Den förlorade sonen 2016

Antingen kan man stå som en längtande far och skåda ut över landskapet och hoppas se sin son komma efter en lång tid (som den 2000 år gamla i liknelsen ur Bibeln) eller så kan man engagera tonåringar och även råka på en hjälpsam bekant ifrån Nyköping i jakt på den förlorade sonen utanför Tekniska Museet. 

Eftersom det var vatten på ena sidan museet och väg på andra sidan och dessutom ganska stora områden omkring, var prio ett att kolla alla farliga ställen. Som tur var var han inne i museet och tittade på gamla glasögon. Puh!

Vi hade också en spännande morgon när jag ett kvarter från tåget kom på att jag glömt påminna tonåringarna om ID-kort – snabb vända hem för mannen md bil men han hann!!! Puh igen!

Men!

Så grymt med SJ – barn gratis. Och SL på helgen – barn gratis. Och Tekniska Museet en varm julidag – få besökare. Då kan man ta att pannkakorna för barnen kostade 25 kr styck 🙂

Tekniska Museet är för övrigt grymt kul för alla åldrar och trots att vi var där i fem timmar hade vi kunnat vara där ett par timmar till. Vi hann inte allt.

Efter en varm bussresa, en varm tågresa och en kortkort varm bilresa hem var det skönt att få svalka sig med ett sent kvällsbad i goda vänners lag. Vi fick med en övernattningskompis som nu är nattad med dottern alldeles för sent.

Bra lördag – check!

Denna tavla har jag ritat med ögonen! Kul!

Läs Mer

Loftet på G! Inflyttad!

Nu är det kväll och snart ska min älsklingsson (den äldsta;) få flytta upp i loftet. Det fattas skrivbord, lekhylla och klädförvaring men sova kan han! Kommer ni ihåg hur det började?


Och sen…


Och nästan klart! 


Och nu har räcket kommit upp!


Utsikt ut:


Och utsikt ner 🙂 (barn plus kompis)


Hur kommer man upp då?


Och vill man inte ha upp någon – voilà! (Ja vi ska montera upp skydd också)


Så fantastiskt! Vem har då gjort detta? Jo förutom det lilla vi gjort med målning, lister och bära sjukt många gipsskivor och golvpaket så har den händige, duktige, kunnige och idoge Valdemar Nord på Nordens Bygg & Smide byggt hela grejen! Arkitekt Brian Adam från Oxelösund var med före byggstart och hjälpte oss med bygglovsritningar och Anders Kjellberg från Runtuna har slipat golvet och färgat in det med Ljusgrå från Osmo och hårdvaxat på det. Anders Ågerfalk från Elajo har elfixat! Vi är sååå nöjda! 

Hurra! Äntligen!

Läs Mer

I händelsernas centrum?

Det är sommar och det borde inte hända så mycket. Och det gör det inte heller. Men det blir mer spontana grejer eftersom vardagsrutinerna med skola/fritid inte finns på loven. Därför får jag (eller tar jag) sällan tid för bloggande även fast det är massa saker jag gärna delar med mig av.

Till exempel vårt loftbygge som går framåt om än långsamt just nu. Eller om goda recept jag provat. Eller om resmål som Sagostigen, uuurmysigt för 2-5åringar och djur och lekkul för de som passerat sagotitthus-ålder. Väl värt ett besök!

Jag har massa roliga sayings från barnen som jag skrattat åt. Som när dottern överförtjust utropar; hurra vi får bortgjord pizza!!! (Alltså motsatsen mot hemmagjord – solklart eller hur?!) Eller yngsta sonens första treordsmening: apan bajsa mycke’!

Men jag finner inte riktigt ro eller kanske inte vill ta mig den tiden varje dag att skriva nåt så sommarens blogg blir lite som sommaren själv; spontan 🙂

Idag är vi vid en supermysig liten sjö i Salem där vi bodde förut. Segersjö. Mellan villor och trevåningshus ligger en liten liten sjö perfekt för småbarnsfamiljen. Sen väntar en go eftermiddag/kväll hos kära vänner. Det blir en bra dag!

