Från Alfons till alla upprörda

Hej!

Jag heter Alfons och jag föddes 1972. Jag föddes när könsrollerna var mer uppdelade än idag, men jag är precis som vilket barn som helst. Fylld med bus, rädslor, drömmar och fantasi. Jag är kanske inte som du på varenda punkt – men jag finns. Precis som du.

Jag har ingen mamma. Men jag har en förträfflig pappa som är så huslig så! Fast han lägger glassen i förrådet och kalsongerna i frysen.  Han kan laga mat, tvätta kissiga lakan, läsa saga och stötta mig när jag är rädd för spöken. Och han jobbar så att vi ska ha det bra hemma. Sen går han med mig till dagis, det känns tryggt. Förlåt, det heter ju förskola nuförtiden. Hoppas det är ok att jag säger dagis. Jag är ju barn av min tid.

Just ja, min pappa röker. Det är inte bra för hälsan, säger de. Det vet nog pappa. Men medan han röker har andra mammor och pappor år 2014 blivit berusade alldeles för många gånger och provat på en och annan modern drog, som jag inte ens kan namnet på. Men ni kanske har det bättre nuförtiden med hälsan än vad min pappa har?

Jag åker inte till Thailand eller hoppar studsmatta i trädgården. Jag spelar inte dataspel eller bläddrar med fingrarna med en smart telefon. Jag läser spännande böcker om djur, eller leker djungel hemma. Kryddburkar kan bli soldater, visste du det? Jag har lekparker i området där jag bor. Ibland leker jag med barnen där nere. Spelar fotboll med dem som gillar det eller bygger koja med dem som gillar det. När jag har min fantasi med mig har ni era smarta, coola, dyra, moderna leksaker. Vi är olika, men ändå lika.

Jag är ingen grabbgrabb som bara leker med pojkar. Nej, en av mina bästisar heter Milla. Jag gillar henne precis som hon är. Vi gillar varann så mycket att vi vågar bli osams, för att sedan bli sams igen. Jag leker med Victor också. Och just ja… Mållgan. Nuförtiden kanske det heter att jag är introvert eller har en bokstavskombination eller nåt, men då hette det bara ”låtsaskompis”.

När jag föddes sades det kanske rent generellt så här i skolklasserna på rasterna:

”Flickor kan man inte leka med. Dom får inte vara med. Tjejbaciller! Nej aldrig att de får vara med, säger pojkarna. Vi leker inte med tjejer. För tjejerna är tramsiga och fega.”

”Flickor är svaga och gråter för småsaker. Och de speglar sig och kammar håret och är noga med sina kläder. Och kommer alltid ihåg att göra läxan och fjäskar för fröken. Och viskar och tisslar och skrattar åt ingenting. Och leker tråkiga lekar och håller bara sams två och två. Och skvallrar och kan inte hålla tyst med hemligheter.”

Jag höll inte med om vad de sa på min skola. Jag lekte med vem jag ville i alla fall. Jag gillar Milla och hon gillar mig.  Ni har väl läst om hur mycket vi leker ihop. Vi bakar pepparkaksbokstäver, har specialkalas, bygger kojor och en massa kul.  När det gäller just mig och Millas relation är väl det viktigaste att jag valde att göra det jag trodde på. Det som som jag trodde var sant. Oavsett vad de där lögnhalsarna på skolan tramsade om.

Jag har några figurkompisar också. Bli inte arga på dem för att det sker saker i deras verkliga fantasi som ni inte håller med om. Pippi har t.ex. inga kvinnliga poliser som jagar henne. Men i verkligheten finns det tjejer som kan var poliser. Bamse är en björn med kläder (!) som lever i en traditionell kärnfamilj. Men i verkligheten ser familjer ut lite annorlunda idag. Några förfasas, andra applåderar.

Men snälla, låt mig få vara mig själv och bli inte arg för att jag kommer från en tid som du inte ställer upp på till 100 %. Ingen är perfekt. Du kan hitta fel i alla barnboksfigurers liv om du väljer att se det så.

