Hårresande restaurangbesök i Nyköping

Firar mannens födelsedag idag och passar på att fira ett mål barnen haft där ”priset” var pizza till middag. Vi går till stans mest kända restaurang och möter en urgullig tjej som verkligen tar sig tid att se barnen också och får en plats lite i skymundan. Skönt!

Vi tvekar huruvida barnen ska dela eller inte på en barnpizza men litar på servitrisen som säger att pizzorna är lite större än salladsassietterna och väljer därför en till dem var (not necessary lärde vi oss:)

Jag beställer en BBQpizza med kyckling och börjar äta den goda botten, de goda kanterna, en söt och god sås, mycket gul löksmak och god kryddig ruccola. Efter en stund tar jag en pizzabit med kyckling och sås och stoppar in i munnen, varpå jag upptäcker ett hårstrå i och utanför munnen… Som jag måste dra ut och jag känner hur det liksom sitter fast i den såsiga kycklingbiten eller nåt, för jag känner liksom hur hårstrået dras genom allt i munnen och ut. 20 cm långt ungefär. Och inte mitt kan ögat snabbt se. Dessutom har jag för dagen stram tofs uppsatt så…verkligen inte mitt. UÄÄÄCK!

Lägger hårstrået på en tallrik och går till kassan och liksom: ”Hej, eh…den här låg i min pizza”. Servitrisen ser alldeles chockad ut, bestört över att jag hittat ett hårstrå. Hon drar efter andan: ”Hhh! Låg det i din pizza?!” ”Ja, jag fick det i munnen” eller nåt i den stilen svarar jag. Hon tar tallriken och går ut i köket. Jag, som är väldigt dålig på att liksom ha skinn på näsan, säger inget (vad säger man?) sätter mig igen och undrar om jag nu ska fortsätta på pizzan. Statistiskt sett är det ju väldigt otroligt om jag skulle hitta ett till. Å andra sidan känns det inte himla fräscht att fortsätta äta. Ställer min pizza åt sidan i väntan på att hon ska komma och ge nån slags respons på min upptäckt, och fortsätter istället hjälpa lilleman som petar i sig små fyrkanter av bröd. Servitrisen kommer aldrig till oss och frågar typ om jag vill ha en ny (vilket jag nog ändå svarat nej på…orka vänta när barnen är aströtta och snart kommer vilja åka hem). Hon servar andra. Efter en ganska lång stund kommer hon ändå och ber om ursäkt och säger typ ”jag vet själv hur det är när man upptäcker nåt sånt. Jag bjuder gärna på kaffe efter maten”. Hon fortsätter bemöta barnen på ett jättefint sätt och allt. Trevlig och allt.

Jag, som inte dricker kaffe, tackar nej på nåt sätt och säger att barnen nog är trötta och att vi snart ska åka. Får en doggylåda och vi fortsätter äta. Jag fortsätter då på pizzan och tänker helt enkelt; håret är borta. Det ska gå bra att äta den här. När vi ska betala och hon plockar undan säger hon något i stil med: ”åh, men nu blev det ju inget med kaffet efter maten”. ”Jag dricker ändå inte kaffe.. har inte lärt mig det”. ”Te då?”. ”Nä, det är bra”, svarar jag (En påse te för typ 1 krona som kompensation för en hårresande upptäckte känns för övrigt lite…tafatt) ”Det får bli nästa gång då”, säger hon lite skämtsamt.

Ja du. Det kanske det blir. Om jag nu vill gå dit igen.

Läs Mer

Kalaskul, kalaskaos

Efter kyrkan idag bar det av åt alla möjliga håll. Först lämna ett barn hemma hos pappa och snorig lillkis, sedan vidare för att lämna äldste sonen på kalajs på fina, äventyrliga, fantasifulla Palstorps Hage och slutligen till en kalaskul Kick Off som NYMOS anordnat för hela Annie-gänget; vi som tillsammans ska se till att Nyköping med omnejd får en superbra Anniemusikal att se i november.

Fika, sång, improvisationsövningar och lekar fyllde denna kick off och det är sååå kul med lekar! Mer lekar åt folket! Vi lekte bl.a. klassikern ”Familjen Olsson” där man springer runt sin egen grupp i tävlan om vem som först hinner tillbaka till sin egen plats. Fast eftersom NYMOS är så bra på att få alla åldrar att känna sig välkomna så hade leken självklart bytt namn till ”Familjen NYMOS”. Denna stressiga lek med mammor, pappor, barn och elefanter som sprang som yra höns var en bokstavlig bild av vad jag gjorde idag.

