-Titta, rumphålet andas!

Idag har det varit en sådan där alldeles underbar dag! En underbar dag kan innehålla snoriga ettårsnäsor och förmaningar till alla tre, men också med något alldeles extra. Idag har vi farit till skogs och huggit oss en (laglig) gran.

Såsom traditionen bjuder i det Wallenbergska hemmet skall en julig gran införskaffas redan första söndagen i advent. Praktiska mamman blir mest nöjd då, eftersom allt slit med julkartonger på vinden och glittrande girlanger liksom blir mera ”värt mödan”. Dessutom får man ju njuta så mycket längre av granen, eftersom vårlängtande mamman vill ha bort julen redan på nyårsafton. Då är det nya tider, sanna mina ord. Tulipaner till och med om vårtarmen drar lite extra.

Dessutom har vi fått träffa vår underbara grannfamilj från Stockholmstiden. Vi hugger nämligen alltid julgran tillsammans och i år passade vi på att njuta av åka-släpvagn, kaniner, grisiga trynen, kotungor på handen, picknick på höskullen, hönor och som extra grädde på moset en kort tur med häst och vagn! Nostalgiska mamman går igång på såna här underbara dagar. Älska ladugårdslukt!

Väl hemma kommer fräscha mamman ikapp och måste tvätta alla kläder som suger åt sig den i förmiddags underbara ladugårdslukten, som liksom dras in i kläderna som den torraste tvättsvamp. Hur kommer det sig? Lata mamman gör sig redo iallafall och låter därför pappa tvätta.

Nåväl, nu står vår juliga gran på sin plats och vardagsrummet fick sig en liten ommöblering på köpet. Trevligt trevligt.

I skrivande stund är barnen klara med sitt dagliga mediaintag och tillhörande lördagsgodis. Mammas lilla Moshimooo (som i verkligheten döpts till något annat) försöker hjälpa mig med dagens blogginlägg. När han somnat ska resten av familjen pynta granen i vitt och silver samtidigt som Cyndee Peters för 30e året i rad troget skrålar ut från högtalarna. För det har bestämmande mamman sagt.

Rumphålet då? Jo, när vi alla stod inne i ladugården i förmiddags och beskådade djur av alla de slag passar Mamma Mu nr 127 på att kissa så det skvalar. När hon var klar med det så jobbade gissningsvis muskeln lite extra, och med lyft svans ser man liksom extra bra in i ändalykten på’na. Min dotter utbrast därför: Titta, rumphålet andas! Så var det med det.

En dag fylld till bredden med underbara ting. Praktiska, senare vårlängtande, nostalgiska, fräscha, lata, bestämmande mamman är också tacksamma mamman.

juljuljul

Läs Mer

Nr 3 – barnet utan regler?

Jag funderar ofta på det där. Om gränserna ändrats sen vår lilla solstråle kom och berikade vårt liv för dryga ett år sen.

Klassikern man hörde om innan man fick barn, är ju att man är apsträng med första barnet, lättar på regelverket med andra barnet och att det sista barnet, vilket nummer det nu är hos flerbarnsfamiljen, får leva och verka fri som en fågel.

Det första barnet är ju alltid så ”stort”. Titta, vad hon kan nu! Oj, har hon lärt sig det där! Medan man med andra barnet redan vet vad som komma skall och liksom alltid har en ”större” i huset.  Därför kanske vi gett första barnet störst ansvar; du som är så stor borde kunna/veta/förstå medan lillasyskonet fortfarande är litet.

Jag tror i alla fall i vår familj att vi krävde mer av vår dotter när hon var 4 ½ än vad vi kräver av vår nu 4 ½ åriga son. Sen är ju alla barn olika och man väljer olika strider för olika barn.

Men reglerna då? Är de desamma? Ja, vill jag snabbt svara. För jag är väl likadan mot alla? Båda har fått sitta i trappan om de gjort fel, båda får saker vid vissa åldrar. Alltifrån att äta sötsaker och godis till när de ska förväntas bädda sängen själva. Det ska gälla minstingen också. Säger jag idag i alla fall.

När vi då pratar om vår yngsta son, bebisen i familjen, undrar jag hur jag kommer att bli framöver. Det är fortfarande ”STOPP” och handen upp när han kommer nära kontakter. Det är fortfarande ”FEL” och fingret på näsan om han, fast sällan, viftar till någon i ansiktet. Det är fortfarande ”försiktigt” och ”klappa fint” när katterna ska petas på. Och flera gånger har jag sagt med mycket arg röst ”USCH” när han petat i sig torrfoder. ”USCH! FEL! STOPP!”

