Sångstund i sängen

Med en tröttelitrött mor finns det som ettåring inte så mycket skojsigt att göra, mer än att klättra upp och ned i sängen med diverse leksaker. Jag tog fram sångpåsen och hade en liten men uppskattad sångstund med minstingen. Sångpåsen är tillverkad av ett gammalt lucialinne, tror jag bestämt, och har använts flitigt sedan 6åringens ankomst. Prydd med noter och några glittriga ord som knappt syns längre fungerar den dock utmärkt till sitt syfte.

Image-1

Och gitarren då? Kan mamman spela gitarr, undrar nu någon. Nej, men med D, G och A kan man sjunga väääldigt många barnvisor, så det så 🙂 Och gitarren gör stunden lite mera lustfylld, tycker jag. Vi turas alltid om, barnet och jag, vem som ska få ta ett djur i påsen. Så man lär sig att det ibland är nån annans tur. Det var mysigt i alla fall. Och för er mammor som har spädbarn kommer här ett gosigt alternativ till ”kroppssång” med Blinka, lilla, stjärna-melodin. Peka på/smek babyns kroppsdel medan ni sjunger:

Öga, öra, näsa, mun
Kinden den är mjuk och rund
Armar två med händer små
Mage, ben med fötter på
Öga, öra, näsa, mun
Kinden den är mjuk och rund

 

 

Läs Mer

Anti-age, anti-wrinkle. Anti-human?

Förvisso har vi ett kvinnligt yttre skal, en kropp vi ska vårda för att vara frisk och stark livet ut. Men vi är långt mer än det där skalet. Alla olika utrustade både på insidan och utsidan. Bilden av den för alltid unga kvinnan jagar oss. Och bara med ”rätt” verktyg kan vi nå dit och finna ”verklig” lycka. Implantat, vätskor, plast, krämer och kurer. Anti-ageing blir anti-human på nåt sätt. För att vara kroppsligt mänsklig är ju något vi bör dölja. Eller?

Jag kommer gissningsvis se ut som ett russin om 50 år, men då vill jag ju ha en man och en omgivning som älskar mig, min person, trots att mitt yttre förändrats. Eller ska jag, vid 80 års ålder, förneka mig själv och alla dagar som tilldelats mig och låtsas att jag bara funnits på jorden i typ 35 år, genom plast, nål och kräm, när jag i själva verket med mina grå hår, min stilla blick och min hud vars rynkor vittnar om livets säsonger likt trädets årsringar, visar att jag besitter långt mer kunskap, erfarenhet och visdom än de unga kvinnorna som kämpar förgäves med att stanna tiden fast det är just tiden som år 2063 gjort mig till den jag då blivit. På insidan. För utsidan ger inga större bestående avtryck för eftervärlden. Däremot om jag låter min insida komma i fullbordan genom förgänglighetens kropp i en leende mun, ett par hjälpande händer, ett öppet hjärta eller ett lyssnande öra, så har mitt liv förhoppningsvis gjort en liten skillnad någonstans.

Om jag bloggar år 2063 så kanske jag ska lägga ut en riktig russinselfie – all natural 🙂

Läs Mer

Bryt tystnaden

Häromdagen hämtade jag min dotter på skolan. Jag passerar ett grabbgäng i mellanstadieåldern som går fram till den enda mörkhyade lilla 6åring i min dotters klass och säger något. Jag hör inte vad. Men när gänget passerar mig hör jag något i stil med: ”alla somalier heter typ Mohammed eller så”. De fnittrar. Det skriker i mig. Och jag tittar på dem. Visar att jag hörde vad de sa. Men jag tiger. De fortsätter raljera (det märks tydligt på hur de reagerar på varandras meningar). Jag väljer att titta på dem en andra gång. De ser att jag hör. Men de själva hör… ingenting. För jag tiger. Igen.

Idag är det Förintelsens minnesdag. Det kan man skriva spaltmeter om, i olika vinklar. Jag vill skriva om ”åskådaren”. Jag vill skriva om dig och mig. Om oss som alltför ofta är tysta. Vi som inte vågar. Vi som ser alla orättvisor och felaktigheter i samhället och som med vår tystnad säger ”det är okej”. Historien ovan är inget jag är stolt över. Nästa gång vill jag våga. Våga bryta tystnaden.

