Summan av kardemumman och en längtan för nästa år

Igår kom min son med en fundering som resulterade i en alldeles för sen kväll med våra två äldsta men som samtidigt gav oss djup i vår relation till våra egna barn.
Mamma, kan du sitta med mig när jag äter min kvällsmacka? När var du riktigt rädd nångång? Berätta du så berättar jag.

Jag satte mig hos honom och sedan anslöt sig både storasyster och make och sonen inbjöd alla att berätta om rädslor, lycka, ledsamheter och sånt vi stött på i livet. Eller när man blir arg på sig själv. Eller att man faktiskt kan bli arg på såna man inte ens känner som handlar i orättvisans egotrippade förödmjukande namn. 

Roligast tyckte barnen det var när jag och min man berättade om sånt som hänt när vi var små. 

Imorse låg vi i sängen och funderade. Hur blev det? 2016. Våra barn, våra bonusbarn, vår relation, skola/jobb/föräldraledighet. Vi såg ljusglimtarna, våra dejter på tu man hand, utmaningen med skolan för de allra äldsta och hur bra hösten ändå fungerat som helhet. Men vi insåg att 2017 kommer att bli speciellt eftersom båda kommer vara sysselsatta med studier och jobb till hösten. Den minste kommer skolas in utan lyxen att vara hemma ett par dar i veckan som de andra tre varit. Hur kommer han orka? Kommer vi klara våra nya roller och hur kommer de kommande 3 åren med en studerande mamma bli?

Jag sa att jag märker nu att jag ser fram emot att slippa småbarnsårens blöjbyten, trots och dagliga vägledning i alla moment även om jag nästan dagligen ser på de minsta och vill stanna tiden. Jag längtar nämligen just efter sådana här gyllene stunder som gårdagkvällen. Familjen kring bordet, delar livet, trivs i varandras sällskap och fördjupar relationen.

Ja, det kändes faktiskt som om vi kom varandra närmre igår. Och jag hoppas att 2017 får bjuda på fler sådana tillfällen. Det får jag träna på. Att inte rusa runt i huset med alla ”måsten” utan stanna upp och ta mig tid för dem, för oss. Jag hoppas också få en sådan relation att det finns en naturlig längtan att umgås med varandra utan att man liksom ska ”ta dem” från sina kompisar eller ”slita dem från skärmarna”.

Jag vill passa på att önska dig som läser ett 2017 med frid, glädje, gemenskap och kärlek.

Kram från Andrea

Läs Mer

Visa ord från 9-åringen

Följande sms-konversation utspelade sig häromsistens med min dotter, 9 år.

-Jag önskar mig i julklapp att barnen är snälla mot varandra.💝
-Det kommer aldrig att gå 😢
-Då rymmer jag hemifrån
-Utan familj och vänner är jag kingen utan (k) 👑
-Okejrå jag stannar väl hemma då. men hoppas fortfarande på snällkarameller istället för smällkarameller.😘
-HAHA😏

Det var ju bara på skoj att jag skulle rymma, men jag tyckte att dotterns finurliga (och kanske snodda?) mening var klockren. Utan familj och vänner är man kingen utan k, dvs ingen.

Jag och min man är på en liten tripp till Helsingfors. Och fastän det är skönt att komma iväg bara vi två UTAN barn, så hamnar jag ändå en stund med mobilen i handen när jag lägger mig i sängen och tittar på sötnos-bilder på barnen som jag älskar. Som jag är så tacksam för. Men som just nu har så svårt med syskonkärleken, mer ofta än ibland. (Därav min julklappsönskan:)

Men hon har rätt. Trots allt så är vi ju en familj. Vi är hos och med varandra och finns till för varandra. Det här året kommer aktivitetsjulkalendern fram igen och även om vi förr om åren riktat in oss endel på att se och hjälpa andra så kommer jag nog att formulera fler ”tillsammans-uppdrag” för att kitta familjen litegrann.

Och för att vara ärlig så är det kanske jag som mest märker skillnaden. Från att vara hemmamamma till att vara borta ibland 10 timmar om dagen…ja det är en stor omställning. De har det så BRA med pappa hemma och får mycket pappatid med honom. Men jag hoppas att de minicanvastavlor jag nu köpt för en av kalenderdagarna blir lika roliga som att göra julgodis ihop eller klistra och frankera julkort ihop. 

Älskar förberedelse inför julen-tiden. Imorn kommer granen stå klädd när vi går till sängs. Välkommen advent!

Läs Mer

4 år av ljuvlighet (sant?)

