Dalens sång

Livet har sina ups and downs. Ibland med alldeles för stora svängar. När jag började skriva texter/sånger på svenska gjorde jag det med känslan att jag ”skrev för någon annan” än mig själv. Som om jag tog någon annan människas plats och satte ord på det någon annan upplevde.

I helgen var det så. Ur ett samtal kom en massa rader upp på någon minut. Den är inte tonsatt än. Men den fick ändå heta Dalens sång.

”Marken rämnar under min fötter
Håll mig hårt i Din hand
Livets skuggor skrattar åt mig
Håll mig nära ljuset

Andas liv där hoppet dött
Tänd en låga, elden falnar
Led mig fram, mitt hjärta vacklar
Bär mig, jag kan inte gå
Bär mig, jag vågar inte gå
Utan dig
Inte ett steg till, utan dig”

Läs Mer

Syrligt god sorbet

Men åh, vilken fullträff dagens smaskis blev! Googlar och googlar efter var receptet kommer ifrån, på denna fräscha, lätta efterrätt. Tog en skärmdump för ett par veckor sen och minns ej var jag såg den.

Nåväl. Söndagsinlägget får bli en skärmdump då 🙂 Man skulle kunna göra den sockerfri genom att ta en halv banan och därmed skippa lagen helt. Lime känns också lockande att prova! 4-6 personer räcker den till (beroende på om det är en efterrätt eller ett glassigt mellis.)

FRÄSCH CITRON&MANGOSORBET

20140330-173002.jpg

Läs Mer

Hur man lurar barn

Det är ju ofta man hör: ”tycker inte om..”. Om speciella ingredienser i mat. Lök, champinjoner, varm tomat osv.

Här kommer lite lurendrejeritips till köket. Ägnar mesta delen av inlägget åt fetaost&morotsplättar då jag passade på att bjuda lekkompisar på det i veckan. Det syns inte att man moffat i lite extra matiga grejer i smeten 🙂 tyvärr hängde sig mobilen när jag försökte mig på bildbevis! Rackarns!

Men jag börjar med lite punkt-tips:
– Mixa krossade tomater och lök till köttfärssåsen om det finns lökkräsna barn. Ja, tomatkräsna med för den delen 🙂
– Gör man pizzabullar till picknick kan man helt sonika köra alla ingredienser i en matberedare till en finfördelad grynröra och bre på den utkavlade vetedegen.
– Parmesanost kanske inte är gott för ett barn att strö PÅ mat, men funkar urbra som dold smakförhöjare i spenatpaj och broccolisoppa!
– Pressad potatis kan funka för den potatiskräsne. Dessutom ser det roligt ut 🙂

Nu till plättarna som vi varierar med zucchini och/eller morot. Mixa mjölk och fetaost tills osten ”försvunnit”. Gör smeten som vanligt och vispa slutligen ned finfinriven morot/zucchini (pressa bort saften lite lätt innan:)

Det syns inte att det är fifflade plättar när de gräddats. Jag har bjudit alla möjliga barn på plättar och ingen har lyft ett ögonbryn utan glatt tryckt i sig ett lass!

Trevlig afton – ställ fram klockan!

Läs Mer

Surdegs-survival?

Ja, min surdeg har ju blivit sjukskriven den med eftersom ingen rört den sen nån gång i januari. Får se om den har några krafter efter att ha matats denna vecka. Efter minst 10 veckor i kylskåp, utan skötsel, var den tydligt skiktad.

Men jag vågade mig på nån slags surdegsvariant i förrgår (fast med färsk jäst i degen också, då jag inte visste vilken fjutt surdegen skulle ha.) Det pys-smällde när jag öppnade locket på surdegsburken efter att den stått en dag på köksbänken och luktade bra, men hade inte storbubblat upp sig, så jag satte igång med en testdeg baserad på vetemjöl med linfrö och kli som lite extra gött. Degen jäste fint med kall vätska under kvällen och vi njöt av nybakt surdegsbröd för första gången på alldeles för länge. Väldigt gott!

Frågan är nu hur surdegen tagit sig efter tisdagens matning och ytterligare lite mat efter baket? Orkar den igång ordentligt. Får prova att baka i helgen igen och se om den bubblar igång riktigt.

20140328-082636.jpg

20140328-082656.jpg

Läs Mer

Framsteg på stan

Bevis på att jag inte varit på stan sen i januari:

– Carlings ännu obesökt (när öppnade de? Kanske före jul till och med:)
– Har BikBok kommit till stan?
– Va, är trappan ner till Intersport igencementerad?
– Rena rånet att parkera: 12kr per timme! (Tantgnäll)

Men mitt första besök på Sandys gav i alla fall tre trevliga upptäckter idag, då jag gjorde premiär på stan sen illamåendet tog vid i januari.

