Muskler och konserter

Wow! Vilket samarbete, vilket teamwork, vilken hjälpsamhet och vad FORT det gick! Min pappa kom på kort varsel förbi med tre män och hjälpte oss att tömma garaget och bära upp alla grejer till vindsloftet. Det tog typ 15-20 minuter tror jag och VIPS var det klart! Helt otroligt! Tack för muskler! Snart får ni bilder på projekt vindsloft!

Resten av dan blir lite rep inför kvällens konsert i Spelviks Kyrka kl 19.00 (smygreklam!). Repor det även nästa vecka inför sjuttonde juli-konserten i Katarinakyrkan (smygreklam igen!). Sen är det dop i augusti och en musikandakt också (reklaaaam!). ÄLSKAR att sjunga! 

Och vet ni, på tal om röst… Jag bara går och väntar på besked om jag kommit in eller inte på Logopedprogrammet. Spännande! Nästan lika spännande som de nio straffarna igår 😉 

Ciao!

Läs Mer

Make music not war

Alltså. Musik… Vad vore livet utan musik. Här kommer ett barnsligt inlägg som inte räddar världen men som i fantasin skulle kunna göra det. Eller kanske inte. Men ändå.

Nyss hemkommen från en toppenkonsert med NYMOS och filharmonikerna slår det mig att de lyckas att få gammal som ung, svart som vit, högutbildad som nolla, singel som gift, mamma som barn, gråhårig som hombrefärgad, vänsterpartist som sverigedemokrat att gemensamt stå och sjunga, röra på sig och applådera.

Hur svårt kan det vara alla knäppgökar i världen som krigar? MUSIK! Hör ni det?

En ton. En ton till. En till och flera till. Om alla lät samtidigt, tillsammans, på en gång, skulle det kunna låta hejkon bejkon, men när varje ton får vara precis den den är och ta ton vid väl valda tillfällen och låta andra ta ton och plats vid andra tillfällen och inte konkurrera om platsen utan se vinsten i att höras tillsammans, blir det en underbar harmoni.

I en orkester får både träblås, bleckblås och stränginstrument plats samtidigt som en trumma. Hur går det ihop? Blir det inte krig? Nej. För alla är precis där de ska vara och låter andra vara precis där de ska vara.

Hur svårt kan det vara alla knäppgökar i världen som krigar? MUSIK!

Gå på konserten imorn, knäppgökar, så kanske ni blir omvända från krigargubbar till fredsmän.

(Och ni andra som redan inser att fred är bättre  än krig; gå på konserten ni med och njut av duktiga barn och solister och en fantastisk orkester.)

Barnsliga kvällskramar och peace från Andrea

Läs Mer

Fashion i Sverige

Idag har jag varit på ett av stans ålderdomshem för att sjunga in julen. Psalmer och jul och luciasånger blev det, för att maxa tillfället ordentligt. Det blir ju bara en gång om året för dem som inte kan ta sig iväg till en kyrka kring julhelgen. 

Jag hade kvar min lockiga frisyr från gårdagkvällens konsert men den ville sig inte vare sig utsläppt eller i tofs så jag drog ihop den till en knut på min högra sida och satte ett lååångt hänge på min vänstra. Tycker sånt är lite skoj. Kul att piffa till sig även för gamlingarna 🙂

Från åldringarna åkte jag direkt, med barnen, till förskolan där min treårige pepparkaka sjöng i årets sötaste luciatåg. När jag sedan kom hem och satt vid middagsbordet med supertrötta barn frågade vår ena tonåring om mitt val av utsmyckning för dagen (jag bar ju bara ett örhänge ni vet ).

”Is it fashion in Sweden?”

Ja, vad säger man? Hihi!

Läs Mer

Stolt mamma

Mycket finns att säga om den här långa dagen. Duktiga barn i både Katarinakyrkan och Filadelfiakyrkan. De sjunger ut, vågar höras. Fina sånger. Mycket folk. Bra julkonsert. Modiga solister.

Klockan är mycket men det är roligt med en liten luciahälsning så jag delar bara en glimt av dagen genom tre suddiga superzoomade bilder eftersom jag inte har en chans att fråga resterande kids om lov 🙂

Morgonen startade med SVTLucia, varm choklad och rostade hjätesmörgåsar med kokade ägg som jag skrivit 13 på. Dagen innehöll övning och som sagt, två konserter. Den slutade med en timmes tolksamtal och jag är så sjukt impad av dem som arbetar som tolkar! Wow, alltså!

Nu vet alla (stora) i familjen hur den kommande mastodontveckan ser ut och det blir en bra vecka det med. För det är ju juldagar!! Hurra för nedräkning!

 
Svartvita hälsningar från mig och mina söta, fina, underbara, duktiga kids

Läs Mer

Jag är b*js

Barn är härligt ärliga. Såsom häromveckan när min dotter skrattandes bakom min graciösa springande kropp utbrister: mammaa, vad dina skinkor dallrar!!