Fortsätt att läsa boken om mig och Milla, och lägg till några ord där det passar dig. Säg till exempel i början av ”tjej-avsnittet” att ”Det finns några pojkar i Alfons skola som säger att….text… Men de bara ljuger.” Prata med era barn om det som är viktigt för er. Göm mig inte. Glöm mig inte. Jag är viktig för alla sorters barn. Barn som också är barn av sin tid

Ärliga operfekta hälsningar från Alfons.

(Som avslutning måste jag självfallet förtydliga att det är jag och inte Gunilla Bergström som skrivit texten. Jag vill på inget sätt inkräkta på hennes underbara figur och låta detta påhittade brev stå skrivet i sten som något som Gunilla skulle ha skrivit/tyckt/menat. Observera detta både ni och Gunilla som kanske blir ”arg” för att jag skriver i Alfons namn. /Andrea)

Läs Mer

Vad tittar våra kids på egentligen?

Skrev tidigare i juni om en sak jag skulle återkomma till. Det gällde då jag satt tillsammans med min 7-åring och kontrolltittade på ett program hon verkat få tycke för via kompisar; Violetta.

Är hon bekant för er andra med barn i 7-årsåldern? Om inte så är det nog för att målgruppen är något högre, men min dotter hade ändå fastnat för denna TV-tjej. Det är typ som ett färgstarkt BeverlyHills för tweenies. 90210 ni vet. Efter att både mannen och jag tittat på några avsnitt kom vi fram till att vi inte vill visa detta hemma. Det är alltså inget våld eller naket i. Men varför?

1) Det handlar om en skola där bara de duktigaste människorna får gå. Höga krav!
2) Det handlar om en tonåring och vad det kan innebära i känslolivet när det gäller kärlek. Vår ”lilla” stora dotter ska kunna leka med både pojkar och flickor utan att behöva fundera över kärlek på samma sätt som en tonåring.
3) Alla i serien är söta, snygga, ”perfekta” – vi kommer inte kunna hålla henne ifrån alla påtryckningar från samhället om dagens ideal men på hemmaplan vill vi försöka att inte erbjuda sådana idealbildsupphöjande program.
4) Det pågår tydliga vi och dom-grupperingar i programmets skolklass som vi heller inte vill föra över till henne via detta program.

Baksidan blir att hon ”missar” det roliga med programmet; alla sånger och danser som hon gillar så mycket.

Hon gillar att pyssla, min dotter, och har hittat roliga böcker med Violetta-tema som hon fått köpa för egna pengar. En i allafall. I present till annalkande 7-årsdag nästa vecka deklarerade hon klart och tydligt att hon vill ha sängkläder och badlakan med Violetta. Och samlarfoton. ”Är det uppfattat?”

Jag hade själv aldrig sådan idolhysteri varken över NKOTB, BSB eller Carola när jag var så liten så jag vet inte hur det känns att vara helt såld på en grej. Men jag tycker att hon har tillräckligt med Violettagrejer hemma nu. Och programmet får hon iallafall inte se här hemma.

Har någon liknande vill ha-dilemman? Som vuxna måste vi väl vara vägvisare, eller? Dela gärna med er av erfarenheter i kommentarsfältet nedan.

Läs Mer

Handlat utan kjol!

Efter kyrkan idag for vi väg 223 ut mot Kamelfarmenför att klappa kamel, dromedar och alpacka.

För dagen hade djuren flyttats till ett café i närheten där fin utsikt och mysig loppis blandades med god paj och Piggelin för 15kr (ja, glass är dyrare på mindre caféer men mer än dubbelt så dyr?!). Ett jättemysigt ställe som kan behöva träna på att bemöta alla sorters människor på ett trevligt sätt. (Överhörde ett stort missförstånd som ledde till att man bad kunden att aldrig komma tillbaka. Kunden var på väg att göra ett misstag som lätt kunnat ändras på med hjälp av en enda trevlig mening. Tycker synd om pappan och barnen…)

Nåväl. Väl hemma skulle jag igång med en omelett för kvällen och glömde att vi inte hade smör hemma. Jag hoppade raskt in i bilen för att köpa det och lite annat mejeri, och glömde även att jag under senaste toalettbesöket valt att ta av mig min lilla kjol. Det resulterade i en mamma som snabbt rafsade åt sig varor på ICA i leggings och linne. Snyggo!

