Ha en TREVLIG helg

”Om jag inte får godis av dig så gör jag något bus”
eller
”Ha en trevlig helg!”

Det kan låta olika. Och det upplevs olika. Jag vet vad jag själv skulle föredra att både höra och säga.

Halloween tillhör numera svensk tradition nästan lika självklar som påsk, midsommar och jul. Den har vunnit över nationaldagen till och med. Jag måste därför som barnförälder bestämma på vilket sätt Halloween ska få vara en del av vårt liv. Vad står vår familj för? Hur vill vi uttrycka oss under denna högtid? Vad tar vi del av och vad tar vi avstånd från?

Vi satte oss ned jag och min man tidigare i veckan för att diskutera detta och kom fram till att vi vill lyfta fram de tända ljusen en sådan här helg (i och med Alla Helgons dag också) I mörkrets höst kan det vara mysigt att komma med en ljus-hälsning.

Blod och skräck är inte vår melodi. Men heller inte förbjuda våra barn att fira när ”alla andra gör det”. Då får vi göra vår touch helt enkelt!

Därför sitter barnen nu och pysslar glada pumpor-pyssel. Blingar till värmeljus som ska delas ut och fina kort. Sen går vi runt mer eller mindre utklädda (inte skräckutspökade) och önskar helt enkelt en TREVLIG HELG. Finns sååå mycket fint att googla efter!

IMG_5085.JPG

IMG_5086.JPG

Bakat pumpaformade småkakor!

IMG_5104.JPG

IMG_5102.JPG

IMG_5101.JPG

Och gjort en fredspumpa! Av köttet går vi all in och gör 4 recept från senaste Buffé-tidningen! Ha nu en värmande ljus och trevlig helg! Kram!

IMG_5081.JPG

Läs Mer

Grattis bloggen 1 år!

Hurra hurra hurra hurraaa för den här Familjebloggen! För ett år sedan visste jag ingenting om hur en blogg fungerar eller knappt vad det är.

Jag hade lite tankar om vad jag ville beröra i bloggen och till viss del har jag gjort det. Men det finns massor jag ”borde” gjort med etiketter, kategorier och såna där smarta grejer. Länka till saker och platser jag pratar om osv. Nu kan det bara bli bättre med andra ord!

Det som slår mig mest när jag tänker på hur allt började, innan första inlägget lades ut den 30/10 2013, var att SN som lokaltidning väljer att göra tidningen lite mer ”nära” genom att ha familjesidan och reportage om ”Folk omkring oss”. Genom Malén Eneberg får vi läsa om människor i vår närhet och inte bara om kris, krig, sexism, ojämställdhet och sönderslagna fönsterrutor. En lite trevligare lokaltidning, helt enkelt 🙂

Bloggarna blir också ett verktyg för att förstärka den känslan, och med ett brett åldersspann och varierat innehåll blir det nog en mix som gör att läsarna iallafall kan hitta åtminstone en bloggare som passar dem. Och mitt ibland alla bloggar finns min lilla familjeblogg, som årsdagen till ära fått förstasidan smyckad av sex par mer eller mindre vackra fötter. Olika stora. Olika ägare. Alla lika. Alla olika. Men alla i en och samma familj.

Typ som mänskligheten porträtterad i några fossingar.

Följ med mig nästa år, ni som vill! Hurra igen!

IMG_5069.JPG

Läs Mer

Tvååringen

Som min väninna uttryckte det ikväll; terrible two eller terrific two. Oavsett dagsform på min kotte så är han iallafall födelsedagsfirad idag. Tvååringen. Med lyxfrukost, lite leksaker och Ja må han leva flera gånger om. Till och med på öppna förskolan sjöng de för honom (fast han ville hellre höra sången om Hästen Plopp).

Favoritleksaken var en plastgräsklippare som jag spontant köpte på loppis för ett par veckor sedan. 15 kr kan ge ett barn mycket glädje. Dock ser han gräsklipparen som en promenadkompis på asfalten än en GRÄSklippare, men tids nog (läs imorgon eller väldigt snart) ska vi få i honom var man får klippa gräset (hemma alltså).

Efter att ha halvbränt en plåt med kardemummaskorpor kom vi ett par minuter sent till en härlig middag hos goda vänner. Med tog vi inte den halvbrända sorten, såklart, utan den mer lyckade satsen. ”Ont i magen”, sa tvååringen precis innan vi satte oss i bilen. ”Ont i magen”, sa han igen vid middagen. Eftersom han aldrig någonsin tidigare yppat ett ord om eget hälsotillstånd beslöt vi oss för att sonen och pappa fik åka hem direkt efter maten. Maken missade en mycket trevlig pratstund med härliga vänner, men gjorde rätt i att inte chansa. En pizza på någon annans matta vill vi inte lägga… Han somnade gott utan leverans hemma. Hoppas på bättring till imorgon,

Ja, imorgon gott folk, firar vi en ettåring, vem eller vad det är som  firar ett år får ni gissa tills imorn! Vad gissar du?