Läs Mer

Läget på lägret

En skön grej med att åka på kyrkläger är att alla är så peppiga. Det är hej, glada miner, peppande lappar på toa eller vid kiosk-kön om att ”du är fin” eller ”ha en fantastisk dag”. High-fives medan man går in på samlingar och bra snack från scenen om att man ska vara sjyssta och välja att tänka bra tankar om varann för då säger man bra grejer om varann. Istället för tvärtom.

Så fastän regnet nyss öste ner (och jag tog skydd med vår 1-åring i matsalen för tidig lunch) så är stämningen glad efter dag två i kamptävlingarna.

Lillen sover just nu i vagnen medan jag softar bredvid. Ja det är den där lilla högen i hörnet som är han 🙂


I övrigt är det såpafotboll, dans, pyssel, film&media varvat med måltider (känns som hela tiden:) och lååånga köer varje dag när den heliga timmen för öppen kiosk är igång.

Läget är bra på detta läger helt enkelt.

Läs Mer

Och rädda oss från de(t) onda

Idag satt jag med min 3-åring i bilen på väg till doktorn. Ett vågat hopp från rutschkanan igår kväll ledde till att han grät på morgonen och inte kunde stödja på foten alls, så vi ville kolla att det inte var nåt mer än en stukning. Klockan var 13.00 och Sommar i P1 drog i gång på radion. Under den korta färden från vår villa ner till Stadsfjärdens vårdcentral får jag mig en känga som får min själ att vilja kräkas flera gånger om. Och gråta.

Förre FN-chefen Anders Kompass levererar historier om män som utnyttjat små barn sexuellt. Han berättar inte ens de vidrigaste detaljerna i rapporten, men ändå mår jag illa och uppfylls av sådan vrede mot dessa män.

”Stopp. Det gör ont”. Kanske sagt på ett sånt där hjälplöst sätt som bara ett kuvat barn kan kvida fram. Orden klingar så i mitt huvud iallafall.
”Då får du inga pengar och ingen mat” hotar den den onda mannen medan han utövar sin makt mot den hjälplöse pojken. Den onda människan. En människa som inte förtjänar att leva.

Jag reflekterar inte över att min 3-åring också lyssnar. (Han förstår nog inte alls vad det handlar om, thank God).  Jag sitter bara helt tyst. Måste sträcka mig efter hans lilla hand. Kramar om den. Så oändlig kärlek. Tänk om jag kunde beskydda honom från allt ont. Han tar hela min arm och kramar den likt ett gosedjur. Hjärtat blöder. Det är så orättvist att jag är så lycklig med min lille son. Han får säkert i sig mer mat för dagen än han behöver och han har sin mamma och pappa i livet till skillnad från den 11-åring som Anders berättade om. Alla dessa barn som utsätts av ondskans människor… Alla dessa trasiga själar… Detta utnyttjande av de svaga. Det är vidrigt.

När jag parkerar tänker jag att jag måste bli lite mer ”här och nu” så att jag inte går in till doktorn med dessa tunga känslor. Vi går över den tomma parkeringen med solen i ryggen. Hand i hand. Men jag måste stanna efter en stund för att sätta mig ned bredvid min son och krama honom och säga:
-”Jag älskar dig så mycket. Jag hoppas att du bara får träffa goda människor som är snälla mot dig i livet”. Alldeles för djupt men ändå. Jag var tvungen att tala ut denna goda ”besvärjelse” över honom.

Jag ställer mig upp och tar hans hand igen och han säger med sina små 3-åriga klokhetsord:
-”Ja, för de tycker jag är så härlig och jag luktar så gott och jag är så fin, så fin”.

Ja, älskade barn. Må du träffa dessa goda människor som insett att du, liksom alla andra barn, är så fina, så fina. Må ondskan vara långt ifrån dig.

Läs Mer

nine years baby!

Tänk att jag för nio år sedan låg och klappade ett litet huvud. Höll om en liten liten rumpa. Kände lycka över något så nytt men ändå så självklart ”vårt”. En tösabit.

