Väga fräschhet mot ny kunskap

Ostar. Som gjorda för slalombackar och småsmutsiga barnafingrar som tar på den, fast man vill ha den platt och tämligen opetad.

Det är sjukt störigt med backiga ostar. Träffar jag på en bara måste jag hyvla på ena sidan så det blir jämnt. Man vill inte lämna en backe efter sig.

Som tur är tar det några år innan barnen ”kan själv” och således är det vi som hyvlar så långt det går. Annat är det med smöret. Det lär de ju sig tidigare. Hos mormor och morfar fick vi lite bassning för att vi ”grävde” i smöret och inte drog plant med kniven. Och visst, jag föredrar platt smör också men ostar. Där är jag noggrannare.

I morse tittade jag på när min 5-åring tog i så han skakade med huvudet när han skulle försöka hyvla osten. Dessutom låg hans ena hand stadig och platt uppepå osten. Ett stadigt, mindre fräscht, grepp med andra ord.

Men han lyckades med att få sina två ostskivor. Alldeles själv. Och meddelade krasst: Nu kan jag ”skära” ost själv.

Ja. Det är kanske viktigare för mamma att se att det funkar, än att osten hålls fräsch. (Kanske) 😀

Läs Mer

När huset vaknar

Att vara kissnödig på morgonen är ju inget ovanligt, oavsett om man är gravid eller inte. Den här morgonen vaknade jag tjugo över sju eller nåt, och gladdes över att inte minstingen vaknat än.

Att få höra huset vakna är mysigt. Man hör små fotsteg tassa från sovrummen in till vårt. Jag ville höra dessa fotsteg idag, men var så oerhört kissnödig. Minstingen hade börjar ”mmmm-a” mysande med sin napp vilket betyder att han är på väg att vakna snart. ”Om jag går upp nu kommer han säkert höra mig och vakna. Då missar jag tassandet och en sötnos som vill krypa upp i min säng” tänkte jag och bestämde mig för att vänta in honom innan jag gick upp.

Så jag låg där, kissnödig, och mornade mig medan familjen förblev sovandes. Tiden gick. Klockan blev närmare åtta och jag kände ett större och större behov av att få gå på toa medan chansen att barnen snart skulle komma bara ökade och ökade.

Till slut tassade inte bara en son, utan två in, och kröp upp i vår säng för ett mysigt kramkalas. Love it! Gossigt, tätt, kärleksfullt… Perfekt start på morgonen!

När minstingen bytt från mamma till pappa passade jag på att, äntligen, göra vad jag behövde och sedan krypa tillbaka ner i sängen och vänta på dottern som också ville kramas en stund.

Nu väntar lek med kusiner och barnbyte vid nattningen. Pyjamasparty på två håll med andra ord 🙂

Läs Mer

När magen blir ett smekobjekt

Jag skulle kunna lägga tonvikten på alla de som berör andras (och mina) gravidmagar utan att fråga. De som glömmer att det är en del av en kvinnokropp och inte en bebis man smeker.

Jag skulle också kunna berätta om hur jag livligt ville att släktingar och kollegor skulle känna sparkar och små söta kroppsdelar medan jag väntade mitt första barn och hur den känslan faktiskt avtagit i takt med varje graviditet.

Men ikväll ska jag skriva om mig och mitt eget förhållande till den här runda bollmagen. På väg hem i bilen idag (lång resa) upptäckte jag hur ofta jag egentligen smeker den där ”bollen”. Utan att tänka på det. Mina händer är där allt som oftast och smeker, känner små fötter, rumpa eller vad det nu är för knölar som gör sig påminda ideligen.

Så fort barnen fötts har den kopplingen försvunnit; magen – kontakten mellan mig och mitt barn. Jag lägger aldrig händerna på magen vid andra tillfällen än för att säga ”puh vad mätt jag är” eller ”aj vad ont jag har”. Eller kanske ”ehrm, här saknas det styrka”.

Men idag insåg jag att även jag har ett annorlunda ”förhållande” till min mage. För…det är inte mig själv jag berör när jag lägger händerna på min mage, utan min älskling. Försöker visa min omsorg och kärlek, fast vi inte kan se på eller röra varandra ännu. Det är med mina händer som jag, utan att tänka på det, vill meddela mitt lilla gryn:
mamma är här
du är inte ensam
jag bär dig
jag älskar dig
visst känner du det?

Och det är just de här stunderna jag älskar mest med graviditeterna, trots illamående, ryggvärk, foglossning, halsbränna och åderbråck. Min egen hemliga konversation med ”min” bebis.