Nu har jag lovat att kolla på fotboll – sägs vara en spännande match. Ja ni hör hur insatt jag är 🙂 hihi!

Läs Mer

7 årskalajs

Det bästa med kalas är att ”hjälpa till”. Även om jag gärna tar rollen som (och är bäst på av oss) planerare och fixare, så hjälps vi åt på dagen D. Jag, som hade alla bihålor fyllda av…gegg, slapp blåsa ballonger! Tack! Och både jag och maken fick chans att sova/vila medan de två äldsta dukade och städade lekrum. Lyx!

Dagens kalas bjöd på en jätteglasstallrik med extra allt.
Flädersaften blev precis klar så både den och rabarbersaften dracks av glatta livet. Jag skippade både tårta, sockerkaka och bullar då jag märkt efter ett antal kalas att barn inte äter så mycket sånt. Men glass däremot – det gillar i princip alla! (Mumsmums däremot var tydligen ingen hit för alla. Note to self till nästa gång.) Och vid vissa tillfällen kan man inte annat än att älska engångs!

Kalassäkra Knorr på gris och Den som flaskan pekar på hann vi leka, sen var det dags för godisjakt.

Ett härligt blandat gäng av killar och tjejer var det också! Kul! Linnea somnade lycklig efter den här dagen. Och vi med. Maken som är BÄST på disk och efterfix har gjort en härlig insats även efter kalaset!

Nu väntar sängen och förhoppningsvis kameldate på Kamelfarmen imorn!

20140628-220627-79587183.jpg

20140628-220636-79596263.jpg

20140628-220643-79603594.jpg

20140628-220654-79614055.jpg

Läs Mer

Smutsiga fossingar

20140627-202226-73346886.jpg
Idag har de här fötterna hunnit leka med grannkompisen innan kvarteret vaknat. De har barfota haft kul på lilla lekparken vid Oxelösunds hamn (hurra för mig veterligen ENDA inhägnade lekparken i Nyköping/Oxelösund) Fötterna har vidare sparkat både fotboll och syskon, lekt på berget, letat efter bortsprungen lillebror och haft kusinlek både inne och ute. Barfotadag fastän högsommaren väntar. Vi åt mellis ute innan vår segelanordning pajade, medan just de fötterna (lyckligtvis) befann sig på gräsmattan och inte på altanen. Fötterna har både hoppat av glädje, stampats av ilska och släpats av ledsamhet men sover nu, otvättade men förhoppningsvis lyckliga efter en dag med lekfullhet.

Modern ber att få tacka för sig. Imorn blir det 7årskalas!

20140627-204052-74452506.jpg

Läs Mer

Illa gilla?

Såg precis ett delat inlägg där Tyra Banks ryter ifrån om utseendefixering och hets kring det. Man märker att det är en hjärtefråga för henne (samtidigt som jag själv tycker att det kan rimma illa eftersom hon själv är typ ”vackrast” i världen och ägnat största delen av sitt liv åt just utsidan, men men)

I vår sociala medie-värld finns möjlighet att lägga upp profilbilder, thumbnails eller skapa egna karaktärer. Smart med bild så att man kan veta om den Sofia Karlsson som vill adda oss verkligen ÄR den där gamla klasskompisen eller inte. Men dessa bilder har mer blivit en möjlighet för oss att få likes. Gilla-knappar intryckta! Vi vet att en bild ger tyckare. Oavsett om bilden är på oss själva, vår katt eller våra barn.

Och lika mycket som vi blir lite varma i hjärtat av att få höra: snygging, fin!, såå gulligt, babe, vackra! på våra bilder, lika mycket gillar vi att gilla andra. (Baksidan är ju också att folk fritt kan skriva ”äckel” eller ”fult hår” om man har lust…)

Man lägger väl inte ut värsta fula profilbilden på sig själv? protesterar någon.
Nej, självklart väljer man en bild man kan stå för. Men man behöver väl inte byta var och varannan dag?