Idag har hon levt i nio år. Levt. Är i dessa dagar extra tacksam för att hon både levt och överlevt. Kunde slutat riktigt illa redan vid 1 ½ års ålder men genom sann änglavakt och ett limmat huvud har vi henne kvar hos oss. Men att hon fått leva med och hos oss i nio år är fantastiskt! Kan inte, får inte, ska inte ta det för givet även fast livet rusar på och man knappt hinner reflektera över detta underbara ibland.

Men nu gör jag det. En stund. Hon är här hos oss, just nu snusande i den nypimpade sängen med piercade öron och en ”knapptelefon” på laddning (haha är det ens ett ORD? Ja för iPhonegenerationen är det det;) och mätt i magen efter att ha ätit en 9-årspizza och noblessedekorerad cheesecake. Kul grej att alla får dressa sin egen! Jag önskar henne många år till med oss. Och att vi får vara kvar många år till vi med, så vi hinner får vara tillsammans så länge som det bara går. Tack för min stora tjej. Tack för allt jag och min familj fått i och med hennes ankomst, hennes person, hennes varande och hennes liv. Från djupet av mitt hjärta. TACK.

Läs Mer

Underskatta inte en vän :)

Just nu sitter jag med den finaste bukett jag någonsin sett i hela mitt liv. 


Ärligt. Har aldrig sett något så vackert. Och så himmelskt den doftar. HELT otroligt. Hade jag gift mig hade jag valt denna på stört! (Reklaaaam: den är från VELOBLOOM) Jag har också fått en glasburk med innehållet från 14 tablettaskar; en för varje år som gift. Med olika färger, former och smaker – precis som vårt liv tillsammans innehållit en massa olika upplevelser. Han är fin min man! Där fick han verkligen till det!

Under åren har jag och min man haft fler tillfällen att fira. Nyår, födelsedagar, årsdagar m.m. De har inte alltid blivit så lyckade som i år.

Till exempel har jag blivit utan bröllopsdagspresent när vi firade 5 år för ”vi skulle ju inte köpa nåt speciellt till varann”.
Jag har också sagt gott nytt år till min man i pyjamas och eventuellt några kräkningar när jag mådde illa under min första graviditet. Han var duktig och lagade hela middagen, jag låg i sängen, jag masade mig upp och petade i mig lite kött och kroketter med bernäää och såg ut som ett mähä… Romantisk fru…not!
En gång när jag fyllde år låg en klänning åt vår tvååriga dotter i mitt paket. ”Ja, så du kan tänka att du fick den av henne när hon har den på sig”. Jag ba; eeeh?
Eller när min man en annan gång köpte pyjamasshorts i storlek ”väldigt väldigt stor” och jag undrade; är det så här stor du tycker min rumpa ser ut?
Eller när vi firade alla duktiga skolbarn genom att bjuda alla på en restaurang där vi hade en 20%rabatt-på-hela-notan-kupong och undertecknad glömmer att lämna fram den. 8 personer blir ju ändå en del.
I våras skulle vi fira 15-årig tillsammansdag med hotellfrukost, vilken fick ställas in på grund av att något av barnen insjuknat.
Idag skulle vi fira 14-årig bröllopsdag och då hade sonen feber i natt och var vaken ett par timmar. Snorig. Således blev det intet hotellfrukost denna gång heller.

Ja, livets bemärkelsedagar, eller själva livet heller för den delen,  är inte fyllt av tungkyssar, rosa moln och blomsterbuketter. Vi kan inte bygga vår relation på det, min man och jag. Även om en puss eller en blomma kan vara trevlig ibland 😉 Men om livets hemska sida skulle möta oss och vi kanske inte har möjlighet att leva på samma sätt som nu, fysiskt, ekonomiskt eller nåt annat så måste ju vår vänskap vara liksom grunden. Att vi orkar hänga ihop med varann utan det där rosa. Att vi funkar, teamar och håller ihop.