En hand från mig – en spark tillbaka. En smekning utifrån – ett böljande inifrån.
Hej lilla älskling. Hej mamma.

Jag känner dig, du känner mig.

20140727-230516-83116617.jpg

Läs Mer

Rutiner som håller (för barnen)

Vi njuter av kusiner, sysslingar, skratt, lek och massor med gott. Värmen gör det omöjligt att bara stranda – det badas i massor!

Vår förra natt spenderades på det finaste vandrarhem jag träffat på. Det ligger i Lövstabruk och då rummen är 2-bäddsrum såg storbarnen fram emot att få dela rum.

Morgonen efter (alla sov gott utom undertecknad) tittar jag in i barnens rum för att se om båda gått till frukosten. Jodå, rummet var tomt på barn OCH sonen hade bäddat sängen med skärgårdskarta och mysdjur prydligt mitt på sängen. Dottern hade en prydlig men inte helt bäddad säng.

Ja, vid 5 års ålder inför vi egen bäddning hemma hos oss. Man märker att rutiner sitter hårdare hos barnen än hos oss. Vi bäddar förvisso vår säng hemma före frukost vi med, men nu på semester, vandrarhem, lite lufs-softarfeeling… Nej, mammas och pappas sängar var varken bäddade eller släta.

KidsVSparents ett-noll!

20140726-214047-78047081.jpg

20140726-214048-78048075.jpg

Läs Mer

First time

Jag tror att det är första gången.
Första gången som jag och min dotter gör en utflykt, bara vi två.

Hon var lika spänd på dagen som väntade som en fjortis inför en 1d-konsert. Tåg upp, 2 nyinköpta plagg, resa till Haga och besök på Fjärilshuset, för lång promenad till ”äntligen vatten att svalka sig i”, kort cafébesök och mys hos gammelfarmor och gammelfaster. Höjdpunkten blev ett långt kvällsdopp vid Näsbyängs bad.

Nu är klockan 22.22 och jag sitter i bikini på balkongen med underbar vy (se bilder nedan). Inne är det 30 grader, ute kanske 22 nu

Två sköna citat från dagen:
-Mamma, vad är det här? Det är bara ett streck på baksidan…! (Linnea ser för första gången ett par stringtrosor, welcome to Stockholm!)

-”Det blinkar och lyser och är så fantastiskt fint! Asså my God jag kan inte fatta hur fantastiskt fint det är! (Utsikt från balkongen, welcome to Stockholm!)

Nu tar vi en varm nattsömn! Kram till alla

20140724-221919-80359580.jpg

20140724-221934-80374298.jpg

20140724-221951-80391345.jpg

20140724-221959-80399357.jpg

20140724-222010-80410532.jpg

20140724-222023-80423960.jpg

20140724-222110-80470423.jpg

20140724-222145-80505599.jpg

20140724-222239-80559810.jpg

Läs Mer

Dottern och gamm’folket

Idag ville min dotter, som så ofta, plinga på hos grannen. Vår granne är en trevlig man i 60+åldern. Jag vill liksom inte att de ska ”störa” honom alltför mycket, även om han säger själv att det går bra och att han säger till om det inte passar. Därför sa jag nej idag, då hans mor 90+ var på besök.

-Kan du inte gå med Elias och leka med grannkompisarna? försöker jag erbjuda.
-MEN HAN ÄR FAKTISKT NÄSTAN SOM EN KOMPIS! utbrister hon.

Jag, som även hade ett dolt motiv att säga nej, fick svälja mina påhittade idéer om att hon gillar att plinga på hos äldre för att hoppas på att få nåt gott… (dålig mamma som misstror sitt barn…) Jag insåg att hon verkligen gillar att lösa korsord men grannen, prata om…ja, vad som helst…

Hon var där i en halvtimme. Vi väckte sedan lillebror och rymningsbenägen som han är tog det inte lång tid för honom innan han trampat in för andra gången idag på grannens tomt. Vi träffade på vår trevlige granne igen och med stolthet sväljer jag de uppmuntrande ord som kom från hans mor genom honom och även från vår granne personligen.

De hade haft det så trevligt, pratat om förr-i-tiden, nu-för-tiden och dottern hade tackar för besöket. Undrar om hon själv tog emot uppskattningen.

Imorn reser vi, dottern och jag, till min farmor 90+, och hon längtar så! Har ritat en teckning och ser fram emot dagen! Dagen efter reser vi till hennes farfar på kusinträff och den dagen har hon längtat efter sen förra sommaren! Mormor och morfar här i stan tröttnar hon aldrig på. Helst skulle hon vilja vara själv med dem, utan småsyskon.

