Misslyckade rosor

Till sonens treårsdag hade jag sparat en film som någon delat på fejjan. Apple Roses (finns på youtube). Så här fina SKA de bli:

 

finfint

Hahaha! Så här såg mina ut…ehhhhhrmmm

 

fulfula
Den finaste blev så här:

 Men om man kollar noga noga fröken Andrea. På videon. Noga! Så…aha…Jag glömde visst vikmomentet. Important!

Gör om, gör rätt! Misslyckade rosor i förrgår. Hoppas på att min andra deg i kylen blir bättre. Och som tips; servera med glass. Riktigt fattigt annars. 

Vad tror ni. Vågar jag?
   

Läs Mer

Idag blir det bara kärlek

För tre år sedan stannade världen upp en sekund. Förutom all magi som jag ofta upplever stunden efter förlossningen var doften i hans hand ett av de starkaste minnena. (Något jag sedan längtade mest efter när jag bar nr 4)

Höstgult ute. Som alltid så här års. Då låg du mot mitt bröst. Idag låg vi tillsammans i en lövhög, bakade födelsedagskakor. (En deciliter kakor, mamma! Vi ska ha en deciliter salt.)

Jag älskar mitt älskade lilla godishjärta, tre år idag. Humor, fantasi, kärlek. Idag har vi firat och jag hoppas och ber om allt gott för min lilla guldklimp.

   
   

Läs Mer

I have a dream

(Varning för ytligt inlägg)

Förutom fred på jord så står BADA MED DELFINER på min drömlista. Varje gång jag ser dem händer något inom mig. Magi på nåt sätt. Vet inte om det är för att de är exotiska, intelligenta eller vad det är. Ett möjligt samspel mellan människa och vattendjur? Nej, ingen aning. Men jag bara älskar att se delfinerna på Kolmården.

Åker jag utomlands någon gång hoppas jag kunna komma de än i närmre än första parkett på en djurpark.

För sista gången i år för oss, ja första för vår tonårstjej förstås, var var vi på Kolmården. Tack och hej årskortet. Vi har på riktigt fått valuta för dessa årskort i tre år nu. Men nu när tredje barnet också börjar kosta (imorgon!), så känner vi ändå att parken är gjord flera gånger om. Fast ändå har vi inte varit på allt som erbjudits!

Här är en bild från idag. Jag har mixtrat lite med färgen för skojs skull, men jag kallar den Flying with dolphins 😉 Tänk att vara en flygande delfininstruktör! Nu är det sovdags. För imorn är det någon som fyller åååår!

Kolmårdens delfinshow i flygande fläng!

Läs Mer

Krama mjukt eller hårt

En bild florerar på Facebook. Ett barn ser sina föräldrar med telefoner i handen och önskar att han blev hållen lika mycket av sina föräldrar, som telefonen blir. Ibland blir jag trött på pekpinne-bilder, ibland är de bra påminnelser.

Jag minns att jag 2009 sa att jag inte ville ha kalendern i telefonen. Det är skönare med en fysisk kalender. Men o, vad jag ändrat mig!

Min manick, som jag nu skriver detta blogginlägg med, kan förutom det och samtal användas till sms, gps, sökning efter info, recept, nyheter, tips, bilder… Ordet ”googla” används ju varje dag. För några år sedan fanns det inte ens.

Jag har behov av telefonen i min vardag. Det kommer jag nog alltid anse mig ha. Men jag är medveten om att jag också lärt mig själv nya vanor med den. Behovet av att scrolla på Facebook är ju knappast livsnödvändigt till exempel.

Idag satt min son i badkaret och jollrade. Jag använde min telefon under morgonen för att kommunicera med en vän gällande en underbar blivande julklapp till min son som jag (med tfn) letat efter länge. Jag hörde också av mig till en typ granne gällande en mjukispresent till min 3-åring och en tredje gällande begagnade stövlar till min dotter. Dessutom hade jag kontakt vid ett par tillfällen med rörmokaren som var på ingång. Alla saker skulle vara lösta före 9.30 så det var mkt telefontid. 

Efter att rörmokaren var här och sonen alltså var i badet påkallade sonen min uppmärksamhet, där jag stod med telefonen i handen (typ kontaktande en av mina arbetsgivare). Jag satte mig ned likt en alkoholist som låtsas med orden att den ska sluta och sa: ”Jag vet, det är inte bra att jag har telefonen så mycket. Förlåt. Jag ska bli bättre”.

Jag kramade länge, pussade på de badblöta armarna och kände skam över hur mkt telefonen använts idag. Att vi bestämt att telefonen ska ligga 17-20 de kvällar vi är tillsammans hela familjen hemma är inget värt om hela morgonen används på ett sånt här sätt, (skriver mer om 17-20-grejen senare i november).

Att se en liten i ögonen, prata, krama en ettårig gosig kropp och smaka lite extra länge på en badblöt arm är något helt annat än att (som nu) sitta ensam i soffan med huvudet framåtlutat med blicken fäst på en skärm, ha munnen koncentrerat stängd, hålla händerna kupade kring en hård datamaskin och ha barnen på nedervåningen.

Krama mjukt eller krama hårt. Är jag en förljugen mobiladdict eller går det att vända skutan idag? Och vad lär jag en tonåring som just fått en skärmtelefon på posten av en hjälpsam kärleksfull familj hon mött på sin väg genom Europa? 

Läs Mer

Här går allt i svart

Bara den som gillar Lejonkungen så pass att man kan typ alla repliker i filmen vet vem som säger den meningen ? men svart blir dagens tema här på bloggen.

Hemma hos oss orkar jag inte med tusen färger – har annat i hövvet så jag kör mest gråskala, vitt och svart. Jag har säkert 20 plagg på galge som är helsvart och typ ett som är vitt haha.

