Inte ”duktig”!

Under den senaste helgen har fler feedbackat på SNs lilla artikel om vår familj, som ju utökats av ett par tonåringar.

”Jag läste artikeln. Vad duktig du är”.

Det handlar inte om att vilja vara duktig. Då hade väl var och varannan haft en tonåring hemma hos sig vid det här laget.

Det handlar om att hjälpa. Precis som du gör när du vattnar den bortresta grannens blommor, hämtar förkylda brorsans barn på förskolan, ger plats på bussen åt en gravid kvinna, ropar efter tanten som tappat sin handske, skänker en tvåhundring till Rädda Barnen varje månad, lyssnar på bästisens problem i telefonen, samåker med grannbarnen till fotbollen…

Listan kan göras lång. Och inget är för stort eller smått. Även om vissa saker kan ta mer av ens tid så  är en flykting i ett hem inte mer wow än ett telefonsamtal till någon som verkligen behöver dig. 

Vi har alla möjlighet att hjälpa. På så många sätt. Vi är lika viktiga(”duktiga?”), oavsett vad vi hjälper till med. 

”Du är ju med och förändrar någons värld för en liten stund.
Sex år eller trettio minuter är i det långa loppet som en sekund.
Vi hjälper varann.
Vi hjälper när vi kan.”

Läs Mer

Tja så kan en lördag se ut

06.45 Treåring vaknar, blir kissad. Jag hör vaken tonåring och tänker. Bra. Koll på bussen som går om en timme. Vi gick ju igenom tabellen igår.

07.55 Har somnat om. Klickar på tfn och ser tiden! Men hjälp! Upp direkt, in i rummet; men…ska du inte med bussen?! Aha. Missförstått tiden. Kanske vi hinner. Pyjamasen döljs med utebyxor och jacka. Barfota i skorna. Mössa på! Det löste sig med en lite längre busstur. Puh!

Tja, så kan en lördag börja.

Därefter har jag, iklädd nya kläder, promenerat med dottern på stan, med två småpojkar i ”skogen”, bytt lakan i sängar och stått i köket.

Ikväll hade vi kusin och kompis här för att fira ett uppehållstillstånd. Kycklingburgare (vääääldigt goda) och dessert. Svensk flagga vid huvudpersonens tallrik. 

Tja, så kan en lördag sluta. 🙂

Läs Mer

Kalas!!

I min familj fyllde mamma, pappa och två systrar inom loppet av två veckor. När jag var så stor att jag fick mitt barnbidrag själv minns jag att det kändes som en utgiftsmånad. Haha!

Under december ligger fokus mer på jul och släkt och det är inte så mycket kalas men nu har 2016 börjat och på en vecka trillade tre inbjudningar in till barnen. Så nu är det dags att komma ihåg att osa, köpa paket, komma ihåg att slå in dem, inte glömma datum.

Nu kör vi!

Läs Mer

Koja i sjukstugan

Idag har jag haft en hostig, en hostig till och en som varit snorig. Och mellan müslibak, misslyckat brödbak och räkningar har en jättelik koja byggts av husets alla gosedjur, stolar, kuddar, puffar och pallar. Ja, cajuntrumman fick också vara med som ”vägg”. Allt är möjligt i fantasins värld!

Inte så hängiga men ändå tillräckligt för att ej orka skola/förskola.

Kojbygge är roligt! Gillade att bygga under trappan hemma som liten. Och pappa hjälpte oss med en trädkoja storlek enorm mellan 3 tallar. Om vi tyckte skapandet var roligare än leken? Ja 🙂 Men ibland lekte vi där.

Boktips för alla som gillar kojor: Mamma Mu bygger koja!

Läs Mer

Om jag kunde nå dig

Om jag kunde nå dig

När du ser ledsen ut är det inte säkert att du är ledsen. När du ler utplånas alla tvivel likt solen som tränger undan allt mörker. När du skrattar med barnen hör vi ihop.

Om jag kunde nå dig

Jag skulle vilja krama dig ofta och säga hur mycket jag bryr mig om dig. Ibland får jag den möjligheten. Tack.

Om jag kunde nå dig

Jag vill veta allt på en gång. Om resan hit, din familj, fråga om ditt land, lära mig mer om dig. Ibland ger du mig möjlighet att lyssna och därmed fråga vidare. En stund. Jag tar vara på den stunden. Den är ofta kort. Längtar sedan till nästa. Det ska ta tid. Jag vet.

Om jag kunde nå dig

Jag skulle vilja visa dig allt på en gång. Hur man gör pizza, bra appar, hur tvättmaskinen funkar och vilka sporter du säkert skulle gilla. Jag måste vara tålmodig. Jag blir glad när du frågar hur, vad, lär mig.

Om jag kunde nå dig

Jag skulle vilja prata svenska med dig och bara dig. Men jag har små kottar därhemma som också behöver lära sig att ”springde” heter ”sprang”, grön är färgen på gräs och gurka och 13.45 är kvart i två. När jag inte hinner prata med just dig, passa på att lyssna på barnens bubbel och prat även fast 3-åringens lektion i uttalandet av skridskorna ”skjiiisskooj” inte är landar riktigt rätt. När de somnat får vi mer tid för varann. 

Om jag kunde nå dig

Jag når dig ibland. Du når mig ibland. Du. Ni. Vi. Ibland är vi nära men ändå så långt borta. Ibland är vi bara…just nära. Nära. Då når vi varann. Det är vackert.

