Jag är inte samma mamma som då

Som mamma kan jag gå in i en ”roll” där jag vill vara lika med alla barn.

Alla ska få gå babysim, alla ska få gå till Öppnis, alla ska ha hemlagad mat i burkarna, jag ska teckna med alla barn, alla ska ha en babybok med alla speciella händelser och utvecklingssteg, alla ska få sin egen bad-cape, alla ska fotas liggande på vår fårfäll, alla ska fotas efter ett bad i den där speciella fleecefilten, alla ska…ja ni hör ju. Nördigt.

Men det är ju inte samma sak att vara mamma till ett barn som att vara mamma till fyra.

Visst, vissa saker har hållit; mat, tecken som stöd och badcape/badrock. Men sen sprack det.

Så alla har åkt till badhuset med mig under sitt första gosehalvår men bara tre av dem fick babysim.

De första har varit väldigt väldigt mycket på Öppnis medan de två andra varit där mer sällan.

De två sista barnet blev aldrig fotograferat på fårfällen, och de där barnalbumen är ju rena skämtet! Pah! Inte ens det första är halvgjort! Haha!

Något jag pysslat med, for fun, som de två äldsta varit med på, är en aktivitetstavla som suttit vid matbordet. Den har visat dagens innehåll i kronologisk ordning, haft vokalerna färgade för ev lättare kodning och innehållit alla möjliga ord/namn/dagar/månader/årstider mm.

På så sätt har deras lästräning börjat tidigt men på ett lite lekfullt sätt. Men sen möblerade vi om och hade då ingen vägg att sätta tavlan på och vi blev fler i familjen och jag hann helt enkelt inte med att uppdatera alla ord för barn nr 3. (Skriva, plasta in, klippa, sätta på kardborr…nä det gick helt enkelt inte). Och sen har min lilla tavla legat i kontoret och påmint mig om och om igen.

Denna termin läser vi om barn i förskoleåldern och språk, och det vore ju kul att satsa igen på detta åtminstone till sista barnet, men jag inser att detta inte kommer ske. The wordpysslande är slut.

Och på riktigt så känner jag mig så dålig som inte låter de två yngsta få samma möjlighet. Att jag väljer att ta tid för annat och väljer bort just detta. Jag vet att jag inte är en dålig mamma, såklart, och fiskar inte efter en massa ”men ååå du är så duktig ändå”. Men den här grejen har liksom varit så lustfylld när tiden fanns och det var så kul att se och höra barnen.

Det finns ju andra sätt att leka med bokstäver på med barnen och lära sig läsa gör man ju i ettan, men det gör ont att inte kunna ge de sista barnen det jag har gett de första. INGEN av de fyra kommer komma ihåg detta eller tänka, wow vad kul vi hade med det där, vad mycket jag lärde mig, så det är ju ingen fara på taket. Men ibland kostar det på att välja att skaffa fler – och allt som oftast är det underbart, men det har dina begränsningar ibland. Detta är en av dem. ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × fem =