Detta skrattade jag och vår tonåring åt när jag gav henne en luvtröja som jag tycker ”krympt i garderoben”. För hon har tidigare påpekat att hon inte vill ha saker som bara är svarta.  Det är skönt att skratta ihop! 

Men för att fortsätta på temat svart så har jag inför musikalföreställnkngarna färgat ett par fudgebruna skor svarta. Köpte en sprayburk på Brunelius och vips så har jag ett par nya skor!  

 

Läs Mer

Krasslig frisör

Idag har vi tålmodigt väntat och vilat och väntat och softat. Jag har känt mig krasslig, gått på alvedon mot en feber som inte är hög men som fått mig må lite småtjyvens. Och halsont. Det är rep varje dag fram till premiär typ, så jag passade på att vara ganska tråkig idag och mest sitta och ”vara” på repet. 

Smet lite tidigare och hamnade sittande med plattången i 1 ½ timme (!). För jag kan inte låta någon som längtar och redan börjat på egen hand utföra något som den aldrig gjort förut.

Efter lång stund med liniment i badkarsvattnet mot en ömmande kropp ska jag försöka masa mig i säng mycket tidigare än andra kvällar denna vecka. Ett par alvedon och en stooor kopp te med rostis skulle sitta fint först. Säger som min bloggarkollega Annika här på SN-bloggen; mer te åt folket!

På tal om te så drack jag Earl Grey Rich idag på repet och insåg att jag fick ett vuxenpoäng i och med att jah nuförtiden verkligen verkar gilla detta ”gamla tråkiga svartsvarta te”. Serru, så kan det va’!

Läs Mer

Ospännande surprise

Tacos äter väl var och varannan svennebanan-familj till fredagsmiddag men inte vi. Därför kan det se ut ungefär så här en fredagsmorgon hos oss en oktoberdag (ja idag då…)

Tänk att få vara en stor familj
Alla tillsammans
Chips är gott
Och sen blir det fredagsmys
Mumsigt värre
Yrvakna är ni nu men…
Sen blir det film

Vad blir det? Alla begynnande bokstäver på varje rad: TACOMYS!

Är så glad att vi slapp ett öronbedövande disco. Istället kom föräldrarna över och vi fick vara storfamilj. Inte så spännande överraskning med tacos kanske men…uppskattat!

Läs Mer

Älska mera

Jag skulle inte ge er nåt recept idag. Jag skulle skriva om dansrepetitionen eller om min överraskning för barnen imorn.

Men det går inte. Jag kan inte skriva om sånt när dagens tragiska vansinnesdåd i Trollhättan nådde mina öron. Och när en tonåring inte är hemma där hon ska, hos sin mamma och pappa. Och när nästan 10 000 flyktingar kommit hit denna vecka till ett kallt Sverige utan att ha någonstans att sova. Och när en gravid kvinna från Rumänien sover på kartonger ute i Nyköpings höstnätter.

Ibland blir hela tillvaron värdelös. Allt sånt här som händer är så fel. Så sjukt. Så omänskligt. Why, why, why?

Jag vet att många hjärtan bankar för alla möjliga saker; en miljövänlig värld, fred, jämlikhet, jämställdhet, friska barn, utrota hungern, anti-rasism, cancerbotemedel, flyktingar, nollvision i trafiken, anti-mobbing…Listan kan göras lång. Men det får ännu plats så himla mycket ondska att jag stundtals blir knäpp.

I NYMOS är vi bra på att kramas, uppmuntra, se varann, kamratskap. Kärleken övervinner allt. Make love, not war. Vi måste älska mer. Vända skutan! Come ooooon!

Läs Mer

Det är aldrig kört

Positivt tänkande kan man komma långt med! Bestiga berg till exempel 🙂 Vår lille ettåring gillar att klättra trappa. Jag byggde en grind av lite plankor, som jag vadderade och sydde ett överdrag till, så att inte trappan skulle slitas. Men det kommer han lätt över. Just nu har vi ett mjukiståg i storlek XXXXXXL bakom skyddet eller som här på bilden, en gungleksak. Tror ni att det hjälper? 

 

Knappast!

Han kommer över det där med. Han står på golvet vid badkaret medan syskonen badar och får upp foten på kanten, så han är ”bendy” om man säger så.
Ge aldrig upp är visdomens ord min son demonstrerar när han envist akrobatiserar sig över hinder. Det är aldrig kört, som armbandet säger från vuxenfiskdammen i kyrkan i söndags. Mer fiskdamm åt storfolket! 

  

Läs Mer

La familia

Igår sjöng jag på Mariagården med temat ”leva tillsammans” och prästen, hon talade om familjen ur ett större perspektiv. Att jorden gavs till oss människor – tillsammans. Där landsgränser och ”raser” ju i ett sådant perspektiv blir lite…sekundärt. Primärt är vi alltså till för varandra och har ett ansvar att se till att den här planeten med dess brukare mår bra. Insidan ut.

Familjen blir större än jag och mina egna.

Det blev väldigt tydligt när husfrun i kyrkan, arabisktalande, kramar om vår tonårstjej och pratar med henne, säger ”habibi”, stöttar inför Migrationsverksbesök som ingen vet när det kommer ske, bjuder in till läxläsning, delar ut telefonnummer för att möjliggöra kontakt. De, två tjejer ifrån helt olika kulturer, i ett för dem nytt hemland.

Det kunde ha varit du eller jag, som flytt till vårt nya hemland Indien som tog oss an en colombian. Skulle vi göra det? Eller skulle vi leta reda på knäckebrödsälskande svenskar, fira midsommar i juni och hålla oss till svenskan och våra landsmän för att språket är så svårt? Spännande reflektioner.

Läs Mer