Brag-inlägget

Ja, nu ska jag brag-a lite. Jag har dock lärt mig att det inte är så ödmjukt, så känsliga läsare kan väl sluta läsa nu då… Cause I’m worth it..the braggin’!

När jag gick estet, eller pluggade musik i Sthlm hade jag  ALDRIG trott att jag skulle läsa utvecklingspsykologi och anatomi. Om någon spågumma skulle ha berättat det för mig då hade jag skrattat henne upp i fejjan. Jag?

Men flera sång och röstjobb senare, kombinerat med flera år inom förskola/skola, växte intresset för logopedi sig starkare och jag kom in. Wohoo! Bland grymma (OCH de flesta unga och fräscha:) studenter som verkade mer studievana än jag. En del direkt från gymnasiet med studieflit utan dess like, andra med fler kurser och program i bagaget. Jag hade inga problem i gymnasiet, men det var ju…gymnasiet och inte ett UNIVERSITET. Det lät så…vuxet. Nu är jag själv vuxen (tydligen) och hade inte pluggat på typ 15 år. Hur skulle det bli detta läsår?

Men jag klarade det! Hurra! Varenda tenta och inlämningsuppgift, skrytskriker jag på bloggen. Första läsåret av fyra är godkänt och jag är 1/4 logoped! Hurra igen! Och därför när jag vaknade denna morgon tog jag inte tåget till Stockholm för plugga, utan bilen till Kolmården. Ensam med min yngsta. Tog det i hans lilla upptäckartakt och samlade stenar, kastade flis och fascinerades av både ekorrar och delfiner i lugna lagunen. Han och jag. På en liten roadtrip. För nu är det sommarloooov!

Ps. Jag berätter inget om min oro inför framtiden, hur nästa läsår ska klaffa med två föräldrar in action med jobb/skola, samtliga kids i skolverksamhet och hur sjutton kunskaperna ska sitta kvar från förra läsåret. Det orosinlägget kommer i augusti, haha! Tills dess: JAG KLARADE DET! Ds.

Läs Mer

Vi är fler än de är många

Man kan tycka att nazisterna är många. Eller rasisterna som smyger runt på sociala medier. Och ibland är det kanske jag, eller du, som råkar tänka fel, får reflektera och tänka om.

Men det är FLER som står för det goda, det sanna, det rätta. Det syntes ju tydligt på sergels torg i april månad. Och jag fick vara vittne till detta idag.

En längtande 4-åring ville åka tåg. En mamma hade en 45minutersföreläsning, med ett för laborationsgruppen intressant tema, vilket gjorde att jag slog två flugor i en smäll. Två tågresor för sonen och min föreläsning blev av. Hurra, tyckte båda! LYCKLIG son som stirrade ut genom fönstret HELA resan. Vi pratade och hittade djur och traktor och träd och berg. Grädden på moset blev förstås att få åka tunnelbana också. Han skötte sig (nu skryter jag) exemplariskt och sa inte ett knyst under föreläsningen. Hurra, tyckte mamma! (och förhoppningsvis föreläsaren, eftersom mitt barn var 1 av 3 kids i klassrummet den dagen, haha!)

Väl på hemvägen händer det jag ville komma till. I tunnelbanan som är full av folk. Min son och jag hamnar bredvid två gamla damer. Framför mig sitter 4 tjejer i min ålder. En tiggarkvinna har ståplats bland en del andra vid tunnelbanedörrarna. Vid en av de kommande stationerna puttas hon ut av en gammal dam som (ja, jag skriver ut det denna gången för paradoxens skull) bryter på typ ryska/slaviska… Hon säger om och om igen att hon inte är välkommen här och blandar in turister på något sätt i sitt resonemang. Som om att Sverige är till för turister men inte tiggare eller något. Jag hängde inte med. Fokuserade på att min son inte skulle förlora sig i allt som hände, men det var så mycket folk och många som pratade så han verkade inte märka det. Men då, när den stackars kvinnan puttats ut med elaka ord och dörrarna gått igen börjar det stora.

