Älskade advent!

Oj, vilken härlig helg det har varit! Vi högg gran igår hos ”Bonden”, som han nu heter i familjemun. Som om det bara fanns en enda i hela världen, haha! Men för oss finns det bara en bonde med stort B (fast egentligen är det två bröder). Ja nu trasslar jag till det väldigt, i onödan. Vi åkte ut till Bonden och högg vår finfina gran. Finare än jag trodde! Vi fick också se grisarna, korna, kaninerna och klappa hästen. 2-åringen var så ledsen för att han missade att säga hejdå till Bonden. Men vi ses i vår igen. Underbart!

Idag slog kyrkan till på stort med en stor scen-makeover inför julen. Deborah Rosman, som en del säkert läst om gällande Skärgårdsvåfflan, gjorde ett superfint jobb med att få in feeling i det annars ganska stela kyrkorummet. Paket, fällar, julgran och lite möbler. Riktigt fint! Vi sjöng adventssånger och fortsatte firandet hemma hos oss med vårt traditionella första adventsfika. Gott, mysigt, stämningsfullt och jättetrevligt. Kan verkligen tipsa om BLOSSAS nya vitglögg med fläder och citron. Koka upp så försvinner alkoholen för er som verkligen vill ha en vit jul. (Och det vill vi ju, eller hur 🙂

Nu är jag precis hemkommen från Råby där jag sjungit under en kvällsgudstjänst. Kyrkoåret börjar ju nu och inte 1 januari som kalenderåret. Det börjar nu. Det är nu det händer. Vi väntar. Någon skall komma… Och nej, det är inte tomten 😀

Läs Mer

Allra käraste syster

Det är en fin film av Astrid Lindgren, som jag gillade som liten.

Men idag handlar det om MIN allra käraste syster som flyttat hit till familjernas Mecka; Arnö! Å, så roligt och underbart!!! Var hos henne en stund nu på kvällskvisten och packade upp lite lådor och grejade. Så fint litet hus!

Känns så härligt att ha familjen supernära på alla möjliga sätt. Vi kan ses oftare och vi kan hjälpas åt mer i vardagen med barnen/förskola/skola. Dessutom bor mina föräldrar här också vilket gör tillvaron ännu härligare! Älska familjen!

Nu fattas det bara tre andra syskon så är alla här 🙂 de får jag nog vänta förgäves på, hehe.

Läs Mer

2 månader går fort

First of all – för er som vill kolla in uppdragen så gå till inlägget från i förrgår. Skulle skrivit detta inlägg igår men det blev inte av, gällande min lilla godisbit här hemma. Men han är nu 2 månader. Tänk! I två månader har han funnits hos oss och är alldeles självklar här. Fantastiskt! Sover välsignat bra, äter med god aptit och har ett lugn i sig. Alla gilla-knappar intryckta för denne lille herre. Vi är tacksamma och ödmjukt medvetna om att vi har haft en lyxig start. Tar vara på den och njuter allt vi kan. Jag ammade idag och njöt av att få titta på honom (eftersom jag glömt mobilen ner, haha) Tänkte att ”det här är verkligen sista gången. NJUT Andrea, NJUT!” Medan mellanbarnen sov bakade jag och storsonen pepparkakor och det var en så fin ensamstund och på eftermiddagen gick jag hem från fritids idag med alla 4 barn och kände lycka för alla kottar jag hade kring benen. Vid matbordet idag var det inte så kaosigt som det kan vara ibland utan mysigt. Både jag och maken tittade på varann och maken sa; vilka härliga barn vi har. Kan bara instämma. Barn är en gåva. Denna tid i livet kommer aldrig tillbaka (vilken tid gör det?). Två månader med bebben går fort. Jag får verkligen påminna mig om detta hurra-inlägg när vardagen ser annorlunda ut, hihi. Men idag har varit en fantastisk kär-i-familjen-dag!