Så här: Jag insåg, när schemat för kickoffen sattes upp, att jag inte skulle kunna smita iväg tidigare som jag tänkt och hämta min son på kalaset, och fick därför efter ett förlåt-sms erbjudande om hemskjuts med en annan kalasgäst (som jag då inte visste vem det var). Tack! Sen trodde jag att jag skulle hinna för vi stuvade om i schemat, messade den informationen. Inget svar. Sen insåg jag att nej sjutton, jag kommer verkligen komma för sent, messade den informationen. Inget svar. Sen när jag smet kl 16.05 efter lekarna och åkte från stan mot Palstorp messade jag och ringde… utan svar. Skräp! Den här bloggmorsan hade verkligen skapat ett kalaskaos! Så himla dåligt av mig och inte alls som jag tänkt.

Sonen hade haft kalaskul och fått skjuts av en kanonsnäll mamma (som jag sen förstod vem det var) och jag vände således vid Palstorp 15 minuter försenad och tog mig hem igen.

Så kan det gå! Tur att världen är full av förlåtande kalasföräldrar, snälla kalasgästföräldrar och en förlåtande son. Note to self: never again.

Läs Mer

Den störste ska också firas

För några dagar sedan uppmärksammade jag min lilla rumphoppande falsettnisse som ”fyllde” 11 månader.

Men störste pojken här i huset förtjänar också att firas. (fast eg fyller han på måndag. Idag fyller min bror 🙂 ”Grattis pappa på 39-årsdagen” stod det på ett kort från min dotter. 39. Hjälp! Jag tittade på min man och försökte passa in hans utseende med åldern 39. Jaha, så ser man ut vid 39. Helt ok mao ?. Åldern för vad som är gammalt flyttas ju som bekant, av någon outgrundlig anledning, framåt när man själv blir äldre.

Men jag tror att firandet tog knäcken på min unge make. Han har somnat i sonens säng och jag har hunnit diska i både maskin och för hand i väntan på att han ska komma ner. Men som sagt, han slocknade nog 🙂

Vad åt vi då? Jo, en kronhjortsfilé som marinerats i 4 dar och sedan stått på låg värme i lergryta hela dagen, med kantarellsås och helstekt(?) potatis. Lite smörstekta brytbönor on the side. Kul med vilt. Är inte så ofta vi har det hemma. Tack vare godhjärtad, snäll och trevlig vän kunde detta serveras idag 🙂 

Och till dessert åt vi en tårta som inspirerats lite av Leilas bröllopstårta från hennes kokbok A piece of cake. Och med lite barnslig touch runtom. Pinnarna var eftertraktade kan jag säga. Apelsinchokladsmaken i en av mousserna blev riktigt bra. Förutom middagen fick min man en dejt med mig inkluderat barnvakt av svärföräldrar, svåger och svägerska. Det ser han (och jag) fram emot!

Födelsedagstårta till min älskade man

Läs Mer

Klokt val

Idag är det fredag (om nån missat:) och sista dagen den här veckan med inskolning. 9-12 denna vecka och 9-14 nästa vecka. Det har gått finfint!

Efter 12 och bebbens sov hade jag tänkt åka till en del av stan och köpa Mary Kay-produkter som tagit slut (trogen kund sedan typ 2004 och jag kan inte riktigt tänka mig att byta..) samt lämna iväg lite bebistäcken. Kul att samköra med ett spontanmellis nånstans, tänkte jag, och sen vidare till simskola, Busiz-kalas och skoldisco.

Igår kände jag: sakta i backarna! Det GÅR att göra så. Du HINNER! Men MÅSTE du? Svaret blev: nej. Jag måste inte fixa allt detta samma dag.

Gå från förskola, hämta på skolan, hem, vänta in bebbens vaknande, in i bilen, rosenkälla, stenkulla, mellis, dotter till föräldrarna, simskola och bad för tre, tillbaka till föräldrarna, skjutsa till Busiz, hem och äta en snabb middag, gå på disco med son, hämta på Busiz, hämta på disco.

Nu är vi två om detta och simskolan och kvällsaktiviteter hjälptes vi åt med men det kändes som om jag inte behövde hinna mer, även om jag hade hunnit. Men då hade hela dagen varit ett fett schema.