MEN…ja det kommer ett men här. Men vad gäller bokhanteringen här hemma vet jag inte vad jag ska skylla på. Att jag inte var där, att jag gjorde annat, att jag var för upptagen? I lekrummet har vi en trälåda på hjul med en massa barnvänliga böcker med tjocka sidor eller småbarnsligt innehåll. Bilderböcker och typ ett ord på varje sida. Sådant som passar en ettåring. Ändå kommer jag in då och då och upptäcker böckerna en efter en utan pärm. Har inte sett eller hört honom riva till, men på nåt sätt under obevakade ögonblick så leker han loss med dem.

Vår dotter fick sitta i trappen som liten och skämmas om hon rev en enda liten sida i boken. Här har vi en ettåring som inte fått en enda tillsägelse om böckerna, för vi har inte varit där när det har skett. Jag har väl stått i köket eller nåt som jag brukar medan han leker där själv eller med syskonen. Undrar hur detta ska fortsätta. Än så länge har han inte kommit på att man kan rita på vägar, kasta porslin i golvet eller nåt annat som förtjänar trappan. Men vi kanske är där om ett halvår eller så.

Påminn mig då, kära läsare, om detta inlägg.

Läs Mer

Tant Harriets pepparkakor

Att baka med små barn är inte en dans på rosor. I punktform såg gårdagkvällen ut så här:

* God deg, redo för bak
* Glada storbarn och nöjd bebis i lekrummet
* Barn 1 smygäter deg och har alldeles för bråttom. Slarvar och sätter EN form MITT i degen.
* Barn 2 gråter dreglande: ”Jag fattar ingenting!” och föser argt undan grejerna och går iväg
* Barn 3 vill vara med men får inte

Ett andetag senare är vi iallafall igång, nöjda och glada.

bild 1

Barn 1 smygäter fortfarande men har dragit ned på tempot och får till riktigt hyggliga figurer. Barn 2 är glad igen och gör fina pepparkakor men misslyckas med en kanin, känner sig urdålig och tårarna kommer igen: ” Jag vill sova!” Barn 3 har under tiden legat på golvet med mig och kramat på en helt annan deg, nämligen mammas 3barnsmage och skrattat förnöjt när pekfingret åkt ned i den djupa navelgropen och fått mamma att skrika: Iiiiiih!

3 sövda barn senare har mannen gjort sin pliktskyldiga plåt och jag gör resterande pepparkakor. Det ska för övrigt bli minipepparkakshus till alla sötätande familjemedlemmar. Hoppas att de blir bra när vi sätter ihop dem och dekorerar.

bild

Receptet då? Degen är väldigt god att äta, det är viktigt. 🙂 Den är också mycket bakvänlig. Varken kladdar eller torkar eller spretar i kanterna. 5 av 5 i betyg. Dessutom kan både jag och maken intyga att de färdiga pepparkakorna är väldigt goda. Fråga mig inte hur vi vet det 🙂

TANT HARRIETS PEPPARKAKOR
300 g rumsvarmt smör
5 dl socker
1 dl sirap
* Rörs smidig i assistent (eller med elvisp)
1 msk mald ingefära
2 msk mald kanel
1 msk nejlika (eller lite till:)
2 tsk kardemumma
1 msk bikarbonat
* Blandas och hälls i. Blanda ihop.
2 dl vatten
* Hälls i
1,5 liter vetemjöl
* Hälls i lite i taget.

Var inte orolig om smeten känns liksom kladdig eller så. Det är INTE för lite mjöl. Alldeles lagom. In i kylen i assistentbunke eller nån aluminiumbunke. Täck med lock. Vila en natt. Baka ut och grädda 5 minuter i 200 grader (175 varmluft).

Vem är Harriet kan man undra? Ingen aning tyvärr, men tack för receptet, Harriet.

bild 2

 

Läs Mer

Kanel & kardemummabiscotti

kanelskorpa

Jag har just tjuvsmakat Tant Harriets pepparkaksdeg, oo så god den blev. Recept kommer nån dag här, ska se hur de är att baka ut först. Här kommer det utlovade receptet på skorporna som gjordes igår. Detta recept har jag använt en massa gånger och förändrat efter smak och tycke. T.ex. bytt ut socker mot farin, kryddorna mot ingefära och uteslutit mandeln. Gå loss! I originalreceptet ska det vara 7 ½ dl mjöl. Hjälparns, vad mycket! Jag tar 5 dl drygt. Jag gör alltid degen i matberedare med knivar. Igår grovhackade jag mandeln först, tog ur den, gjorde degen och hade i mandeln igen tillsammans med mjölet. Är man mindfullnessbakare så gör man som man ”ska” med elvispens degkrokar eller för hand. Lycka till!