EN människa puttar ut henne. Men FLERA människor i vagnen engagerar sig nu i det hela och förmanar damen som betett sig så omänskligt. En kvinna går igång och frågar ” tycker du att du är mer VÄRD än henne eller vad då?”. Det blir lite hetsk diskussion och jag fortsätter att fokusera på min son och se till att han inte far illa av detta, men han är fullt upptagen med att åka tunnelbana som tur är. Damerna intill mig tycker så synd om kvinnan som puttats ut ur tåget och säger till varandra att ”hon gjorde ju ingenting, hon bara stod där”. De fyra tjejerna framför oss börjar också prata om tiggeri och annat. En kvinna bakom mig pratar också om det hela i en försiktig men försvarande ton. Väl framme vid t-centralen sitter jag ytterst och behöver gå före den gamla damen ut innan hon kan komma fram men hon är väldigt angelägen om att komma ut. Jag förstår sen varför. När jag och sonen tar klivet ut på perrongen hör jag den gamla damen ”förmana elaka tanten” innan även hon kliver av: ”Hon hade inte gjort någonting!”

Jag blir så varm. I rulltrappan upp från tunnelbanans perrong, som dagligen fylls av tusen och åter tusen resenärer med olika synsätt på världen och värden, känner jag ”vi är FLER”. Vi är FLER som tycker att alla människor är lika mycket värda än de vars händer puttar ut andra från tunnelbanan. Vi är FLER som står för öppenhet än de som säger ”du hör inte hemma här!” (Ja, det hörde jag faktiskt någon skrika på T-centralen även förra veckan: go back to where you came from!)

Jag hoppas innerligt att ”elaka tanten” fick sig en tankeställare efter att både ung och gammal förmanade idag. Att hon kanske omvärderar och ger plats för nya tankar. (Min egen tankeställare så här på kvällen efter denna händelse är: varför var det bara kvinnor som reagerade?)

Läs Mer

Den vita lögnen (gjorde lite extra ont…)

I torsdags morse kom min fyraårige lille godbit upp i sängen på morgonen och myste med sina mjuka ben slingrande kring mina (loooove!). Han gosar och frågar längtande:
– Mamma när kommer du vara mammaledig?

Aj. Aaaj! Fråga inte en sån fråga…jag kommer ju aldrig mer vara det…(okejrå lite dar på sommaren med det räknas som sommarlov och inte mammaledighet..)

– Jag är ledig idag, säger jag och utelämnar ordet mamma. För jag VAR ledig från skolan.

– Är du mammaledig idag? frågar han oskuldsfullt vidare och trycker sanningen om min framtid lite djupare i mammahjärtat. Aaaaj!

– Jag är ledig från skolan både idag och imorgon. Jag börjar inte förrän på måndag igen, svarar jag för jag kan inte. Kan inte säga orden. ”Jag kommer aldrig mer vara mammaledig”. Så jag drar en vit lögn om ledigheten för att bekräfta att jag visst kommer vara hemma, men suddar ut ordet mammaledig för…det är ju inte det jag är. Jag har bara inga föreläsningar idag…

Min man bara njöt av tanken att få en vår med barnen. Jag sa till honom ikväll att våren är den allra bästa tiden att vara föräldraledig på. Man njuter så sjukt mycket av solen, ljuden, doften av smältsnöblött gräs, gula (fula) tussilagos och rensopade gator. Och lekparkslek som med tiden inbjuder en att sitta och sola på en filt.

Nej, min lilla söta goa älskling. Det blir inte mer mammaledighet men jag ska göra mitt yttersta för att få ta del av din barndom och uppleva den tillsammans med dig trots studier och framtida jobbdagar. I promise!

Läs Mer

Smart, Andrea!

Idag hade jag tänkt vara smart. Utnyttja tågtid och förutom lite pluggande göra följande:

– lägga in låtar på min jul-spellista inför mina sångjobb som hägrar under härliga juletiden (reklaaam: NYMOS julshow hela nästa veckoslut, blir grymt bra!, juldagen på Mariagården och trettondagen i Tystberga församling. Råkar du jobba inom rättsväsendet kanske jag syns på en kickoff också:)

– sms’a en kursare som under gårdagen varit frånvarande på föreläsning och kolla läget med henne

– kolla internsidan för utbildningen och kolla upp plats för morgondagens föreläsning

– kolla samma sida för att få koll på kommande litteratur som jag nog bör införskaffa snart

– kolla in slided från föreläsningar då det hägrar tentor

– lyssna in mig på jullåtarna jag skulle lagt in i mobilen

Smart, Andrea. Utnyttja tågtiden!

Efter skoldagens slut skulle jag ta emot samtal från min dotter som för andra gången i sitt lilla liv skulle åka buss själv. Dessutom skulle en man ringa och möta upp mig på stan för en stämapparatsleverans. Vid parkeringen innan allt detta hänt funkar inte parkeringsautomaten och jag måste felanmäla för att inte riskera p-bot. På stan skulle jag och min dotter handla lite och till det behövde jag föra över pengar från ett konto till mitt kontokort.

