Aptit på livet (eller maten)

Alltså rotfrukter! Så sjukt gott! Till allt eller bara som de är 😀

Som ammande äter jag i stora lass! Ikväll njöt jag extra av den oskalade (ekologiska!) potatisen! Har helt missat att potatis tydligen är i samma klass som typ bananer – giftigt om man inte köper eko. Så jag testade och smakmässigt var det full pott iallafall!

Lillebror äter han med. Hundra gånger om dygnet eller nåt. Han har verkligen aptit på livet, om man säger så.

Läs Mer

Besiktning och tacksamhet

Idag var jag och Lillebror åter på BB för slutbesiktning, medan resten av den hemmavarande familjen besiktade bilen. Komiskt sammanträffande.

Allt såg bra ut och utan att reflektera över det förrän nu så här på eftermiddagen, förstår jag hur stort det är. Igen.

Att allt såg bra ut. Att allt gick bra. Att alla i familjen mår bra. Så är det inte för alla.

Jag har inte fött ena dagen för att fly över landsgränser en annan med barnet under armen som mina medsystrar i krig. Eftervärkar och avslag är inget en sådan mor tänker på. Bara att få leva i trygghet. Här sitter jag, i en fläckig soffa med en nyfödd och tryggheten omger oss. En självklarhet, kan tyckas. Ett hem. Lugnt. Jag blir tacksam. Men det är så orättvist.

Jag har haft förmånen att kunna tacka ja till tanken om fler barn än jag och min man klarar av att springa med, till skillnad från dem som säger nej till sin egen längtan av just samma skäl. För det går inte. Ondskans fula ansikte har satt andra människor i en sits jag aldrig skulle kunna föreställa mig.

Jag är innerligt tacksam. Vi har det så bra i Sverige på så många sätt. Vi får inte glömma det bland PISA-rapporter och hälsolarm.

Jag vet inte om höstsolen skiner på den nyförlösta mamman och hennes barn, som fortfarande är på flykt. Men jag ber om fredens sol över vår värld.

Läs Mer

Syskonintroduktion

Idag kom vi hem från BB. Måste erkänna att jag var mycket tröttare efter denna förlossning jämfört med de 3 andra (borde vara rutinerad?). Men jag kände också, förutom vilan, ett behov av ensamtid med Lillebror, fortfarande namnlös, då huset ofrånkomligen erbjuder tre rara men ständigt närvarande barn. Så jag har stannat en natt ”extra” på BB medan maken var hemma med storasyskonen. Njöt obeskrivligt igår eftermiddag.

De tre visar helt olika mottagande av bebisen. Äldsta är först in, först på liksom, men blir klar ganska fort. 5-åringen visar mest ömhetskänslor och vill gärna fysiskt visa mys och gos. Liten, som nu borde byta namn :), är storebror för första gången och väldigt intresserad av ”bebisen” som han oftast kallar Lillebror. Väldigt försiktigt klappar han, vill se, kommentera och undersöka.

På sitt sätt har alla tagit emot honom. På sikt får vi också se hur de tar faktumet att det är en till som är här för att stanna och ta plats och uppmärksamhet. Det kan ju bli olika reaktioner.

Just nu njuter vi av glädjen de alla känner 🙂

IMG_4330.JPG

Läs Mer

Välkommen lilla gryn

Ett kort men lyckligt inlägg.

Strax före 22 igår kväll kom en pojke till vår familj. Lyckan är obeskrivlig! Soooom vi väntat!

Snäll, söt, lugn, bedårande. (Motsats till hur jag var igår, kan man säga…) Doftar himmel. Barnen kommer och hälsar på idag <3

Inga namn på lut (hjälp!) så han får söta titlar så länge. Mammas lilla goding… Lycka lycka lycka!

IMG_4229.JPG

Läs Mer

Massageapparat…?

När man har ont i rygg under graviditet och under förvärkarna och en bit i förlossningsskeder är TENS-apparaten riktigt bra, tycker jag.

Det man däremot ska tänka på är hur man formulerar sig när man pratar om den.

