Sommarförvirring – solsting?

Jag sitter och pendlar mellan älska-sol-och-sommar-känslor och vad-ska-hända-med-Sverige-i-höst känslor. Däremellan finns upplevelser och tankar  från sommarstarten om våldtäktsoffer som felaktigt skuldbeläggs, troende kristna som lever med skuld alldeles i onödan (NÅD people! för ALLA inte bara de som säger sig vara troende, come on!), om vi kommer hinna montera fönstren som dröjt lite med leverans, att musik och sång är underbart, tvivel om jag duger som förälder eftersom jag bara misslyckas med vissa saker, och frågan om varför min hjärna aldrig blir riktigt frisk från hjärnspöken. En hel MASSA tankar och känslor med andra ord, hihi!

Det är 15 juli. Mitt i sommaren. Den bästa på länge. Och jag är ändå mittemellan. Landad och lugn (skönt!), men inte riktigt levande nog (eller?). Fullt upp med underbara dagar på stranden med mina plaskade stora och små kottar. Vi äter gott (lite för gott haha) och njuter av sooool och värme på min kropp. (och såklart tjatar vi och suckar över disk som alla andra) Men…det är som om att jag går och väntar på något. Men jag vet inte vad. På flit har vi inte planerat in mycket denna sommar. En veckas camping före midsommar, två dagar i Skara i slutet på juli och en natt hos farfar. Inget mer. Kanske är det just det. Tomheten efter en termin med pendlartider, deadlines, rapporter och tentor varvat med barn och extrajobb som just nu ger mig lite mer andrum att jag helt enkelt bara är ovan. Med allt space! Och nog har det av bara farten, helt oplanerat fyllts med många kuliga saker. Typ rep och bowling och bröllop och kusinlek.

Brukar iofs inte vilja lägga hela kalendern full med en massa. Det enda jag skulle vilja uppleva i sommar är egentligen möten med vänner. Grillkvällar, samtal, strandsnack, häng. Träffa alla jag gillar helt enkelt. Jag måste inte ha genomfört ett dyft i trädgården. Och de där fönstren ska ju inte ens jag byta så det är väl mest att hålla huset och barnen i schack under tiden. Hoppas det går bra. Jag inser dock att alla andra ju också har semester. Och vill landa, leva, njuta och slappa. Och INTE boka in en massa träffar med folk. Dilemmat haha!

(Ps. En viktig sak går jag, eller en som är nära mitt hjärta, och väntar alldeles särskilt på. Ni som brukar be böner, be gärna att hens önskan slår in. Eventuellt kan den slå in redan den här månaden. Tack <3 Ds.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem + 12 =