ALLT jag radat upp här idag kräver en liten manick. Kan ni ana vilken. Jo, såklart. TELEFONEN! Och den glömde jag såklart på morgonen. SMART, Andrea, smart!!

Nästan allt jag tänkt göra kunde jag ju skjuta på, men jag kunde inte nå min dotter eller mannen jag skulle möta upp. Med kompisens telefon fick jag iaf tag i mannen och lyckades få hem dottern, där jag sedan hämtade upp henne för att asap möta upp den man som suttit i en timme i bilen och undrat varför jag inte svarat på hans samtal och meddelande. Åh, varför glömde jag den just idag! Smart Andrea!

ps. jag slapp bot, som tur var 🙂 ds.

 

Läs Mer

Studentmamma 😱

Alltså ni märker ju på antalet inlägg hur ofta jag har (eller tar) tid att berätta om familjestuderarlivet här! Haha!

Jag kopplar bort familjen när jag sätter mig på tåget och kopplar bort skolan så fort jag kommer hem. Det ger mig studiepanik på söndagskvällarna. Och väl hemma från en heldag på skolan och skolböcker på tåget, är ett gosigt bebislår, en hand eller en hel barnkropp det enda jag vill ha i mina händer. Inte en bok.

Jag tänker varje dag på skolan: såååå kul att lära sig, lär mig mer!! Stundtals har jag dock känt paniken över att UNIVERSITETsstudier. Det är riktigt svårt, en mycket högre nivå än gymnasiet för 15 (!) år sen. Märk väl att jag senaste åren varit mammaledig i 9 år med något års jobb däremellan. Hjärnan är trög men kunskapstörstig.

Vi har tenta nästa torsdag, livets första tenta, och även om jag vet att omtentor inte är ovanliga så vill jag inte komma efter. ”Du om NÅN kommer klara det!” peppar kompisarna här på hemmaplan. Vad ger jag sken att vara egentligen, undrar jag? En superstudent med koll på allt? Nej, jag undrar verkligen hur jag ska klara både hemuppgift och tenta just nu. Att tänka själv är jag inte så bra på, God help me, men jag älskar att sitta på föreläsningar. 

Så någonting slinker väl in. Kunskapen måste liksom bli MIN och inte bara bli tomma ord. That’s the big challenge for this mama!

Har en heldag imorn då jag ska studera själv på Campus i Nyköping. Så börjar brandlarmet gå där, så vet ni att set bara är mina hjärnceller som ryker lite av allt fokus 😜

Läs Mer

Det nya livet börjar – i sjukhuskläder!

Det trodde jag inte. Att jag redan fjärde dagen på min 4-åriga utbildning skulle se ut så här:


Efter introdag, upprop och kollo med äldrekursare på vackra Solvik var det dags för en första auskultation (studiebesök typ). För dagen fick jag och några kursare träffa en TS MTF och en TS FTM. Och utan snajdiga förkortningar betyder det transsexuella som behöver träffa logoped för hjälp med röstträning för att hitta sin nya röst om man har svårt att identifiera sig med den man nu har. Vi fick också möjlighet att se hur det går till i en inspelningsstudio där man kollar omfång mm. En givande dag!

På måndag börjar första riktiga kursen och det ska bli sååå intressant att lyssna och ta in! En massa böcker måste vi köpa för terminen så jag hoppas på lite begagnat haha 🙂

Imorn studerar jag hemifrån vilket ger mig möjlighet att ordna 40-årsfrulle till min man (ett par dar sent pga kollot) och plugga i Nyköping. Har tränat på skolans gym idag och hoppas jag gör det till en vana. My body needs it. Min hjärna med kan jag tro 🙂

Hej från tåget!

Läs Mer

Ta farväl av mammalivet :..(

På min Facebooksida får jag ofta meddelandet ”du har minnen att se tillbaka på idag”. Jag klickar alltid, nyfiken på vad jag gjorde samma dag förr om åren. Under 2016 har jag fått många tillbakablickar på min tid som mamma. En liten son i vinterkläder i en snödriva, och jag undrar om det är son nr2 eller son nr4. En dotter som går hand i hand med en av sina lillebröder. Ja ni vet. Såna där ljuvliga stunder som liksom…aldrig kommer tillbaka. Förutom på Facebooks minnesnotiser. Och! I mitt hjärta.