Klockan är 22 och jag sitter alldeles för sent uppe. Kanske är det så att jag försöker värka fram ett inlägg, jag som inte skriver så mycket. Tiden räcker inte till. Det är för fullt just nu och vissa saker får stryka på foten då. Som kompisdejter och blogginlägg till exempel. Familjen. Det är vardagen med dem jag missar när jag pendlar och mer ”besöker” hemmet. Ja, det känns så ibland. Och när jag kommer hem släpper jag allt och vill läsa böcker, har mer tålamod med barnens gnäll än vad jag hade när de var runt mig 24/7. Vill hinna säga hej till lite och stor och vet att en del av dem får mer av mig än andra. Att det är lite obalans ibland. Fyra egna och två till. Det är en ynnest, en nåd att få ha det så. Men för oss som precis för alla föräldrar oavsett antal barn så är det jobb.

Idag har vi firat en av de där fyra egna. Vår 4-åring. Jag är så tacksam för alla dar vi fått ihop och för allt han berikat oss med. Jag sade det till honom idag. Och när jag bestämde mig för att sätta mig ned och skriva ner nåt så infinner sig bara en sån där ljuv känsla. Fyra år… nästan som att hjärtat ler inombords ni vet. Och ändå…så är verkligheten annorlunda. Ingen har 4 år med ett litet barn utan friktion. Med barn är det förutom den där ljuva känslan också andra känslor som kommer på köpet, vare sig man vill eller inte. Du kommer inte ifrån dem; frustration, maktlöshet, otillräcklighet, irritation, ilska. Det tjatas, uppfostras, förmanas och suckas över di små.

Som tur är infinner sig inte det dygnet runt, men från bebis till 4 år är det ju så mycket närvarande tid med dem eftersom de behöver hjälp med så mycket. Med min stora tjej tillexempel är det förutom tid, också en möjlighet att vara nära varandra till sinnet. Dela saker, fundera och stötta. Men visst är det ett jobb, föräldrarollen.

Och ändå, så glömmer man alla de där sakerna när man sätter sig ner och liksom bara tänker; fyra år. Wow. Vad fort tiden har gått. Jag har inte jobbat på nästan fyra år. Vad hände med den tiden? Den flög förbi! Han har gått från en klämgod bebbe till en kramgo’ förskolegrabb, med finurliga sångtexter och spännande visk-i-öronen. Just nu lite mörkrädd, och i en period där nya ”coola” ljud ska provas. (suck! haha!). Känslorna är större åt alla håll nu än förut. Men i stort förnöjd och sugen på livet. Nyfiken, frågvis och med små söta klokheter som rinner ur munnen på honom ibland.

Mitt goda lilla hjärta. Det är SANT att livet med ett barn, för mig som för alla, innebär mer än ljuvligheter. Men just nu så känner jag bara att hjärtat är fullt av den där ljuvligheten, när jag tänker tillbaka på allt du gett oss sen du kom. Det är också SANT. Jag låter det vara så. Det känns bra. Hurra för lilla J!

img_1210 lillaj

Nu.                                                                        Och då. Några timmar gammal. (hjärtat brister..<3)

Läs Mer

Vad är man med om egentligen?

Vi studerar utvecklingspsykologi nu. Fram tills nu har mina 33 år har mitt liv handlat om så mycket. Jag har anpassat mig till en värld utanför mammas mage, lärt mig fundamentala saker inom motorik och språkutveckling, lekt, gråtit, fått kompisar, lärt mig läsa/skriva/räkna, haft kul, upptäckt, gått i skolan, sjungit, överlevt tonåren;) tagit körkort, gjort bort mig, blivit kär, hittat en man, gift mig, fått 4 barn och hunnit arbeta på fler olika jobb. Låter mastigt! Från hjälplös till att stå på egna ben. 

Och ändå har jag bara levt 1/3 av min farmors liv! En tredjedel! Massor kvar med andra ord 🙂

Vad händer nu, under min andra tredjedel? Förutom att jag kommer examineras och förhoppningsvis hitta ett jobb, så handlar väl denna del av livet mycket om mina barn och att se dem växa upp, men också om det ”nya livet” som par igen, när alla barn om dryga 15 år flyttat ut.

Men sen då? Min älskade lilla farmor, med den mjukaste hud jag någonsin känt, har ju levt även den ”sista” tredjedelen. Så sjukt länge! Vad gör man då? Vad upplever man då? Barnen är stora, själv är man stor sen länge. Spännande många år väntar kan jag tänka. Och självklart blir det vad man gör det till. Resa med jämnåriga väninnor, segla, spela mah-jong eller canasta med tjatiga barnbarn eller sjunga Bred dina vida vingar för dem. Min far, och således son till min farmor, börjar sin sista tredjedel med resor på egen hand. Just nu en 3 veckors seglats med en 40 meter lång båt. Och jag börjar min andra tredjedel av livet med studier. 