10392299_10152486811668862_6566791232386898722_n

Läs Mer

Bakning och strömavbrott dålig kombo

Idag fick Drottning Kristinas julbröd pösa och jäsa extra länge, då en fas eller vad det heter gick på huvudsäkringen. Jag kollade proppskåpet inne och i garaget, men fann inga proppar som gått. Ringde maken flera ggr men fick tills slut tag på min far istället. Men hans råd hjälpte inte mer än vad jag redan visste eftersom jag inte fann rätt place liksom. Gick ut och frågade en traktorförare som arbetade med nåt rakt över gatan, men han var inte intresserad av att hjälpa. Tack för den televerket…

Till SLUT kom vår ursnälle granne hit och visade mig till ett skåp på utsidan av garaget, det som jag vad trodde bara var ”avläsningsskåp”. Så ÄNTLIGEN åkte saffransbröden in i ugnen och adventsfeelingen kunde komma in i huset med hjälp av både doften härinne och synen av adventsstjärnorna som idag åkte ned rekordtidigt från vinden. Mysigt!

Ps. Receptet du inte bör missa finns om du klickar på länken häruppe. Ds

Läs Mer

Gör din egen evighetskalender

Jag skrev förra året om uppdragskalendern. Den är omnämnd i flera inlägga i december (jul-kategorin för er som vill kolla in). Ni som läste då minns att det var en slags kalender som ger något för någon annan eller sig själv som familj. Tillsammans eller för andra, med andra ord.

Skärmavbild 2014-11-25 kl. 20.21.21

Det börjar närma sig lucka 1 och jag behöver sätta mig ned igen och förbättra och komma på nytt. Att t.ex. ”tänka på miljön och släcka lampor” var ingen ”rolig” uppgift, men att bygga pepparkakshus desto roligare. Ska få till flera glädja-andra-uppdrag och tillsammans-uppdrag. Till exempel tror jag vi ska se till att vi en kväll ska ligga på altanen i filtar och kolla på stjärnor. Det har min son önskat få göra och det vore mysigt att göra det ihop, prata om stjärnorna och sedan dricka choklad eller nåt.

Vill man inte gå all in för att det känns övermäktigt kan man ju ha adventsuppdrag. Då blir det bara 4 uppdrag, men man får ändå med poängen lite att inte julen bara handlar om att få utan att också ge. Men tips till er som vill prova på i år med alla luckor är att inte numrera uppdragen i förväg. Vädret kan ställa till det om man tänkt bygga snögubbar med familjen, eller så kanske den gamla tanten på gatan inte var hemma den dan  ni skulle ge henne en påse lussebullar. Jag bestämde på kvällen vad morgondagens uppdrag skulle vara, anpassat efter vad som verkade passa.

De saker vi ger och får på julafton har inte alla evighetsvärde. Men det som är det fina med uppdragskalendern är att man just gör grejer som ger ringar på vattnet och som liksom består i evighet på något sätt. Ett minne av en fantastisk stund tillsammans. Ett leende hos de gamla på äldreboendet. Ett tack från tiggaren som fått en varm filt. Skratten vid det tokiga julspelet ni hade ihop. Själens balsam vid julkonserten i någon av stans alla kyrkor eller scener.

Det är kul att göra något som liksom består. Hoppas fler är sugna på en uppdragskalender i år! Jag har provat att scanna 6 PDF’er (med snarlika namn) nu så man kan iallafall få tips, men sen om de känns fula eller i dålig kvalité så kan man ju klippa och klistra in ny bild och text eller hur man nu vill göra. Håll tillgodo 🙂

Uppdragskalender 3 Uppdragskalender 4 Uppdragskalender 1 Uppdragskalender 6 Uppdragskalendern 2 Uppdragskalendern Uppdragskalendern 1

Lycka till!

Läs Mer

Se människan

Ecce homo!

Uttrycket får mig mer att tänka på en utställning än på bibelcitatet, Johannes 19:5, där Jesus är den människan. Ni vet, Jesus, han som var både Gud och människa, enligt kristendomen.

Igår fick jag höra en bit ur ett föredrag från en diakon som arbetar på Kumlaanstalten. Hon satte ord på en viktig sak. Att inte glömma att det är MÄNNISKOR det handlar om. Inte monster, puckon och idioter. Utan människor som du och jag. Och att vara människa innebär att vara Guds avbild, enligt kristendomen. Där bakom monstruösa, onda, djävulska (och straffbara) handlingar finns gudsavbilden dold. Den kan vara väl dold, ja nästan omöjlig att se ibland. Och det blir extremt när man pratar om mördare, våldtäktsmän och pedofiler.

