Oviss framtid?

Hjälp! Jag har tittat på tre avsnitt av Gympaläraren de senaste veckorna och blir sjukt provocerad varje gång. Inte av Kalle, även om jag inser att hans lilla men ändå stora och viktiga insats bara hjälpt för stunden även om hans mål säkert var nåt annat. Det är tydligt att han brinner för sin sak men ibland krockar det lite med skolans värld (vilket ju är bra ofta. Att skaka om och bete sig annorlunda..) Men nu svamlar jag. Tillbaka till det där som provocerade mig.

Alla teenagers. De som är hälften så gamla som jag.

De som hoppar ur fönstret på en lektion, beter sig sjukt respektlöst mot vuxna och som kommer till lektionerna oförberedda. Det kändes som en generell inställning hos högstadiebarnen att de liksom kan prata bort saker inför de vuxna, köra sitt eget race och strunta i vad läraren sa. Jag får nästan ont i magen.

Och samtidigt känns det som att detta blir ett pensionärsinlägg med orden ”det var bättre förr”. Det var det inte. Men det känns som om det då var en klick som betedde sig så och nu är det liksom en generell inställning kring hur man agerar (eller inte agerar) som liksom gör att klimatet på skolan verkar annorlunda.

Ska mina barn bete sig så mot de vuxna? undrar jag i min kanske obefogade rädsla. Är det ett sånt här samtalsklimat det ska vara? Att läraren är värd noll och man får säga och göra hur man vill på en lärares lektion?

”Jag har ingen lust, jag orkar inte, jag vill inte” har aldrig funnits i min hjärna så länge jag studerat. Eller jo, kanske jag orkar inte just nu, men klart som sjutton att jag ändå gör det. För man gör de uppgifter man får, precis som man gör de uppgifter man är ålagd i sitt arbete. Jag låter sjukt gnällig. Sorry. Och förlåt alla teenagers därute, jag har gissningsvis missbedömt de flesta av er. Men de här tre avsnitten har liksom mest visat på den dåliga attityd som finns bland elever gentemot sin skoltid och sina lärare.

Klyschor som ”det är inte lätt men det är rätt”, eller ”du investerar i din framtid” står sig svaga i ett sådant här präktigt sammanhang men HALLÅ?! Var är känslan av stolthet över sin skola, över att man får utbildning, över att man lär sig saker? Var är respekten för lärarna?

Jag har inga facit för framtiden. Kanske min egen dotter kommer svamla bort lektioner eller min egen son säga att ”jag skiter i det där”. Jag önskar jag kunde säga ”nej så kommer det verkligen inte bli”. Men det kan jag inte. Det gör mig lite orolig inför hur jag kommer vara som tonårsförälder. Om jag kommer trycka in viktiga principer över vett och etikett så att de iallafall har en grund innan tonåren börjar eller om jag kommer hönsa efter dem och se till att de ”beter sig rätt”. Vad nu rätt är. Min stora önskan är ju att alla mina barn ska komma i tid till lektionerna, göra sina läxor, få godkänt på proven om de har förutsättningar för att få det, lyssna på läraren, inte skolka, käfta emot eller strunta i att göra sitt eget bästa utan att jämföra sig med andras bästa. Puh! Värsta kravlistan ju.

Väldigt spretande inlägg. Vad blev det av det här? Mamman med oro inför framtiden?? Jag vet int’. Nu ska jag väcka den som har längst kvar till tonåren. <3

Läs Mer

Pyjamaskänsla på skolan

Jag började morgonen med att gå upp 6.30 medan resten sov. Bra.
Jag fortsatte morgonen med att duka familjens frukostbord, packa inför dagen och bege mig till friskis. Bra.
Därefter tränade jag på gymmet. Bra.
Och slutligen duschade jag för att sedan ta på mig kläderna….NEEEJ! Jag hade inte med mig alla kläder!

I fredags glömde jag rena strumpor vilket ju inte är för äckligt men inte jättenajs. Jag svettas inte mycket men en timme på gym är ändå en timme i en gympasko. Men det går. Faktiskt.

