2017=?

Det här året har jag gråtit på Drottninggatan, stressat i onödan, ätit för få jordgubbar, njutit av barnahud, haft ett långt sommarlov, lärt mig nya saker, låtit tankar både befria och tillfångata mig. Jag har följt barnens steg på långt och nära håll. Trampat cykel, traskat traskat trappor, pendlat tåg, men inte tränat. Jag har läst för lite och frågat för mycket. Skärmat på kvällen när jag borde ha sovit, vaknat tidigt när alla andra sovit.

Jag har fått sjunga in livet i dopet, sjunga förbi livet in i evigheten, sjunga om kärlek, svek och hopp. Sjunga eget – sjunga andras. Låta rösten och orden säga det som andra känner. Livets gåva – sången ❤️

Och alla människor. Alla möten. Flyktiga, djupa eller nära. Aldrig mer, eller mycket mer. Älskar att mötas mitt i livet.

Jag har lärt mig vad jag saknar, vad jag vill utveckla, vad som fattas. Tacksamheten över det som varit och längtan efter mer tar jag med mig in i nästa år. Inga löften, för lite mål som vanligt. Que sera, sera.

Aldrig ensam, alltid älskad. Allt av nåd. Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.

Kram till er alla från Andrea

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 + 17 =