Fashion i Sverige

Idag har jag varit på ett av stans ålderdomshem för att sjunga in julen. Psalmer och jul och luciasånger blev det, för att maxa tillfället ordentligt. Det blir ju bara en gång om året för dem som inte kan ta sig iväg till en kyrka kring julhelgen. 

Jag hade kvar min lockiga frisyr från gårdagkvällens konsert men den ville sig inte vare sig utsläppt eller i tofs så jag drog ihop den till en knut på min högra sida och satte ett lååångt hänge på min vänstra. Tycker sånt är lite skoj. Kul att piffa till sig även för gamlingarna 🙂

Från åldringarna åkte jag direkt, med barnen, till förskolan där min treårige pepparkaka sjöng i årets sötaste luciatåg. När jag sedan kom hem och satt vid middagsbordet med supertrötta barn frågade vår ena tonåring om mitt val av utsmyckning för dagen (jag bar ju bara ett örhänge ni vet ).

”Is it fashion in Sweden?”

Ja, vad säger man? Hihi!

Läs Mer

Långa förskoledagar inte föräldrars fel

Nyhetsmorgon i torsdags tog upp ämnet om att ”Barn är för länge på förskolan”. Tillsammans med psykolog Andreas Olsson tar de en femminutare att försöka förklara något som kräver långt mer sändningstid. Klart är att psykologen bekräftar att småbarn helst inte ska vara i förskolegrupp alltför långa dagar, då de exempelvis inte kan känna in själva att ”nu skulle jag behöva ta en paus och varva ned”. De blir för trötta helt enkelt och utsätts för en inre stress. Samtalet kring detta ämne härrör från en rapport i tidningen Kommunalarbetaren där ämnet får en lite djupare dykning.

Men om en vuxen ska vara på sitt jobb 8 timmar är det helt logiskt att barnet får ”ta smällen” och vara där längre än av föräldern är på jobbet. Annars går det ju inte ihop. Hur ska man annars lösa det? Om man då, som många gör, jämställer barn med vuxna och menar att barn inte borde ha längre dagar på förskolan än föräldern har på jobbet så kan jag å ena sidan hålla med. Självklart vore det det bästa. Vad man kanske missar i diskussionen är ju, anser jag, att föräldrarna såklart tycker samma sak. Det är klart att man skulle vilja att barnet gick kortare dagar än en själv. Ju.

De enda sätten man som förälder kan lösa detta på, om båda arbetar heltid, är att 1) låta en förälder lämna och den andra hämta och anpassa jobbets tider så att barnet går ”som kort som möjligt” eller 2) låta släkting, vän eller barnflicka hämta. Alternativ 1 fungerar bara om man a) faktiskt har en partner vilket alla inte har eller b) om båda i parrelationen har sådana jobb som möjliggör flexibilitet eller lyckad matchning av de olika jobbens arbetstider, vilket int alltid är fallet. Alternativ 2 fungerar bara om man a) råkar ha släkt i stan, eller b) vänner som faktiskt kan tänka sig ett sådant livspussel eller c) om man har råd med en barnflicka. Inte heller här finns en lösning som passar gemene man.

Att förskolans verksamhet med dess mål och riktlinjer är bra tror jag de flesta föräldrar tycker. Fantastisk, till och med! Barnen är i trygga händer och får fantastiska möjligheter till personlig utveckling och träning i socialt samspel. Att många barn går långa dagar tror jag dock både föräldrar och personal kan tycka. Syndabocken till de långa arbetsdagarna kan diskuteras i det oändliga. Ur en synvinkel, vilken jag tänkte ta mig tid att skriva om idag, är det ju inte föräldrarnas fel. Stop blaiming them! De flesta gör allt de kan. Det är det moderna samhället 2015’s fel, i vilken föräldrarna lever och verkar.

Idag är arbetsklimatet hårt. Man måste ligga i för att hänga sig kvar på marknaden, vara attraktiv, få fast anställning. Vår materiella standard är hög i Sverige och tillsammans med en allt vanligare situation där man levt ganska länge tillsammans på två heltidslöner innan man väljer att skaffa barn bidrar det till en känsla att vilja ha detsamma även när man har barn. Såklart.

Inte många slipsnissar i Sverige uppmuntrar föräldrar att tänka nytt, väga det ena mot den andra (som Andreas Olsson i inslaget ändå smyger in på lite kort…kvantitetstid eller lite kvalitetstid?). Det är inte ofta vi föräldrar får pepp om att lägga en långsiktig budget på hur föräldraledigheten ska tas ut smartast. Eller uppmuntrande kalkyler om hur man som två deltidsarbetande föräldrar kan dryga ut föräldraledigheten och på så sätt minska tiden. Hur man kan ”skaffa sig råd” .