Nu hände istället det här efter skolan:  

Gungor!

    
 
Lekpark, spontan önskan från förskolebarnet. Jajamen! Det gör vi! Sen hem och göra en stor müslisats och äta mellis. Hemma.

Det var ett klokt val denna fredag! Har dressat en tårta jag är lite nervös över. Separat är alla ting i och runt tårtan goda, men ihop kan det bli grymt tungt. Och mäktigt. Hoppas inte hårt och torrt! Imorn ska maken firas. Nu blir det lite stämövning medan den saftar till sig i kylen till imorgon!

Läs Mer

Hurra för min gosse ida’!

En månad kvar till den riktiga milstolpen; födelsedagen. Men jag tycker ändå att månadsdatumen det första året är lite extra kul. Jag tänker tillbaka på vad som hänt eftersom deras utveckling går så rasande fort den första tiden. Idag är han alltså 11 månader!

Dagen till ära har jag spenderat nästan fyra timmar ensam med honom. Vi har badat i nästan en timme, ätit äpple (äntligen gillar han det!), ritat sin första teckning, lekt i lekrummet och ätit lunch. Han har också smitit in och smakat på kattmaten. Bra där, Andrea! Sen sov han och jag passade på att öva stämmor inför musikalen Annie som har premiär om ett par månader!

Men vad kan min lille gosse nu, som han inte kunde….förut? Han äter bättre (ejmen!), över en natt förra veckan fick han plötsligt för sig att ta NAPP. Hurra! Jag är verkligen glad för det. Tar hellre ett samtal om att sluta ha napp med en ”förståndig” 2-åring än att sluta amma på natten utan napp med en mindre kommunikativ 1-åring. Han småhärmar saker man säger, även fast ljuden som kommer ur hans mun är ganska lika hela tiden. Han tecknar ko, häst, katt, hund, borta, blåser. Försöker låta som endel djur. Kan ej krypa, men vill förbli stående när man ska sätta ned honom på golvet. Problemet är att han inte står än 🙂 Men han har börjat visa gåvilja och jag tog därför ner gåvagnen idag som han gärna gick med! Roligt, roligt! 4 ½ tand än så länge. Ammar vid läggdags, nattetid och ev på morgonen beroende på när han vaknar.

Han kan ta femstrukna C också. Gärna i femhundra decibel. Och det betyder 1) se mig! 2) jag är hungrig NU och vill inte sitta i stolen en sekund utan att maten serveras PRONTO 3) jag är MÄTT sluta ge mig smörgåsrån! 4) hör mig, hör vad jag KAAAAN! igen! Lyssna!!!

Ja typ så. Han är så söt och go’! Älskar ihjäl mig över denna godisbit!

 

älskar gungan!
  
min första teckning!
  
äntligen gillas äpple dagen till ära!
  

 

ska vi bada snart?
 

bada bada bada

Läs Mer

Inskolning dag 1!

Åh, vilken härlig stund jag hade kl 9-12 idag. Efter en prommis till skola för att lämna 8-åring och 6-åring fortsatte färden med 11-månader (imorn) gamla bebben till min tvillingsyrra. Första barnvakteriet som innefattade dagsov. Kul att läggning funkar nu när dagamningen fasats ut. Därefter vidare till Krusbärets förskola på Arnö, en av de mindre förskolorna med bara två avdelningar. Min 2-åring, ja snart 3, hade sett fram emot den här dagen. Och idag lite extra efter att vi fått ett härligt och uppskattat hembesök av ansvarspedagogen igår. Något som Krusbäret gjort i många år och som är så uppskattat. Att möta barnen på hemmaplan först. Gilla, gilla! Nåväl, tillbaka till idag.

Medan jag böjde mig ned för att ta fram extrakläder och regnkläder under vagnen, när vi kommit fram till förskolan, sprang han bara rakt in och började leka. Roligt att han är sugen. Han lekte någon minut med varje leksak hela dagen, kändes det som, haha, för han ville prova allt. Gunga, cykla, gräva, skopan, lyftkran, rollek med mamma, bilar inne, öppna skåp, gubbar, flaskor… Sötnos! Vid frukt- och sångsamlingen innan vi gick ut var han däremot lite reserverad och satt i mitt knä för att känna in gruppen och rutinerna som han ju inte kunde än. Efter att vi varit ute i fina vädret gick vi in och läste bok efter bok efter bok, lite avsides i ett rum tillsammans med andra nyfikna lässugna barn. Det var skönt, då några yngre barn både var utetrötta och lunchsugna. Och lunchen ja – mmm. Kokerskan som gör egen mat till de två avdelningarna är så duktig och alla barn åt under tystnad och med god aptit. Köttfärsbiffar och stuvade makaroner, rotsakssallad och plockgrönsaker! ”Bajsknappen” på toa har vi också provat, mot slutet av lunchen när behovet gjorde sig känt. 😀 Sedan sa vi hejdå och gick tillbaka till syrran där lillen haft det jättebra, och sedan vidare till skolan igen för att hämta upp de två stora.