Och det spelar ingen roll om det är en supersvennebanan eller en ”Mohammed” som råkar ut för ondskan, orättvisan eller diskrimineringen. Eller heterohemmafrugan eller hennes lesbiska granne. Eller glasögonormen, halta Lotta, st-t-t-ammande F-ffredrik, CP-tanten, mumlande gubben på stan, alkisen, snobben, fattiglappen, plugghästen eller tröghjärnan. Vi måste alla sluta vara så himla rädda för att säga ifrån när någon blir fel behandlad. För NÄR blev en ”frisk” människa mer värd än en handikappad? NÄR blev mina människohänder mer värda än tiggarnas händer? NÄR blev det rätt och ädelt att tiga?

Jag läste följande om att vara en åskådare: ”Ju fler som ser på, desto mindre troligt är det att du eller någon annan gör något. Sannolikheten blir ännu lägre om offret är född utomlands eller är en ung kille. Om offret däremot är en hund agerar nästan alla”.

De meningarna tog tag i mig. Och påminde mig om sexåriga ”Mohammed”. Som inte alls heter Mohammed utan något annat. Vet ni vad hans riktiga namn betyder? The one who is great.

Läs Mer

Ett livsviktigt streck

Idag hade jag förmånen att få delta och sjunga på en begravning. Den här gången till en bekant till familjen. Pastorn som höll i ceremonin sade några ord som fick min hjärna att tänka till. Han talade om gravstenarna och hur livet markeras med ett streck. Datum födsel, datum död och däremellan ett litet –

Tänk vad som ryms i det där lilla strecket, tänkte jag. Ett helt liv fyllt av känslor, smaker, dofter, intryck, musik, kärlek men också motgång, mörker, lidande och sorg. Ett liv där vi mött otaliga människor på resan mellan födelsen och döden. Människor man velat ha fått mer tid med, människor man helst velat radera ur minnet. Jag började tänka på att varje dag verkligen är en gåva, och att jag varje gång jag möter en människa faktiskt, på något sätt, gör ett utbyte med denne.

Därför vill jag försöka sträva efter att vara uppmärksam på just det; att det sker något vid varje människomöte. Något som blir en del av den andra människans ”streck” i livet. Och jag vill också påminna mig själv att inte bara säga ”tack för den här dagen”, som jag brukar vid aftonbönen, utan verkligen känna tacksamhet.

Vad gäller döden av en äldre avliden så känner jag, som gudstroende, mer sorg över dem som finns kvar och saknar sin make, pappa eller vän, än för den som faktiskt mött Livet. Livet på andra sidan. Men det är inget streck med två ändar. Det är en cirkel.

Vila i frid ÅE. Vi ses i himlen.

Läs Mer

Stiltje

Just nu är det tyst inom mig, och likaså här utanför. Jag älskar när det snöar så här ”tyst” och alla världsljud försvinner. Vardagen lunkar på här hemma och jag låter liksom snön täcka min själ också.

Tid för vila. Stiltje.

För det stundar en helg med sång, rep, dans, flera kalajs och gemenskap. Då vill jag vara lite redo. 🙂 Hoppas du också ser till att ha det bra, vem du än är.

Läs Mer

Måndagsmissen

Man kan ju gilla rutiner. Särskilt efter en långledighet som i julas. Så den här veckan skulle jag på’t igen.

Måndag och onsdag morgon i mitt huvud betyder ”varmt vatten på Medley d.v.s BAD”. Vi har oftast haft som rutin att åka på onsdagar, men idag behövde 4åringen nåt extra efter en trist helg. Väskan packades och utan att kolla upp om något förändrats för det nya året tågade vi in i simhallen och ner i en…kall pool? Eller, kall eller kall, men inte varm iallafall.

Lillen blev, trots gossigt underhudsfett som heter duga, blå om läpparna och jag gladdes istället åt att personalen så smart ställt flera badbaljor i duschutrymmena. Jag fyllde upp två baljor i duschen och sönerna fick sig en varm badstund ändå 🙂

Så kan det gå när inte mamma läser på!

Läs Mer

Hej Nyköpings Kommun!