Jag har minnen från vår första lägenhet i Stockholm. När min dotter lärde sig krypa och teckna ordet lampa. Eller när hon föll handlöst över ett räcke och ned i trappan. Änglavakt. Jag kommer ihåg bussfärder in till centrum varje torsdag och mammaluncherna vi hade tid till då. Jag levde ett annorlunda mammaliv då, jämfört med det senaste året. Ett barn och mycket fritid att bara vara social med andra mammor. Lovely!

Jag minns hur den andra förlossningen gick så mycket lättare än den första och den hemska andra natten på BB där jag delade (!) rum med en annan mamma. Min man fick inte vara där. Why oh why landstinget? Mitt andra barn lärde mig att vi alla är olika. Och att jag, som mamma, måste lära mig att ödmjuka mig inför detta faktum.

Vi flyttade från Sthlm till Nyköping, hem till föräldrar och syskon. Skönt med närhet. Och efter ett år med halvtidsjobb (perfekta livet för mig btw mycket tid hemma men ändå i arbetslivet) och ett år med heltidsjobb kom vårt tredje barn och jag njöt igen. Av mammaledigheten. Jag kände mig rik när vi vände på örena för att få det att gå ihop så att vi kunde vara föräldralediga länge. Jag njöt av öppna förskolor och mellanmål hemma. Emellanåt suckade jag, gnällde jag, tjatade jag och skämdes över mina felval när jag brusat upp alldeles för mycket. Såklart. Vem är felfri?

Plötsligt och oväntat började vi prata om ett till barn och en höstdag kom vårt fjärde barn. Han fyller två om en månad och ska få hänga med sin pappa ett år medan jag…ja..Jag tar steget in i något efterlängtat men ännu okänt. Fyra års pendlande till Stockholm och logopedstudier. Det ska bli otroligt roligt, utmanade och lite skrämmande att inte veta vad som väntar.

Jag börjar inte förrän om en och en halv vecka och har därför bett min man att få hämta och lämna i så stor utsträckning det går fram tills dess. Vill krama ur det sista ur det här livet som liksom aldrig kommer att komma tillbaka igen. Jag fånar mig och är plötsligt extra pedagogisk och låter ettåringen vara med vid matlagningen ”Kan du hämta en LÖK ur KYLSKÅPET?”. Jag bakar med de två yngsta och tänker: ”kanske hinner jag rita lite också?” som en kompensation för alla omålade teckningar under det sista året. Fånigt. Jag vet ju att vi haft det bra ändå. Utan 25 pärlplattor och vackra akvareller. Jag har läst bok efter bok efter bok, kramat och pussat, sagt ljuva ord i öronen om kvällarna, haft lugna sköna dagar hemma, eller hitta-påiga dagar med kompisar, syrran, i affären eller på öppna förskolan. Jag har varvat extrajobb med mammaliv och det har varit en perfekt mix.

I skrivande stund kommer min 3-åring med tröjan över huvudet som en nunna och vill ta fram pennorna. Barnradion på Sveriges Radio rullar i bakgrunden och en snuvig liten försöker sova däruppe. Går sådär. ”Mamma, ett P!” säger 3-åringen och börjar ljuda P-O-L-I-S och skriver POLI och visar stolt! Jag smälter. Vad är det för ljuvliga barn jag nu ska lämna. Hur kommer det vara de veckorna när jag verkligen är borta hela dagarna och bara får se dem en stund på kvällen? Jag lämnar dem ju inte i dåliga händer, men jag lämnar mitt mamma-hemma-liv och vet att efter studierna är det ju arbete som gäller.

En nioåring med liksom kroppen i barndomen och huvudet på väg framåt.
En sjuåring med lös framtand. Förstaklassare imorrn och omtyckt av sina kamrater.
En treårig teaterapa med spännande funderingar och kiss i kallingarna.
Och min lilla älskade godisbit (ja ni hör ju…sista barnet är alltid minst och lite extra svår att göra stor) som har så goa kinder att smaka på, fötter som trampar på min mjuka mammamage när jag ligger bredvid honom vid nattningen. Rymmer varje dag och pillar på allt. Nyfikenheten (och envisheten) når inga gränser.

Jag blev mamma 2007 och den tiden är inte slut. Jag kommer alltid vara mamma till dessa 4 liv. Och jag har nåden att få vara lite som en mamma till två till. Men kapitlet Föräldraledig tar nu slut i och med mina studier. Det gör lite ont. Men det är okej. Än så länge. Jag hoppas få hitta min roll som den heltidspluggande  pendlarmamman. Det blir ett nytt kapitel i mitt liv…

tack för allt, mammalivet.
tack för alla dar.
tack för mina barn.
tack för att jag får bo i ett land där man KAN vara föräldraledig.
tack, min man, för alla dar.
tack för allt jag lärt mig.
tack för allt mina barn lärt mig.
tack för varje sekund vi fått ha ihop.
hejdå, mammalivet.

