Skor i hallen = liv

Ikväll blir huset fullt av folk. Kommer alla är vi runt 30 st från 0-40 typ. Jag älskar när hallen är full av skor, när det kommer en massa folk till oss. Det tillfredsställer mig på nåt sätt.

Jag vet inte riktigt vad det är som gör det. Det handlar inte om att visa upp mitt Hus&Hem-hem. Enligt en test i deras tidning idag fick jag noll poäng. Haha! Det handlar inte heller om att skryta med en massa snajdig mat. Knytis är kalasbra. Ikväll behöver jag bara tänka på köttet som ska grillas och röror/såser. Kycklingen är redan i marinad och lammfärsjärparna rullade. Blir riktigt simpelt. Resten tar alla andra med.

Knytis gör alla delaktiga, man hjälps åt och delar på ”arbetet” och dessutom får man automatiskt en massa nya mattips! Säger det igen: knytis är kalasbra!

Men alla dessa skor i hallen en sådan här kväll betyder liv, gemenskap och glädje. Och det är nog just det jag gillar.

PS. Dessutom har jag en fantastisk man som alltid sköter disken. DS.

Läs Mer

A baby changes everything

För er som youtube-at dopsånger så är den här, om än med jultema, en sång som berättar om vad som sker i en förälders hjärta när man får barn; ”A baby changes everything”.

På inget sätt vill jag peta någon i ögonen, varken den barnlöse eller den som valt att inte skaffa barn. Det här är min egen upplevelse.

Man vet inte hur det är att bli förälder till ens eget barn, förrän man plötsligt blir det. De där känslorna. Det där nya som sker i ens hjärta. Så många dörrar inom mig som öppnats, sedan barnen kom. En ny dimension av kärlek, ja jag är närmare alla känslor nu. Ilska, frustration, glädje…och kärlek. Jag såg nyss en reklamfilm från USA om att inte lämna barn i bilen, och fast det var en iscensatt produktion GRÄT jag, för barnets skull. Fastän det barnet inte alls varit med om något sådant. Utan bara spelade en roll. Men inte förrän man får något vet man vad man har att förlora. Alleftersom familjen ökat i antal, har jag blivit mer och mer insiktsfull i gåvorna vi har här hemma och hur snabbt livet kan rycka undan mattan för oss. Med en sjukdom, en olycka eller (Gud förbjude) en hemsk förövare. Jag inser att vi fått något ovärderligt att förvalta, och att de är oss till låns. Med det fjärde barnet väntande tänker jag; kan vi få ett friskt barn…igen?! Med vårt första barn var den tanken bara och snuddade vid mig. Jag förstår ynnesten i att få bli gravid, välsignelsen över komplikationsfria förlossningar och glädjen över ett tämligen ”enkelt” liv med 3 friska barn. Jag är tacksam.

Ibland är jag fortfarande lite tvär i känslorna, svårt att öppna mig, släppa in. Något att jobba på, på vissa områden i livet. Men på andra områden är dammluckorna öppna direkt – tack vare den väg i hjärtat som öppnats sedan barnen kom. A baby changes everything.

Nu ska jag väcka min minsting, för att komma för sent till hämtningen av min dotter med kompis på skola och därefter hämta sonen på förskolan. Åh, vad vi kämpar med dem ibland. Gråter för att man inte orkar med alla lägen. Men åh vad jag älskar dem. Allihop. A baby changes everything.

 

Läs Mer

Lite bebisfokus då

Eftersom jag varit taskig mot min 4a genom att glömma att visa syskonen ultraljudsbilden kommer här ett inlägg med fokus på graviditeten av detta fjärde barn. Som kompensation 🙂

19+4 idag. Beräknad till 18/9. Mår mindre illa, knaprar Lergigan, har ont i ryggen och andra eh…kroppsdelar, men är pigg i huvudet och på G.

Maken känner också sparkarna nu. Mysigt!

Den är ganska rörlig och livlig, tycker jag. Får liksom plats än så länge att liva om. Har dock en mkt koncentrerad gravidmage jämfört med de 3 förra känns det som. Den tar abrupt slut upptill, om man känner, och innesluts inte riktigt i ”hela kroppen” som jag upplevde de andra att de gjorde. Stående syns inte det abrupta slutet (då ser jag mer normalgravid ut:) men när man ligger och de otränade magmusklerna åker inåt som en hängmatta blir skillnaden tydlig. Jag smalar alltså inte in mig utan saknar bålstyrka, ehrm… Vad är mage och vad är bröstkorg, haha?!

