Ju mer vi är tillsammans

Idag har vi repat ca 30 personer eller fler i ett och samma rum. Det blir varmt och trångt och härligt! Men av det gör att alla är där! Vi har repat just den scenen ett par ggr utan ensemblen, alltså bara med de som är kring rollerna. Men nu, när alla kom med så blev de små grejerna så fantastiskt betydande och bra! Roligt!

Jag har också spenderat tid med penna och papper här på kvällskvisten. Rita streckgubbar, gestikulera, översätta och så. Fraser, braiga ord mm. Jättekul! Men nu måste vi sova. Bra fras att kunna: GOD NATT! 🙂

Läs Mer

Man lär så länge man…har elever

Omvälvande dag. Vet ej vem som haft det mest omvälvande – jo förresten det vet jag nog. Många nya ansikten, vem är vem, var är jag, allt är nytt.

Själv har jag också haft en intensiv dag och lärt mig ett och annat. Bl.a. att det som för mig är lite, kan någon instans tycka vara för mycket. Får lära mig att ta saker med ödmjukhet och se från fler perspektiv.

Jag kommer fortsätta skriva om min vardag som hemmamamma men trots att vår vardag inte kommer att se ut som den brukar ska jag försöka att vara ytterst sparsam med information om vårt nya liv. Så om jag skulle ha svenskalektionee här hemma, lära någon att baka bröd eller ta med någon på ett musikalrep så kommer det inte att stå här 🙂 

Tur att man aldrig blir för gammal för att lära!

Läs Mer

Väntans tider

I helgen har vi, förutom att ha firat ettåring med familjen, pysslat på ordentligt här hemma. Vi har behövt möblera om ganska ordentligt på nedervåningen (mer om det i veckan) och nu har linneförrådet (som jag glömt visa bilder på hur det blev, fast jag lovade) blivit ett linneförråd/kontor 😉 Men det blev riktigt bra! Nu sover vår dotter så jag kan inte ta pics.

Jag har även fyndat ett gammalt skrivbord och målat upp det, samt en pall och en lampa som fick sig en make-over.

Jag sitter just nu med boken ”Ett hem att växa i” i knät och väntar ett  av många utbildningstillfällen, ett som sker imorgon kväll. Spännande! 

Skriver mer i veckan som kommer, då den blir minnesvärd för oss och jag ska fundera ut mina tankar kring den, innan jag skriver ut och in på mig själv.

Nu ska jag njuta av en kopp Lapsang Souchong 🙂 Sååå gott te! 

Läs Mer

Första dejten på…?

Ja hur länge sen är det vi kom iväg, bara min man och jag. Juni 2013? Nån mer gång än då borde det ha varit men det är inte ofta.

Ändå har vi snälla föräldrar som kan ställa upp, precis som ikväll, men man frågar ju om barnvakt ganska många gånger ändå… Nu sitter jag iallafall i bilen, mannen tankar och jag tar en dateselfie.

Jag. Ska. På. Tvåmanstur! Hurra, vad kul!

Barn; be nice.
Päron; tack!
Martin; vart är vi på väg?
Andrea; enjoy life!

  

Läs Mer

”Den tiden den är förbi” *snyft*

Min lilla ”Elsa” här hemma sjunger ”Slå dig loss, slå dig fri, den tiden den är förbi” varje dag. Han rollspelar Frost i tid och otid.

Jag är ”fri” från amning nu, men tittar på min snart ettåriga son och tänker: Va? Ska du inte ens få en endaste gång till?… (Min sista amning med honom var inte medveten och bestämd att vara den sista utan det bara blev så att vi började avvänjningen samma kväll.) Ser på honom igen och det blir lite tomt i mig. Även fast jag egentligen inte vill fortsätta. Att säga hejdå till sådant som aldrig kommer igen kan göra lite ont. Jag har svårt för hejdån, och är romantiskt nostalgisk över sånt som aldrig kommer åter.

Idag höll min hand om ett litet barnahuvud igen. Fyra veckor liten perfekt kropp i min famn och det där huvudet…som nästan passar i ens hand. Tårögd (alltså detta blir typ en kopia av ett inlägg i försomras haha! nåväl.) Jag kommer kunna få hålla i några fler sådana godisbitar men inte mina egna. Den tiden den är förbi…

Senare ikväll dansade vi på musikalrepet (köp biljett till Annie!)    och en höggravid duktig skön koreograf står där med sin vackra mage i vädret. Tjata inte nu om att man inte ska prata om vackra gravida. Ibland är det bara så vackert att det träffar mitt romantiskt nostalgiska hjärta. Den tiden den är förbi, Andrea.

Redan när vår fjärde låg i magen kände jag mig positivt mätt och visste att jag var tacksamt färdig. Detta skulle bli min sista graviditet.

Men ändå. Små kroppar, små huvuden, ljuva små liv och att få bära det inom sig först. Säger som Ranelid: det är ett MIRAKEL!

Läs Mer

Sexåring som tar saken i egna händer

Ofta gör vår sexåring saker han kommer på att han vill göra, utan att fråga om lov. Det kan vara driftighet, bus, olydigheter, hyss (sånt som bara blir..), kärlekstjänster m.m. Igår och idag har han gått till datorn och velat skriva ut egna färgläggningsteckningar, fast han inte får göra det själv. Datorer är dyra grejer och internet kan leverera ruskiga bilder för en liten sexåring. Tagen på bar gärning:

 

Vi pratade vid nattningen om förlåtelse, efter att vi läst en saga om det. Jag frågade vad han tror att han skulle förlåta, tex onda ord eller om någon slog honom. Sedan sa jag lite skämtsamt (han kunde ta det); men om nån högg av din arm då? Ja, då skulle han förlåta. Sedan pratade vi vidare om förlåtelse och att det kan vara svårt att förlåta vissa saker. Ibland kan det ta tid.