RECEPT PÅ JULSKORPOR
100 g smör
2 dl socker
3 ägg
1 tsk vaniljscoker
1 tsk bakpulver
1 krm salt
1 mks kanel
1 msk kardemumma
100 g grovhavkad mandel
7 ½ dl mjöl (eller drygt 5 dl)

* Kör smör och socker i matberedare
* Tillsätt ett ägg i taget
* Tillsätt all smaksättning
* Tillsätt mjöl blandat med bakpulver
alt 1) tillsätt även mandeln
alt 2) häll degen i en bunke och rör ner den grovhackade mandeln för hand för att behålla mandelhackets grova size

* Dela degen i 2 delar. Gör långa korvar och platta ut på bakplåtspappersklädd plåt. De höjs och breddas ju, och size på korvarna är ju en personlig smaksak. Men typ kolasnitts-size. Lika lång som plåten och typ 3 fingrar bred.
* Grädda ca 15 minuter i 175 grader.
* Ta ut, låt svalna lite, skär och lägg de skurna skorporna med snittsidan upp på ett ugnsgaller och grädda ca 12-15 minuter till. (Jag stängde av ugnen efter 12 minuter och satte på bara varmluftsfläkten tills jag tyckte de kändes porösa, lätta och hade fin färg) Ta ut gallret och låt skorporna svalna!

Nu ska jag leta reda på mall för minipepparkakshus eller rita eget så att vi får varsitt i en-portions-size.

Läs Mer

Länge leve Drottning Kristina

Nu är hon är i år igen. Drottning Kristina. I par dessutom, hon kommer alltid par i par, ser du! Jag pratar givetvis om den goda, mjuka, runda, fylliga Kristina.

Saffransbrödet alltså. 🙂 Idag blev det juldoft i huset. Både pepparkaksdeg, kanel&kardemummaskorpor och Drottning Kristina. Recept på skorporna och Tant Harriets pepparkakor får komma en annan kväll. Pepparkaksdegen står till sig i kylen och ska kanske bakas imorn om vi har lust. Här kommer recept samt lite oinstagrammade bilder på den kungliga skönheten iallafall.

DROTTNING KRISTINAS JULBRÖD (2 st)
200-225 grader i ca 15 minuter

125 g smör
2 pkt saffran
3 dl mjölk
1 ägg
0,5 tsk salt
50 g jäst
ca 12 dl vetemjöl

Fyllning:
100 g rumsvarmt smör
1 dl socker
50 g finhackad mandel

Samt pensling med 1 ägg och pärlsocker

Mina recept är alltid himla ingående…not.
* Gör degen som på vanligt vis med smält smör och mjölk som degvätska. Skriv i kommentarsfältet om ni behöver mer detaljer 🙂
* Jäs 30 min
* Dela degen i 6 delar. Forma en bulle av en del, tvinna två delar och lägg som en krans runt bullen. Degen blir väldigt okladdig efter jäsning. Jag behöver inget eller yttepytte med mjöl på bänken.
deg1Som ni ser tar den ganska lite plats på plåten. Den jäser enormt! Gör likadant med de andra tre delarna, så får ni ett likadant bröd till. Jag busade idag och gjorde en fläta som jag lade till en krans istället.

deg2

* Jäs 30 minuter till.
* Gör en massa hål överallt och tryck i fyllningen i dem.
* Pensla med ägg och strö över pärlsocker
* Grädda, inte för högt i ugnen (igen – de jäser upp enormt!)

busselulle

 Gott ska det bli till helgen! Imorgon hoppas jag få tid med något mer recept. Håll i er. Julen är farligt god. Den dyker upp ganska många recept denna månad kan jag tro.

Läs Mer

Andas

En klok präst talade vid ett tillfälle jag deltog som solist i om andningens enkla princip. För att andas ut måste du också andas in. Jag lade det på minnet.

Idag var jag tvungen att andas in. I verklig mening innebar det att jag lade mig nu, halv åtta, i sängen och ringde för att avboka min väninnedejt. Och vi som inte setts på så länge 🙁 Jag behöver andas in ikväll.

För att kunna ge ut, så måste man kunna finna vila däremellan. För varje utandning krävs en inandning. Jag är nog inte så värst bra på att få balans i det där. Jag andas gärna ut mer än in. Det kanske resulterar i att jag blir andfådd någon gång i framtiden. Men det är svårt med jämn andningsrytm när världen är fylld med så många underbara människor. En härlig familj, släkt, vänner och bekanta. Gemenskap är underbart!