Imorgon är det pappas tur att få skola in. Då får jag ensamtid med min minsting. Ska jag fira morgondagens speciella datum kanske? Vi får se 🙂

Fick ta en bild på förskolebarnet 🙂 tack älskling, in och lek nu!

Läs Mer

Rik. (Att skämmas och bli ödmjuk)

Den här morgonen startade ungefär likadant som igår. Gnäll, tjafs….Men med ett allvarligt samtal vid frukostbordet. Om vad som är ”vanligt hyfs”, om vad man kan förvänta sig här hemma av de äldsta när vi bor så många i samma hus. Saker vi vet att de kan.

Den lille har varit extra gnällig också och i morse vid niotiden kände jag bara: ”nä, nu får han sova en stund. Det får bli två sovpass idag.”

När jag står och vaggar min lille trötte gnällspik i mörkret i vårt sovrum faller mina ögon på fyra gestalter, skuggiga och grå, oigenkännliga på grund av dunklet. Men jag vet vilka de är.

Det är ett foto på mina barn. De som fått mig galen den här helgen. Fått mig att smälla handen i väggen och höja rösten som en hemsk uschligdrakmamma. Fått mig att tänka dumma tankar om mina egna. Mina barn. Fyra friska, goa barn. Och plötsligt känner jag mig så rik. Min kärlek till dem bränner i hjärtat och jag vet att jag har det så himla bra. De är mina skatter. Allihop. Jag är så rik.

Och jag älskar dem mer än något annat i livet. I dag bara satt jag framför min minsting när han gungade på en gunghäst och kände att jag behövde…smaka lite på honom. Pussa kinderna. För att det räckte inte med att titta. 

Tänk att kärlek kan göra allt detta med en – nå så djupt att det berör hela känsloregistret i oss.

Vi föräldrar. Vi tjatar och suckar och grälar på dem. Men o vad vi älskar. Älskar. Älskar. Jag kommer inte minnas många gräl när de är vuxna – men jag kommer veta att jag älskat dem varje sekund av deras liv.

Läs Mer

Full house

I poker är det triss och par. Typ som två föräldrar med tre barn. På TV är det en komediserie från 90-talet med en storfamilj i LA som jag slaviskt följde som barn.

Idag var det full house på riktigt när 13 barn och 8 vuxna (äntligen) samlades för en efterlängtad träff. Bad, fika, skratt, gemenskap, samtal, grill och lite blod, svett och tårar som sig bör när alla har barn. Men underbart!

Hade det inte varit för att stranden vid Långsjöbadet hade varit fett crowded, så hade jag tagit en idyllisk sensommarbild där områdets alla människor gått man ur huse för att njuta av sol och bad. Men det var, för mig iallafall, för många barn på för stor yta att ha koll på bland alla dessa människor för att jag skulle kunna slappna av och hämta kameran/mobilen.

Nu sitter vi i bilen med trötta, delvis sovande, barn och jag är så tacksam över vänner! Dagen, som började i bråk, kaos, gnäll och tjafs, slutade så fantastiskt bra. Tummen upp för det!

Läs Mer

Skola och bio

Idag har sexåringen börjat förskoleklass, åttaåringen årskurs två och på måndag skolas den snart 3-årige sonen in. Hjälp! Tiden rusar!

Fin dag och båda var nöjda med sin första dag! Jag har varit på bio med mamma och pappa och sett Kvinnan i guld. Medelåldern sjönk avsevärt när jag klev in i salongen, haha! Mina förväntningar var låga men jag ändrade snabbt åsikt när filmen drog igång.

En ung kvinna som flyr andra världskriget, startar om i USA, men måste möta sitt förflutna på ålderns höst när det kommer fram uppgifter om föräldrahemmets målningar som nazisterna stulit. Gripande och bra. Se!

Ciao ❤️

Läs Mer