20140428-125917.jpg

Läs Mer

Fjärde barnet (och helgen)

Haha det märks att vi väntar fjärde barnet. Gjorde ultraljud i onsdags, bilderna låg kvar i bilen till fredagen då min mamma frågar; ”Har ni några bilder?”

”På vadå?”…

Stackars barn… I och för sig är det här de sämsta bilderna ever så det är inget att ”visa upp”. Men inte ens barnen hade sett bilderna på syskonet förrän ett par dar senare alltså. (Vi älskar dig ändå, lilla gryn. V.19+3)

I helgen har vi varit med om kosläpp i skön sol efterföljt av sång och deltagande på vänners dop. Barn är en gåva! Årsstämma och gudstjänst i kyrkan och ett biobesök har också hunnits med.

Att sätta sig inomhus i två timmar en solig söndag för att för andra gången titta på Frost var inte perfekt tajming för våren, men inte en dag för sent för sonen och mig. Jag är URDÅLIG, verkligen SÄMST, på att ta tid för bara ett barn och knyta an lite extra. Min första son hade alltid en storasyster som sällskap och således ingen ensamtid överhuvudtaget med mig förrän vid 1 1/2 års ålder! Detta grämer mig och inför fjärde barnet, som kommer dela sitt första år med minsta storebrorsan, MÅSTE jag prioritera detta. Verkligen.

Oj vad mycket versaler och kursiva ord. SOV SÖTT ALLA HÄRLIGA LÄSARE

Läs Mer

Överleva mörkret?

Jag läste precis att solen gått ned på Antarktis och att det kommer att vara ”natt” ända till mitten av augusti! Sicken lång period. Ändå får jag själv en livets läxa av den enkla artikeln:

Efter mörkret KOMMER ljuset.

Livet ger oss både mörka och ljusa stunder. Dessa stunder kan vara flyktiga eller riktigt långa, ja de kan till och med upplevas oändliga.

Vi kämpar med tankar. Kanske att vi inte duger, inte räcker till eller inte ser fina ut. Vi kämpar med våra relationer till våra vänner, arbetskamrater, vår partner, vår släkt eller våra barn. Vi kämpar med fysisk smärta i vår kropp eller plågande smärta i vår själ. Livet ger oss inte en möjlighet att slippa allt det här. Men Livet ger oss däremot möjligheten att minnas enkla principer och att tänka på dem när det känns just…mörkt.

Efter natten KOMMER alltid dagen. Efter tunnelns början FINNS en utgång. Efter regn KOMMER solsken.

Ibland kan man själv ta steg för steg mot en ljusglimt i tillvaron. Men ibland måste man bara acceptera och vänta.

Och efter månader av mörker på ditt och mitt Antarktis kommer en soluppgång.

Kram till dig

Läs Mer

Fantastiska människor

Åh, det är verkligen så underbart med medmänsklighet, hjälpsamhet och generositet!

Idag skulle jag fått ”låna” en grannes tvättstuga för mattor, ni vet med större tvättmaskin. Vår matta och vårt sängöverkast får inte plats i vår egen. Jag skulle kört upp och satt igång tvätten, hade jag tänkt, men VIPS så stod min granne bara där med bilen, imorse och tar tvätten, tvättar matta och överkast, och hänger på tork. Wow! Så hjälpsamt!

Senare i eftermiddag ska jag till en fd granne som nu flyttat in till stan och ville bli av med en rabarberplanta. Istället för att slänga, väljer hon att höra av sig om någon behöver. Så sjysst!

Igår bakade jag surdegsbaguetter. Det blir att ge tillbaka ett sorts ”tack” i ätbar form till dessa underbara kvinnor!

Lagen om sådd och skörd gäller inte bara bonden. Sår du gott får du skörda gott 🙂

20140424-114705.jpg

Läs Mer

Ett barn på golvet

Ingen av mina barn har (än så länge) varit ett sånt där ”skrikande-barn-på-golvet-barn”. Vi har absolut fighter och sura miner, bråk och tjafs som alla andra men sluppit just det där när barnen slänger sig i protest på golvet i affären (eller var man nu är) och bara skriker.

Idag hade vi ett inbokat besök på BVC med vår minsting, ja han är snart 1 ½ år, men ändå vår minsting. Dags för getingsticksprutan. Man kan inte förbereda ett barn 0-2 år särskilt mycket. De kommer glatt ovetandes in till doktorn och bärs ofta gråtandes ut… Jag brukar säga att ”nu ska vi till doktorn och få en spruta i benet”, nypa mina barn i båda benen och lite pipigt säga STICK! för att på något sätt försöka förklara vad som komma skall. För mig känns det bra att iallafall ha fått ge ett försök till förberedelse.

