Fika i glada vänners lag

Idag är det äntligen första advent! Hurra! Julfeeling kan börja! Klockor, klangspel, ljus, värme, fina sånger, väntan och förväntan och…fika!

Granen kom in strax förr grannen 🙂 Ljus i och en ny matta jag fyndade förra januarirean. Ja, vi hade det verkligen trevligt med dem som bor här på gatan. Alla möjliga åldrar! Härligt! Och tonåringarna fick smaka på fläder/citrus-glöggen som totalt utklassar den klassiska. Gone awaaay is the old one, here to staaay is the new one (för er som förstår sångsyftningen)

Mjuka och hårda pepparkaksbitar blandat med dadlar, frukt och saffransskorpor, tillsammans med mitt älskade drottning Kristina-bröd som tråkigt nog blev degigt i mitten for the first time trots stickkontroll. 🙁 Fick skära bort mittenbiten liksom. Trist.

Sen kom ett par vänner och fortsatte samkvämet en stund till. Älska advent! Har vi tur har vi en massa nysvenskar här nästa söndag. Om vi lyckas med att informera 🙂

Kram till alla fikaglada!

Läs Mer

Jösses dessa svenskar!

– Kom nu så åker vi! ler vi. Barnsligt förväntansfulla på att få visa.

Ett par stövlar, lånade från grannen, står i hallen. Ett par raggsockor likaså. De fina skorna som nyss köptes är inte passande för dagens ändamål; lerig åker, bondgård, kor. Vi ska hugga gran! Hur svenskt kan det bli?! 🙂

Skepsisen är stor. Stora höga gummiskor.

– Jesus, viskas det.

Jag skrattar och försöker uppmuntra. Vi är inte riktigt överens, men nu sitter vi i bilen iallafall och upplevelsen får bli som den blir. Förhoppningsvis minnesvärd iallafall. 

—skrivpaus pga julgranshuggning, kalvgullande, behövlig dusch, köp av grejer inför vår ena tonårings skolstart, saffransbak, matlagning och piffning till kvällens NYMOSfest—

Det var roligt att stövla omkring i skogen. Granen blev vald. Alla som ville fick såga en stund var och hjälpa till att bära gran. Tror de hade kul, båda två. Vi andra hade det! Nu sitter jag i bilen och slänger ut dagens inlägg medan granen står så grön och grann…utanför…stugan. 🙂

   
    
    
    
 
 

Läs Mer

Dröja kvar – vila i frid ❤️

Ni som läst bloggen såg, för ett par veckor sen, att sagt hejdå till min fina mormor.

Idag hölls en enkel liten begravning med närmast sörjande. Ett bårtäcke med en vacker löpare omgav kistan. Löparen hade vackra blommor på, ett passande motiv för en mormor som gärna tog in en liten bukett till sommarstugans köksbord.

Efter stunden i kapellet dröjde vi oss kvar. Vetskapen om att mitt hejdå verkligen skulle vara det sista nånsin. Att vi och hon fanns i samma rum (fast hon ju egentligen inte finns längre hos oss). Ungefär som om man tror att det ska kännas bättre om man drar på det – som om att man får vara med henne ”bara lite till”, fastän vi faktiskt sa det riktiga hejdå-et medan hon levde.

Vår fina mormor. Mammas ”lilla mamma”. Farmor, gammelmormor och syster och allt vad hon var för oss som var där. Nu har vi för sista gången sagt det vi ville ha sagt. Vila i frid ❤️ 

   

Läs Mer

Kryddkaka och kungligt besök i köket 

Pepparkakans historia är ju inte jättepepprig även om peppar förekom i en del recept. Peppar back in the days verkar inte vara samma som vår typ svartpeppar direkt. Man menade oftast helt enkelt kryddig kaka.

Min svärmor, må hon vila i frid, gjorde ingefärspepparkakor som var så goda. Idag tog jag i ordentligt när jag gjorde degen till helgens bakning (den står till sig gött i kylen minst ett dygn) Två matskedar (rejäl överdos) ingefära och även överdosering av nejlika och till viss del kanel gjorde denna sats riktigt kryddig. Djup i smaken och sting av ingefäran. Men inte förrän vi gräddat en plåt vet vi hur resultatet egentligen blir. Kungligt gott hoppas jag.