Detta spektakel med graffitiväggen är ju lite pinsamt. För ER! Inte för Carolina Falkholt, som enbart använt sin konstnärlighet. Förvisso opassande för målgruppen kan tyckas, men ändå. Hon har givits utrymme att skapa och nu ska det målas över? Vilken kommun ber en konstnär att skapa ett verk och inte be om skissförslag först, eftersom det är ett verk som ska pryda en skola i många år? Eller varför inte ta in skisser från flera konstnärer och därefter välja det som ”passar”. Jag skriver typ aldrig sådana här ”suckande” inlägg, men nu är det nästan så att man tycker att detta konstverk borde få vara kvar bara för att lära somliga en läxa… Så får man väl blunda när man kommer till skolan istället, om man inte vill se 🙂  Kommunikation, Nyköping. Kommunikation…

Läs Mer

Hur man skalar ett granatäpple

Kanske en barnlek för vissa, men jag tyckte det var rätt tidskrävande att skala denna urgoda kärnfrukt som förhöjer både sallader och efterrätter. Tills jag kom över ett tips som nu besparat mig tid, rött stänk och missfärgningar.

HUR SKALAR MAN ETT GRANATÄPPLE? LÖRDAGSTIPSET NR 1 🙂
Skär av toppen och botten på granatäpplet. Skär 4 snitt utefter skalet, så att du precis kommer igenom fruktens skal. Snitten går ifrån toppen till botten. Uppifrån sett är alltså snitten kl 12, 3, 6 och 9 och skärs utmed fruktens sidor nedåt.

Fyll en bunke med vatten och med frukten nedsänkt under vattenytan delar du den i 4 delar. Fortsätt att, med frukten under vattenytan, pilla ut kärnorna. Kärnorna sjunker till botten medan det vita skrufset flyter upp till ytan! Bara att plocka bort! Fiffigt va? Häll allt i ett durkslag (inte en fin sil) och vipsa är det bara kärnorna kvar.

IMG_0122

Genom att dra med typ en tesil eller nåt, innan man häller ut allt i durkslaget, kan man sila bort ytterligare vitt småskrufs, om man är petig.

Är detta inte lördagens bästa tips? 🙂

 

Läs Mer

Nöden har ingen lag

Alla i min familj VET att jag är en av landets största sockergrisar. Det finns dokumenterat, då jag med stora ögon och ett lejonlikt ”NAHM” sätter mig på knä för att med 4åriga ögon se födelsedagstårtan bättre. Idag äter jag i princip allt sött utom just..tårta 🙂

Nej, där ljög jag lite grann. IDAG äter jag inte alls allt sött. För jag har nämligen, tillsammans med min man, gått in i ett godisförbud och det ska vara sant ända fram till påska. Helt onödigt, kan tyckas, så här i efterhand när man redan lovat.

Därför gör det nästan ont i mig när jag susar förbi reklamskylten lösviktsgodis 39.95, eller som igår kväll lösviktsgodis 29.95. AAAAHH, skriker det inom mig. Varför gick jag meeeed på det!! Ett par steg förbi godishyllan och änglakören brister ut i sång. Kanske är det bara jag som hör? Men det som frambringar änglasången i mitt barnsliga godishjärta är att Candyking, eller Karamellkungen eller vad han nu heter, har bestämt sig för att sälja Gott&Blandat i sitt saliga godisrike. MED de svarta med hål i, som är själva orsaken till varför man köper en sån påse då och då.

Nöden har ingen lag. Aldrig någonsin kommer chansen tillbaka att för endast 29.95/kg plocka på sig så många svarta med hål i man kan, tills man skäms. Således stod jag där igår kväll, med en färggrann plastspade i handen och grävde fram bit efter bit samtidigt som jag tänkte för mig själv att ”om jag lägger dem i en plastpåse och försluter väl så kommer de vara mjuka i påsk”.

Skratta ni, men ni har säkert aldrig varit i mina sockersöta skor.

Ikväll har dottern bestämt fredagsmys efter den lilla inplastade meny jag gjorde förrförra veckan. Kommer väl nåt inlägg om den menyn nån vacker dag. Men hon adderade ett eget önskemål när menyn precis blivit klar: RisiFrutti…. ”Ja, okej då.” Det resulterade i att sonen förra veckan absolut skulle välja detta. Och denna vecka när all världens förslag fanns att gotta på, väljer dottern: RisiFrutti. Mjaa..smaken är som baken.

Ha en GOD helg 😀

Läs Mer