Men jag mediterar då och då på de där orden: andas ut och andas in.

Det är ungefär som de där viktiga 30sekunderspauserna man ska ta mellan varje repetition när man tränar. Jag minns att jag suckat tidigare i höst till min man när jag låg där på träningsmattan på golvet i pauserna:
-Det känns som om jag slösar med tiden. Jag GÖÖR ju inget. (Fastän kroppen gör en massa bra de där vilostunderna) Sen kom jag på att man kan lyssna på podcasts samtidigt och då kändes det mer motiverat. Sanningen är ju inte att podcasts var lösningen utan en kapitulation inför faktumet att vila inte bara är soft och trevligt, utan att det också gör skillnad.

Vilken sorts inandningsmetod man har är ju olika från gång till gång och person till person. Det kan ju vara alltifrån att sova till att lyssna på musik i ensamhet eller gå en lugn skogspromenad. (Eller att vara mobilfri en HEL dag! Det du!)

Nu ska jag iallafall sova. Det är något jag gillar! Sooova 🙂 Hoppas även du finner ro att andas…in.

image

 

Läs Mer

Uppdragskalendern

Vilken fantastisk idé! Ögnade igenom ett inlägg på FB om att man, istället för
prylkalendern, gör en uppdragskalender till barnen. 24 utförda
uppdrag, anpassade efter barnets ålder, avslutas sedan i
julklappsöppning på självaste julafton! Smart! Medmänskligt! Lärorikt!

Man får glädjas åt att få glädja någon annan. Julens fokus flyttas också från ”jag ska ha, ha, ha” till ”vi”, ”tillsammans” och ”ge”. Något som både barn och vuxna kan ta till sig. Det är inte bara JAG som ska trivas, ha det bra, äta gott och få gåvor. Världen är större än så. Eller hur?

Exempel på braiga uppdrag då?

– ge bort en påse lussebullar till någon
– skänk en leksak till t.ex Röda korset
– köp en frukt åt en tiggare
– rita en julteckning åt morfar
– ring en kompis och önska God Jul
– sjung en luciasång för farfar
– ge beröm till någon
– krama någon som är ledsen
– knacka på hos grannen och ge bort något du pysslat
– hjälp lillasyskonet med något
– hjälp mamma eller pappa med att duka
– släck lampan när du lämnar rummet
– säg en bra sak till din kompis
– viska något uppmuntrande till mamma
– dtäda det någon annan stökat till
– säg hej till busschauffören

Ja, det är nog inte svårt att fylla kalendern med uppdrag som gör både
givaren och mottagaren lycklig. Ska suga på den här karamellen… Den
gör mig väldigt inspirerad! Fast i vår familj kommer jag och maken få vara med och göra uppdrag också. Alla ska hjälpas åt att göra december till en riktig givar-månad. Varje år. Barn gör som föräldrar gör, har jag hört ☺ Fler tips på uppdrag mottages gärna!

Läs Mer

Hur stoppar man kriget?

Detta blir ett i-landsinlägg. På förhand ber jag om förlåtelse ifall det negligerar den verkliga nöden runtom i världen där det är krig på riktigt.

Jag pratar om sinneskriget. Ni vet det kriget som pågår i nästan alla tjejers huvud. Och skrämmande nog även i småflickors huvud. Ni vet, kriget i sinnet huruvida jag duger eller inte. Om min kropp är okej eller inte.

Jag har förföljts av nån slags tanke, sedan sena tonår, att Jennifer Aniston har den där ”perfekta” kroppen. Brunbränd, tränade armar, inte för stor byst och slank. Platt mage. Jag tänker bättre idag, men jag har inte vunnit över alla lögnerna än.

Idag vill jag vara stolt över att min kropp burit tre barn. Det måste få bestående avtryck i och på min kropp. Det måste få vara vackert. Att den närt, burit, fött och ammat tre små ljuva. Mina extrakilon är inte kvar. Så funkar min kropp efter varje barn verkar det som. De försvinner efter ett år eller så. Av sig självt. Men rumpan ändrar form av nån anledning, ländryggen/midjan likaså. Brösten fyller knappt upp en a-kupa. Magen är mjuk och min ettåring älskar att borra in sitt huvud där. Krigets viskningar pratar om att magen skulle kunna bli så där fast igen om jag bara…

Det är en själslig börda att bära på negativa tankar kring sin egen kropp. Och även om jag med åren, jag är trots allt hela 30 år nu :), blivit klokare så pågår slaget därinne i huvudet. Jag undrar när jag vinner.

