Konsten att inte gå

Hurra för min man idag! 38 bast fyller han. Låter inte så farligt med att vara 38 år, men tänker jag att jag är gift med en som snart är 40 år blir alltsammans HELT annorlunda i mitt (unga) huvud. Nog om det.

En sedan länge planerad födelsedagstripp till Kolmården kunde ha slutat i ombokning pga min foglossning och mina åderbråck. Kan liksom inte gå så långt. Cyklar hellre till förskolan även om det gör ont i fogarna då med. Men gå…nej det är inte min melodi just nu iallafall.

Därför måste vi bara APPLÅDERA åt möjligheten, för rörelsehindrade och andra med svårigheter att gå, till att ÅKA runt på Kolmården. Jag har besökt både Bamseland, delfinshow, åkt linbana och sett apor och max gått typ 60 meter till varje grej. Så grymt bra! Man köper ett grindkort och slipper gå och gå och gå. Halleluja!

En vanlig dag hade jag nog gått mera hemma, så känns det nästan. Jag är trött i kroppen och har ont som vanligt, men hade aldrig klarat det utan att färdas med bil, that’s for sure. Så TACK Kolmården för en grymt fantastisk serviceupplevelse man inte märker av annars som vanlig strosande besökare.

Läs Mer

Tillsammans – fighten mot cancer

Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon – en låt som ofta spelas här hemma. Sant.

Idag anordnas ett hejdundrande tillsammans-kalas uppe på Träffen. Nyköpings befolkning visar engagemang, samarbete och en eld för en gemensam sak; bekämpa cancer. Mina barn har glädjen att tillsammans med en snäll mormor (som förlorat en mycket nära familjemedlem i cancer) skutta runt bland clowner, trollkarlar, hästar och hoppborgar.

Saker och ätbart finns att köpa, föreläsningar att lyssna på och kvällen bjuder på musik, fest och god mat. Alla vet att det här inte gör någons mamma eller vän frisk. Men alla vet att varje krona till forskning är ett gott steg på vägen.

Och med den beslutsamhet och passion som ligger bakom projektet förstår man att det inte bara blir några kronor som går till Cancerfonden, utan en hel massa. Därför är jag djupt imponerad över alla som på något sätt bidrar idag. För tillsammans blir kraften större, målet tydligare, och glädjen större. Glädjen i att göra en god sak, att förenas, att jobba hjärta mot hjärta.

Här ligger jag med en kudde mellan benen. Jag kan inte hjälpa alla. Men med min mobil kan jag skänka en slant. Gör det du med!

IMG_4001.PNG

Läs Mer

På tal om extra allt (disco alltså)

Då har jag varit på mitt första barndisco i modern tid.

Eller disco och disco. Spring liksom. Ingen dans eller så. Men skulle man fråga alla barn så skulle säkert 90 % av alla barn säga att det var suuuperkul. Det är bara jag som är ”gammal” som tror att disco är musik, dans och kiosk när det numera handlar om skrik, spring, kus och tävlingar.

Och kiosk. Icke att förglömma! Spännande att vara liten och få handla själv, med pengar från en medtagen plånka. Eller att få vara den som sen är stor nog att sköta kiosken! Minns känslan. 🙂

Min tös handlade upp sin tjuga på en timme (sånär som på ett par kronor) och fick gå hem tidigare med magont. Nu ligger hon med vetekudde och är mätt på godis och Festis.

Jag satt med flera mammor och konstaterade med en av dem att dB-nivån var mellan 80-90 hela tiden. Smart app hon hade! Party party med andra ord.

Ett stort gäng föräldrar där vid både insläpp, kiosk och lekar. Och spillda chipspåsar. Tack för ert engagemang. Glada och trötta barn kommer sova gott på Arnö. Så även vår tjej. (Mamma ska försöka att bejaka modern barndom och inte vara en grå bakåtsträvande tomte)

IMG_3997.JPG

Läs Mer

37+0 extra allt

Idag är det torsdag, dvs fulla-veckan-dagen. Jag är 37 fulla veckor och dagen har varit sjukt maxad. I huvudet iallafall. Seg i kolan men en massa att rodda med i huvudet. Logistik deluxe. Torsdag extra allt. (Trött behöver jag inte ens skriva, inte heller otymplig;)

Men nu lägger jag mig äntligen med alla frågetecken och planeringsgrejee uträttade utom ett som får gro till imorn.

