Inlåst barn på toa?!

Nu var det nära! Puh! Fast ändå inte, kom jag på två sekunder senare (när jag redan hunnit ryta så att utanförpasserande säkert trodde ett och annat…) Dumt utbrott som varade i lika många sekunder som ord och som just då kändes ”livsavgörande”.

I vår husvagn som vi hyrt finns tryckknappar som öppnar och låser alla dörrar/luckor. Så också toadörren. Lilleman hade stängt in sig på toa med upplåst knapp och treåringen fick bus i blicken och var en hårsmån från att låsa in honom utifrån men jag hinner panikslagen skrika hans namn och ”NEEJ!!”. Treåringen börjar storgråta av min plötsliga reaktion. Jag hinner också på en sekund tänka  ”han kommer gråta, aldrig komma ut, vi får bryta upp dörren”, medan jag sliter upp dörren och samtidigt inser…

…hur DUM och KORKAD jag är! Man kan ju bara trycka på knappen igen utifrån så öppnas dörren. Ju! Men just då. Med den där busblicken och vetskapen om att lillbrorsan blir inlåst så glömmer jag det logiska och får min treåring både överrumplad, rädd och ledsen. Smart, Andrea, smart!

Jag vet inte om det till saken hör att jag en gång av misstag lagt bilnyckeln i knät på min dotter (då två år) medan jag (utan fickor) behövde båda händerna fria för att knäppa henne i bilstolen, hon råkar trycka på ”rätt” knapp, jag stänger dörren och hon och lillebror blir inlåsta vilket resulterar i en sönderslagen bilruta. Kanske. 

Men idag var reflexen ”rädda lilleman” större än logiska resonemang. Som tur var var den först skrämda treåringen snabb i vändningarna och glad efter nån minut. Men lesson learned; även fast det är enklare att ha dörrar öppna så kommer toadörren vara låst utifrån för att slippa ologiska mammabeskyddarutrop (nytt ord i SAOL 2016 btw:)

Hälsningar husvagnsmamman

Läs Mer

Slutprov, stenar, FEST och kor… Vad har de gemensamt?

De är recept på en underbar helg!!

Kristus som steg upp till himlen varifrån han lovat komma åter resulterade i en av årets bäst placerade helger. Maj. Denna underbara månad. Förutom min födelsedag så bjuder den på blomsterexplosion, skir grönska när den är som bäst och för året också en efterlängtad värme! Hallé!

Fredagen innebar träning och slutprov – HURRA jag fick B på hela kursen. Det är inte bäst men bättr än jag förväntat mig med tanke på det 15 år långa studieuppehållet! Provade också 20 par glasögon! Kommer ta ett tag att välja!


Blev bjuden av min son på Kung Fu Panda 3 och kvällen spenderades med min storasystra mi i bastun med dresscode ”all natural”. Spännande. 🙂


På lördagen hämtade vi en massssssa stenar som tjänar kring våra altaner som barriär mot nedfallande föremål. Det ligger en hel del därunder som aldrig mer får se dagens ljus. Men fint blev det!


Sen bar det av mot Örstigsnäs för en otroligt trevlig och härligt lång festkväll! Tänk att få fira livet, hörni! Fantastiskt! Bara 7 år kvar 🙂 Hihi!


Idag var vi på traditionsenligt kosläpp på Ökna och jag blir varje år lika överväldigad av alla som jobbar för att ro detta i hamn! Massor med parkeringsvärdar och djurvärdar och skoskyddsutdelare och…ja väldigt många som hjälper till! Wow! Så söta kalvar och andra fina djur både inne och ute!


Nu börjar livet om efter en lång paus känns det som. Heltid mammaledig fram till augusti om allt vill sig väl. (Men sen är det min mans tur att få vara hemma igen. Ett helt år! Grejt! Med den här godingen )

Läs Mer

God läsning och misslyckad nattning 

Idag har jag studerat från sängen. Inte riktigt klä-på-mig-och-gå-till-skolan-kry och massor med instuderingsfilmer och ett större kapitel att läsa. Det har gått bra. Snart är kursen slut! Känns konstigt.