Men att glömma BH känns inte 70-talsfantastiskt utan mer DUMT! Jag hade till min fördel linne och en stooor oversizetröja från HM på mig så ingen annan än jag vet vad som saknades. Men det känns lite som att sitta i pyjamas på skolan utan kompletta plagg inunder liksom.

Så nu drar denna glömska mamma hem och rättar till det hela!

Läs Mer

Påskens baksida för pluggarmamman

Eftersom jag studerar måndagar och fredagar och däremellan har barnen till 100 % är det svårt att extraplugga de andra dagarna. På kvällen går det bra, vilket jag utnyttjat vid behov, men kvällen är ofta fylld av rädda-huset-sysslor eller plugg med tonåringarna. Därför är jag tokeffektiv mina dagar och arbetar väldigt fokuserar på Campus, för hemma det går icke.
Men med en långfredag och en annandag påsk bakom mig har jag kommit rejält efter. Igår var det laborationer på schemat och en efterföljande rapport som var ganska omfattande (iallafall om man vill ha bra betyg;) men jag avbröts ideligen av barnen här hemma så det slutade med att jag var klar (men ändå inte) sent igår kväll.

Idag skulle min man jobba ett par timmar och åka sedan på seneftermiddagen med ett av barnen på ett möte. Men jag fick möjlighet att sitta 4 timmar idag iallafall och nu är jag ikapp med nästan allt men behöver nog ett par tre timmar till innan jag är i fas på fredag när det är dags för skola igen.

Stressklumpen jag hade i magen är inte alls lika stor längre. Skönt. Men jag hoppas kunna sitta lite på torsdag också för att riktigt känna mig i fas.

Påsken har varit underbar! Men nu är det skönt att vardagen rullar.

Läs Mer

Skolstart och *gulp* gymstart

Tack för alla fina ord på fejjan efter gårdagens inlägg. Det känns lite konstigt att svänga över till ett högst vardagligt inlägg men det är ju så livet ser ut. Ena dan fest, andra dan vardag. Ena dag minnesvärda livsomvälvande händelser, andra dan trivialiteter.

Jag var en…katt bland hermeliner (?) på gymmet idag. Första gången på ett gym sedan 2010 tror jag. Hur funkar det, vad gör man, hur ska det vara. Uppvärmning? Jaha. Och ska den här dras framför eller bakom huvudet liksom? Men jag GJORDE det!

Och skolstart har det också varit! Watson, Darwin och gener och labrapporter och.. Vad roligt att vara igång igen! Även om det här med distans är helt nytt. Men NTI-skolan har gjort ett gediget jobb. Hemsidan är jättebra och det är både enkelt och går fort att återkoppla med en lärare.

Riktigt rolig start på veckan! Och extra kul att komma hem till barn som springer i famnen på en sådär som de gjort när pappa kommit hem 🙂

Läs Mer

Pussel-vardag

Idag har dagen varit ett pusslande i dubbel bemärkelse. På grund av gårdagens bussträning (som blev en ensamtripp fram och tillbaka till skolan pga att schemat plötsligt och till samtligas förvåning ändrats) hade jag förlängt tid på förskolan. Detta hade jag tänkt ”betala tillbaka” genom kortare dag idag, samtidigt som jag skulle sångjobba mitt på dagen OCH ha drop-in på fritids och hämta en son på fritids, helst så tidigt som möjligt eftersom även han fick övertid igår pga bussträningen. Den sistnämnda fick helt enkelt gå till drop-in-fikat själv eftersom jag inte hade möjlighet att hämta alla samma tid på tre olika platser. Men det är ju nära från hans fritids till storasyrrans, så det gick ju bra.

Sången med den UNDERBARA kören Glädjen gick jättebra och det var otroligt många marknadsstånd som trängdes i gångarna på äldreboendet Myntan. Helt fantastiskt! Jobbet slutade lite tidigare än jag trott och jag passade därför på att ta en långhämtning på förskolan eftersom jag annars ofta har någon som väntar hemma eller som ska hämtas på skolan. Sååå mysigt att sitta ner på golvet och ”vara”, om än för en liten stund.