Fredagen bjuder på disco. Ja, inte för mig men… ändå. Discofredag!

Läs Mer

Spread the love

Kärlek spräcker gränser. Kärlek är ett eget språk som alla i världen förstår. Såg detta på Facebook igår:

IMG_3974.PNG

Man behöver inte översätta kärlek liksom. Alla vet vad det innebär.

Det kan vara en ynka frukt i tiggarens hand. Läxhjälp för grannbarnen. Att sopsortera för naturens skull. Att betala sin skatt för allas skull.

Kärlek kan vara att vinka till barnet som vinkar till dig, eller att lyssna på en 80-årings långsamma viktiga ord.

Att säga STOPP, ENOUGH IS ENOUGH och SLUTA! kan också vara kärlek. Då krävs det en portion mod också.

Kärlek är alltid rätt, ges alltid i rätt tid, och berör alltid. Även om det inte alltid syns.

Vi måste inte kunna prata med alla här i Sverige. Vi måste inte ens tycka som alla. Det räcker långt med att älska.

Läs Mer

Tröttmösse-VM

Hjälp, här har det inte varit många knop idag. Känt mig helt orkeslös och matt. Haft pojkarna hemma medan syrran var i skolan. Vi sysselsatte oss bl.a. med hela 5 minuter i lekparken. Det ni!

IMG_3973.PNG

Sen har vi suttit vid bordet och ritat. Han, han, han! säger Liten och vill att vi ska rita av handen. Tänk när det finns en ännu mindre hand på pappret <3

IMG_3947.JPG

Det har också premiärspelats för Liten (igår) och idag fick Storebror vara med. Det är roligt att få de små att känna sig delaktiga i något så ”stort” som ett spel, även om de är mycket enkla. Han lägger rätt ballong på rätt färg men har lite svårare med att förstå att tärningen visar vilken färg som ska tas upp. Gjorde en egen variant också och lade alla ballonger i en svart påse, så fick de dra upp en ballong och helt enkelt matcha på brickan. Lagom för Liten iallafall. Men Storebror tyckte det var kul med ”hemliga påsen” faktiskt.

<3

IMG_3944.JPG

Har varit segt idag, så segt att jag tog BILEN de hundratals meterna till skolan… Inte kraft och ork att traska med andra ord. Shame on me, stackars miljön men det…var liksom behövligt. Tyckte jag iallafall.

Har legat länge i hett bad och gör en tidig kväll. Natti

Läs Mer

Trodde aldrig jag skulle överväga lås

Vår minsting har sett hur stor världen är, lite snabbare än de andra syskonen. Han ser hur långt en 5-åring och en 7-åring får traska och tassar gärna efter. Social är han också och gillar människomöten. Det gör att vi titt som tätt får tassa in hos grannen med bär & äpplen eller grannen med den trevliga soffan och hämta vår son. Ytterdörren är låst men altandörren kan han pilla upp själv.

Idag var jag seg och trött. Satt och småpratade hemma med en granne medan mannen och svågern flyttade möbler. Bytte nån blöja men satt mest vid matplatsen… Svågern åkte hem direkt efter. Det var trevligt att bara sitta där, prata, ta det lugnt, fördriva tid och liksom ”pausa” från tillvaron medan barnen… Barnen!… men hjälp, var är Liten? Hur länge hade jag suttit vid bordet efter att svågern åkt (sist jag såg Liten). Några få minuter bara (visade det sig på telefonens missadesamtaldisplay senare) men det räcker kan jag säga när det gäller vår son.

Kollade de ”vanliga” utanför-tomten-ställena. Inte hos grannen åt höger eller vänster. Inte på gångvägen mot lekparken. Jag och grannen går till lekparken, till grannarna igen och finner ingen äppelmumsande eller pratsugen kille.

Efter en kort cykeltur för mig och maken samt en promenad en bit bort för grannen, hittas han nära några lekkamraters hus. Alldeles för nära Arnöleden.

