The reasons

Här har ni anledningarna till att jag kan kallas ”Mamma”.

Den första anledningen är hon med de vackra ögonen och det stora hjärtat. Som tycker att alla djur har rätt till ett liv, även maskar och ormar. Hon, som just nu vill vara stor och liten på samma gång. Som ser att världen är större, spännande och cool men som behöver ensamma stunder för att fråga, bli lyssnad på eller berätta någon hemlighet. Lilla stora L.

Den andra är han som är allas kompis. Som varje dag går glad och förväntansfull till skolan och älskar fotboll. Som tycker att man inte ska utsätta andra för pressade situationer, för han har empati. Han som, med hjärtat i harmoni, sprider harmoni. Som samlar, paketerar, sparar, huserar, var sak på nya spännande platser. Allt har en ordning, allt har en tanke. Som gärna hjälper småbarnsgästerna, om vi har sådana på besök, att känna sig välkomna. Fina E.

Sen har vi ju konstnären. Som gärna byter personlighet, sjunger kända och påhittade sånger, fantiserar, har många och långa utläggningar om det mest triviala. Som gärna pillar med hår, axlar eller lår och står nära när han pratar för att verkligen veta att man lyssnar. Han med det glada ansiktet. Som tar livet som det kommer, och som vet att inte pressa sig själv till något som inte motiverar honom. Som smeker bebisar på kinden och älskar att få höra alla möjliga sorters sagor. Han som slingrar ben när det nattas. Min tredje anledning. Goding J.

Nu är det ju så att den minste fortfarande har gosefötter och söta ord som ingen förstår. Och därför är det lätt att hitta sötisord och gulltankar om honom. Han som ”kan säll” och alltid ”lill sölla mé” på allt som storasyskonen gör. Som spelar luftgitarr, hälsar på grannar och leker PawPatrol, och vars kropp jag aldrig kan få nog av, för jag vet ju att han är den sista.. men ändå en av fyra stora härliga underbara ljuvliga anledningar till att jag kallas ”Mamma”. Lilla H. Mammas lilla godisgurka.

Att dessutom få kallas både ”mamma” och ”shkorr adey” av sådana som kommit att stå mig allt närmre för varje dag men som jag vet att jag en dag behöver säga hejdå till, gör mig ödmjuk inför den roll som jag fått för en stund i livet…familjehemsmamma.

Utan alla mina fina kids hade den här dagen inte betytt så mycket för mig. Mer än att jag tänkt på min egen mamma som lyckats ta hand om fem kids vid 26 års ålder. Jag förstår fortfarande inte hur hon lyckades. Men tacksamheten för att hon varit min mamma och att jag fått vända mig till henne med mina mammatankar är stor.

Grattis mamma på mors dag och tack barn och tonåringar för att ni ger mitt mammaliv en mening.

Kram och kärlek

 

Ps. Dessa mammatatueringar delades mellan mor och (2) barn. Av någon anledning sitter tatueringarna skrynkligare på 34-åringen än på kidsen… Ds.

Läs Mer

Vi är fler än de är många

Man kan tycka att nazisterna är många. Eller rasisterna som smyger runt på sociala medier. Och ibland är det kanske jag, eller du, som råkar tänka fel, får reflektera och tänka om.

Men det är FLER som står för det goda, det sanna, det rätta. Det syntes ju tydligt på sergels torg i april månad. Och jag fick vara vittne till detta idag.

En längtande 4-åring ville åka tåg. En mamma hade en 45minutersföreläsning, med ett för laborationsgruppen intressant tema, vilket gjorde att jag slog två flugor i en smäll. Två tågresor för sonen och min föreläsning blev av. Hurra, tyckte båda! LYCKLIG son som stirrade ut genom fönstret HELA resan. Vi pratade och hittade djur och traktor och träd och berg. Grädden på moset blev förstås att få åka tunnelbana också. Han skötte sig (nu skryter jag) exemplariskt och sa inte ett knyst under föreläsningen. Hurra, tyckte mamma! (och förhoppningsvis föreläsaren, eftersom mitt barn var 1 av 3 kids i klassrummet den dagen, haha!)

Väl på hemvägen händer det jag ville komma till. I tunnelbanan som är full av folk. Min son och jag hamnar bredvid två gamla damer. Framför mig sitter 4 tjejer i min ålder. En tiggarkvinna har ståplats bland en del andra vid tunnelbanedörrarna. Vid en av de kommande stationerna puttas hon ut av en gammal dam som (ja, jag skriver ut det denna gången för paradoxens skull) bryter på typ ryska/slaviska… Hon säger om och om igen att hon inte är välkommen här och blandar in turister på något sätt i sitt resonemang. Som om att Sverige är till för turister men inte tiggare eller något. Jag hängde inte med. Fokuserade på att min son inte skulle förlora sig i allt som hände, men det var så mycket folk och många som pratade så han verkade inte märka det. Men då, när den stackars kvinnan puttats ut med elaka ord och dörrarna gått igen börjar det stora.

EN människa puttar ut henne. Men FLERA människor i vagnen engagerar sig nu i det hela och förmanar damen som betett sig så omänskligt. En kvinna går igång och frågar ” tycker du att du är mer VÄRD än henne eller vad då?”. Det blir lite hetsk diskussion och jag fortsätter att fokusera på min son och se till att han inte far illa av detta, men han är fullt upptagen med att åka tunnelbana som tur är. Damerna intill mig tycker så synd om kvinnan som puttats ut ur tåget och säger till varandra att ”hon gjorde ju ingenting, hon bara stod där”. De fyra tjejerna framför oss börjar också prata om tiggeri och annat. En kvinna bakom mig pratar också om det hela i en försiktig men försvarande ton. Väl framme vid t-centralen sitter jag ytterst och behöver gå före den gamla damen ut innan hon kan komma fram men hon är väldigt angelägen om att komma ut. Jag förstår sen varför. När jag och sonen tar klivet ut på perrongen hör jag den gamla damen ”förmana elaka tanten” innan även hon kliver av: ”Hon hade inte gjort någonting!”

Jag blir så varm. I rulltrappan upp från tunnelbanans perrong, som dagligen fylls av tusen och åter tusen resenärer med olika synsätt på världen och värden, känner jag ”vi är FLER”. Vi är FLER som tycker att alla människor är lika mycket värda än de vars händer puttar ut andra från tunnelbanan. Vi är FLER som står för öppenhet än de som säger ”du hör inte hemma här!” (Ja, det hörde jag faktiskt någon skrika på T-centralen även förra veckan: go back to where you came from!)

Jag hoppas innerligt att ”elaka tanten” fick sig en tankeställare efter att både ung och gammal förmanade idag. Att hon kanske omvärderar och ger plats för nya tankar. (Min egen tankeställare så här på kvällen efter denna händelse är: varför var det bara kvinnor som reagerade?)

Läs Mer