Läs Mer

Slutprov, stenar, FEST och kor… Vad har de gemensamt?

De är recept på en underbar helg!!

Kristus som steg upp till himlen varifrån han lovat komma åter resulterade i en av årets bäst placerade helger. Maj. Denna underbara månad. Förutom min födelsedag så bjuder den på blomsterexplosion, skir grönska när den är som bäst och för året också en efterlängtad värme! Hallé!

Fredagen innebar träning och slutprov – HURRA jag fick B på hela kursen. Det är inte bäst men bättr än jag förväntat mig med tanke på det 15 år långa studieuppehållet! Provade också 20 par glasögon! Kommer ta ett tag att välja!


Blev bjuden av min son på Kung Fu Panda 3 och kvällen spenderades med min storasystra mi i bastun med dresscode ”all natural”. Spännande. 🙂


På lördagen hämtade vi en massssssa stenar som tjänar kring våra altaner som barriär mot nedfallande föremål. Det ligger en hel del därunder som aldrig mer får se dagens ljus. Men fint blev det!


Sen bar det av mot Örstigsnäs för en otroligt trevlig och härligt lång festkväll! Tänk att få fira livet, hörni! Fantastiskt! Bara 7 år kvar 🙂 Hihi!


Idag var vi på traditionsenligt kosläpp på Ökna och jag blir varje år lika överväldigad av alla som jobbar för att ro detta i hamn! Massor med parkeringsvärdar och djurvärdar och skoskyddsutdelare och…ja väldigt många som hjälper till! Wow! Så söta kalvar och andra fina djur både inne och ute!


Nu börjar livet om efter en lång paus känns det som. Heltid mammaledig fram till augusti om allt vill sig väl. (Men sen är det min mans tur att få vara hemma igen. Ett helt år! Grejt! Med den här godingen )

Läs Mer

God läsning och misslyckad nattning 

Idag har jag studerat från sängen. Inte riktigt klä-på-mig-och-gå-till-skolan-kry och massor med instuderingsfilmer och ett större kapitel att läsa. Det har gått bra. Snart är kursen slut! Känns konstigt.

Jag har haft både ett och två barn vid min sida idag. Bläddrandes böcker eller stundtals störande med konstiga lägga-sig-frågor. Men eftersom jag läste och gick i skola (fast 3-åringen inte höll med om att ett sovrum nånsin kan vara en skola) så fick treåringen en fem minuter lång lässkola han med. Sen brister koncentrationen 😉 men han är jätteduktig! Klarar även fyra bokstäver om viljan och ljudörat finns 🙂


20.42 har jag dock en gråtande flicka i en säng för hon har fått vänta på en ettåring som fortfarande inte sover (suck!) och därför fortsatt med loom-pysslet som misslyckades efter dagar och timmar av arbete! Så synd om henne 🙁

Dessutom har 7-åringen lackat ur på sin ettåriga rumskompis och lillebror och sitter i protest i soffan utanför.

Det går bra nu. 

(Lyckligtvis somnade faktiskt alla tio minuter efter detta…äntligen!!!! Passade på att skriva medan jag satt vi ettåringens sängkant till ljudet av nappsnuttande)

Läs Mer

Mitt liv på fem minuter

Jag skulle vilja skriva om att vi kysstes för 15 år sedan och blev ett par, att barnen legat magsjuka, ge er recept på en jättegod nordafrikansk lammgryta med saffransris, att jag fått energi av solen och bakat bröd, knäckekex och müsli.

Ingen skulle tro mig om jag sa att mina gurkor börjat växa.

Jag skulle vilja dela med mig av söta hemma-med-barnen-bilder och imponerande ord om 2-ornas rymdshow.

Min skola och träning har kanske gått några obemärkt förbi men ja, jag befinner mig faktiskt inte hemma hela veckorna längre.

Men vissa stunder, till exempel en vecka när man både pluggar, är hemma och tar hand om sjuka barn och låter en sjuk man vila ett par dar, så kommer skrivandet i andra hand.

Det blev jag påmind om nör jag hittade en massa inspelade sångsnuttar i mobilen. Jag vill göra mer än jag hinner.

Så de här fem minuterna klämde jag in lite av min vecka. 

Ok okej, en sötbild tar jag mig tid att ladda upp. Kram på er alla

  

Läs Mer