Här kommer en bild på min tvååriga sötnöt <3

IMG_5061.JPG

Läs Mer

Små pojkar och äkta män

Så sitter jag då här. Med fyra barn och tre av dem är söner. Jag inser att den där ”grabb-mamman” som jag tänkt att man blir, det är ju JAG nu. Med ens värjer jag mig mot uttrycket och vill inte identifiera mig riktigt med det. Inte för att det är laddat för mig utan för att jag inser att jag inte bara kommer att ha tre småpojkar hemma utan senare tonårspojkar och efter det unga män, och jag vet inte riktigt ”hur man gör”.

Hur låter jag dem förbli sig själva utan att styras rakt in i macho-actionmanrollen? Jag vill att de ska växa upp till att bli män. Riktiga, äkta, känsliga, djupa, ärliga, ömma, starka, kärleksfulla, omhändertagande, ansvarstagande, ödmjuka män. Utan att de blir nerslagna nånstans på vägen en mörk kväll.

Jag vet vad jag ska önska mig varje gång jag fyller år; kärleksfulla söner. För när de är tonåringar och befinner sig i en värld jag aldrig riktigt känt vill jag hoppas på en kram och att orden ”jag älskar dig” känns naturliga i deras munnar. Jag hoppas få dela en del av deras omvälvande tonårsperiod. Få vara en samtalspartner när de är redo för det, eller bara ett lyssnande öra när de inte vill ha råd.

När helgerna kommer hoppas jag innerligt att sport eller föreningsliv ger dem inre styrka i hållbara relationer där glädje kommer av gemenskap och inte i första hand av en flaska. Där asgrymt fredagshäng hos varann är ”fett mycket mer ägigt” än barhäng.

Jag vill redan nu visa dem att man behandlar alla, både tjejer och killar, med respekt och att ett nej betyder nej både när man bara kittlas i buslek som liten eller gör något annat när man är stor. På något sätt vill jag få dem att se tjejer som deras självklara jämlikar och inte som objekt man talar kring.

Kommer jag, som kvinna och mamma, kunna nå en liten bit på vägen mot ett samhälle där män tar ansvar och blir äkta män. Ja, då kanske jag som farmor även kan hoppas på en kram av deras egna grabbar, uppfostrade inte av mig utan av tre mjuka, starka, goda, ödmjuka, modiga, lyssnande, ärbara män.

Idag har jag kramat en gråtande 5-åring. Jag sitter just nu med en sovande bebis i famnen och imorgon ska vi fira vår blivande 2-åring. Resan med dessa tre älskade dyrbara små pojkar har bara börjat…

Läs Mer

Höstlovshuvud

Huvudet har nog tagit höstlov, känns det som. Eller hela jag. Är pigg och så, men såsar runt… Får aldrig ändan ur med grejer. Låter det mesta ligga. Pillar lite där och där men slutför inget. Det mesta blir halvgjort eller ogjort. Kaoset blir normalt.

Låter det vara så idag iallafall…. Eller tills jag får ändan ur helt enkelt. #fast

Läs Mer

Skogskyrkovälsignelsedagen

Det blev lyckat idag hörni!

Valde dock att leva lite i nuet och inte döda alla många vackra tillfällen med att tokfotografera varje grej. Men tre bilder tog jag och de bjuder jag på längst ned (med föräldrars tillåtelse så många som jag hann prata med iaf)

Skogsutflykten med klassen bjöd på ljumt väder, vilket var toppen för en mamma som jag. Jag blir ilsk om jag fryser och är inte en utemamma direkt. Har andra bättre sidor… Ehrm. Klassmammorna hade ordnat en tipspromenad och hängt upp fiffiga popcornvantar i träden till barnen. Kul idé!

Vi traskade vidare från skogen till Katarinakyrkan (hoppas inte vi stank rök). Där hade fnissiga barn övat både sång och rörelser till en hel konsert i FNdags-anda. Så bra! Speciellt en låt som handlade om att vara den man är, att inte vara någon annan. ”Jag är speciell”. Det berörde mig att se alla dessa olika barn stå och sjunga om sig själva att vara stolt över den man är. Stort. Även här var det tipspromenad men den hann vi inte med för vi kastade oss i bilen för att hinna till barnvälsignelse i Söderköping. Svängde in på parkeringen prick 16.00. Puh!

