Vad duktig du är! Ja, jag vet!

Ibland kommer min femåring på saker han är bra på.
-Mamma jag har så bra minne! säger han om sig själv ifall han kommit ihåg något som hänt för länge sen.
Eller:
-Titta, vilken smart grej jag har byggt!

Igår när han och lillebror satt i cykelvagnen ville han visa hur man pratade engelska. Jag hjälpte honom på traven med en mening han ville säga och medan jag cyklade förbi en villatomt med en häck runtom vänder jag huvudet åt höger och ropade bakåt:
-Vad duktig du är!

-Ja, jag vet, svarade en kille på andra sidan häcken, som nog fått syn på oss och trodde att jag addresserade min pepp till honom. (Har ingen aning om vad han sysslade med men det var spontant och ett ärligt gensvar gällande det han för stunden gjorde).

Jag log för mig själv. Det är så HÄRLIGT med alla de barn i den där åldern när man fortfarande tillåter sig själv att inte bara tänka och känna utan också uttrycka om sig själv att: Ja, jag är bra! Jag är duktig!

Kvällarnas ord till barnen som jag brukar ge, innehåller visserligen ord om vad de ÄR och inte vad de presterar, och de orden är viktiga av andra orsaker, men det är väldigt befriande och faktiskt lärorikt att fundera över det barnsligt sanna i att kunna ge sig själv cred! Och att uppmuntra sina barn till att faktiskt se det de gör bra, och sätta ord på det. Det är viktigt tror jag.

Vi bedöms så mycket och det ska tryckas på gillaknappar hit och dit. Men allra viktigast är ju att kunna trycka på sin egen gillaknapp varje dag. För sin egen skull. Det vill jag fortsätta uppmuntra mina barn att göra. Och inte bara femåringen. 🙂 Alla barn i huset! Idag har vi firat en sextonåring, alldeles nyss inflyttad. Honom har vi inte riktigt lärt känna än. Pepp-orden på hans födelsedagskort var mer av allmän karaktär och inte så djupt personliga. Det kommer med tiden när både han och vi lär känna hans styrkor och vi kan både peka på och uppmuntra dem.

Som en av min fb-vänner uttryckte sig en gång. Något i stil med ”är det ok att få rysningar av sin egen röst när man sjunger? :)” Klart det är ok! Tror vi alla mår bra av att tala gott om oss själva. Inte sant?

Läs mer

Ljusnande framtid

Det sjunger man ju om såhär års. Att den ljusnande framtid är vår. Både för vår-älskare och studenter 🙂

Jag ser tillbaka och förvånas över att det har gått nästan 3 månader sedan jag skrev sist. Jag har på flit inte skrivit fram till påsk, men efter påsk var det ganska skönt att inte ladda hem apparna jag tagit bort. Går fortfarande in på fejjan via safari sen dess, haha! Dessutom har våren inneburit lite för belastande skoluppgifter för att jag ska orka tänka annat. Eller orka dela med mig av det jag tänker åtminstone.

Häromdagen hade jag dock givits möjlighet att göra det. Dela med mig av mina skrivna tankar. Det kändes fint. Och i samband med det påtalades det av någon att jag skriver en blogg. Jösses, tänkte jag. Skriver.. i presens var ju lite missvisande. Kanske borde skriva något för att ordna upp det hela. Jag har ju såklart massvis med historier om misslyckade dagar med barnen att reflektera över, där jag brustit och fått säga förlåt. Eller de dagar då jag tvivlat på mig själv som student, syster, vän, fru, medarbetare, familjehemsmamma. Men dagarna tickar ju ändå på och det som häromsistens var tufft har jag glömt. (Fördelen med att vara enormt disträ!) Eller att skriva om sånt som gör mig alldeles gal-lycklig. Där kommer ju barnen omedelbart in i bilden igen. Eller om sången eller en bra BoKasperskonsert eller nåt. Men nu blev det ju inte så många inlägg alls, som sagt.

Min största reflektion kring min sociala/nyhets-medier-fasta var dock den att jag inte ALLS upplevde att jag fick tid över till annat. Och efter rapportskrivning och tentaperiod tänkte jag att; i maj. DÅ! Då har vi bara en kurs och då kommer allt vara så himla fritt och ledigt. Men efter den här sköna långhelgen kände jag att pulsen steg lite när jag tänkte på den kommande tentan. Nej, jag kan inte slappna av fast jag vill. Men i juni. DÅ! Ja, ni hör ju. Det är är hopplöst mycket jag. Att tänka att framtiden är ljusnande. Jämt. Året runt. Och sen mitt i den där ljusa framtiden så är jag redan i huvudet på nästa framtid. Knäppt, haha!

Men i sommar. DÅ. Då ska jag inte tänka framåt. Då ska jag bara vara, gå barfota, inte lyfta ett finger, njuta av att vara i solen, lata mig och sova. Tror ni jag klarar’t 😉

Läs mer