En skev alla hjärtans dag

I år blev 14/2 inte alls som det var tänkt. En del saker blev mycket sämre än vanligt, andra något bättre än jag trodde igår.

Har välsignats med familjefrukostar alla 10 år, vad jag kan minnas. Med lappar eller hjärtan skrivna, hjärtformade bröd och röda geléhjärtan på varje tallrik och sånt ni vet. Lyxfrukost, såsom vi har när vi firar något. I år skulle jag iväg på praktik.

Kändes konstigt att kvällen innan duka allt, men inte duka till sig själv. Jag hade inga brödhjärtan bakta och inga polarhjärtan fanns på Ica 🙁 Tyvärr blev min man sjuk också och min praktik uteblev vilket ledde till att jag faktiskt skulle kunna äta med familjen. Ja! Men eftersom 4 av 7 var sjuka på ett eller annat sätt i huset och ett förskolebarn sov (som vi inte väcker eftersom de inte har en tid att passa) så satt min dotter på tu man hand där och åt. Hon hade dessutom superbråttom till bussen så det blev en femminuters alla hjärtans dagfrulle vid nästintill tomt bord. Geléhjärtan uteblev i år pga att några har godisförbud.

Där får man för att man anstränger sig med dekorationer och lyxfrukost…ha!

När jag skulle hämta min enda friska son på förskolan sken solen och gav en enorm payback på känslor som fört mig ner i depparträsket. Som jag njöt av den under den korta cykelturen. Och fåglarna som alltid gömmer sig i buskarna längs vägen de sjöng så det pirrade i mig. Jaa!

Sen på kvällen skulle jag inte ha kunnat laga middag, men eftersom jag VABade gick det alldeles utmärkt. Ja! Fortsatte att använda mig av ICAs matkasse ingredienserna och snodde dem till pizza. Bakade givetvis hjärtformade för att kompensera för morgonens kvadratiska bröd. Dock var min (sjuka) man borta på en sedan länge planerad grej så han var inte med vid middagen heller och även tonåringen saknades. Så kan det vara.

Men så hände något otroligt enkelt men liksom det finaste som hände idag. Barnen, som alltid blir klara med maten olika fort, ombads sitta kvar vid bordet tills alla ätit och ofta brukar jag då slänga fram vem/vilket djur/vad tänker jag på/rim-lekar. Ja, nåt för att fördriva tiden med helt enkelt. Idag blev det ”vilken sång med ett djur i tänker jag på”. Jag tänkte på ett djur som gillar att pussas, som är lite klumpig… de kom såklart på Flodhästsången. Han som kom på sången mindes dock inte riktigt hur den gick men en annan son hjälpte till med glada ögon och sen hängde alla barnen på. Till och med den äldsta! Och så satt vi där allesamman och sjöng en sång tillsammans och det var dagens finaste minut. <3

Sitter i soffan och är lite orolig för maken men han ska väl vara på hemväg snart. Det är förvisso inte alla hjärtans dag som liksom ska representera livet. Den brukar ju vara ”nåt extra”. Men idag fick den vara just en bild av hur livet kan te sig. Huller om buller och inte alls som man ville. Och…det får väl vara okej. Vi älskar ju varann oavsett hjärtan och blommor på bordet. Och både pizzor och bröd smakar precis lika gott oavsett form. Solen lyfte sinnet typ tills sjunde himlen. Och en minut kring bordet, med en barnsång i all enkelhet, gjorde dagen.

Hoppas din alla hjärtans dag varit fin ❤️ Störst av allt är kärleken

Läs Mer

Flawless faces

En bekant på FB delade en bild av HMs senaste reklamskylt avseende smink.

Flawless face stod det på den och ett flertal produkter erbjöds som skulle ge the perfect glow. Jag höll med den som delat bilden – orka leva med denna perfektionism! Vilken press för de unga som inte undgår detta någonstans.

Dagen efter befann jag mig i en simhall någonstans med två mindre barn, båda födda med olika syndrom. Jag återkommer till dem strax. Medan jag packade väskan för den badstunden tänkte jag: behöver jag ta med smink, jag ska ju bara hem efteråt. Vara resenär och möta medtrafikanter men egentligen inte träffa någon. Bara hem. Ändå kunde jag inte bara åka utan att ta med en liten penna att lätt måla ögonbrynen med, en liten tub med kräm att dölja det blå under ögonen och en mascara att iallafall dutta på lite på överfransarna. De åkte tvunget med i väskan. Och jag undrar nu vad det är för fel på mig. Vad det är i mig som tar emot? Ska jag bli fulförklarad i bussen på vägen hem – när jag visar mig såsom jag ÄR. Är jag naken? Är jag inte ”hel”? I vissa andra sammanhang kan jag ju gå osminkad. Till affären t.ex. Men har jag blivit ”slav” under det här utseendefixeradet trots att jag är långt ifrån sminkoholic? Jag äger inga eyelinerpenselgrejer, inga läppennor, ingen rouge, highlighter, ögonfransböjare, bronzer eller sån där riktig concealer. Jag bara fuskar med en liten tub foundation under ögonen. (Sen kan jag sminka mig mer med ögonskugga o rött läppstift om andan faller på men det är inte så ofta) Men ändå. Grejerna skulle med den dagen. Jag har inget bra svar på varför jag inte kunde släppa garden och bara åka hem från badet som jag VAR. Som jag ÄR. Jag vet inte.

Det enda jag vet är att de där två små barnen, som inte alls kan vara anonyma på en buss med sina avvikande anletsdrag, de plaskade runt i det varma vattnet med sina flawless faces. Skrattade och plirade med glada ögon som var och förblir osminkade. Obrydda om betraktaren dömde deras ansikte eller ej. Med rund narig vinterkind, utan skyddande ”masker” och försköning, var de långt mer äkta den dagen än vad jag var.

Flawless faces.

Läs Mer