Eller som i dag, när jag klätt mig för ett sånguppdrag jag hade idag. Jag stod framför spegeln och tänkte ”godkänna” mig själv. Min Älsklingstreåring sitter i sängen. Jag frågar ”är mamma fin?” och svänger lite teatraliskt på mig.

Får ett kort svar: Nej. Får ett svar till: Du är bajs.

Tack för den, darling ???  

bajs?
Sen åkte jag i min icke-godkända utstyrsel till pensionärerna och sjöng! Så det så!

 

Läs Mer

Plus grand de tout, c’est l’amour

Om kärlek, Paris och människan.

14 gånger har vi stått här. I en ring. Hand i hand. Tittat på varandra, peppat varandra, tagit på varandra och känt enhet. Vi har fogats samman.

Vi är olika människor, med olika bakgrund och åsikter. Personligheterna är vitt skilda och vissa av oss passar bättre ihop än andra. Inget konstigt. Men ändå är det en grundsyn som gör att det här ändå är en plats för kärlek och medmänsklighet. Alla är lika viktiga. Från den som flätar flätor bakom scenen till den som får mest scentid. Däremellan finns biljettrivare, statister, musiker, sömmerskor, påklädare och producenter. Utan en av alla oss skulle det bli pannkaka av alltihop.

Jag tänker på Paris. Jag tänker mest på offren och dess anhöriga men också på de människor som verkar fått för lite av medmänsklighet i sitt liv. VAD gör människor till mördarmaskiner? Ja, inte är det kärlek. För kärleken är starkare än något annat. 

Sann och ren ger den liv in i alla vi möter. Oavsett om det är genom en puls som går genom våra händer i samlingen här på scenen i Nyköping eller genom en hjälpande hand till en chockad främling på en gata i Paris så är kärleken något förenande. Som gör oss människor till ett.

Här är en bild från logen:

  
Detta är kärleksväggen där fina ord varvas med skumtomtar och popcorn. Och kramar.

För vi måste älska godheten och kärleken mer än vi hatar ondskan och hatet. Det har jag skrivit förut men är värt att upprepas.

Min franska roll i musikalen deklarerar till sina närmaste ikväll att ”plus grand de tout, c’est l’amour”. Ja; Störst av allt är KÄRLEKEN”.

Läs Mer

Sjunga sig frisk?

Å vad sången ger! Ja, man ger ju av sig själv när man sjunger men det ger så mycket för en själv.

Ofta får man höra ”jag var så trött men när jag kom till kören så fylldes jag av sådan energi”. Eller ”om jag inte fick sjunga så vet jag inte vad jag skulle göra”.

Oavsett om vi har sången som yrke, hobby eller enbart som dusch-sällskap gör sången något med oss. En fem år gammal artikel om att sjunga sig frisk och man kan få sjunga i kör som friskvård på jobbet. Alltså på arbetstid. Men annan friskvård, typ träning, får man göra när som helst i veckan.

Jag arbetar just nu nära NYMOS-kören som bidrar enormt, ENORMT, till både trevlig stämning och lyft på scenen. Men det verkar som om man i Nyköpings Kommun inte tillåter att man drar av köravgiften som friskvårdspeng. Stämmer det? Låter ju otroligt knäppt. 

Jag har blivit tipsad om Christina Grape som skrivit om sångens hälsoeffekter. Läs här

Kom igen Nyköping! Inför kör som en del av friskvårdspengen. Det bidrar inte bara till positiva hälsoeffekter utan även gladare anställda och ett rikt kulturliv i kommunen!

Läs Mer

Duktig man

Det blir ju väldigt mycket ”hejdå mamma” just nu. Och ”hejdå älskling”. Och för mig som är med om massa roligt är det ju en sak, men min man får ju göra en massa ensamarbete därhemma. Och ingen som löser av.

Idag blev morgonen inte alls som planerat. Saker och ting hände och min man fick åter ta ansvaret över barnen. Och imorgon ska jag få krama en väldigt gammal men kär hand, kanske för sista gången, och jag lämnar återigen henne till min fina man.

Det är inte för inte som min franska karaktär i musikalen fått ett speciellt efternamn. Nämligen Martin [martäää]. Så ikväll städar Mdm Martin rikemannens hus medan min man jobbar i vårt lilla hus, som mer är rikt på barn 🙂

?

Läs Mer

Livet i en teaterbubbla

Jag älskar projekt. Man går in i nåt och sen är man klar. Man ger järnet, ger allt, njuter och kan sen släppa det.

Att befinna sig med fler än 50 personer på scenen varje dag i två veckor plus föreställningar ger en Så-mycket-bättre-känsla emellan oss. En familj som stöttar, peppar, gråter, kramas, lyfter, hjälper och ler.

Vi satt, 3-4 tjejer som varit med de tre senaste produktionerna, och mindes tillbaka på det vi gjort. Och det är så härligt att dela loge med en massa. Man kommer närmare varann och delar liksom…allt. Underbart!

Idag är det andra barngruppen som har sin premiär – vilket lyfter oss som tycker att vi ”minsann redan gjort detta i onsdags”. Så nu är vi redo att äntra scenen. Nu kör vi!!

  

Läs Mer