Poppig fredag

Utlovade mer utförlig fredagsmeny för den som var nyfiken på vad barnen har att välja på i det wallenbergska residenset. Kommer lite bilder längst ned.

Risi-frutti har valts nästan alla fredagar (suck) vilket gjorde att vi inte kommer erbjuda det mer. Variation tack! Märker också att jag nog så här i efterhand vill ta bort det tillsatta sockret helt. Lördagar är ju candyday och fika blir det ju hela helgen ändå, så fort man är på kalas, på besök eller har gäster. Gott! Det är roligt att prata kost med barnen och belysa hur mycket smaskigt det finns som inte är så sötat.

Ikväll valdes det popcorn iallafall  (vilket ju är fredagsmysets nummer 1!) så ikväll blir det smatter i grytan!

Här kommer lite pics:

Image-1 4

Image-1 2

Image-1 3 Image-1

Ska också bjuda på ett misslyckat fredagsmys från tidigare i år. Jag
kallar honom för Supermario-shake. Det blev inte som förebilden i
menyn direkt :/

Image-1 5

Läs Mer

Stjärnans perspektiv

Idag har jag väldigt många negativa saker jag skulle kunna skriva. Suckar som bor och bott inom mig väldigt länge. Men jag fick plötsligt perspektiv i tillvaron. Låt mig berätta:

Tänk på det som tynger dig just nu. Tänk nu att du förvandlats till en stjärna – vad otroligt litet allt på jorden blir. Så små mina problem kan kännas utifrån stjärnans perspektiv. Vi ses i himlen Nova.

Vi byter perspektiv helt. Tänk dig nu att du står på jorden. Hela den svarta himlen är mörk, det känns tungt med allt mörker. Men så ser du den lilla lilla stjärnan och inser att någonstans långt borta lyser en stor sol för dig. För att du i mörkret ändå ska se ett ljus. Vila i frid, Nova. Lilla stora stjärna.

Delar den, för mig okända, familjens blogg här.

 

Läs Mer

Läsa läsa läsa

Det sägs att det läses mindre och mindre för barn i de svenska hemmen. Det är en ledsam nyhet. Oavsett förklaring.

Sagans värld öppnar inte bara för fantasi och ett rikt ordförråd utan liksom en gemenskap precis i läsandets stund, eftersom både jag som läser och den som lyssnar är med om samma sak, samtidigt.

Men idag suckade jag lite när ettåringen för fjärde gången ville höra Bu och Bä blir blöta. Vi har hunnit igenom Kalle, sov gott och Ludde och Gnutta två gånger om och Vem är det? en (!) gång. Ja, jag suckade inte över att få ligga tätt ihop med min goding utan över att variationen ibland inte är så stor.

Därför är det sååå tacksamt att det kommer en vackert målad Bokbuss varannan vecka ut till Arnö. Hurra! Då kan vi låna hem ett gäng och förnya bokvagnen vi har hemma. Vi har ett gäng storbarnsböcker men inga för godingen. (Jag ska bli lite bättre på att lämna ALLA böckerna åter inom lånetidens ram) Men tills dess får vi hålla till godo med de småbarnsböcker vi har här hemma 🙂

Trevlig läsmåndag!

Läs Mer

Müsliburksnostalgi

Skärmavbild 2014-02-23 kl. 09.24.40Vad är nu detta för trist bild kan någon undra? Det är en skärmdump från FBsidan tillhörande secondhandbutiken Öppen Hand i Nyköping. Och det är inte vilket objekt som helst, utan en kopia av den berömda müsliburk som funnits i mitt barndomshem (och finns kvar än). Nostalgi på hög nivå!

Likaså minnet av den många gånger berättade historien om hur jag och min tvillingsyster vid ca 1 ½ års ålder funnit müsliburken, satt oss på golvet och stökat till medan vi med tjocka fingrar smaskat i oss av den goda müslin. Bildbevis finns på dia 🙂 Dagen till ära ska ni därför få receptet 🙂 Vassego och behåll!

Pappas müsli i ugn

1 liter havregryn

½ liter rågflingor

¼ l vetekli

1 dl helt linfrö

1 dl grovt rågkross

1 dl kokosflingor

0,5 dl olja

1 dl sirap

russin

 

Sätt på ugnen på 175 grader.

Blanda allt torrt (utom russinen) i en långpanna.

Rör ihop oljan och sirap och ringla över.

Låt stå i 30 minuter i ugnen. Rör om var 5:e minut.

Ta ut müslin och häll på önskad mängd russin som får ligga

på müslin medan den svalnar!

 

Läs Mer

Aktiva familjen?

Nej, det skulle jag inte vilja kalla oss. Varken jag eller min man tränar med seriös regelbundenhet. Och vi drunknar inte i aktiviteter för barnen riktigt. En vardagkväll för gympa och dotterns fotboll på lördagar (ja för matcherna har inte dragit igång på den nivån).

Ändå, när min äldsta åkte iväg till fotbollen imorse, kunde jag inte låta bli att fundera över det enorma aktivitetsutbud som finns idag och jämföra med min barndom.