Jag älskar denna sida hos henne! Länge leve di gamla och mer generationsutbyte åt folket!

Läs Mer

Att bli storebror

Kan du pussa bebisen?
-Pffffrrrr! låter det när minstingen gör roliga pruttljud på min mage.
Eller så låter det bara ”smack” när han pussar på riktigt.

Att det är en bebis därinne förstår han troligen inte alls. Inte heller att det kommer att komma ett till barn till familjen. Ännu mindre vet han att han ska bli storebror och vad det innebär.

Det får bara gå. Haka på tåget, lilla älskling. Innan du vet ordet av har du glömt hur det var innan bebben kom till vår familj och tillvaron i en skara med 3 syskon kommer att vara självklar, om än utmanande. Det kommer gå finfint.

Varje gång min lille son får en docka i famnen ger han den en kram. Ikväll när jag tittade in efter att han somnat såg det ur så här hos blivande storebror. Mammahjärtat smälter <3

20140722-222107-80467037.jpg

Läs Mer

Måste man välja sida?

Ont i hjärtat när man hör om allt krigande och dödande kring Gaza och Israel/Palestina-konflikten. Som en parentes dör långt fler människor i andra konflikter på mer ”glömda” ställen i världen, men media gillar visst att fokusera lite extra på denna verkligt svåra, invecklade, historiska och religiösa konflikt.

På sociala medier sprids tydligt partiska artiklar, rörande båda ”lägren”. Jag, en liten svennebanan uppe i Norden, undrar; måste man välja sida?

Krig och död är ju aldrig bra. Alla inser väl att man alltid är två i en konflikt. Annars vore det ju ingen konflikt… Ingen sida väljer rätt när de väljer, om och om igen, att döda. Så inte kan man hurra för någons agerande överhuvudtaget?

Frid och fred åt världen. Hela världen. Amen

Läs Mer

Det luktar unken mamma här

Har ni läst den här fina dikten av Barbro Lindgren? Här är ett utdrag:

Det luktar
litet barn här.
Det luktar
spända kinder
liten mage
skrovliga små skinkor.
Det luktar litet barn här.

Jag älskar den. Så fin och söt i all sin enkelhet 🙂

Även om jag duschar varje dag dessa enormt underbart varma sommardagar lyckas jag alltid stinka apa under armarna ändå – en halvtimme efter att jag klivit ur duschen. Kanske jag svettas mer som gravid även om jag inte skyr värmen?

Nyduschad och med bollmagen i en fin enkel långklänning jag ärvt av min generösa tvillingsyster åkte jag till Mariagården idag för att, tillsammans med kantorn, framföra en del låtar under en musikgudstjänst. Jag kände direkt när jag kom dit att min trodda fräschhet (konstigt ord) flugit ifrån mig likt en fjäril på en sommaräng.

Det gick jättebra att sjunga ändå, men jag upphör inte att förvånas över detta luktfenomen som uppstått den här varma veckan. Därför blir min version av den inledande dikten något mindre söt i all sin äckelhet:

Det luktar
unken mamma här.
Det luktar
svettig armhåla
liten apa
skrynklig pensionär
Det luktar unken mamma här

Läs Mer

Min ”tur”

Vad är detta?

20140719-200157-72117621.jpg

Jo, det gott folk, är skatterna som gömde sig under badkaret efter att jag rengjort där i morse (och som min rygg och mina fogar straffar mig för ORDENTLIGT ikväll).

Att städa under badkaret tillhör inte direkt favoritsysslorna. Därför tenderar denna syssla att bli ogjord hos oss. Tills jag kom på en briljant idé; att låta kalendern påminna oss när det är dags. Sagt och gjort. En gång i kvartalet piper telefonen till och varannan gång är det Martins uppgift, och varannan gång är det min "tur" att under glad askungesång ligga på knä och skura golv…

Andra saker där kalenderpåminnelser blivit en toppengrej för oss här hemma är:
-tandborstbyten (för vem kommer ihåg när man bytte annars?)
-lakantvätt (så att man inte säger "äh vi gör det imorn" flera dar efter varann)
-fästingmedel/maskmedel på katterna
-skura golv/damma en gång i månaden (annars råkar vi missa den detaljen)

I kalendern skulle jag kunna skriva upp "rensa garage", "rensa vinden", "tvätta köksluckor" och "tvätta fönster" med jämna mellanrum också men så roligt ska vi inte ha det! 🙂

Läs Mer