Drop-in-fikat på fritids var också lyckat. Ett otroligt bra fritids – världens bästa om jag får säga det själv. Jag har själv arbetat på flera fritids under åren både i Nyköping och i Stockholm, men just den här avdelningen har något speciellt. Värdegrunden är tydligt ”indränkt” i vardagen här. I styrda lekar samlas man efteråt för att se vad man lärde sig. Ögonkontakt är A och O och hjälpsamhet praktiseras dagligen. Barnen lär sig att ta ansvar och fick idag i uppdrag att gå runt med oss föräldrar och visa olika hörnor/pyssel/platser som presenterar verksamheten. Oj, jag stannade upp här märkte jag. Men de är värda sin lovprisning på fritids 🙂

Och ja, pussel var det ja. Väl hemma, mätta efter middagen och inte alltför trötta var det dags att utföra dagens uppdrag i uppdragskalendern; Idag ska vi pussla tillsammans!

Tonåringarna hade aldrig i hela sitt liv sett ett pussel och för dem var det lite väl mastigt att få ett 30/40-bitarspussel som sitt allra första men med hjälp så blev även de klara med sina. Det var en helt otrolig känsla att sitta med 6 barn kring bordet och höra asgarv över tokiga mobilbilder, uppmuntrande ord över pusslandet och allmänt småprat. Jag tänkte ”wow, vi får skratta ihop”. Kanske en banal känsla. Men skrattet är så viktigt. Särskilt om man kanske under en tid i sitt liv inte skrattat så mycket. Det läker.

Varje stund av skratt kan ju faktiskt vara en liten, liten pusselbit till att hela sig själv.

  

Läs Mer

Skolstart!

Ja, mitt i terminen, efter lång väntan blev det äntligen dags igår för vår tjej att börja skolan. Roligt! Jag blev imponerad av hur lärarna roddar i allt och alla och framför allt av de nysvenskar som varit här en tid, lärt sig språket och liksom blivit ambassadörer för skolan när de lotsar elever på deras hemspråk. Tänk vilka resurser!

Jag lämnade av henne och sa hejdå vid klassrummet och tänkte under dagen: hoppas hon har det bra.

Det är klart att hon har det bra! Men jag är van att ha henne hemma här varje dag så det kändes lite tomt utan henne. Men jag ska inte vara hönsig. Stor tjej, hon reder sig själv.

Ser verkligen fram emot att höra språkutvecklingen från nu och till sommaren. I takt med att språket sitter tror jag också att personligheten hos alla som kommer till Sverige får blomma ut mer och mer.

Det blir en spännande tid! Vi busstränar dessa dagar och ju mer hon klarar saker själv desto mer tror jag att hon växer. Idag blev det premiär att prova att åka hem alldeles själv! Heja!

Läs Mer

Skola och bio

Idag har sexåringen börjat förskoleklass, åttaåringen årskurs två och på måndag skolas den snart 3-årige sonen in. Hjälp! Tiden rusar!

Fin dag och båda var nöjda med sin första dag! Jag har varit på bio med mamma och pappa och sett Kvinnan i guld. Medelåldern sjönk avsevärt när jag klev in i salongen, haha! Mina förväntningar var låga men jag ändrade snabbt åsikt när filmen drog igång.

En ung kvinna som flyr andra världskriget, startar om i USA, men måste möta sitt förflutna på ålderns höst när det kommer fram uppgifter om föräldrahemmets målningar som nazisterna stulit. Gripande och bra. Se!

Ciao ❤️

Läs Mer

21 pizzor senare

RAAAAP! Nu är jag mätt! Haha närå. 21 pizzor har jag inte tryckt i mig. Men det var lite kul att åka och betala mer än 1500 spänn för 21 pizzor idag när jag och en klassmamma klampade in på pizzerian här på Arnö.

Det är skolstart i veckan och efter en lång sommar utan att klassen setts på länge var det roligt att få sitta på filtar allihop och slippa packa picknickkorgar, och bara äta slices. Dessförinnan hade en brännbollsmatch spelats där barnen gick hem som glada segrare! Själv missade jag att visa mina enorma kunskaper i brännboll (not!) då en liten behövde äta och pizzorna skulle hämtas. Men alla barn var hungriga iallafall efter matchen så de hade nog spelat slut på energi under matchen.