Barnvälsignelse är enkelt förklarat en stund under en gudstjänst där man tackar för barnet som fötts och ber om välsignelse över barnets liv. Inte riktigt som ett dop, men nästan. Föräldrarna hade ordnat så fint med enkel mat och fika till alla efteråt. Varje liv som föds till jorden är en gåva. Det påminns vi ständigt om.

Väl hemma somnade alla 3 barn på stört medan bebis, idag en hel månad gammal, valde att leverera en sån däringa kaskad igen. Sofföverdraget är i tvätten och jag hoppas ha tankat i gossen tillräckligt med ”nytt” käk för en god natts sömn.

Nu väntar mysigt höstlov!

 

 

IMG_5017.JPG

IMG_5016.JPG

IMG_5015.JPG

Läs Mer

Reaktion eller ej

Premiär för lösvikt sedan bebben föddes. Kört med rena ingredienser innan – är lite nojjig över huruvida det väntar en reaktion på det imorgon eller inte. Prickar eller magont. Magont blir mindre lägligt imorgon då det väntar skolutflykt i skogen med klassen, uppträdande på gudstjänsten med skolkören OCH en (förhoppningsvis laglig) bilfärd till typ dop i Söderköping. Vore skönt med en lätthanterlig liten son då.

Men är man så här söt är man förlåten oavsett hur morgondagen blir. (Och gnäller han imorn är det ju troligen mitt fel – jag gick all in idag:)

IMG_4960.JPG

Läs Mer

Ett brev från gympaskon

Hej 7-åring.

Jag var tydligen värd några tårar. Därför är du värd ett brev.

Tillsammans med mig ska du erövra världen, hoppa över hinderbanor, vallgravar, svinga i lianer och nå höga höjder. Vi ska fånga kattsvansar och kasta bollar. Vinna och förlora. Ramla och resa oss upp igen.

Jag är din utrustning och medkämpe. Du ser mig som ful, klumpig och hemsk. Jag skapades för ett syfte; att bli använd. Du måste inte älska mig, men ta mig för den jag är.

Din mamma försöker med det gamla tricket att man ska tänka på ”dem som inga skor har”, men det är sååå 1980-tal att prata så. Nä, nu är det snart 2015, believe it or not, så ska det fungera det här, du och jag, så får det bli nåt storstilat. Typ ett dojjan-brev på fejjan. Eller bloggen.

Vi ses nästa gympalektion.

Mvh Gympaskon, varken vän eller fiende. Bara…en sko.

Läs Mer

Var går gränsen mellan artighet och dumhet?

-Hej hej!

Ja, så säger min 7 -och 2-åring när vi möter en främmande människa på cykelvägen. Barn gör som föräldrar gör.

-Vill du också gunga?

Så frågar jag en för mig okänd leksugen 1-åring på Öppna Förskolan som kommit fram till oss och lyfter upp henne i korggungan bredvid min son.

*tystnad*

Så lät ”svaret” från ett barn i mellanstadieåldern när jag snällt hejade en dag på cykelvägen.

Och det var då jag började fundera på allt det här med artighet VS prata inte med främlingar. Var går gränsen? När passar det att hälsa? Passar det nånsin?

Jag vill lära mina barn att alla är värda ett HEJ men heller inte riskera att de råkar ut för ett möte med en läskig typ. Jag vill också behandla andra, barn som vuxna, med respekt för deras integritet men samtidigt ösa ut kärlek, godhet och hjälpsamhet. (Utan att själv bli misstänkt för nåt!)

När är det ok att prata med andra främmande barn? Kan jag förvänta mig ett svar tillbaka? Eller bli glad åt att de faktiskt inte pratar med mig, främlingen? När ska man själv prata och välja att hålla tyst. När ska barnen säga något. Eller ska alla betraktas som främling med stort F, och därmed bemötas med tystnad?

Många grubblerier…

Läs Mer

Ojämställt i köket

Idag har det nästan varit kvoteringskrav i köket, hehe. Tre killar och en tjej, det är inte dåligt. Det var äppelmosdags igen och mina tre (ja gode Gud, jag har tre!) söner befann sig i köket tillsammans med mig, mer eller mindre sysselsatta med uppgiften.

Jag hällde upp kokheta äppelbitar maskinen, 5-åringen stånkade ner dem i maskinen, 2-åringen (snart) pillade på skrufset som kom ut ur maskinen och åt det som verkade ätbart och bebisen låg i babyliften. För att citera min 2-åring: SAMARBETA! Ja, samarbete på hög nivå och en mysig timme i köket.

Imorn har nog burkarna svalnar helt inför nedfrysning. Då blir det äppelmos till gröten. Ja, frukostbordet är redan dukat. Ett survival-knep för att lyckas med morgonen ensam då maken reser tidigt varje morgon denna vecka.

Natti gott folk!

Läs Mer