Det gör mest ”ont” att se alla unga tjejer som lägger ut så många selfies, som gjorda för att kommentera på. Tillgjorda läppar och poser.

Men tänk om vi kunde skicka lite gilla-kommentarer till varandra bortom
bilderna, helst utanför sociala medierna där alla andra kan se och beundra dina ord. (Du kan ju använda din mobil till att sms’a och ringa också. Inte bara ta selfies. Nyhet kanske för någon?) Bara vanligt pepp för de vi är och inte för hur vi ser ut; ville bara önska dig en bra dag idag! Du är så grymt bra på jobbet! Du är så härlig att hänga med! Ha en mysig semester! Längtar efter dig! Tänker på er! Ta väl hand om dig osv…

Det stärker oss på insidan, den sidan som räknas i slutändan. För när jag är grå och begraven så kommer väl folk komma ihåg mig mer för vem jag var och vad jag lämnat efter mig och inte för hur snygg jag var? Eller kommer man minnas mina duckfaces?

20140626-141317-51197163.jpg
#nofilter

Läs Mer

Märkligt manligt möte

Var börjar man?

Följande info från maken igår:
-Imorn kl 9 kommer en man hit för att serva dammsugaren. Han ska bara serva, inte sälja! Vill han sälja på en massa så får du be honom ringa mig.
Jag: ”Ok, får se hur det går då”…

08.40 idag inser jag att jag borde gå upp (tack Gud för barnen som sommarsovit och leker bra själv:) tar på mig nåt simpelt och precis när jag ser mig i spegeln och inser att 1) jag ser morgontrött ut 2) jag borde duschat igår så säger dottern; han kommer nu! Hjälp!

Vi har tvättställningar framme och en massa kassar med skor och allmänt stökigt då sjukdom varvats med ”måsten” efter hemkomsten från husvagnssemester del 1 (den som blev av).

Sällan man öppnar i denna look, och med detta huskaos, men jaja. (Svälj)
En lugn och trevlig man kommer in i kaoset och sätter sig i trappen och börjar skruva isär delarna på dammsugaren (som jag kärleksfullt skrivit om tidigare:) Han påpekar vilka delar som behöver bytas ut (nähä!) medan jag liksom lever ”privatliv” i köket eftersom vi inte ens ätit frukost.

Rutinmässigt vill barnen be för maten så det blir ”Mat halleluja, amen!” medan han skruvar på. Vi äter vår gröt och det känns lite märkligt att ha en främmande man hemma medan man liksom fortfarande ”gör morgon”.

-Vad jobbar du med? frågar nyfikna barn.
-Jag hjälper din mamma, skämtar han. Jag diskar, lagar mat och fixar uppfarten till huset. (Hade han sagt så om maken varit hemma? Att han hjälpte mamma?)

Han vill byta ut delar, men jag säger att vi inte ska det. Eller; han trodde liksom det var därför han kom och menar att det blir ju lite risky att fortsätta med den i dagens skick. Maken är inte hemma och vi försöker nå honom utan resultat för annars kostar nästa besök om delarna beställs i efterhand liksom.

Han ser pianot och frågar dottern om hon spelar. Ja…en sång… Hon försöker sig på Blinka Lilla. Han frågar mig detsamma.
-Ja, svarar jag medan jag plockar undan frullen.
-Kan du inte spela nåt?
-Nehejdu, blir det snabba svaret. Ut i köket, sätt en deg. Vad är grejen? Varför ber man frun i ett hus spela ett stycke? Märkligt. I övrigt är han ganska inne i sitt arbete och liksom inte på med tusen frågor om familjen och sånt. Men why? ”Kan du inte spela nåt?” Nej. Det tänker jag inte.

-Hur långt kvar? menar han gällande min kula.
-10 veckor typ säger jag och fortsätter duka undan.
-Det märks inte.
Och?! Jag är inte den som tar så illa vid mig när min mage diskuteras tex mammor emellan på en öppen förskola. Man delar liksom med sig av egna erfarenheter i såna sammanhang även om just magstorlek eg är oviktigt. Men hemma. Med en främmande man. Why igen.