På tal om kungligt så har självaste Drottning Kristinas bröd fått sitt bulliga ansikte i köket även detta år. Traditionsenligt skall detta juliga goda saffransbröd med sötmandel serveras första advent, jojomen!

Receptet är ett av mina tidigaste recept-taggningar i kategorilistan för er som vill pröva på!

Kan verkligen tipsa om att skippa uppvärmda/smälta grejer när man bakar bröd eller bullar utan ha lite framförhållning och köra rumsvarm vätska och rumsvarmt smör. Dubbel jästid men då hinner du ju baka nåt annat så länge. Till exempel Leilas ingefärssnittar med extra ingefära 🙂 

Läs Mer

Välkommen på zoo här på Arnö

20.33 är klockan. Jag har precis nattat den äldsta, typ en timme för sent. Den äldsta, som fått en annan typ av läggning än vanligt på grund av det zoo som hälsade på idag. Här följer en presentation:

Ormen, även känd som busus kottus, har för vana att inte njuta längre stunder av vare sig mammahud eller närhet efter avvänjningen. Slingrar sig som en orm i sängen när matriarken är där och när den senare lämnar sängen gör han sig skäl för sitt latinska alias. Upp ur sängen ungefär en miljard gånger.

Åsnan, även känd som gnällus spikus, har för ovanlighetens skull på grund av helgens sjukdom sovit idag. Svårt att somna med andra ord. Envist upprepande; jag kan inte sova, jag vill inte sova, jag är inte trött, jag vill inte såååååva.

Sengångaren, även känd som skallus hostus, är seg i kroppen och deltar ej i måltider. Hostar som en skällande hund och är allmänt segproppig, som sig bör i detta mindre friska tillstånd.

Till saken hör att honan i hemmet lever i 100 %-igt matriarkat i ett par dar och måste därför välja sina strider, såsom att tillåta att samtliga 3 barn, förlåt djur, tassar upp och lyssnar på (eller leker omkring) äldsta dotterns godnattbok (SANDVARGEN LÅNA LÅNA LÅNA, hett boktips!)

Således sällar sig den ömma modern till zoologin och säger vara trött som en…gnu?

Läs Mer

Äppelpäppel

Nu är det ju fullt hus här hemma och då är det roligt att snabbt engagera de som faktiskt kan hjälpa till i köket. Särskilt om de är nya på’t. Köpte hem 17 kg äpplen i veckan och satte igång med att göra mos. Det är såååå gott med egen mos alltså! Är så nöjd varje gång jag tar fram en ny burk.

Så båda tonåringarna har fått skära, hälla, röra och ”stånka” ner de uppkokade äppelbitarna i assistenten (en maskin som visserligen låter en del men som underlättar det mesta i bakväg och mosväg. Har ej provat köttkvarn…)

Det blev 18 stora burkar med mos som gissningsvis räcker ca 15 veckor då 5 av oss äter dagligen ur den på gröten.

Mumsmos!

Läs Mer

8e familjemedlemen är här & sexårshjärtat

Det största hjärtat på jorden… Han som äger det är sex år. I veckan har han (innan jag själv tänkt börja) på eget bevåg tömt sitt rum på grejer. Dagen innan vårt andra ensamkommande barn anlände hit tog han sina lakan och bäddade förväntansfullt åt sig själv i sin nya säng, som är placerad i småpojkarnas jättestora rum, fastän han kunnat sova en natt till i sitt rum.

Frågorna till vår sexåring har varit många, och ställts vid flera tillfällen. För den som får ge mest är faktiskt han. Han lämnar sitt rum för någon annan. Han ville från första stund och tröttnade på våra frågor till slut. ”Ja, har jag ju sagt!”.

Idag har en leende liten sexåring spelar memory, sittandes bredvid en ny pojke. Vann gjorde han såklart också! Därefter har han leende, och lite blygt, kramat den nye pojken (och flickan för första gången) godnatt.