Vi har rätt att arbeta deltid fram tills barnet är 8 år. Alltså kan föräldraledighetsdagarna kunna budgeteras på LÅNG tid (inte nödvändigtvis 8 år men kanske mer än 1?) för att få ut maximal effekt. Mer tid med barnen, mindre tid för både barn OCH vuxen på arbete/förskolan, mer livskvalité. Men vem peppar oss för det? Ingen. Som Per på Nyhetsmorgon sa (ungefär): ”vem känner man som jobbar 6 timmar om dan?”

Exempel: I en parrelation skulle man (efter ev amningsslut)kunna jobba halvtid båda två, ta ut föräldrapenning halvtid och dessutom få ut på jämställdhetsbonusen eftersom man delar på det hela. Det blir…nästan som att båda jobbar heltid… Peppas man åt det här hållet ges man möjlighet att BÅDE få vara vuxen, professionell, verksam och få chans till utveckling och vara en bidragande del på arbetssamhällets tuffande tåg samtidigt som man får njuta av mer tid med barnen och känna glädje i att ha den tiden så länge den faktiskt kan erbjudas.

Skyll inte alltid på föräldrarna, som om de på flit VILL ha sina barn 10 timmar om dagen. There is more to it. Vi själva skapar ett samhälle där lojalitet mot jobbet är guld värt. Vi själva har det så bra i Sverige att vi har det ganska svårt att budgetera ”åt andra hållet” både med tid och pengar.

Gläds åt att förskolan finns för de som verkligen inte kan lösa det på annat sätt och peppa istället nya föräldrar och väntande föräldrar till att tänka STORT om de första åren (inte året, åren!) med barnen. Vi har allt att vinna på ett nytt förhållningssätt till arbetsklimat kontra föräldraliv. Möjligheten till både och. Man KAN både ha kvar kakan OCH äta den. Åtminstone en tid.

Så… Hej, samhället 2015! Ge oss föräldrar medvind och en puff i rätt riktning så att vi känner att vi får både jobba och hänga med kids. Slit inte i oss så förbaskat så fort vi fött. Vi är värda något på arbetsmarknaden även om vi jobbar 50 eller 75 %. Vi gör det ju för framtidens genareations bästa och för nuets bästa. Så att kidsen orkar vara härliga kids utan stress, den dagen de sätter på sig sin ryggsäck första skoldagen av ett 12-årigt härligt skolliv.

PS. sjukt rörigt alltså. Kursivt och stora bokstäver och allt.. Men jag hoppas ni förstod något av vad jag ville säga.. DS

Läs Mer

Inskolning dag 1!

Åh, vilken härlig stund jag hade kl 9-12 idag. Efter en prommis till skola för att lämna 8-åring och 6-åring fortsatte färden med 11-månader (imorn) gamla bebben till min tvillingsyrra. Första barnvakteriet som innefattade dagsov. Kul att läggning funkar nu när dagamningen fasats ut. Därefter vidare till Krusbärets förskola på Arnö, en av de mindre förskolorna med bara två avdelningar. Min 2-åring, ja snart 3, hade sett fram emot den här dagen. Och idag lite extra efter att vi fått ett härligt och uppskattat hembesök av ansvarspedagogen igår. Något som Krusbäret gjort i många år och som är så uppskattat. Att möta barnen på hemmaplan först. Gilla, gilla! Nåväl, tillbaka till idag.

Medan jag böjde mig ned för att ta fram extrakläder och regnkläder under vagnen, när vi kommit fram till förskolan, sprang han bara rakt in och började leka. Roligt att han är sugen. Han lekte någon minut med varje leksak hela dagen, kändes det som, haha, för han ville prova allt. Gunga, cykla, gräva, skopan, lyftkran, rollek med mamma, bilar inne, öppna skåp, gubbar, flaskor… Sötnos! Vid frukt- och sångsamlingen innan vi gick ut var han däremot lite reserverad och satt i mitt knä för att känna in gruppen och rutinerna som han ju inte kunde än. Efter att vi varit ute i fina vädret gick vi in och läste bok efter bok efter bok, lite avsides i ett rum tillsammans med andra nyfikna lässugna barn. Det var skönt, då några yngre barn både var utetrötta och lunchsugna. Och lunchen ja – mmm. Kokerskan som gör egen mat till de två avdelningarna är så duktig och alla barn åt under tystnad och med god aptit. Köttfärsbiffar och stuvade makaroner, rotsakssallad och plockgrönsaker! ”Bajsknappen” på toa har vi också provat, mot slutet av lunchen när behovet gjorde sig känt. 😀 Sedan sa vi hejdå och gick tillbaka till syrran där lillen haft det jättebra, och sedan vidare till skolan igen för att hämta upp de två stora.

Imorgon är det pappas tur att få skola in. Då får jag ensamtid med min minsting. Ska jag fira morgondagens speciella datum kanske? Vi får se 🙂

Fick ta en bild på förskolebarnet 🙂 tack älskling, in och lek nu!

Läs Mer