Jag har haft både ett och två barn vid min sida idag. Bläddrandes böcker eller stundtals störande med konstiga lägga-sig-frågor. Men eftersom jag läste och gick i skola (fast 3-åringen inte höll med om att ett sovrum nånsin kan vara en skola) så fick treåringen en fem minuter lång lässkola han med. Sen brister koncentrationen 😉 men han är jätteduktig! Klarar även fyra bokstäver om viljan och ljudörat finns 🙂


20.42 har jag dock en gråtande flicka i en säng för hon har fått vänta på en ettåring som fortfarande inte sover (suck!) och därför fortsatt med loom-pysslet som misslyckades efter dagar och timmar av arbete! Så synd om henne 🙁

Dessutom har 7-åringen lackat ur på sin ettåriga rumskompis och lillebror och sitter i protest i soffan utanför.

Det går bra nu. 

(Lyckligtvis somnade faktiskt alla tio minuter efter detta…äntligen!!!! Passade på att skriva medan jag satt vi ettåringens sängkant till ljudet av nappsnuttande)

Läs Mer

Hemma hos – bästa gästhemmet!

Jag har bott hos Johan och Niklas i natt. Så skulle man kunna säga. Och det är ju inte riktigt sant, för jag och mina två underbara tjejkompisar bodde i en egen snyggt shabby chic-inredd stuga med mysfaktor 100. 
Men lite sant ändå, för de underbara ägarna bor själva ett stenkast bort och bjuder in oss till deras vackra bullerbyvärld på ett avslappnat hjärtligt och välkomnande sätt.
Här är min utsikt från rummet: Hästar!!!


Och utsikten genom (!) utbyggnaden där rummen finns är så vacker!


Vill man ha en mysig miljö, ett fantastiskt värdpar, god frukost med ekotänk och slående omgivning är det Sund Nergården man ska bo på. Vill man bada finns en stor uppvärmd badtunna och brygga och restaurangen erbjuder både mat och dryck för den som också vill äta en god middag.

Jag blev så lycklig igår när jag parkerade bilen. Så rätt, så fint, så himla bra! Missa inte denna pärla! Sund Nergården


Lite gos med dessa filurer också 🙂



Och dessa systrar är for life!



Här bodde vi. Har jag superlativat färdigt? Är ni övertygade? Sista då; i sommar finns det konserter här! Så mysigt!! Komsi!

Läs Mer

Baksidan av livet, böner och ljusglimtar

Jag skrev sist om en bit av verkligheten.

De senaste dagarna har det varit mest hemska delar av olika verkligheter som visat sitt mörka ansikte. Jag har stundtals inte kunnat fokusera. Har varit i en bubbla där mina tankar varit någon helt annanstans är med just det jag håller på med.

Hur kan livet vara så vackert och orättvist på samma gång? Det är så jobbigt att det är så. I veckan drabbades en kompis av ett besked som medför stort lidande, sorg, frågor och få svar. Med barn och familj som handfallet ser på. Det gör så ont att veta. Den här veckan har bönen varit pulsen i mitt liv. För det går inte annars. Jag måste ha hjärtat pulserande ”uppåt” hela tiden, med ord och tankar som når någon annan än mig själv. Det är för stort, för svårt annars.

Idag nådde ett nytt hemskt besked oss och många jag känner. Ett barn kommer för evigt sakna sin mamma. För alltid kommer det vara ett tomrum i hjärtat i barnets liv efter någon viktig som nu är borta för alltid. Jag gråter när jag skriver. Livets baksida är så tuff och mörk.

Hur orkar en människa gå igenom dessa saker. Det här är två händelser på en vecka och jag är inte ens en av dem som måste genomgå detta. Det måste vara oerhört svårt för dem och mina tankar är ständigt där.

Vi får aldrig glömma att finnas till för varandra i sådana här situationer. Systerskap och broderskap är mer är blodsband. Vi är människor, till för varandra som jag skrev förra gången. Och det är en av livets vackra sidor. Ljusglimtar när andra saker säger motsatsen.

Nu ska jag packa ihop min dator och bege mig till en vacker liten stuga tillsammans med två ”systrar”. Sådana som jag vet skulle finnas för mig om jag skulle drabbas av något liknande. Och jag för dem. Nu vill jag gråta igen. Vi ska bara vara. Dricka te och prata. Jag kommer sakna min familj lite extra, för den här veckan har familjen känts så viktig.

