Ett liv i transparens

Då och då dyker de upp. Spalterna om skandaler, maktmissbruk, korruption eller svindleri. Det förekommer överallt. Där alla fördomsfullt förväntar sig det och där man minst anar det. Förutom den ilska som kan bubbla upp inom mig när jag hör talas om sådana händelser, kommer tankarna om vad ett liv i transparens menas. Och jag undrar hur jag själv lever och om det rimmar med hur jag vill leva.

Att leva i transparens handlar för mig inte om att basunera ut allt som är privat till höger och vänster, utan att akta sig själv och försöka leva så att OM någon av någon anledning skulle kolla upp en, så finna liksom inget orätt. I skattekuvertet, i mitt sätt att handskas med relationer, i min uppfostran, att vakta min tunga och inte överdriva eller pensla till verkligheten med ord som låter bättre än vad det är. Hur beter jag mig mot medmänniskan? Visar jag allas lika värde i alla sammanhang? Eller ska bara de bästa  få vara med i mitt lag, som på skolidrotten? Finns det saker jag gör som jag inte vill att någon ska veta, eller som jag inte kan stå för om det uppdagades?

Nu förstår jag ju att ingen klarar av att leva fläckfritt. Jag har också lik i garderoben. Såklart. Vi gör alla misstag. Men jag tror att vi måste tänka oss för, hur vi snackar om andra, hur vi hanterar våra pengar, hur vi beter oss mot alla även om vi inte ser ut, tycker eller gör lika. Vårt agerande är aldrig bara vårt. Det ger konsekvenser både för oss själva och andra. Och det är stor skillnad på misstag och handlingar gjorda med avsikt. Vilka motiv finns bakom handlingarna? Och om jag handlat fel; kan jag stå för det, be om ursäkt och förändra mig?

Ett liv i transparens. Inte lätt. Det kräver mycket. Men lätt värt det i slutändan ändå. Värt att sträva efter iallafall. Hoppas vi klarar’t, vi arma män’skor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*