Men i vardagen finns också denna sanning. Som mamma till fyra barn brukar jag glänta lite på dörren till det här ur ett barnsligt perspektiv. När en kompis eller ett syskon gjort en dum grej och mina barn vill säga ”Du är dum!” så säger vi alltid ”nej, hon är inte dum men hon gjorde en dum sak” eller ”det var dumt gjort men han ÄR inte dum”. Eller ”det där är dumheter”.

För det är människor det handlar om även här, fast små människor. Och barn kan göra de allra mest elaka saker mot varandra utan att för den skull VARA dum. Det är viktigt för mig att lära mina barn att godheten är större än de dumma handlingarna för det finns en MÄNNISKA bakom den dumma handlingen.

Se människan.

Kram

Läs Mer

Fudgekladdkaka

Alltså. Den som inte tycker om den här kladdkakan… Åt den hos en kompis för några veckor sedan och gjorde den själv till dagens efterrätt. Fudgen är to die for och jordnötterna gör hela upplevelsen. Punkt.

EMMAS FUDGEKLADDKAKA (ca 10 bitar)

Kakan:

150 g smör
3 ägg
4,5 dl strösocker
3,25 dl vetemjöl
6 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
100 g mörk choklad (tog mörk block)

Fudge:

2 dl vispgrädde
1 dl socker
1 dl ljus sirap
100 gram mjölkchoklad (tog mörk block)
100 gram smör
Jordnötter och minimarshmallows till dekoration

Gör såhär:

Smörj och bröa en form med avtagbar kant (jag bröade med kakao – väldigt gott!). Smält smöret. Vispa ägg och socker vitt och poröst. Tillsätt det smälta smöret. Smält finhackad choklad i vattenbad och blanda ihop med äggblandningen. Blanda ihop de torra ingredienserna och häll i blandningen i smeten. Rör om försiktigt tills allt är väl blandat. Grädda i 200 grader i ca 20 minuter. Ta ut kakan och låt den svalna.

Koka ihop vispgrädde, socker, sirap och smör. Låt koka i 5-10 minuter. Tillsätt blockchoklad i bitar. Bred ut smeten över kakan, dekorera med jordnötter och marshmallows och låt svalna i kyl.

Bästa tipset: det blev en dryg deciliter fudge över på min kladdkaka och då rann det ändå gött nedför kanterna och ut på fatet. Det som blev över hällde jag i en kopp, ställde in det i kylen och nallar på då och då med en sked. Ska prova att ställa ut den i rumstemp och vända ned i marängsmet sen! Mums!

Bilderna är tyvärr dåliga. Skulle såklart tagit en before-picture men den här är definitivt en after-picture… Beskuren bokstavligt talat 😀

FullSizeRender 2 FullSizeRender

Läs Mer

Att inte bara betala en tiggare

Tiggare. Smaka på ordet en stund.Jag kan knappt säga det. Det är människor vi talar om. Nödställda medmänniskor.

Jag ger sällan pengar, det får jag medge. Mer frukt, dricka och bröd och sånt. Ibland en slant. Jag är också en av dem som besväras av att gå förbi utan att ge. Det känns pinsamt. Ändå går jag oftare förbi än stannar upp. (Samtidigt ligger det så djupt inom mig, det man hört sen man var liten, att pengarna ”går till dåliga saker och de behöver mat”. Men många knarkar inte ihjäl sig. Eller dricker för den delen. De vill hem. De vill bara hem. Och de behöver faktiskt pengar.)

Igår satt en man utanför Willys. Såg honom inte ens i ögonen utan gick bara in. Jag handlade med mina två yngsta och min 2-åring vinkar till mannen när vi går till bilen. Han vinkar tillbaka och jag tar också tillfället i allt och hälsar tillbaka. Packar in kasse efter kasse i vår bil och går sedan tillbaka med min son som får räcka över banan och äpple till mannen.

Vackra ögon och ett leende lyser upp den annars grå torsdagsmorgonen. Mannen gestikulerar och visar att han själv har fyra barn och visar med fingrarna hur gamla alla är. Jag berättar att jag också har fyra och hur gamla de är. Sedan skiljs vi åt. Mötet tar max en minut. Så här i efterhand tänker jag att jag hade velat stanna längre.

