Vad är man med om egentligen?

Vi studerar utvecklingspsykologi nu. Fram tills nu har mina 33 år har mitt liv handlat om så mycket. Jag har anpassat mig till en värld utanför mammas mage, lärt mig fundamentala saker inom motorik och språkutveckling, lekt, gråtit, fått kompisar, lärt mig läsa/skriva/räkna, haft kul, upptäckt, gått i skolan, sjungit, överlevt tonåren;) tagit körkort, gjort bort mig, blivit kär, hittat en man, gift mig, fått 4 barn och hunnit arbeta på fler olika jobb. Låter mastigt! Från hjälplös till att stå på egna ben. 

Och ändå har jag bara levt 1/3 av min farmors liv! En tredjedel! Massor kvar med andra ord 🙂

Vad händer nu, under min andra tredjedel? Förutom att jag kommer examineras och förhoppningsvis hitta ett jobb, så handlar väl denna del av livet mycket om mina barn och att se dem växa upp, men också om det ”nya livet” som par igen, när alla barn om dryga 15 år flyttat ut.

Men sen då? Min älskade lilla farmor, med den mjukaste hud jag någonsin känt, har ju levt även den ”sista” tredjedelen. Så sjukt länge! Vad gör man då? Vad upplever man då? Barnen är stora, själv är man stor sen länge. Spännande många år väntar kan jag tänka. Och självklart blir det vad man gör det till. Resa med jämnåriga väninnor, segla, spela mah-jong eller canasta med tjatiga barnbarn eller sjunga Bred dina vida vingar för dem. Min far, och således son till min farmor, börjar sin sista tredjedel med resor på egen hand. Just nu en 3 veckors seglats med en 40 meter lång båt. Och jag börjar min andra tredjedel av livet med studier. 

Ingen vet hur många en människas dagar blir. Men 34 333 stycken är inte fy skam. ”Åh kära söta!” som hon skulle sagt om jag berättade hur många dagar det blivit. Det gjorde jag inte. Men vi kramades och hon firades. Hurra för min mjuka, gamla, rara farmor!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

12 + tre =