Ja, livet är verkligen komplext. Kom ihåg, oavsett vad som händer: Du är inte ensam.

Kram Andrea

Läs Mer

Brorsor

Tre liksom. Tre stycken. Pojkar. Mina.
Sjukt jobbigt ibland. Som idag, när treåringen hittat sexåringens hemska mask han hittat på loppis. ”Buuu!” Därtill en hammare i handen. Undrar vem han fått det ifrån… Fem minuter senare har ettåringen masken på sig. OCH hammaren i handen. ”Ooo!”
Eller när tre pojkar ska sova men istället leker kus i sitt stora sovrum.
Suck.
Men! Det är ju bara ibland jag tänker så.
Andra dar är det så här:
     

Kojmys
  

 Lång stund i stillsam legolek.
  

 Buskram
Ja visst är de härliga de där. Ljuvliga. Goa.
Tre liksom. Tre stycken. Pojkar. Mina. ❤️

Läs Mer

Nu SKA vi ha trevligt

Dagens uppdrag för familjen Wallenberg var en liten, enkel, men trevlig utflykt till biblioteket. Det skulle lånas böcker om julen. På biblioteket är de ju så duktiga på att ha en julhylla framme så det är lätt att hitta något för både stora och små barn.

Kring frukostbordet blev alla glada och såg fram emot det hela. Vid skolhämtningen var det däremot sura miner och irritation över mammas nej till kompislek eller kompismedtagning till ”familjeaktiviteten”. Surheten fortsatte hemma med tjafs och gnäll bland storsyskonen. Ideliiiiigen är de på varandra just nu. Jag står knappt ut. Hur orkar de själva? Hur jobbig måste inte jag ha varit i den åldern? Aaaah!

”Allt jag vill är att åka till bibblan med hela familjen och här är det bara massa sura miner. Vi ska ju ha TREVLIGT nu för det är ju snart JUUUUUL!”, hade jag lust att skrika ut. Det gjorde jag inte. Däremot sa jag att jag hade god lust att gå från huset en stund för att jag inte orkade med tjafset härinne. Mindre smart val av mening, I know, (även om det fanns ett mått av sanning i den..) men ingen är perfekt. I hallen medgav den ena att det var lite onödigt att bli sådär sur i skolan. Jag höll med om att kompislek äääär så kul, och att jag förstod att man kan se fram emot sådant. Sedan såg alla fram emot det igen och vi var alla så där reklamglada i bilen. Stomatoool! Hem kom vi med ett lass med böcker och ett par julsagor på CD.

Ja, man kan verkligen inte tvinga fram gemytlighet eller julkänsla jämt. Särskilt inte när det är jag själv som förälder, som via uppdragen bestämmer roliga saker (som kanske inte passar för dagen). Jag hade tänkt åka imorgon men då är maken bortrest så jag bytte till idag. Men kanske skulle jag inte skrivit ett biblioteksuppdrag överhuvudtaget. Eller kanske jag inte borde knåpat ihop en kalender i år?

Eller kanske jag bara ska ta kväll och tänka att; imorgon är en annan dag och då! Då ska vi minsann….ha trevligt! 😉

Läs Mer

Uppdragsfail

Igår visade jag min man onsdagens uppdrag; bädda någon annans säng. Jag tänkte att en av dem kommer vääääldigt gärna vilja bädda en av tonåringarna säng. 

Idag. Jag inser att det blir svårt med uppdraget eftersom det proklameras vid frukosten då de flestas sängar redan är bäddade. Hur tänkte jag då? Jag hemligviskar uppdraget till 6-åringen som går ner till syrrans rum för att vara snäll och bädda. Uppskattas INTE. Syrran kommer senare upp med dryg ton: Var dagens uppdrag idag att bädda sängen?!! Ja, jag tänkte ni kunde göra något snällt för någon annan… Ber treåringen hjälpa mig med täcket i vår säng för att symboliskt få en liten att också hjälpa till. Han tittar på sängen, drar upp axlarna till öronen och suckar; näej, jag ojkaj inte.

Syrran går ner och rättar till vad sexåringen försökt åstadkomma vilket leder till krokodiltårar för att ”hon tycker jag gör dåligt!”.

Jag glider in i köket och letar fram alla extrauppdrag och smusslar ner ett nytt uppdrag i dagens lucka som barnen får läsa vid frukosten: Idag ska vi göra egna julkort tillsammans.