Jag vill verkligen INTE trampa nån på någon tå men när någon säger ”vi är liksom mer som vänner” så kan jag ibland tänka; men det är ju FANTASTISKT! WOW! Vänner! Underbart! Sen kan det ju vara kul att hitta tillbaka till en känsla av kärlek once and a while, såklart, men vänskap alltså. Underskatta inte en vän! Tänk att ha en som vet alla ens fulaste hemskaste sidor, som orkar står ut med en år efter år fast man ibland är arg eller ledsen på varandra, som liksom alltid står kvar där. Riktig tyngd i en sån vänskap alltså!

Och sån är han min man. En teamare, en hjälpsam, uppmuntrande vän som vet om en massa trista saker om mig men som ändå väljer att stanna kvar. (OCH som köper en så här fin bukett:) That is real love!

Läs Mer

Muskler och konserter

Wow! Vilket samarbete, vilket teamwork, vilken hjälpsamhet och vad FORT det gick! Min pappa kom på kort varsel förbi med tre män och hjälpte oss att tömma garaget och bära upp alla grejer till vindsloftet. Det tog typ 15-20 minuter tror jag och VIPS var det klart! Helt otroligt! Tack för muskler! Snart får ni bilder på projekt vindsloft!

Resten av dan blir lite rep inför kvällens konsert i Spelviks Kyrka kl 19.00 (smygreklam!). Repor det även nästa vecka inför sjuttonde juli-konserten i Katarinakyrkan (smygreklam igen!). Sen är det dop i augusti och en musikandakt också (reklaaaam!). ÄLSKAR att sjunga! 

Och vet ni, på tal om röst… Jag bara går och väntar på besked om jag kommit in eller inte på Logopedprogrammet. Spännande! Nästan lika spännande som de nio straffarna igår 😉 

Ciao!

Läs Mer

Wishes

Jag önskar jag hade bläckfiskarmar, så jag kunde serva alla 4, förlåt 6 barn på en gång. Trehövdad mamma därtill så att jag kan lyssna på alla som pratar samtidigt och kunna ge kloka svar jämt.

Jag önskar klockan hade fler timmar så att man under den vakna tiden hann med mera. Hann träffa alla mina vänner jag aldrig hinner träffa (åh vad jag saknar ALLA!), både mina nära vänner men också mina långtbortistan vänner och grannarna som jag inte heller ”hinner med”. Hur svårt kan det vara att få till ett mellisfika med barnen grannar emellan. Visat sig vara grymmans svårt.

Jag önskar min farmor fick mer av min (odelade) tid. Nu får hon varken tid eller odelad tid för vi ses så sällan.

Jag önskar att en resa till Stockholm skulle ligga närmre tillhands utan att man behövde tänka på om det blev orättvist för nåt syskon om inte det fick följa med eller om resan blev för kostsam eller om min man fick dra ett för tungt lass hemma om jag drog iväg med tex bara ett barn.

Jag önskar det fanns parallella universum, med portaler likt Narnia. Man är en lång tid i den ena världen, där man vill finnas till med sina händer, sitt lyssnade öra, sitt hjärta, sitt ALLT för vänner och familj och alla i hela världen som behöver ens hjälp. Och vips är man tillbaka i familjevärlden och det märks inte alls att man har varit borta.

Jag önskar att jag var bättre på att slutföra saker (utvecklingspotentialen här är enorm!) så att stenarna runt huset kommer på plats, listerna som borde inhandlats för 6 år sen blir inhandlade och kapade, fönstrens putsade och tvätten alltid direkt in i klädskåpen så fort den är torr.

Jag önskar jag hade åkt till affären för att köpa godis att njuta av för nu har jag munnen full av våra gamla grillmarshmallows från maj månad i brist på annat. Galet va!

Jag önskar, likt ett barn, att världens krig tog slut på ett fingerknäpp och att alla knäppa människor som knäpper runt med vapen, ja att hela den tillknäppta världen blir en frid, fred, frejdig, fröjdig värld.

Tänk vad man kan önska sig… högt och lågt. Fredagsönskningar och fredagskramar från mig till er <3

Läs Mer