Även om syftet med alla (roliga) aktiviteter är:
”- Välkommen till ett underbart smörgåsbord – välj nåt du verkligen gillar! Eller prova lite av flera – bredda dig!”
så undrar jag om vi inte automatiskt också sänder signaler om att ”fritid inte är fri tid” utan tid man ska fylla med annat.

Hemmets lugna vrå har liksom försvunnit. Eller? Jag kan tycka det är synd, samtidigt som jag funderar på om inte en prova-på-sommarridskola skulle vara nåt…ehrm…

Läs Mer

Andrea – the tonårsförälder?

I år blir mina barn 2, 5 och 7. Ändå har jag redan tagit vägar i mitt huvud och funderat på hur det ska bli att vara tonårsförälder.

Kommer de att reagera utåt eller inåt, kommer jag att vara orolig eller trygg på kvällarna för att jag ”känner mina barn”. Jag hoppas att det drösar in massvis med tonåringar på helgkvällarna som är sugna på flera plåtar varma mackor. Eller vill de inte ta hem kompisar för att mamma är pinsam? Kommer de att stå upp för sig själva? Kommer de att ta emot skit eller säga nej till den? Kommer min dotters nej betyda ett nej? Kommer mina söner respektera och värdera sina tjejkompisar som deras jämlika?

Jag vet inte om alla föräldrar funderar så här, redan när barnen är små. På ett sätt är jag en sån person som tar saken när den kommer. Men jag undrar ändå: hur kommer det att bli?

Och ändå, till syven och sist, är det inte mina tankar som hjälper mig. Det är istället de val jag gör idag och det sätt jag och min man väljer att uppfostra dem som leder till dem de kommer att vara om tio år.

Så jag kanske inte ska tänka så mycket utan istället göra nåt vettigt idag. Skälla lite, krama lite, tjata lite, lägga mig i och låta dem vara. Och vara ett gott exempel. Så får jag se vad det blir av dem i slutändan. De blir nog trevliga människor till slut alla tre, med lite mamma-skavanker som de borstar bort själva när de blivit vuxna. 🙂

Läs Mer

Ego-missen

Hela veckan har jag vetat: på torsdag fyller far. Men just idag när jag stod i färd att åka en kortis med barnen för utelek med kusinen, ser jag att en barnstol fattas. Jag ringer därför far och tänker bara på mitt eget och frågar om barnstolen och säger sen hejdå.

Inte förrän vid lunchtid kommer jag på det: rackarns det är ju IDAAG! Och jag som bara ringde av egoskäl utan att gratta, eller ens fråga hur han mådde. Suckar… Så typiskt. Dåligt.

Jaja, nu är han grattad med en halv sång och en bok. Hurra pappa! Förlåt för det tråkiga telefonsamtalet… Förväntar från mig själv ett bättre grattande nästa år.

Läs Mer

Gotta sig i andras olycka?

Gick in på svt’s hemsida och läste om Ukraina. Man kunde följa det live. Tänkte det skulle vara intressanta/viktiga fakta från en rapporterande journalist men det är bara videofilmning från oroligheterna. Man ser rök, kaos och människor som går omkring. Något som ropas ut i någon slags högtalare. Jag gick in igen, precis nyss, och nu hör jag skott. Dödas folk nu? undrade jag.

För mig är det här inte nyhetsvärde. Att ha en kamera på i flera timmar där man som svensk på avstånd kan se misären och höra skott som kanske i den sekunden dödade en människa är, för mig, att gotta sig i andras olycka.

Vad tycker du?

Läs Mer

Positiva ögat

Som föräldraledig spenderas oundvikligen mååånga timmar hemma jämfört med när jag jobbade heltid.

Därför påminns jag oftare om ofärdiga/ogjorda saker här hemma när jag passerar dem; de där skruvhålen i väggen som aldrig gjorts något åt. Det sen flera år tillbaka vardagsrumsprojektet som pga ekonomiska prioriteringar, lathet och kunskapsbrist lett till väggar som är halvklara. Pennstrecken på väggen i matrummet som säkert går lätt att måla över om jag skulle ta fram penseln nån gång…

Och jag kan bli skogstokig ena dagen för att vi aldrig får ändan ur. På att vi inte är några finishers. Andra dagar smäller jag till min egen kind och säger till mig själv att se saker med positiva ögat: var TACKSAM för att du har en familj och ett hus att bo i. Sluta se alla i-landsproblemsnegativiteter och gläds över tak över huvudet.

Så idag, när vi vid frukosten har pratat om de där lamporna med sotfläckar jag inte ens försökt ta bort, när jag pillat på konstiga matfläckar på väggen i barnens lekrum och just nu tittar på 3 hål i väggen i sovrummet som fortfarande inte spacklats och målats vill jag bjuda er på en tisdagsbild som SKULLE kunna lyda; åh varför slänger man inte bara de vissna blommorna direkt i komposten istället för att vänta flera dar. Men med mina positiva ögon lyder bildtexten: jag har en man som köpt hem blommor!

bild

 

Läs Mer