1) wow, vad mysig inredning
2) applåder för gratis, fräsch, toalett! (Tar igen den dyra parkeringen:)
3) Goood surdegsbaguette med skagen

Dessutom fick jag chans att träffa min syster med kids lite kort. Bonus!

Framsteg för mig att orka en stund på stan, och framsteg för city med toaletter, mat och nya butiker.

Läs Mer

Framsteg på stan

Bevis på att jag inte varit på stan sen i januari:

– Carlings ännu obesökt
– Har BikBok kommit till stan?
– Va, är trappan ner till Intersport igencementerad?
– Rena rånet att parkera: 12kr per timme! (Tantgnäll)

Men mitt första besök på Sandys gav i alla fall tre trevliga upptäckter idag, då jag gjorde premiär på stan sen illamåendet tog vid i januari.

1) wow, vad mysig inredning
2) applåder för gratis, fräsch, toalett! (Tar igen den dyra parkeringen:)
3) Goood surdegsbaguette med skagen

Dessutom fick jag chans att träffa min syster med kids lite kort. Bonus!

Läs Mer

Att välja eko, step by step

Sedan vi gifte oss har vi besökt en av Sörmlands bondgårdar kring advent för att hugga gran. Vi har under åren hunnit med att klappa kor, titta på kaniner, hästar och höns och skrubba grisryggar. Jag älskar det! En av de bästa utflykterna på året är när vi är där, på Torekällberget eller på Öknas koutsläpp.

Jag har varit en sån där som tänkt BARA på prislappen i mataffären. Efter matserien Landet Brunsås för några år sen bestämde vi oss dock för att bara köpa svenskt kött/kyckling. Inte lika mycket fläskfilé på grillen med andra ord.

Sedan började vi prata om att köpa mer ekologiska varor och tänkte som så många; vad dyrt det kommer att bli. Ja, om man byter ut allt på en gång – absolut. Men ett steg i taget kan man ju ta. Eller hur?

Vi beslöt oss för att börja med varor som vi äter mest utav. Ägg, mjölk och havregryn. Samma frukost varje dag i princip. Med en del besök på Saltå Kvarn i och med Martins gamla jobb kom också en del konserver med hem ibland.

I veckan luktade vi ladugård igen, efter en sväng ut till våra favoritbönder som driver gården ihop. Den här gången med en massa ekologiskt kött med oss hem. Och det kändes, ni vet, så där bra som det känns efter till exempel en joggingrunda. Fräscht, rätt och ”det här måste jag fortsätta med”. Vi har köpt kött någon mer gång därifrån men inte kommit in i att alltid köra närproducerat/ekologiskt.

Så vi satte oss ned efter veckans besök och försökte komma på mer ”vanliga” varor som vi kunde välja ekologiskt. Smör till exempel. Och mjöl, från bygdens åkrar, som man kan köpa från ” Kent i kvarn” i Runtuna. Och får vi, så åker vi gärna ut för fler ekologiska besök hos bonden.

Ett steg i taget. Vi har lång väg att gå. Snålar på frukt tex. Köper bara ekologiskt när det är kampanj. Förbättringsområde, helt klart! Men som sagt, ett steg i taget, så närmar vi oss ett lite mer ekologiskt vardagsliv här på Arnö 🙂

Läs Mer

Till Emma, Albin och alla andra solstrålar med DS

Hej Emma och Albin!

(Emma och Albin heter egentligen något annat. Såklart. För allt får inte sägas även fast det är 7 år sedan jag slutade arbeta på en avdelning i Sverige kallad Solstrålen.)

Idag är det er dag. Eller, varje dag är egentligen er dag, precis som den är min och alla andras. Men just idag tänker jag på er lite extra. Den 21:a dagen i den tredje månaden symboliserar nämligen den trippel av kromosom nummer 21 som personer med Downs syndrom bär. Som ni. Och som många andra.

Jag tänker på otaliga dansstunder med Mora Träsk, på spännande konversationer med ljud och händer med dig, Albin, och på din enorma fantasi, Emma, du hade så mycket viktigt att berätta.

Alla otaliga kramar. Glädjen med er två och de andra barnen på Solstrålen.

Sandlådelek och fotboll. Händer som viftade ”hurra” i luften varje mål och dansleken ”Vi komma ifrån Riara”. Vi läste sagor på vilan och jag tecknade samtidigt (så gott jag kunde). Jag lärde mig mycket.