Ingen vet hur många en människas dagar blir. Men 34 333 stycken är inte fy skam. ”Åh kära söta!” som hon skulle sagt om jag berättade hur många dagar det blivit. Det gjorde jag inte. Men vi kramades och hon firades. Hurra för min mjuka, gamla, rara farmor!

Läs Mer

Den förlorade sonen 2016

Antingen kan man stå som en längtande far och skåda ut över landskapet och hoppas se sin son komma efter en lång tid (som den 2000 år gamla i liknelsen ur Bibeln) eller så kan man engagera tonåringar och även råka på en hjälpsam bekant ifrån Nyköping i jakt på den förlorade sonen utanför Tekniska Museet. 

Eftersom det var vatten på ena sidan museet och väg på andra sidan och dessutom ganska stora områden omkring, var prio ett att kolla alla farliga ställen. Som tur var var han inne i museet och tittade på gamla glasögon. Puh!

Vi hade också en spännande morgon när jag ett kvarter från tåget kom på att jag glömt påminna tonåringarna om ID-kort – snabb vända hem för mannen md bil men han hann!!! Puh igen!

Men!

Så grymt med SJ – barn gratis. Och SL på helgen – barn gratis. Och Tekniska Museet en varm julidag – få besökare. Då kan man ta att pannkakorna för barnen kostade 25 kr styck 🙂

Tekniska Museet är för övrigt grymt kul för alla åldrar och trots att vi var där i fem timmar hade vi kunnat vara där ett par timmar till. Vi hann inte allt.

Efter en varm bussresa, en varm tågresa och en kortkort varm bilresa hem var det skönt att få svalka sig med ett sent kvällsbad i goda vänners lag. Vi fick med en övernattningskompis som nu är nattad med dottern alldeles för sent.

Bra lördag – check!

Denna tavla har jag ritat med ögonen! Kul!

Läs Mer

Sockertystnad

Fem timmar i bil (inkl kisspaus och matpaus) är långt. I eftermiddags lämnade vi fleratusenmanna-lägret som gett oss en massa goda minnen och framför allt en vecka fylld av KÄRLEK och VÄRME som liksom genomsyrat alltihop. (OCH jag har åkt vattenskoter TJOHOOO!) 

Snart är vi hemma. Det började bli livat i bilen; antingen tjafs eller överdriven flamslek och eftersom vi lovat godis i Norpan blev det passande.

Efter att godisbarnen och vuxna fått sig en mugg nappar blev det knäpptyst i bilen. Tänk vad lite socker, färgämnen och gelatin kan göra. Fantastiskt. 🙂 

Somliga som själva har syskon känner nog dock igen detta:

millimeter-rättvisan! (Fast undertecknad tyckte att den som är äldst skulle få lite mer än treåringen så i hemlighet lades olika många nappar i olika muggar – schhh!)

I skrivande stund har napparna hunnit ta slut och vi hoppas på frid och fred i denna bil. Sen välkomnar jag min säng med nybäddade lakan. Aaah!

Läs Mer

Kottar bland kottarna

Jag är dålig på att räkna men vi är fler än tusen personer här iallafall. Volontärer, barn, vuxna, kockar, ledare och försäljare.

Befinner mig på en campingvecka med en massa kristna människor, mest barnfamiljer, och det både regnar tallkottar och vatten här. Det är en gemytlig stämning i hela lägerområdet och barnen har så kul! Idag har vi köpt kulor, böcker och lite nya cd-skivor i bokshopen. Kulorna invigdes direkt i ”kulbacken” där barnen bygger egna speciella banor med kulor i ”potten”.

Min sjuåring sprang ett lopp med en kompis idag och vi andra hejade på.

Det är väldigt mycket pass-opp på lilleman men när vi är i lektältet hinner man att hänga med lite i vad som sägs på vuxennivå för där kommer han ingenvart 🙂 tur att det finns såna här kontaktarmband med vårt husvagnsnr och mobil på! Än så länge har det inte behövts men det är bra att det sitter på armen utifallatt.

Jättebra musik och framför allt sjukt bra ljud! Det gör att man njuter av musiken ännu mer.

Nu har barnen somnat – det går fort när man är utomhus hela dagarna – och jag ska krypa ned under täcket jag med. Först ska jag bara trängas inne på toa för att tvätta mig eftersom vårt vatten slutade fungera precis och toan är ungefär två fot stor. Natti 🙂

Läs Mer

Andrea, busschauffören med guldtänderna

Barn är ju så där spontant ärliga och härliga. I min gröna ungdom frågade några fritidsbarn om jag var gravid. Flera gånger. Tack liksom.

För er som känner mig är ju min skelning bekant vilken också ställt till med problem i just barngrupper. Haha!

