Människans 2015; ytterlighetens år

Det sägs att den som ”bara är” har funnit en hemlighet i västvärldens stressande uppsnurrade vardagsliv. ”Bara vara”! Men att vara människa, tycker jag, är komplext. För mänskligheten, alla dem som i historien funnits och vi som lever nu, vi har presenterat en mänsklighet som går från det ondaste onda till det godaste goda. Krig, svält, förödelser, nöd och hat har samsats med givmildhet, fantastiska uppfinningar, medmänsklighet, framgång och kärlek. Och allt däremellan. Komplext…ja.

Jag tänkte tillbaka på året som gått och fann att år 2015 varit ytterlighetens år.

Samtidigt som vi, likt de senaste åren, uppmanats att tänka på jag, mig, mitt, mina genom sugkoppar som gör att varenda tonåring nu kan förstora sina läppar på hemmaplan, livsstilsmagasin som ropar ut vad vi ”måste” äga för att vara ”rätt”, mattrender som ska göra oss friskare, sundare, äldre, piggare, snyggare, smalare så har våra hjärtan år 2015 rymts så många fler än bara vårt egna jag.

Barn har skramlat och samlat i klasserna och på fritiden för att hjälpa nyanlända, familjer har välkomnat vilsna medmänniskor på tågstationerna, galor har ordnats på alla möjliga ställen, folk har öppnat sina hjärtan, plånböcker och hem för alla dem som behövt ta emot.

Och våra hjärtan har bultat så hårt att vi känt att vi inte kan ta in mer. För 2015 har varit…för mycket…på något sätt. Fotografen som inte kunde fullfölja sitt jobb till 100% för att jobbet tog henne alltför nära mänsklighetens sköra verklighet, kompisen som tänkt lägga ut ett helt annat inlägg på Facebook men som ändrade sig för ett annat budskap var viktigare. Tårar som fälls nu och då för att vi kommit nöd så nära, närmre än på många år. Folk som ger och gör mer än de egentligen orkar och kan bara för att nöden är så stor. Det är både vackert och sorgligt.

Vi har också sett att de ställena där det ”brukar vara krig, ni vet där långt bort” inte bara är ”där långt bort”. I Frankrike, bland annat, har den mörka verkligheten kommit ikapp oss förskonade västerlänningar och vi påminns ständigt tack vare (eller på grund av) sociala medier.

Ja, och det kanske är just tack vare och på grund av sociala medier som vi fått chansen att se våra ytterligheter så enormt. För även om det funnits oändligt många grupper som ställt sig upp i Kärlekens och Medmänsklighetens namn på exempelvis Facebook och Twitter så har hårda röster basunerat ut rädsla, hat och mörker. Alla dessa ord som ropats ut från båda sidor kommer från…människor.

Vi har lika många frågor som det finns svar gällande faktumet att vi inte kan ha en enad röst över hur vi människor behandlar varandra. Men vi kan också konstatera, och det har vi sett så många gånger, att värme, kärlek och medmänsklighet är starka vapen i en kamp mot en fredlig värld.

Och som de sanna historiska orden säger; there is no fear in LOVE.

Gott nytt år på dig, kära läsare, jag hoppas verkligen på ett NYTT år i dubbel bemärkelse. En NY vår, en NY sommar, en NY höst och NYA saker som ska ske för en bättre värld. Ejmen.

Läs Mer

Pausbehov

Ja, nog var det ett tag sedan jag skrev. Det är inte troligt att någon saknat mina inlägg men jag själv, som alltid har tanken på ett nytt inlägg i huvudet, har mått bra av en kortare paus. I sista avsnittet av Tusen år till julafton (julkalendern) ler jag igenkännande åt föräldrarna som är…som min generation och de som är några år äldre. Men jag blev också (igen) påmind om min skärmtid och jag ifrågasätter hur mycket av den jag verkligen gör ”bra saker” av den. Således är få kort knäppta, få tillfällen filmade och inga inlägg har skrivits.

Nu har jag en annan sorts paus. En liten paus i bilen i väntan på ett genrep, och då passar jag ändock på att skriva lite. 

Genrepet jag ska på handlar också om paus. Jag får lite egentid att vara sitta och ”ta emot”. Men framför allt njuta av vänner som repat till det jag (eller familjen) hade klarat av att repa till nämligen årets OXELÖREVY!!! Eftersom jag haft så kul med NYMOS och Annie fanns inte tiden eller möjligheten för ännu fler helger, dagar och kvällar utan i år får stjärnorna briljera utan mig. Paus i revyn helt enkelt.

Lyckosparkar till er alla på scenen och pausande kramar till dig som läser!

(Kort på ett barn tog jag iallafall på julafton)

  
  
God fortsättning!

Läs Mer

Julstök och julhälsning 

Klockan är 7 på morgonen och hela huset sover. Men min hjärna är vaken. ”Å, nej jag la nog dotterns morgonpåse i sönernas rum”. ”Vi värmer bara en del av gröten separat”. ”Måste skriva ut låttexter till juldagens solistuppdrag någon gång när det inte stör julaftonens familjetid”. ”Undrar om de storas skolkompisar kommer idag eller ej – hur blir det med julklappsutdelning då?