Om tex hela huset skulle brinna ner, sa jag, skulle jag kunna förlåta men jag skulle nog vara arg på den personen väldigt länge.
– Då skulle jag sätta min rumpa på hans näsa och fisa jättelänge, sa min handlingskraftige son.

Helt rätt, älskling. På honom bara! ???

Läs Mer

Sova säng säng säng

I natt gick ju jättebra. Iallafall grät han inte en enda gång. Wow! Däremot vaknade han ganska mycket efter kl 02, men somnade om relativt snabbt efter gungeligung med napp och pappas tshirt i fejjan. Men eftersom jag, likt Dolly Parton, behövde sova på rygg för att minska trycksmärtan (vilket ju är ”schuuukt” obekvämt) så gjorde den ändå ihållande smärtan och ryggläget att det inte blev så mycket sömn från kl 2 i natt. Han vaknade av och till fram till klockan 5 och sedan kom vår snart 3-åriga son in för att han hade blivit jagad av robotar. Då fick han sova i vår säng.

Idag har jag haft minimjölkstockning tror jag. Gått på alvedon och halvsovit 2 gånger. Och haft oBARMhärtigt ont, haha! Har fortfarande det. Men det går ju över…till slut. Men nu ska jag hoppa i säng tidigare. Survival mode, sörni.

Kram på er alla i höstmörkret <3

Läs Mer

Sluta amma!

Ajaaaj. Nu värker det här på Blåklintsvägen ska ni veta. Galet sprängande fulla önskar min kropp dela med sig av modersmjölken, men se den gubben gick inte. Eller jo, alltså om han är asstrulig i natt och nästa natt (för jag har barnen själv då) så får han men annars inte. (liten snyftning där..det blev abrupt avslutat om det nu står sig tills maken kommer hem och den ”riktiga” avvänjningen kan ta vid)

Bebben fyller ett på lördag, wohoo, och har under augustis andra hälft och i september sovit riktigt taskigt. Vi har provat att ta bort banan men det har väl inte gett jätteresultat. Däremot har flera tänder kommit upp en efter en och det känns mest som det så här i efterhand. Men man vet aldrig riktigt eftersom de inte kan svara för sig.

Nåväl. Maken var hemma natten till idag och vi gjorde helt enkelt så att han fixade den amningsfria läggningen (vilket har hänt fler ggr förut när jag varit borta) och sedan på natten vaknade lilleman bara en gång och då tog pappa upp honom och vaggade med den nu godkända hallelujanappen och han somnade på ett par minuter. Skönt! Ikväll när jag la dem själv vaggade jag i famnen med napp jag med, istället för att amma. Gick fint.

Men i natt är prövonatten. Får se om han godkänner teamet ”mig, vattenflaskan och nappen” eller om han … nu vaknade han! *paus* nu är jag tillbaka så det tog några minuter. Han ville inte ha nappen i sängen utan vred sig som en mask. tog upp honom och vaggade i famnen och då verkade han somna in. Ska nog passa på att tassa i säng nu så jag får chans att sova. Om nu inte barmen stör mig. Sjuttsingen vad ont det göööör! 😉

Läs Mer

Filmscen utanför köksfönstret!

Det är fredag eftermiddag och jag förbereder middagen/håller koll på klåfingrig son och sticker till liten son smörgåsrån för att han ska vara nöjd en stund till i matstolen. Utanför fönstret verkar en scen ur en film spelas upp. Eftersom jag inte kan stå och glo eller ens känna got samvete att smygtitta ser jag fragment av detta. Följ med och fundera på vad jag såg…

Scen 1) Tonåringar, tjej och kille, kramas. Länge. Länge. Så där så att man tänker att ”oj, hon är sjukt ledsen och han tröstar”.

paus. missar lite.

Scen 3) Tjejen lämnar kramen och jag ser att killen haft en hjärtformad ballong med sig, ser ut som om den är fastknuten i någon slags färgglad pappkartong (typ Happymeal/popcornkartong-storlek). En överraskning? Gömde han sig i diket och poppade upp med en kärlekshälsning?

paus. missar lite.

Scen 5) Tjejen går bort och killen tar upp en plastpåse ur vilken han verkar haft sina överraskningsgåvor. Tar av sig jacka och cardigan, knyter cardigan runt magen, tittar bort mot tjejen, sätter på sig jackan igen, tar upp påsen med överraskningsgrejerna som tjejen inte har tagit emot, tittar en sekund längre än vanligt bort mot tjejen som gått bort och…går sedan åt andra hållet!

Nämen, gjorde de slut? Var det ett försök till att laga något som var trasigt, gråtkram men ”du vet det KOMMER inte att funka, hejdå” och sedan skilda vägar. Eller vad?!

Det var lite fint och rörande att se, fast jag fortfarande inte fattar någonting. Kan ju ha varit syskon, eller en kompis eller en tröstpresent, eller så kanske det var tjejen som lagt påsen i diket och hade grejer till honom och inte tvärtom. Vad sjutton hände där på gatan. Fredagsfilm på Arnö…

Läs Mer