En annan fråga jag fått flera gånger från barn det senaste året är; ”Varför har du guldtänder?” Om de vore av guld ändå. Tyvärr, små barn, men de är gjorda av…typ plast. Composit tror jag de heter. Med K kanske..? Som toddler föll jag nämligen illa ocj tryckte upp båda framtänderna. De växte ned igen…sneda. Men vuxentänderna som kom efter blev okej. Däremot blev båda tänderna på sidan av framtänderna på något sätt skadade, och växte aldrig ned efter att jag tappat mjölktänderna. Fick därför låtsaständer i typ mellanstadiet. Så efter mer än 20 år är de alltså guldiga… Nej då, men gula. Och dags att byta ut.

Ska bli spännande! Magnus Sikström som fixade mina tänder då får göra detsamma nu. Så nu sitter jag på privatkliniken och väntar. Wish me luck!

Detta skrevs i torsdags, haha, men vi har haft fullt upp och jag har ej hunnit skriva. En finfin tand har jag nu och tand nr 2 fixar han om några veckor.

Men idag är det lördag och vet ni; jag har kört FOLKABUSS! Det ni! Det är väl tusen vuxenpoäng, minst! 4,3 meter lång tror jag den här stora varianten var. Vi undrar om vi ska bli med buss eller inte.

Dagen till ära har vi också firat två kusiner, grillat och gjort garaget fint. Kolla! Så här kanske vi har det i en vecka till typ. För sen ska vinden tömmas och då blir detta utrymme fyllt igen.



Ja det krävdes lite mundering för att inte få allergiska reaktioner av allt damm.

Läs Mer

Alla luftvägar bär nog inte till Rom…?

Hurra!! Idag är dagen då allt hymlande får skrikas ut; VI SKA ÅKA TILL ROM!!! Grattis till min 40-åriga man!

Huset hemma är fullt av barn och snälla barnvakter, kylen full av mat och min man full av förvåning! Den hemliga resan har planeras sen i februari och äntligen skulle vi iväg!


Lite listor till barnen och barnvakterna , lappar till 40-åringen (hjälp har jag en så ”gammal” man?) för att förbereda inför resan.


Sjukt förvirrad man som inte anar vart vi ska. Men när vi svängde mot Skavsta klarnade det. 

Trots speciell luftrumsradarfel-dag fick vi alla boarda i tid. Hurra! Lyxigt för oss! Lyckan ler emot oss! Nääähä! För när vi väl satt oss i planet får vi reda på att det är försenat. I TRE timmar. INGEN får gå av. Hurra igen! Lyckan kommer, lyckan går.

Tur att mina barn är i goda händer.
Tur att min man är ett trevligt sällskap.

Det är bara att hålla ställningarna här i…få se nu…drygt två timmar till. Yei…..


Grattis älskling! 

(Ett litet gnällminus är att jag inte riktigt ätit lunch eller mellis och att det dröjer innan det blir mat. Hälsningar magen)

Läs Mer

Slutprov, stenar, FEST och kor… Vad har de gemensamt?

De är recept på en underbar helg!!

Kristus som steg upp till himlen varifrån han lovat komma åter resulterade i en av årets bäst placerade helger. Maj. Denna underbara månad. Förutom min födelsedag så bjuder den på blomsterexplosion, skir grönska när den är som bäst och för året också en efterlängtad värme! Hallé!

Fredagen innebar träning och slutprov – HURRA jag fick B på hela kursen. Det är inte bäst men bättr än jag förväntat mig med tanke på det 15 år långa studieuppehållet! Provade också 20 par glasögon! Kommer ta ett tag att välja!


Blev bjuden av min son på Kung Fu Panda 3 och kvällen spenderades med min storasystra mi i bastun med dresscode ”all natural”. Spännande. 🙂


På lördagen hämtade vi en massssssa stenar som tjänar kring våra altaner som barriär mot nedfallande föremål. Det ligger en hel del därunder som aldrig mer får se dagens ljus. Men fint blev det!


Sen bar det av mot Örstigsnäs för en otroligt trevlig och härligt lång festkväll! Tänk att få fira livet, hörni! Fantastiskt! Bara 7 år kvar 🙂 Hihi!


Idag var vi på traditionsenligt kosläpp på Ökna och jag blir varje år lika överväldigad av alla som jobbar för att ro detta i hamn! Massor med parkeringsvärdar och djurvärdar och skoskyddsutdelare och…ja väldigt många som hjälper till! Wow! Så söta kalvar och andra fina djur både inne och ute!


Nu börjar livet om efter en lång paus känns det som. Heltid mammaledig fram till augusti om allt vill sig väl. (Men sen är det min mans tur att få vara hemma igen. Ett helt år! Grejt! Med den här godingen )

Läs Mer