Igår hade vi storstäd här hemma och med två tonåringar går sådant mycket smidigare 🙂 de små kan inte hjälpa till på samma sätt. Vi njöt av fänkålssoppa med varmrökt lax i år igen och trots att alla bara får ett eller två paket är bykkorgen översvämmande nu full. Vi är många nu 🙂 Det blev sent igår men inte senare än slösurfarkvällar i november, men då min hjärna började snurra 06.10 i morse har jag nog ett par timmars sömn för lite idag.

Men hurraaaaaa det är julafton! Jag hoppas våra barn får en bra sådan, att jag och Martin får njuta, att du som läser får en otroligt mysig sådan.

Nu tassar det första barnet. GOD JUL!

 

Hemlig morgonjulklapp ”gömd”
  
Surdegsbröd check!
  
Storstäääääääd!
 

Läs Mer

När de flyttat in i både hus och hjärta 

Det är många som frågar, när det gäller våra två ensamkommande, ”hur går det?”. Jag svarar alltid något i stil med; Jo, men det går bra faktiskt.

För ingen visste ju hur det skulle bli. Visst var vi förberedda på ett sätt men ändå…klart man inte kan veta exakt hur det blir att ha två tonåringar med främmande hemspråk, som man delar livet med dygnet runt. Men över förväntan och faktiskt bra.

Självfallet har vi stunder av missförstånd, frustration och funderingar på om si eller så är bäst att göra men vi skrattar varje dag, äter tillsammans, lever tillsammans, ser dem umgås med barnen och vi märker att vi är där vi ska vara så att säga.

Idag somnade pojken i soffan medan vi andra tittade på film. Jag hade lust att krypa upp bredvid honom och krama om, stryka handen över håret. Det är ju inte min biologiska son men han har en plats i mitt hjärta kände jag.

En timme senare ringer flickan från en bekant och när jag hör hennes glada röst prata, på SVENSKA, inser jag att jag saknar henne fast hon bara varit borta i fem timmar. Och mitt hjärta blir varmt och lyckligt av henne röst.

De har förvisso flyttat in i vårt hus, men idag var första gången då jag fysiskt kände att de flyttat in i mitt hjärta. Det var en härlig känsla. ❤️

Läs Mer

Lakritschock

Våra vänner är experter på goda bröd, bakverk och godis. Aldrig någonsin har smakerna felat när de serverat något. Wow! Deras lakritskola var sååå god häromåret och sedan dess har jag också velat göra varje jul. Har provat olika recept och eftersom jag just i år fallit för trycket att inhandla glukossirap sökte jag efter ett recept med just den ingrediensen. (Jag hade dessutom ingen vanlig sirap hemma) Receptet jag fann och beslöt mig prova i år gav mig dock en smärre chock. Mängden lakritspulver var 1 dl!! Jag gjorde dessutom dubbel sats men glömde det just i lakritsmomentet men häftade och hällde i nästan halva lakritsburken. Detta kändes galet.

Beslöt att ringa min vän och fick medhåll. Sjukt mycket lakritspulver! Men efter att Konsumentverket (jag) varit här och inspekterat tyckte de (jag) att det var den godaste kola som de (jag) ätit. Då min duktiga bakarkompis brukar doppa i choklad och ha på flingsalt gjorde jag faktiskt så med dessa kolor också. Alltså..hur kan en liten flinga salt göra så mycket?

Sjukt gott.

Konsumentverket meddelar också att man mellan jul och nyår inte har några som helst begränsingar vad gäller intag av ovan nämnda kola. Det är ju vad man stoppar i sig mellan nyår och jul som gäller…

chokladdoppad lakritskola med extra lakrits (här utan saltskrud)

Läs Mer

Poliskontroll och godis i mängder 

Det är inte jättesmart att inte ta med plånboken när man ska storhandla inför julen. Ännu mer osmart känns det när man, med en polis vid förardörren, rotar runt efter den där plånboken i väskan eftersom även körkortet finns däri. En förlåtande polissa släpper iväg oss och 200 meter senare känner jag plånboken i min vänstra jackficka… Bra där! Jag ville bara vända och vifta med plånkan och sägs: JAG HADE DEN FAKTISKT MED MIG!!

Edtermiddagen har stavats; godis! Vi har gjort hederlig knäck (2 dl socker/sirap/grädde), morgongröt (cornflakes/kakao/florsocker/cocosfett), mintchokladtryffel och en variant av Rocky Road.

I den sistnämnda smälte jag mörk choklad och rörde ned den i en skål med gojibär, pistagenötter, minimarshmallows, hasselnötter och jordnötter.

Mintchokladtryffeln innehåller Mariannechokladkaka och receptet finns här

   
  

Och säga vad man vill om alla häftiga moderna smaksensationer och idéer till julgodisbordet men…är inte knäcken det som är bäst? 

 

Läs Mer

Nu SKA vi ha trevligt

Dagens uppdrag för familjen Wallenberg var en liten, enkel, men trevlig utflykt till biblioteket. Det skulle lånas böcker om julen. På biblioteket är de ju så duktiga på att ha en julhylla framme så det är lätt att hitta något för både stora och små barn.