Så underbart med den här sensommaren. Att kunna sitta ute, hinna småprata med en och annan och njuta utan att frysa – det är härligt. Nu känns det lite extra kul att låta klassen få träffas igen efter en rolig terminskickoff. Hurra för brännbollsbarnen! Grattis till vinsten – nästa år vinner föräldrarna!

Läs Mer

Var blir det galet? Mobbing…

Ögnade igenom en artikel häromdagen om mobbing på SVTs nyhetssida. Det handlade om mobbing, ett aktuellt ämne nu i skolstartstider, och den dystra prognosen var att det inte hänt så mycket alls på 20 år.

Det innebär att jag, sedan jag var 12 år och började 7:an, har levt i ett samhälle som tagit fram hetare mobiltelefonsorter på löpande band, som lärt oss att sopsortera bättre, tända lampor som förbrukar mindre energi, tagit fram fler bränslealternativ till bilar och som talat om tusen metoder för att bli snygg, smal och sexig men som av någon underlig anledning inte lyckats vända trenden vad gäller mobbing.

Var gör vi fel? Hur blev det så här?

Är det helt enkelt så att en viss procent av oss är förutbestämda att vara mobbare? Troligen inte.
Skulle svaret vara de ökade klyftorna i samhället borde det inte gå jämnt ut eftersom antalet mobbade då torde bli högre. Nej. Det är något annat. Men vad?

Det finns något i oss människor som gör att vi, när vi hamnar i grupp, hittar roller som därefter formar gruppen till vad den blir. Det kan vara en väl fungerande grupp eller en dysfunktionell sådan. Men rollerna skapas utifrån vilka som är i gruppen, och vilka roller som är ”upptagna”. Det finns alla möjliga studier om röda, gröna, gula och blå sorters människor som kompletterar varandra och tillför en grupp olika saker. Finns en av varje färg bör gruppen vara i balans. Är det obalans i klasserna? Inte tror jag att skolorna generellt blundar för problemen. Handfallna, ja, men blundar? Nej, det kan jag inte tro. Tas det upp seriösa samtal med rektor från oroade föräldrar vet jag att skolväsendet vill hjälpa!

Friendsni vet, den här organisationen som är nr 1 på att stödja skolor och föreningar i detta ämne ligger inte på latsidan direkt. Ändå… samma nivå i 20 år.

Jag kommer ingenvart med detta inlägg. Men det gör mig ledsen, förbryllad och lite orolig att läsa detnna ”nyhet”, som ju egentligen är gammal skåpmat.

Den klyschiga sanningen är att allt börjar med mig (dig). JAG (du), är den enda som kan göra något åt mig själv och min del i det hela. Hur jag snackar, hur jag hanterar relationer, hur jag talar om andra inför andra, hur jag löser konflikter och hur jag berättar för mina barn om dessa saker. Gyllene regeln har aldrig varit mer aktuell…

Läs Mer

Framtid och nutid

Idag har vi varit en sväng till Kolmården igen och tillsammans med måndagens tur till Stenviksbadet infinner sig känslan ”åh, det är…bara så SKÖNT att inte ha ett jobb utanför hemmet just nu”. Och ”frys tiden! sommaren är äntligen här och jag har möjlighet att ta vara på den!”.

Till slut tar förändradagarna slut och därför måste framtiden planeras. Jag var på Campus nere på torget i tisdags för att få lite info om kurser 2016. Går i studerarplaner och måste isåfall plugga Naturkunskap 2 för att få söka.

Ett par samtal till högskolan samt lite mer planering med min man och alla pusselbitar vi kan förbereda inför framtiden är lagda. Sedan är det dags att försöka leva i nuet igen.

Här är en bild från dagens Kålisbesök. Den mest plaskglade gick loss. Bra med en pöl en varm dag. Särskilt när mamma har om ombyte 🙂

  
 

Läs Mer