Hur har du haft det?

– Hur är det?
– Jo, men det är bra, hur är det själv?
– Bra 🙂

Hur många gånger har vi inte frågat varandra den frågan och gett ett enkelt översiktligt snabbt svar eller egentligen inte ”brytt” oss om svaret.

Vad gör du om någon faktiskt säger; det är lite tufft just nu. Vad säger du, hur möter du det? Visst blir man lite…ställd. När den man frågor inte följer mallen av det perfekta livet?

Vi har ett långt ifrån perfekt liv hemma. Kanske är det lätt att, som bloggare, berätta om glada episoder, roliga barnapåhitt och goda recept. Men jag hoppas att verkligheten i mina inlägg fått visa på att livet är just livet. Ibland fullkomligen ÄLSKAR man det, men andra gånger skiner inte solen lika starkt. Då är det skönt att sänka garden liksom och sluta låtsas-le.

Vi lämnar en ganska tuff helg bakom oss. Det är svårt att vara förälder ibland. Jag gör fel, räcker inte till och får be om förlåtelse.

– Jag har tänkt flera gånger idag på det som hände imorse.
– Det gör inget.
– Jo, det gör det. För man ska inte göra som jag gjorde.

Förlåt och kram och puss. Och samtal i sängen varje kväll med min man. Reflekterande, rannsakande.

– Hur mår ni? frågade en på messenger igår när vi försökte hitta en lekdejt.
– Vi har haft en rolig men lite tuff helg. Nya tag denne vecka, svarar jag. Ni?
– Lite tuff vecka här med, blev svaret.

Amen och halleluja till livets transparens. Vi är inte mer än människor, men att veta att man inte är ensam gör något med en. Det finns en känsla av att vi hör ihop, är till för varandra, för att bära varann och lyssna. Jag fylls av sådan medkänsla och längtan av att kunna finnas tillhands. 

Ingen är perfekt, livet är inte perfekt men vi är aldrig ensamma. Med det får denna molniga lugna tisdag börja. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

20 + tretton =