Nåväl, jag tar vår stora bil och kör hem med alla matkassar. Mannen är med mig i huvudet hela vägen hem. En fyrbarnsförälder som jag. Han befinner sig på fel plats. Han ska vara hemma med sin familj, med sin egen bil och fulla matkassar. Men världen är orättvis, ful och snedvriden. Därför sitter han här och ser människor passera utan att se honom i ögonen.

I mötet med denna medmänniska blev han en del av mig för några sekunder. Det berörde mig. Jag kom då på att de där slantarna som vi ger då och då kanske ibland är en ego-betalning? Vi betalar oss bort från det mänskliga mötet. ”Om jag bara slänger till dem en slant så kan jag gå sen. Utan att se dem i ögonen. Göra min plikt liksom”. Att ge pengar är inte fel och måhända är mina funderingar lite väl drastiska, men ibland kanske avsikten med slanten mer handlar om att betala sig fri från det där sårbara som sker när man som ”rik” svensk ser en fattig människa i ögonen. För då blir de en del av oss. Något vi inte kan gå förbi. Vi tar ett litet kliv in i en olycklig verklighet, som vi inte vill kännas vid; helvetet på jorden. Det kanske gör för ont? Är det därför vi snabbt ger och ännu snabbare går vidare?

Pengar, mat och kläder. Ja, förvisso är behovet enormt. De behöver det. Men är det inte också så att vad de också behöver se, när de sitter utanför Västerport, Nyckeln, Coop eller Willys, att vi ser dem. Att vi känner med dem i deras lidande. Att vi delar smärtan när våra blickar möts; ”jag ser ditt helvete, jag kan inte ge dig allt men jag känner med dig”. Kanske till och med prata lite? Och sedan ge den där vinterjackan, filten eller sockorna och inte fly därifrån utan lugnt gå hem och bära med mig allt vad dagens möte med min medmänniska gav. Att få mötas i orättvisans värld som jämlikar.

Inte tiggaren och jag. Utan medmänniskan och jag.

Läs Mer

Pepparkaks-snitt

Nä, nu drar det i kaktarmen och adventsfika får man ju inte riktigt börja äta va? Eller? Jag tjuvstartar med smakerna som tema iallafall, men väntade lite med att baka just pepparkakor och lussebullar. Det kommer framöver 🙂

Idag har jag gjort saffransskorpor med sötmandel enligt Leilas recept. Och sen har jag svängt ihop typ kolasnittar med pepparkakstaste!

Pepparkakssnittar

  • 100 g smör
  • 1 dl strösocker (variera med valfri sockersort)
  • 2 msk ljus sirap
  • 2.25 dl vetemjöl
  • 0.5 tsk bikarbonat
  • 1 tsk vaniljsocker (eller knivsudd vanlijpulver)
  • 1 tsk malen ingefära
  • 0,5 tsk malen nejlika

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda alla ingredienser med en matbeterare. (Ni vet ju att jag gör typ allt med den!) Dela degen och rulla ut till två längder. Lägg längderna på en plåt med bakplåtspapper och platta till dem litegrann. Räffla med en gaffel för fint mönster. Grädda längderna gyllene i mitten av ugnen i 12-15 minuter. Låt pepparkakssnittarna svalna en aning och skär sedan längderna på snedden och låt svalna helt på plåten.

Läs Mer

Allt du önskar kan du få?

Man skulle kunna tro att vi gör skäl för vårt efternamn, men vi är vanliga svenssons. Jag kan dock meddela att även om jag were a rich man, så skulle jag inte kunna betala hur mycket som helst för vad som helst. Har ärvt det från fädernet tror jag.

När dottern tokönskar sig en lila jumpsuit eller onepiece i julklapp stöter jag på patrull. För de enda som är just lila kostar 600 kr eller mer. Jag kan bara inte lägga nästan hela hennes julpeng på en… mysdress… Vad gör jag?
1) beställer den JAG tycker är fin som gav henne tårar
2) beställer en som fick betyget typ ”godkänt men jag vill egentligen ha en lila”
3) köper en begagnad (nä inte mysdressar som man ätit ostbågar och haft fredagsmys i) det går bort
4) beställer en riktig onepiece och minimerar julklappsinköpen till max

Klurar vidare.

Det där med ”allt du önskar kan du få” gäller inte här riktigt. Berättar mer om vår julklappsplan en annan dag 🙂

Läs Mer