Åren på Solstrålen var några av mina bästa jobbår. Brinnande personal, underbara barn. Nu har jag fått tre barn och har tecknat med dem alla tills språket tagit över. Jag tänker ofta på dig, Albin, när min ettåring viftar just ”hurra”. Och jag vet att ni båda och alla andra med DS berikar vårt samhälle på ett obeskrivligt sätt. Sätter färg på tillvaron. Ger nya dimensioner.

Hurra för dig, Emma. Hurra för dig, Albin. Länge leve livet. Hurra! *viftvift*

Läs Mer

Inte tid att bli sjuk?

Läste precis en länk delad på FB. Ett brev från dietisten Zandra Hedlund; arbetsmyran som till slut föll ner i avgrunden. Och fortfarande inte kommit tillbaka.

”Jag har inte tid att bli sjuk” Den meningen har väl alla hört? Har du själv sagt den? Jag har det, när jag arbetade och hade nåt ”viktigt” inplanerat i helgen samtidigt som kroppen började visa tecken på en infektion.

”Jag har inte tid att VABa” (i med lite alvedon och hoppas att skolan inte ringer hem en) En annan vanlig tanke hos föräldrar idag, tänker jag mig, då ordet VOBa till och med uppfunnits. Jag har också hoppats att mina barn ska vara så pass friska att de orkar förskolan, så att jag inte behöver VAB-a. Jag ville ju inte att de skulle behöva lägga om schemat för min skull, leta vikarie på fritids för min skull, låta vissa uppgifter hamna på viloläge på mitt skrivbord. Jag har alltid varit en grymt lojal medarbetare. Och jag kommer att förbli det, men inte på bekostnad av mig eller min familj.

Nu har jag varit mammaledig på heltid med vårt yngsta barn i snart 1 ½ år. Jag har fått lite perspektiv, landat i mig själv lite mer och insett: att världen inte bara är beroende av mig och att det inte är upp till mig att lösa saker på arbetet när jag inte ens är där.

För jag är ju mitt uppe i en av två viktiga uppgifter, så pass viktiga att det går över allt annat; antingen arbetar min kropp med att bli frisk eller så arbetar jag med att ta hand om mitt barn vars kropp arbetar för att bli frisk. Båda uppgifterna syftar till att jag eller barnet ska komma på benen, bli sitt vanliga jag och orka allt det som vi är ämnade att orka på förskolan/skolan/arbetet.

Jag har under föräldraledigheten tänkt då och då att: vad bra att jag kommer att vara hemma med de yngsta några år till, då påverkar det inte mitt jobb om jag behöver vara hemma med ett av de större barnen också, ifall de insjuknar. För jag är ju mammaledig. Shame on me! Och fram med skämskudden hela arbetssverige! För NÄR blev jobbet i samhället så viktigt och belastande i vår själ att vi inte klarar av att gå hem när ens egen kropp eller barnens kroppar är i behov av återhämtning och tillfrisknande. Och nu pratar jag inte om varningsklockesjukdomar och näraliggande utbrändhet utan vanlig hederlig sjukdom. Influensa, feber, förkylning, magsjuka…

Hur många föräldrar har inte suckat över den där ”feberfria dagen” som inte bara tjänar till att förhindra ev smitta väl tillbaka på förskolan utan också till just återhämtning? Sluta sucka utåt, börja andas inåt och bli stark!

Du, jag och våra barn ska hålla livet ut. Vi ska orka arbeta i typ 45 år, och tjäna samhället med det vi är bra på och det vi trivs med. Då är det dags att låta arbetsmoralen leva sitt rimliga liv och inte hetsens, stressens, pressens och oersättlighetens liv.

Så här slutar Zandra sitt brev:

”Jag ska fokusera på att bli den där medarbetaren som alltid går hem i tid och lämnar saker halvfärdiga på skrivbordet. Som aldrig klockar en obetald övertidstimme och som säger nej till extrauppgifter när schemat är fullt. Ni vet en sådan där medarbetare ni stör ihjäl er på, för att ni tycker att hen inte gör sitt jobb.
Det är precis det hen gör – SITT jobb. Inte ditt, inte någon annans.
Om fler håller sig till sina arbetsuppgifter och lär sig att säga nej, så kommer det småningom att leda till fler tjänster och färre behöver jobba ihjäl sig.
Det är en sådan medarbetare jag vill vara.” Läs mer av dietisten Zandra här.

Läs Mer