Medan jag väntade mitt första barn var jag och min storasyster på stan och jag kom på att jag behövde batterier till TENS-apparaten, varpå vi vandrade in i en butik där jag hoppades kunna hitta rätt sort.

Det var en smal, ganska liten butik och om jag inte minns fel fanns det kunder bakom mig i kön. Passande!

-Hej, jag tänkte kolla om ni har batterier till en sån här, ja alltså jag har en massageapparat hemma.
PINSAMT!!!!!
-Ja alltså en sån här för om man har ont i ryggen och så…

Ungefär så lät min lilla monolog. Ordet TENS tänkte jag var ett förvirrande ord och massageapparat lät mycket mer lättförståeligt (och missvisande!) Kom därifrån med batterier iallafall. Och två röda kinder kanske.

Ja, det kan man skratta gott åt så här 7 år senare.

Men sen har jag använt TENS under alla 3 graviditeter om jag inte minns fel, och en sådan apparat finns hemma hos oss även för nr 4as väntande förlossning. När den nu väntas komma igång. På riktigt.

Läs Mer

Tårta och brösttårta

Ja må a viva, eller nåt liknande, sjunger min älskling efter dagens middagslur och kommer in med en leksakstårta i trä. Vi konstaterar båda att den första biten smakar jättegott och den andra äckligt.

Det är gulligt med småttingar och deras trevande i språket. Underfundiga formuleringar, märkliga hittepåord och tusen försök att göra sig förstådd för ibland tröga föräldraöron.

Vi har en pojkdocka som numera är klädd i en bebisblöja. Liten har döpt honom till Hannes och jag får ibland ta emot honom och passar givetvis på att visa vad som väntar; blöjbyte, ligga i famnen och sova, skrika och såklart att ammas. Jag berättar att bebisen ska äta vid mammas bröst. Liten pekar på sina bröstvårtor och jag bekräftar.

-Böstårta, berättar min snart 2-årige godisbit.

Böstårta och födelsedagstårta. Allt i en salig blandning här på Arnö, där tiden ibland tycks stå still fast det realistiskt sett egentligen är så att varje timme utan en bebis är en timme närmare en bebis.

Jag avslutar med att säga som Liten:
-Kom uuut, bebiss!

Läs Mer

Göra NU eller vänta ett år?!

För ungefär ett år sen var SNs journalist och reporter Malén på väg hem till mig för att intervjua mig inför den stundande bloggstarten. Jag hade glömt förkokningen av mungbönorna till kvällens soppa och allt vatten var bortkokat och bönorna sotsvarta. Hela huset luktade popcorn typ. För att försöka dölja lukten, vilket inte lyckades, sprejade jag köket och matplatsen med en av mina parfymer. Sedan lade jag parfymen i en av skänkens lådor, där vi normalt förvarar servetter, matklockan och barnens fadderbarnsmynt till barnkyrkan. Spännande blandning i matrummets möbel alltså.

Det har gått ett helt år sedan jag försökte använda parfymen som misslyckad täckmantel, och först idag är den upptagen till badrumsskåpet. SUCK! Kan man vara mer lat?

Då är det annat ljud i skällan vid andra tillfällen, som idag, när sonen hällde ut en hel flaska massageolja på överkastet i vårt sovrum (syrrans överkast dessutom). Pronto ner med ett alldeles för stort tygstycke i vår alldeles för lilla tvättmaskinstrumma. Nöden har ingen lag. Tvätta, och det NU!

Vilka ytterligheter…

Läs Mer

Belöna sig in i ett hörn?

Läser en artikel på SVT (som i och för sig handlar om spelberoende, och inte belöningssystem) men som avslutningsvis lyder:
”Det kan också vara en bra idé att uppmuntra barnen med till exempel ett biobesök om de följer reglerna som satts upp.

– Den nya generationen är väldigt belöningsbaserad, säger Patrik Wincent”. (VD för Dataspelsakuten.)

Jag reagerar på formuleringen och valet av just ordet ÄR. Artikeln är kort och kanske finns fler och djupare tankar än den där meningen. Men jag skulle vilja säga:

-Den nya generationen HAR LÄRT SIG ATT BLI väldigt belöningsbaserade.