Läs Mer

Skugga en student

Idag ska jag vara med om något jättekul! Jag sitter just nu på tåget för att bege mig till Karolinska Institutet för att skugga en student som det heter. (Två studenter egentligen). Det innebär att man får haka på en student en dag och följa med på den föreläsning som de för dagen har och passa på att fråga frågor, kolla in skolan och så vidare!
Ska bli jättespännande! Neurologi, geriatrik och audiologi står på schemat idag! Jag ÄLSKAR att vara elev!!  

  

  
 

Just nu njuter jag av en vacker sol genom tågfönstret. 
Hoppas du får en finfin dag du med!

Läs Mer

Gör ditt eget te!

Jag älskar kryddte! När vi bodde i Stockholm köpte vi ett lösviktste på en tebutik som hette Yogi-te. Det finns en massa olika yogi-teer i förpackning med både lösvikt och påse men det här var en annan sort.

Eller ingredienserna för ett klassiskt yogite är väl alltid desamma men recepten kan variera. Precis som kundens smakönskemål.

Då vi inte bor i Stockholm och Nyköping tyvärr knte säljer yogite på lösvikt beslöt jag mig för att prova själv. Lite som Lotta på Bråkmakargatan ”det kan’te va så himla svårt”.

Jag köpte på mig torkad ingefära, kanelstänger, nejlika, hel svartpeppar och satte igång. Provade med både mortel och matberedare för att få bitarna i bra storlek. De blev inte lika stora allihop, främst på grund av att torkad ingefära är ganska trådig om man köper den hel. Nåväl. Gott blev det! Det ska med fördel kokas in i vattnet istället för att ha det i en påse och lägga i en kopp.

Här är ett av många recept:
– 2 liter vatten
– 20 hela nejlikor
– 20 hela kardemummakärnor
– 20 hela svartpepparkorn
– 5 kanelstänger
– 1 bit färsk ingefära (stor:)

  

Läs Mer

Hyckleri på fejjan?

Jag vet inte vad som är politiskt korrekt längre. Men jag har sett något den senaste tiden som gör mig både förvånad och ledsen.

Näthat, rasism, kvinnoförtryck, främlingsfientlighet och sexuella angrepp. Hemskt. Upprörande. Fel. Sjukt. Det är omänskligt! 

Och det är just här det krockar för mig just nu. Vid ordet omänskligt.

Jag är av den åsikten att alla människor, man som kvinna, flykting som svennebanan, kristen som muslim, barn som vuxen, hederlig som ohederlig är värda precis lika mycket. Och förtjänar att mötas med respekt. Även fast man inte alltid håller med varandra. 

Men på Facebook flödar det av omänsklighet. Inte bara bland Håll Sverige Svenskt-människorna eller Hon sa ju aldrig nej-killarna. Hos dem som allra mest högljutt slåss för rättvisa, fred och jämställdhet..DÄR… är kommentarsfälten fulla av svineri. 

Där skrivs det att den och den må brinna i helvetet, att någon är ett svin, ett as, en idiot. Att jag ska knäcka näsan på’n. Att folk är j***a dumhuvuden. Man krigar med ord och emojis ??????⚡️. Trist.

Och jag undrar om allas lika värde plötsligt är värdelöst när det kommer till åsikter om andra människor skrivna på sociala medier? Varför är det mer upprörande om en rassekvinnoförnedrare skriver att Lisa ska brinna i helvetet om Lisas kämpar i en annan tråd skriver samma sak? Jag bara undrar…är det inte lika omänskligt? 

Läs Mer

Löftena kunna ej svika?

Mja…hos oss människor står de inte evigt kvar iallafall. Därför är det viktigt att inte lova alltför mycket. Jag försöker leva efter det när det gäller mina barn. Vill de gärna göra något tex när vi kommer hem säger jag något i stil med; Åh vad kul, det kanske vi kan göra. Påminn mig när vi kommer hem! På det sättet har jag inte lovat att varken göra eller komma ihåg det. Kanske fult men lättare för mig 🙂

I söndags pratade vi om tonåringens första skoldag i nya skolan. Jag hade glömt att köpa hänglås och vi fick låna ett av mi syster. ”Jag köper ett imorn”, sa jag. På min handlingslista dagen efter stod mycket riktigt ”hänglås”. Tror ni jag kom hem med ett? Nej 🙁 jag glömde! Jag har nu inte lovat vilken dag det ska inhandlas. Men det ska det.

Häromdagen åt vi kycklingcurry och limegryta och jag hade lagt de sista limeskivorna i vattnet. Gott! Barnen ville stoppa i både gafflar och fingrar för att få upp varsin limeklyfta. STOPP! sa jag. Ni får en efteråt när alla är klara. Efter maten rusade de upp till barnprogrammet och nu står det ett glas med vatten och ett par limeskivor sedan ett par dar, i väntan på att de ska få sina limeklyftor. För om jag slänger dem så bryter jag mitt löfte.

  
Note to self; lova inte i onödan!

Och på tal om första skoldagen; Här hänger en väska som jag bar min första skoldag hösten 2004. Den hänger med än och ikväll ska den och jag hänga i Stockholm hos en älskad vän som jag lärde känna under det skolåret.

Myshelg!

  

Läs Mer