Väl hemma har jag missade samtal från en person som träffat mig bara vid ett fåtal tillfällen men som befunnit sig på Arnöleden och sett en liten parvel på bobbycar. På Arnöledens cykelväg! Gode tid. Han hade vänt därefter och hittades som sagt vid ett av kompisarnas hus, vilket personen som ringde inte visste. Hon har aldrig träffat vår son men fick en (himmelsk) tanke om att det kunde ju vara vårt barn, eftersom hon visste var vi bodde. Hon åkte förbi husen på vår gata, konstaterade att bobbycaren var hemma och när jag följde upp mina missade samtal kunde jag bara få bekräftat hur fantastiskt det är med sådana där (himmelska) tankar och godhjärtade människor som tar en extra sväng med bilen för att säkerställa att allt verkar ok.

Något mer jag fick bekräftat idag, förutom min sega trötta mindre funktionella beskyddarhjärna, var att den där låshaspen jag tänkt montera tills bebben kommer kanske kommer att monteras lite tidigare. Om någon frågade mig om jag nånsin skulle få en ”rymmare” till son så skulle jag svara nej. Men jag ödmjukar mig och inser att man inte är helt perfekt och att jag har tre barn med tre helt olika personligheter. Undrar hur det blir med den fjärde? En klättrare kanske?

Läs Mer

Date på vinden

Jämlikhet är inte att båda parter gör exakt lika mycket av varje sak, när det kommer till hem och hus. För mig handlar det om att ha lika stor arbetsbörda.

När det kommer till vår kära vind har vårt förhållande varit otroligt ojämlikt. Jag, som är rädd för råttor varje gång jag går upp, har ”tvingats” ta rollen att ta hand om vinden då min älskade inte väljer att lyfta ett finger när oredan smugit sig på. Jag är väl uppe sisådär 3 ggr om året och gör det fint, ordnat och sorterat.

Den här graviditeten som pågått hela året har dock gjort att rensningen inte gått enligt planerna och nu när jag kroppsligen inte pallar att fixa det hela all by myself blev det en påtvingad date på vinden igår. Ja, date och date. Ingen god mat, levande ljus eller så men en sysselsättning på tu man hand utan barn. En date! 🙂

Jag satt minst en timme själv och sorterade omänskligt många plagg från strl 50-134 (ärvda, urvuxna eller felsäsongade), vuxenplagg, skor mm. Därefter såg det ut så här:

IMG_3931.JPG

IMG_3932.JPG

IMG_3933.JPG
En hel del kvar att göra med andra ord.

Maken nattade barnen under min sorteringstid och slöt därefter upp och sågade itu för höga hyllor och sedan gick det fort att få allt på rätt ställen.

IMG_3934.JPG

IMG_3935.JPG

Idag anordnade Svenska Kyrkan ”Barnens Loppis” och vi fick därmed anledning att gå upp på vinden igen med vinterplagg och skridskor. Men den här gången lade vi allt på rätt ställe för ovanlighetens skull. För nästa gång nåt ska lassas upp så kan jag garantera er att det bara ställs upp närmast luckan och skjuts in en bit, och sen så är oredan igång igen. Tills nästa date…

Läs Mer

Barnslig bön?

Igår kväll vid aftonbönen sa min mellersta grabb att han skulle vilja göra roliga saker med familjen och att det var synd att vi inte hade pengar till det. Jag föreslog att vi kunde be att vi fick möjlighet att göra roliga saker (tex att det skulle gå bra på pappas jobb och så). Samma kväll hade jag hittat en guldpeng i vår trapp.

Morgonen därpå berättade jag för min som att för den tian kunde vi ju hyra en film eftersom det ändå är fredag. Förslaget togs emot med glädje.

Väl på Filmkedjan hittade jag inte barnhyllan. De hade nämligen gjort en ny fikahörna, men vi hittade rätt till barnhyllan och Lilo & Stitch blev valet. Framme vid disken, när min son ska lämna fram sin guldpeng, frågar mannen bakom disken; ”tycker du om glass?”
– Ja? säger min 5-åring varpå mannen går mot glassdisken.
-Ta en till min syster också! ber sonen.
Julaftonen fortsätter och dessutom är det halva priset på hyrfilm då de tydligen firar sin nya fikahörna.

När sonen går ut från Filmkedjan har vi med oss två kexchoklad, två små pruttkuddar, två badbollar, två isglasssar och en hyrfilm. För detta betalade vi en liten femma! Wow!

Nu vet jag inte hur det är med dig men jag väljer att tro på ett litet finurligt bönesvar. (Men man kan ju skylla på slumpen också om man vill.)

Läs Mer