Förra året försvann ”idag ska vi städa planeten på skräp i naturen”. Till nästa år kommer ”bädda någon annans säng” inte finnas med. Learning by doing.

Läs Mer

Fågelmatsbak

Dagens tillsammans-uppdrag var GE DJUREN MAT! 

Få som har Facebook har nog missat den söta strumpsnögubben man fyller med ris och pyssel man kan göra med pepparkaksformar.

I de sistnämnda kan du smälta karameller som smälter ut i vackra (och goda), platta julgransdekorationer. Du kan också smälta pärlplattor i dem och få mer pynt, men ät dem icke!

I dessa formar kan du också hälla ned en blandning av smält cocosfett och fågelfrön. Ställ ut för att stelna, gör hål och häng upp!Lesson learned idag är dock att man med fördel kan placera nåt lättborttaget föremål (kanske inoljade/inplastade sugrör?) som hålgörare alltmedan formen stelnar. Sen kan man bara ta bort pinnen/sugröret och trä igenom ett snöre. För har man förnamn pepparkaksformsfigurer spricker formen lätt om man sticker ner något för att göra hål i efterhand.

Men lätt, kul och fint blev det ändå! Bara ett barn var för litet för detta pyssel.

   

 
  
  

   
  

Läs Mer

Pussel-vardag

Idag har dagen varit ett pusslande i dubbel bemärkelse. På grund av gårdagens bussträning (som blev en ensamtripp fram och tillbaka till skolan pga att schemat plötsligt och till samtligas förvåning ändrats) hade jag förlängt tid på förskolan. Detta hade jag tänkt ”betala tillbaka” genom kortare dag idag, samtidigt som jag skulle sångjobba mitt på dagen OCH ha drop-in på fritids och hämta en son på fritids, helst så tidigt som möjligt eftersom även han fick övertid igår pga bussträningen. Den sistnämnda fick helt enkelt gå till drop-in-fikat själv eftersom jag inte hade möjlighet att hämta alla samma tid på tre olika platser. Men det är ju nära från hans fritids till storasyrrans, så det gick ju bra.

Sången med den UNDERBARA kören Glädjen gick jättebra och det var otroligt många marknadsstånd som trängdes i gångarna på äldreboendet Myntan. Helt fantastiskt! Jobbet slutade lite tidigare än jag trott och jag passade därför på att ta en långhämtning på förskolan eftersom jag annars ofta har någon som väntar hemma eller som ska hämtas på skolan. Sååå mysigt att sitta ner på golvet och ”vara”, om än för en liten stund.

Drop-in-fikat på fritids var också lyckat. Ett otroligt bra fritids – världens bästa om jag får säga det själv. Jag har själv arbetat på flera fritids under åren både i Nyköping och i Stockholm, men just den här avdelningen har något speciellt. Värdegrunden är tydligt ”indränkt” i vardagen här. I styrda lekar samlas man efteråt för att se vad man lärde sig. Ögonkontakt är A och O och hjälpsamhet praktiseras dagligen. Barnen lär sig att ta ansvar och fick idag i uppdrag att gå runt med oss föräldrar och visa olika hörnor/pyssel/platser som presenterar verksamheten. Oj, jag stannade upp här märkte jag. Men de är värda sin lovprisning på fritids 🙂

Och ja, pussel var det ja. Väl hemma, mätta efter middagen och inte alltför trötta var det dags att utföra dagens uppdrag i uppdragskalendern; Idag ska vi pussla tillsammans!

Tonåringarna hade aldrig i hela sitt liv sett ett pussel och för dem var det lite väl mastigt att få ett 30/40-bitarspussel som sitt allra första men med hjälp så blev även de klara med sina. Det var en helt otrolig känsla att sitta med 6 barn kring bordet och höra asgarv över tokiga mobilbilder, uppmuntrande ord över pusslandet och allmänt småprat. Jag tänkte ”wow, vi får skratta ihop”. Kanske en banal känsla. Men skrattet är så viktigt. Särskilt om man kanske under en tid i sitt liv inte skrattat så mycket. Det läker.

Varje stund av skratt kan ju faktiskt vara en liten, liten pusselbit till att hela sig själv.

  

Läs Mer