I den sovande sexårsfamnen ligger nu Otto, en grå åsna med gosig kropp, som jag köpte till honom idag. Han läste lappen högt utan att veta att en present skulle levereras efter att lappen lästs: Jag älskar dig. Du har ett så stort och fint hjärta.

”Tack mamma”, sa han och såg på mig med sitt lilla leende. Förväntade sig liksom inget mer. Mitt hjärta spricker av kärlek och stolthet till denne lille man. Klart han skulle få en liten liten liten gåva, han gav ju en stor till någon som behövde det: ett rum, en plats i en familj. En familj med 8 personer, däribland en älskvärd sexåring.

Och ja…ni som kanske undrar om vi tagit oss vatten över huvudet. Självfallet kommer kanske någon dag poppa upp nån gång, när orken kanske för tillfället tagit slut, och vi tänker ”hjälparns, vad har vi gett oss in på?!” Men när jag från övervåningen hör ett jubel från tonåringar, pappa och biologiska barn när någon vinner ett par i memory…då kan jag inte annat än att tänka att: det här är livet!

Läs Mer

Kyrka 2015

Idag har vi varit 17 personer på middag hos oss. Låter mastigt.(Märk väl att 12 inte kom!) Men egentligen var vi faktiskt bara 6 vuxna. Med tillhörande barn. Då blir det många. 🙂 Vi är ett gäng från kyrkan, bland många andra gäng, som samlas då och då i en mindre gemenskap än söndagsgudstjänsten för att hinna säga mer än ”hej, är det bra?” ”jo tack, du själv?”. Det är svårt att få till med allas fritidsaktiviteter med dessa 7 hushåll men alltid är det några som kan.

Vad gör vi då? Ja, inte så pretentiöst men ändå viktigt; vi delar vardagen. Äter, lyssnar på varandras glada och jobbiga saker som hänt under veckan, tar tid att kanske reflektera över något samhälleligt, familjärt eller kanske rentav något ur Bibeln. Även fast vi är kristna allihop så är vi och tycker vi väldigt olika. Det är bra. Då blir diskussionerna lite mer levande än om alla tyckte samma. Ännu roligare vore det om det kom lite ”nyfiken-på-kristen-tro-människor”. Då skulle det bli en härlig bredd.

Medan barnen leker (stundtals härjar!) på övervåningen hinner vi lyssna, samtala och be över något som känns extra angeläget. Vi bär varandra. Mot slutet lyckas vi med nöd och näppe samla ihop även barnen för en liten trudelutt och högläsning så att det känns som om vi faktiskt avrundar träffen ihop. Alla. För även om vi är mellan 1 och 40+ år så är det mysigt att sitta i samma rum och dela något ihop.

Det är ett sätt att praktisera kyrka idag 2015. Finns miljontals. Jag blev lite tacksam över detta just idag och fick lust att dela det mer er. <3

Läs Mer

För sent för lyx men jag vill ha’t!

Nu är alla i säng, köket städat, komposten slängd och så vidare. Allt efterfix är mao gjort och jag gillar verkligen att bada. Men gillar verkligen inte att somna med blött hår.

Men jag håller på med en bok som jag inte läst klart till bokcirkelträffen i oktober som jag gärna vill bli klar med OCH jag har frusit typ hela dan så NU hoppar jag i ett varm skönt lyxigt egentidsbad med min lil(l)a bok ”Och bergen svarade”. En  hårinpackning och ansiktsmask på det 🙂 

 
Aaaaah!

Läs Mer

Jag är b*js

Barn är härligt ärliga. Såsom häromveckan när min dotter skrattandes bakom min graciösa springande kropp utbrister: mammaa, vad dina skinkor dallrar!!

Eller som i dag, när jag klätt mig för ett sånguppdrag jag hade idag. Jag stod framför spegeln och tänkte ”godkänna” mig själv. Min Älsklingstreåring sitter i sängen. Jag frågar ”är mamma fin?” och svänger lite teatraliskt på mig.

Får ett kort svar: Nej. Får ett svar till: Du är bajs.

Tack för den, darling ???  

bajs?
Sen åkte jag i min icke-godkända utstyrsel till pensionärerna och sjöng! Så det så!

 

Läs Mer