Kring frukostbordet blev alla glada och såg fram emot det hela. Vid skolhämtningen var det däremot sura miner och irritation över mammas nej till kompislek eller kompismedtagning till ”familjeaktiviteten”. Surheten fortsatte hemma med tjafs och gnäll bland storsyskonen. Ideliiiiigen är de på varandra just nu. Jag står knappt ut. Hur orkar de själva? Hur jobbig måste inte jag ha varit i den åldern? Aaaah!

”Allt jag vill är att åka till bibblan med hela familjen och här är det bara massa sura miner. Vi ska ju ha TREVLIGT nu för det är ju snart JUUUUUL!”, hade jag lust att skrika ut. Det gjorde jag inte. Däremot sa jag att jag hade god lust att gå från huset en stund för att jag inte orkade med tjafset härinne. Mindre smart val av mening, I know, (även om det fanns ett mått av sanning i den..) men ingen är perfekt. I hallen medgav den ena att det var lite onödigt att bli sådär sur i skolan. Jag höll med om att kompislek äääär så kul, och att jag förstod att man kan se fram emot sådant. Sedan såg alla fram emot det igen och vi var alla så där reklamglada i bilen. Stomatoool! Hem kom vi med ett lass med böcker och ett par julsagor på CD.

Ja, man kan verkligen inte tvinga fram gemytlighet eller julkänsla jämt. Särskilt inte när det är jag själv som förälder, som via uppdragen bestämmer roliga saker (som kanske inte passar för dagen). Jag hade tänkt åka imorgon men då är maken bortrest så jag bytte till idag. Men kanske skulle jag inte skrivit ett biblioteksuppdrag överhuvudtaget. Eller kanske jag inte borde knåpat ihop en kalender i år?

Eller kanske jag bara ska ta kväll och tänka att; imorgon är en annan dag och då! Då ska vi minsann….ha trevligt! 😉

Läs Mer

Fashion i Sverige

Idag har jag varit på ett av stans ålderdomshem för att sjunga in julen. Psalmer och jul och luciasånger blev det, för att maxa tillfället ordentligt. Det blir ju bara en gång om året för dem som inte kan ta sig iväg till en kyrka kring julhelgen. 

Jag hade kvar min lockiga frisyr från gårdagkvällens konsert men den ville sig inte vare sig utsläppt eller i tofs så jag drog ihop den till en knut på min högra sida och satte ett lååångt hänge på min vänstra. Tycker sånt är lite skoj. Kul att piffa till sig även för gamlingarna 🙂

Från åldringarna åkte jag direkt, med barnen, till förskolan där min treårige pepparkaka sjöng i årets sötaste luciatåg. När jag sedan kom hem och satt vid middagsbordet med supertrötta barn frågade vår ena tonåring om mitt val av utsmyckning för dagen (jag bar ju bara ett örhänge ni vet ).

”Is it fashion in Sweden?”

Ja, vad säger man? Hihi!

Läs Mer

Stolt mamma

Mycket finns att säga om den här långa dagen. Duktiga barn i både Katarinakyrkan och Filadelfiakyrkan. De sjunger ut, vågar höras. Fina sånger. Mycket folk. Bra julkonsert. Modiga solister.

Klockan är mycket men det är roligt med en liten luciahälsning så jag delar bara en glimt av dagen genom tre suddiga superzoomade bilder eftersom jag inte har en chans att fråga resterande kids om lov 🙂

Morgonen startade med SVTLucia, varm choklad och rostade hjätesmörgåsar med kokade ägg som jag skrivit 13 på. Dagen innehöll övning och som sagt, två konserter. Den slutade med en timmes tolksamtal och jag är så sjukt impad av dem som arbetar som tolkar! Wow, alltså!

Nu vet alla (stora) i familjen hur den kommande mastodontveckan ser ut och det blir en bra vecka det med. För det är ju juldagar!! Hurra för nedräkning!

 
Svartvita hälsningar från mig och mina söta, fina, underbara, duktiga kids

Läs Mer

Lussehelg

Igår åkte barnen och två kusiner till mormor och morfar för att överraska lite med lussande. Två sprang omkring, en hade lucialinnet instoppat i strumpbyxorna och en körde ner tomteluvan över hela ansiktet. Som ni märker på bilderna gick det knappt att få med 6 barn på bild samtidigt.

   
   
Idag har vi bakat andra omgången av pepparkakor – ännu mer ingefära  den här gången. (Det kan aldrig bli för mycket:). Lilleman sov under bakningen av praktiska skäl men kom ner mot slutet och villa hjälpa till. Fick låna mina glasögon för en selfie 🙂

  
Sedan hade vi kusinmys med Astrid Lindgrens jul och tillsammans med tonåringarna blev det en enda stor hög framför filmen. Roligt.

Imorgon är det luciatåg med dotterns kör i Katarinakyrkan och konsert i vår kyrka med ljuståg, julkör och barnkör. Alla utom två i familjen bidrar 🙂 Kommer bli en full och fin dag!

Läs Mer