndagseftermiddagen så hörde jag på avstånd hur Täby lyckades göra sitt andra mål i samband med en hörna i första halvlekens slutsekunder. Med andra ord ett tufft läge och en mental uppförsbacke för ett lag som på sina tre första matcher i division 1 lyckats ta en seger men också förlorat två. Dessutom är Täby FK ett rutinerat gäng på denna nivå med en tränare som var med redan på den tiden då IK Tuns Hanna Lundmark (då Johansson) återfanns i truppen.

Stefan le Moine Täby FK — Tränaren Stefan le Moine i Täby FK har ett flertal säsonger på sitt samvete som tränare på division 1-nivå

Visst försökte DFK Värmbol i andra halvlek. Längst fram har de skickliga talangen Ebba Sjögren som tillsammans med importen Jackie Altschuld oroade och hotade men inte tillräckligt för att försvarslinjen i Täby skulle kapitulera. Det blev en ganska fysisk match och huvuddomare Omad Abdulla hade en hel del avblåsningar att ombesörja. Även Thomas Lennström fick anledning att morra i slutet av matchen då han tyckte att hans egna spelare kanaliserade sin energi fel och drog på sig frisparkar på onödiga grunder.

Huvuddomaren Omid Abdulla fick blåsa en hel del i pipan under den andra halvleken

I 87:e matchminuten punkterade definitivt Täby FK matchen med sitt 0-3-mål. Och när matchuret tickat in på stopptiden så fick i alla fall DFK Värmbol sitt tröstmål då Jackie Altschuld fastställde slutresultatet till 1-3. Att det var Jackie som gjorde målet var inte helt ologiskt och hade inte hon gjort det var nog Ebba Sjögren närmast på tur att få bidra i målprotokollet.

Jackie Altschuld DFK Värmbol — DFK Värmbols Jackie Altschuld gjorde tröstmålet som innebar 1-3 mot Täby FK

Ebba Sjögren DFK Värmbol — Flicklandslagsspelaren Ebba Sjögren i DFK Värmbol är något alldeles extra ute på fotbollsplanen. Det sprakar och gnistrar när hon får tag på bollen.

Jag gjorde misstaget att rigga min kamera med mitt 300 mm-objektiv samt med telekonvertern x1,4 emellan. Inte helt knivskarpt och dessutom med söndagens värmedaller över plastgräset som försvårande optiskt fenomen. Hur som helst så lyckades jag skrapa ihop ett drygt 80-tal bilder till bildgalleriet under andra halvleken och de bilderna hittar du HÄR >>>

Jag önskar DFK Värmbols damer lycka till och jag hoppas på ett återseende innan säsongen är över!

Läs Mer

Rugbypremiär på Djulö IP för Katrineholm Griffins

8 maj, 2018 fotbollslasse Lämna en kommentar

För min del blev den passerade helgen inte alls som jag planerat eller önskat. Efter en sen flicklagsmatch i Nykvarn under lördagskvällen (torsk med stora siffror dessutom) gick bilskrället sönder på hemvägen och därmed var jag ur gängorna. Söndagens tänkta utflykt till Katrineholm för att äntligen se Katrineholm Griffins för första gången blev en vingklippt historia. På något sätt lyckades jag dock tillskansa mig hushållets andra bil och komma iväg så att jag kunde se andra halvleken av division 2-matchen mellan Katrineholm Griffins och gästande Karlstads Rugbyklubb på Djulö IP.

Katrineholm Griffins vs Karlstads Rugbyklubb — Rugby-action i finvädret på Djulö IP under söndagen

Att den relativt nybildade rugbyklubben i Katrineholm skulle lugga Karlstad på poäng var det nog ingen som realistiskt trott. Och så blev det inte heller. Förlustsiffrorna skrevs till 7-76. Klubben startade under våren 2016 och anmälde ett lag till seriespel för första gången inför säsongen 2017. Idel förluster i denna stenhårda, krävande men charmiga sport är inte det man ska hänga upp sig på. Klubben är i mina ögon en vinnare bara av att finnas till och beblanda sig med övriga medlemmar i rugbyfamiljen.

Tom Simpson Katrineholm Griffins — Tom Simpson är Katrineholm Griffins tränare, rugbykulturbärare och fyrbåk för rugbysporten i Katrineholm

Efter att vid några tillfällen skapat på den svenska rugbyns yttersta färglager är jag begeistrad över sportens karisma. Har t.o.m. funnit mig själv i TV-soffan för att titta på internationell rugby. Dock är mitt närmande till sporten väldigt försiktigt och söndagens match var så vitt jag minns allra första gången jag såg 15-mannarugby live. Det har blivit en och annan 7-mannamatch nere i Norrköping (på Bollspelaren eller Himmelstalundsfältet). Det må vara att division 2 är landets lägsta serienivå och att endast 3 (!) lag återfinns i den Mellersta serien. Det är hur som helst rugby, obarmhärtig men full av sportmanship.

Djulö IP Katrineholm — Djulö IP utanför Katrineholms stadskärna var under söndagen inbäddad i solsken och den skiraste grönskan från de nyutsprungna lövträden

För 10-talet år sedan var jag på Djulö IP och tittade på en träningsmatch i fotboll på Djulö IP. Det är en gräsplan som ligger förträffligt vackert och där Katrineholm Griffins bör trivas alldeles utmärkt. Backavallen är en otrolig anläggning men allt behöver ju inte finnas vid detta sportcentrum. Att det rests rugbymålställningar på Djulös gräsyta är ett spännande statement som ger fotfäste och grogrund för en sport som väldigt gärna får hitta en mycket större publik.

För mig som bor närmare Nyköping än Katrineholm finns ett gryende hopp om att rugbyn ska etablera sig även i mina trakter. (Inte för att det är särskilt långt för mig att åka till Katrineholm, Linköping eller Södertälje om jag vill se ännu mer rugby). Nyköpings Rugby steg mot något större finns att följa på Facebook och Instagram och det görs försök med regelbundna träningar för att hitta fler aktiva som vill ta del av utmaningen.

Rugbysmärta — Inom rugbyn är man beredd att ge en och annan smäll men också att ta emot det som ges. En inte helt smärtfri upplevelse men utifrån mitt perspektiv så bygger det en hel del karaktär hos utövarna.

Att komma mitt i en match för att bevaka är obra. Jag kände under den stund vid rugbyplanen i söndags att jag inte riktigt kom varken matchen eller spelarna särskilt nära i mina bilder. Nu tyckte jag ändå att det var värt att åka dit och det lockar att göra fler besök. Jag lyfter på hatten inför gästande Karlstads Rugbyklubb som visade upp ett brett och djupt kunnande. Förhoppningsvis kommer det röd-gul-svarta laget från Katrineholm att nå dit så småningom också. Att alla spelare trivdes i solskenet när det äntligen var seriepremiär var det inte någon tvekan om.

Karlstads Rugbyklubb under halvtidspausen i seriematchen mot Katrineholm Griffins på Djulö IP den 6/5 2018

Nästa hemmamatch för Katrineholm Griffins är den 10/6 klockan 13.00 då Linköpings RK kommer på besök. I väntan på den matchen får du hålla tillgodo med bilderna i mitt förhållandevis lilla bildgalleri från söndagens match som du hittar HÄR >>>

Tack för den här gången och stort lycka till i det fortsatta seriespelet!

Läs Mer