Detsamma skedde idag. Både hemma och precis innan sticket passade jag på att nypa till och säga stick innan jag lyfte min son från soffan han lekte så VÄLDIGT nöjt i, till stolen där han skulle få sitt ”stick”. Han verkligen älskade att leka med just de leksakerna. Jag hade precis innan sagt till doktorn att han generellt varit ett väldigt enkelt barn, men senaste tiden börjat visa ”vilja” och skrika till när det inte gick som han ville.

Sköterskan visade en jättespännande leksak, sticket kom från doktorn, han gnydde knappt, men blev lite frågande i ögonen ”vad hände nu, mamma? Det gjorde ont”. Men alltså, han gav knappt ifrån sig ett pip! Han klättrade direkt ner från knät och skulle prompt upp i soffan till de otroligt roliga leksakerna när jag berättar att ”nu ska vi städa”. Medan jag plockar i saker i korgen blir han arg och så sätter det igång….

Han skriker. Högt! Vill tillbaka till doktorsrummet och nöjer sig INTE med leksakerna i väntrummet. Inte ens mobilen är rolig att titta på. Massa föräldrar i väntrummet och man tänker bara: ”eh…ja, han brukar inte skrika så HÄR mycket över saker”. Han gick tillbaka till ena sköterskedörren, jag fick hämta honom och han LÄGGER SIG PÅ GOLVET OCH SKRIIIIKER sådär som mina barn ju egentligen aldrig gör.

Förrän nu.

Ska bli enormt spännande att se om tvåårstrotsen matchar detta utbrott samtidigt som lilla bebisen kommer. Riktigt skoj…. Här nedan kommer en before-picture. En after-picture kom inte av förklarliga skäl. (Kanske ska tillägga att väl hemma vid lunchbordet var han sitt vanliga bubbliga glada jag.)

Nu ska jag sova. Sicken pärs! Förlåt alla andra i väntrummet…

20140422-115454.jpg

Läs Mer

Grälarmorgon

Ja, där får man för att man är snäll… Köpte på mig en massa kartor klistermärken för länge sedan och i morse fick jag nog av spara-känslan ”de DÄR ska jag ta fram när….”

Så jag blev sådär SPONTAN igen.

Det straffade sig.

10 kartor klistermärken innebär i rättvisans namn 5 st var för storbarnen. Endel kartor fanns det dubletter av, andra inte. Sexåringen fick bokstäver eftersom hon använder dem och jag valde att låta femåringen få den med grävskopor och traktorer på.

Bråk uppstod när dottern ville påvisa ett par kartors likhet: ”men kolla, vi har ju LIKADANA kartor!” och då tog en av sonens kartor, exakt samma som hon själv hade. Vid återlämnandet av den ena exakta kopian till sin bror blev det kalabalik eftersom båda ansåg att en av kartorna var MIIIN fast de såg exakt likadana ut. (Men till en början erkändes inte detta av dottern) En karta fick ett liiitet riv i sig. Jag ger den till sonen, som uppenbarligen varit surast, varpå han argt knöglar ihop en av fem fina kartor han just fått i present av sin kärleksfulla moder, som i samma stund förvandlas till en arg moder med draklik röst och som med hårda ord och tag och skjutsar upp honom på rummet. Suck.

Pratar med båda barnen för att försöka förstå och reda ut. Det slutar med att jag för rättvisans skull först klipper i dotterns ena ark för att båda ska få varsitt ”riv” i kartorna, eftersom det visar sig att båda faktiskt varit lika bångstyriga, då dottern till slut erkänt sin del i det hela.

Frid och fröjd i en minut. Sedan börjar en byteshandel mellan barnen om vissa speciella märken och därefter snabb ånger efter bytet, följt av nytt bråk vilket då leder till att en moder utan vare sig tålamod eller pedagogik tar alla kartor och säger att de inte får några egna utan att detta är ALLAS och man pysslar TILLSAMMANS med detta och tar vilket märke man vill från vilken karta man vill.

Gaaah! Det var min spontana morgon. Resten av dagen njöt vi av sol och trädgårdsfix och avslutade kvällen med arga förmaningar igen. Cirkeln sluten. Tur att det var fler timmar sol och glädje än tjafs iallafall. Natti natti.

20140421-220021.jpg

Läs Mer