Det känns mer rätt. Och fler är artiklarna som florerar i sociala medier som just tar upp problemet i att ”göra barnen till kungar”, och att ”föräldrarna förlorat makten i hemmet” osv. Jag själv sällar mig någonstans på den skalan som tycker att barn kanske får lite väl mycket cred för basic stuff nuförtiden… Eller så är jag bara en snålmorsa 😀

Men så är jag kanske lite väl konservativ? För även om jag gillar att rika Madicken niger åt fattiga Nilssons, just för att hon är barn och de är vuxna, så vill jag inte tillbaka till tiden då rektorn får piska ungar. Inte heller att man bara sa ”Tig!” när det inte passade att barnen tog plats, frågade eller ville diskutera.

Men jag funderar vidare och kommer tillbaka till tanken om att den här belöningsbaserade generationen inte kan ha uppstått av sig själv? De har väl lärt sig av oss: Klistermärken för att man kissat i pottan, stjärnor för att man städat sitt rum, leksaker för att man slutat med napp, sedlar(!) för varje tappad tand, en överraskning till klassen från läraren om de skött sig…

Belöningssystem har nog funnits hos människan i alla tider på olika sätt. Det ligger i oss på något sätt. Och all form av belöning är inte fel. Jag tänker alltså på mer ”självklara” grejer. Sånt som tillhör livet och att växa upp. Ska man belönas med grejer för att man är trevlig? Att ha ett barn som redan vid tidig ålder lärt sig sötman i belöning lär sig också att tänka ”what’s in it for me?” när ett krav, ansvar eller en regel sätts upp. Det kanske gör att vi hamnar i ett dike och inte på en sund nivå när det ska belönas för saker som allmänt borde vara en normal del av livet.

Ja, lite måndagstankar från en alldeles för höggravid mamma i 40+4 som fortfarande väntar på en REJÄL belöning 🙂

Läs Mer

Skräp eller skatt?

Idag har barnen varit på loppis medan jag och Liten sov. Det som är skräp för somliga kan verkligen vara en skatt för andra. Kom själv mot slutet av loppisen och hittade skridskohjälm 🙂

Mjukisdjur (i tvätten nu), petshop-hus och ormar var några av barnens fynd. MEN! Det här med leksaksvapen är svårt tycker jag.

Det kommer flyktingbarn till Sverige som söker hjälp FRÅN vapen, krig och våld – och så säljs såna här grejer för barn. Jag får inte ihop det. Att springa runt med en träbysse i skogen och panga mot osynliga indianer och tigrar är dock något som jag isåfall skulle ”förorda” om det tvunget skulle finnas vapen hemma. Vi har kanske varit lite för hårda och inte ens tillåtit en plastvattenpistol… Men nu är sonen 5 ½ år och det går ju iallafall att resonera med honom om pangarlekar, så i somras fick han för egna pengar köpa en skumsabel och idag en pistol (usch såg ju riktig ut) under förutsättning att han aldrig skjuter/siktar mot en riktig människa utan typ bara fantasizombies i skogen eller nåt.

Bävar. Är ovan vid detta. Definitivt skräp för mig men en skatt för min pöjk. Kanske fler med mig som haft samma tankar kring lekar och vapen?

Läs Mer

Bättre fly än illa klaga

Kommer in i köket helt frustrerad över min son men adresserar mina överdrivna känslor till min man som känner sig påhoppad.

Får panik över dessa 4 väggar som krymper. Jag kan inte svassa runt på stan, men sätter jag på mig fasadens klänning och make-up kan jag åtminstone FLYYY till öppet hus för en 40-årig vän till familjen. Sitta still kan jag ju. Och låtsas att allt är bra en stund.

Så nu sitter jag här i bilen, halvt frustrerad och allmänt negativ, men det är 20 min tills vi är framme så jag ska bli trevlig innan bilen stannar. Jag lovar.

Hejdå huset och allt. Tack päron för lift i flyktbil <3

Läs Mer