Kanske finns där ett ljus någonstans

Idag är en dag som alla andra sorters dagar…

…någonstans i världen möter ett barn dagens ljus och kommer upp på mammas bröst. Varmt, lugnt och tryggt. Någonannanstans föds barnet i en hemlig källare, i ett försök att undkomma bomberna, skotten och terrorn.
Idag förföljs människor för sin kristna tro, andra dagar mördar kristna i trons namn. Är det inte kristendomen som har blod på sina händer så är det islam. Eller någon annan religion. Eller…det har inte ens med religion att göra. Det har att göra med motsättningar, oavsett om de sker i religionens, politikens eller kulturens namn.

Idag är en dag som alla andra sorters dagar. Historien upprepar sig. Igen och igen. Vem är egentligen utan skuld?

Kanske barnet. Det som föddes i trygghetens land. Där villan står vit och felfri. Maten på bordet. Eller barnet där i källaren, utan säng och kläder. Kanske finns det mjölk i mammas arma bröst.
Kanske barnet bär freden som världen behöver.

Kanske finns det ett ljus någonstans.

Men snabbt blir det dunkelt för barnet i källaren.
Det blir aldrig en femårsdag. Hon nådde aldrig fram.
Och barnet i trygghetens land har lärt sig att ”jag” är viktigast. Och matas med maten hon inte behöver. Hon lär sig att vi är vi och dom är dom. Och hoppet för framtiden grusas.

Idag är en dag som alla andra sorters dagar. Historien upprepar sig. Igen och igen.

Kom kärlek, kom fred, kom frihet, kom rätt.
Kom sanning i vitan skrud.
Kom glädje, kom hopp om en framtid igen.
Kom godhet, kom kärlekens bud.

Läs Mer

Den vita lögnen (gjorde lite extra ont…)

I torsdags morse kom min fyraårige lille godbit upp i sängen på morgonen och myste med sina mjuka ben slingrande kring mina (loooove!). Han gosar och frågar längtande:
– Mamma när kommer du vara mammaledig?

Aj. Aaaj! Fråga inte en sån fråga…jag kommer ju aldrig mer vara det…(okejrå lite dar på sommaren med det räknas som sommarlov och inte mammaledighet..)

– Jag är ledig idag, säger jag och utelämnar ordet mamma. För jag VAR ledig från skolan.

– Är du mammaledig idag? frågar han oskuldsfullt vidare och trycker sanningen om min framtid lite djupare i mammahjärtat. Aaaaj!

– Jag är ledig från skolan både idag och imorgon. Jag börjar inte förrän på måndag igen, svarar jag för jag kan inte. Kan inte säga orden. ”Jag kommer aldrig mer vara mammaledig”. Så jag drar en vit lögn om ledigheten för att bekräfta att jag visst kommer vara hemma, men suddar ut ordet mammaledig för…det är ju inte det jag är. Jag har bara inga föreläsningar idag…

Min man bara njöt av tanken att få en vår med barnen. Jag sa till honom ikväll att våren är den allra bästa tiden att vara föräldraledig på. Man njuter så sjukt mycket av solen, ljuden, doften av smältsnöblött gräs, gula (fula) tussilagos och rensopade gator. Och lekparkslek som med tiden inbjuder en att sitta och sola på en filt.

Nej, min lilla söta goa älskling. Det blir inte mer mammaledighet men jag ska göra mitt yttersta för att få ta del av din barndom och uppleva den tillsammans med dig trots studier och framtida jobbdagar. I promise!

Läs Mer

Om han som fryser i snön

Igår satt jag på tunnelbanan. Jag råkar ge en ung behövande man en lite för lång stund med blicken. Ett litet ”hej” ger jag för att vara vänlig och det är tillräckligt för att han ska sätta sig framför mig. Jag tänker ”åh nej!” och skäms för att jag tänker det.

Han räcker fram till mig och presenterar sig som ”Adrian”. Nästan samma som mitt namn, hinner jag tänka.
– Vad heter du? frågar han.
– Andrea, svarar jag och undrar om han får samma reflektion över namnet. Men han har ju viktigare saker att tänka på… sin överlevnad.
– Kallt ute. Thnö, läspar han. Fryther med mycket thnö. Min hund.
– Ja det är kallt ute, bekräftar jag oerhört larvigt. Vad säger man? Vad svarar man?
– Lite pengar? Han ber och önskar något jag inte kan (eller vill) ge.
– Nej, tyvärr, skakar jag på huvudet. Har inga pengar.
– Lite? Kallt ute med thnö.
– Gå till Svenska Kyrkan, försöker jag och hoppas att han fattar vad jag menar med härbärgen och diakonala behjärtansvärda tjänster som Svenska Kyrkan outtröttligen möter behov igenom. God bless them in abundance for that.
– Jag kommer, de thäger gå, invänder han. Pengar?
– Nej tyvärr… och en del av mig vill förklara varför jag inte vill ge men det är så FEL att ens yttra ord som fadderbarn, ensamkommande och kläder och leksaker som hamnat hos behövande i stan där man bor. Det är så OVÄRDIGT att säga att jag inte VILL. Fast det var sant. Jag ville inte hjälpa. Jag hjälper på annat håll, säger jag till mig själv.

Dagen går och jag glömmer bort incidenten. Jag går i skolan, tar tåget hem, promenerar till bilen. Den på morgonen oskottade och nästan obestigbara trappan är nu både snöröjd och sandad. Vintervädret har kommit med besked. Drivor av snö och det är verkligen kallt. Vinden biter i kinden och jag tänker som vanligt att ”huvva, jag gillar INTE att frysa”. Och alltid när det är höst och vinter tänker jag på dem som är uteliggare och hur otroligt hemskt det skulle vara att sova ute eller att sitta utanför en affär en hel dag. Skulle ALDRIG palla, inte ens för flera tusen spänn alltså. Och det är då som Adrian dyker upp inom mig igen. Honom som jag aldrig trodde att jag skulle få se igen. Hans städade yttre och läthpande försök till konversation. ”Kallt ute..fryther…thnö”.

Ja, Adrian. Det är kallt. Olidligt kallt idag. Förlåt, att jag inte hjälpte dig. Jag tänkte på mig själv, jag ville inte. När jag sätter mig i bilen försöker jag trösta mig med att ”ingen kan hjälpa alla”. Men de orden räcker liksom inte när man vet att Adrian, och många med honom, fryser just nu. Igår, när vi sågs, och idag och alla andra vintriga dagar.

Det gör ont.

Jag sitter i min soffa med sockor på och en varm stickad kofta. Jag är frussen av mig och kommer troligen ha sockor och en varm filt ovanpå mitt redan tjocka täcke, för att kunna somna. Barnen har värmeflaska och värmekudde i sina sängar. Har precis lånat ut flera filtar över en natt till några tillfälligt behövande. Det ville jag tydligen. Men Adrian. Vad har han?

Ja, pengar från mig i sina kalla fickor det har han då inte. 🙁

 

Läs Mer