Han menade inget illa med varken magen, pianot eller hjälpa-din-mamma-skämtet. Verkligen ingen jobbig på-försäljare eller snusksnubbe. Lugn och trevlig. Men hemma, i mitt hem…. Nej det gick inte ihop allting idag, kände jag.

Nästa gång får maken vara hemma (det är ju inte ens jag som dammsuger:).

Läs Mer

Vedur för fledur

Medan vi fortsätter att krya på oss här hemma muntrar jag upp min själ med lite fläderblomssaft. Vi har en liten fläder mellan oss och grannen och den räcker åtminstone till en sats som är klar lagom till 7årskalaset på lördag. Kalas och bjudningar – det är så saften dyker upp. Därför räcker både rabarbersaft och flädersaft nästan ett år när de får bo i fryst förvar. Gilla!

Här är mitt recept på fläderblomssaft från när jag var barn. (Ett tips är att klippa av blomman direkt under blommans fäste för att slippa ev löss på blomstänglarna. Lusfria blommor kan man klippa lite slarvigare)

20140624-180003-64803492.jpg

FLÄDERBLOMSSAFT

Minst 50 fläderblommor
4 tvättade citroner
1,5 kg socker (mycket söt saft)
0,7 kg socker (godare saft)
3 ½ liter kokhett vatten
Två påsar citronsyra (30 gram/påse)
(Natriunbensoat)

Klipp fläderblommor från buske. Varva dessa med tunt skivade citroner och socker i en ren hink eller mycket stor kastrull. Häll över vatten (100 °C) och rör om direkt så att allt socker löser upp sig. Blanda citronsyra i lite hett vatten och rör i. Låt stå svalt (typ förråd) med lock i 4-5 dagar. Rör om en gång per dag. Dag 5 häller du allt genom en saftsil i en hink/kastrull och låter all saft rinna ur ordentligt. Smaka av och rör i ev mer socker om du känner för det. För den som vill blanda i konserveringsmedel blandas natriumbensoat ut i saften nu. Jag fryser in istället. Häll upp i rena flaskor eller i plastpåsar. Frys eller kyl in!

Tips! Urtvättade mejeriförpackningar (liter) är bra att lägga en påse i för praktisk infrysning.

Lycka till!

20140624-180051-64851984.jpg

Läs Mer

Hur blev det då?

Jo, vi vände hemåt och fick därför be våra fina vänner som bara hunnit bo hos oss en natt leta nytt boende. En av de värsta sakerna jag vet är att riskera att göra andra besvikna och ledsna. Jag gillar inte att vara orsaken till ett missförstånd eller att inte leva upp till folks förväntningar. Därför blir händelser som gårdagen extra jobbig; för jag behöver vara jobbig mot någon. Nåväl, fina som de är visade de förståelse och tog inte så illa upp. Men det kändes sååå taskigt att de packat upp och fick flytta på sig alldeles på direkten… 🙁

Men så skönt det var att lägga sig i badet, värma sig och sedan krypa i säng.

Idag har vi en långsam kryardag. Vi varvar astmamedicin, halstabletter och annat. Lilleman sover. Jag har vilat. Barnen ligger och lyssnar på Sagotajm och min inte så friska man har ändå tömt husvagn, tvättat och donat. Thanx baby!

Känn ingen sorg för oss Göteborg. Vi ses kanske nästa år!

20140623-114336-42216134.jpg

Läs Mer

Sådär extra semesterhärligt…

Vi hade planerat in vår familjs första västkuststripp. Universeum, hönö och ”bara-vara”.

Denna morgon vaknar herr och fru Wallenberg med feber. Sistnämnda med en aldrig sinande kran. Mellanbarnet hostar och piper i andningen, och har feber. Snoriga Lillen sov middag kl 9.00 redan och just nu är bara Storasyster frisk.

Hur lösningen blir på detta vet ingen i nuläget. Men det ser inte så ljust ut. Treflig måndag på er! Nej just ja. Söndag är det ju.

Läs Mer