Varje dag proppas vi fulla med information om vad skönhet är. ”Lycka i en fit kropp.” Inte lycka i en hälsosam kropp. ”Hälsosamt är bra förvisso, men se till att var snygg också, annars blir du inte riktigt lycklig.” Ni vet alla de sjuka idealen. Jag behöver inte ens skriva ned dem.

Men jag blev vansinnig när jag surfade in på HM sent igår för att mötas av denna bild. Visst är det sjukt?

image

 

 

Läs Mer

Att inte kunna allt

Vi mår bra av, och är bra på olika saker. Jag har en massa vänner och bekanta som är avundsjukt bra på saker som jag inte behärskar på samma sätt. Någon tecknar som en gudinna, en annan dansar så att min själ nästan gråter av längtan att kunna göra detsamma. Ytterligare en pysslar och tillverkar de mest sinnrika ting. Jag har fler väninnor som kan det här med inredning – alltså KAN. En med gröna fingrar får mina fingrar att, likt dem i barnsången, gömma sig bakom ryggen. Jag HAR inga fingrar ALLS när det kommer till blomster och trädgård.

Livets baksida. Det där att inte kunna allt. 🙁

Och på tal om baksida… så är det just det som detta inlägg är. En BAKsida. Haha, där fick jag till det. För idag har jag bakat!
-Att du orkar. Det är värsta projektet för mig, säger någon. Du är så ”duktig”.
-Tja, jag liksom bara slänger ihop det, försvarar jag, för att inte jag ska verka sådär överpretto: ”En sån där hemmamamma som bakar. I varm vätska, kall vätska, med surdeg, med jäsning på bänk eller i kyl, i bunke eller plastlåda. Jästid från 30 minuter till 12 timmar.” Ja, jag gör allt det där. Men jag gillar det ju. Mår bra av att göra det. Jag är inte vidare analyserande dock. Har ingen koll på glutenhalter och kemiska jäsprocesser. Jag bara gör’t. Gillar att äta’t. Och har lärt mig på vägen. (Ett tack till mamma. Det är hennes fel att jag började <3)

Men faktum är ju, att vi mår bra av olika saker och kan olika saker. Jag pratade med en tjejkompis om detta och hon sa så klokt. Nåt i stil med:
-Ja, när du bakar, så går jag ut och planterar.
Hon finner ro i att ta hand om en pelargon eller nåt annat grönt i hennes trädgård ute. Jag ställer mig vid assistenten.

Vi har välsignats med olika intressen, förmågor och talanger. Det berikar världen. Får den att blomstra och bli vackert färggrann. Så trist om alla kunde allt lika bra.

Jag övar mig i att inte falla för frestelsen att bara se vad ANDRA kan istället för att glädjas över det som just jag kan. Det är inte lätt alla gånger, när man önskar att man t.ex. kunde flyga över golvet som en gasell, men ser ut som nån som fått en pinne uppstoppad nånstans.

Jag tar en tugga av min lilla macka. Den blev väldigt god, den här gången.

bröd

Läs Mer

Svampmarinerad vitlöksfilé med gorgonzolapotatis och enbärssås

…eller inte.

Vi fullkomligt dränks av recept. På internet, i lösnummerstidningar, specifika mattidningar, ja även i nyhetsblaskorna smyger det sig in minst ett recept. Receptet som ska få dina smaklökar att dansa lite extra. Har man idétorka kan man numera även prenumerera på matkassar, anpassade för vegetarianen, barnfamiljen eller singelhushållet. Smart affärsidé! För vem vill inte bli inspirerad? Det vill vi alla.

Men glöm inte, alla inspirationstörstande, att det måste få vara skillnad på vardag och fest. Det finns ingen oskriven lag i föräldrabibeln som säger att barnen måste få nya maträtter på bordet vareviga dag. Om inte vardagen fanns, när skulle man då få känna smaken av fest?

Fyll veckan med varierad kost och fullgott näringsinnehåll, det går att göra med gamla hederliga menyer. Måste det vara en delikatessupplevelse varje gång? Ät köttfärssås och spaghetti denna veckan också, och NJUT när helgen bjuder på hel laxsida med nån smaskig sås gjord på färska örter.

Har man barn i skolan är det åtminstone 4 rätter som ska tillagas, eller 5 om man räknar fredagen (eller värmas i micron, för matlådor är toppen i frysen). Jag vet inte om kategorier är något som du går igång på, men jag skriver ner en del för den som orkar läsa.

-Kyckling
-Fisk
-Köttfärs
-Vegetariskt
-Soppa

Tadaa! Där gick en hel vardagsveckas middagar på ett snöre. Och under varje kategori kan man göra flera olika underkategorier.

KYCKLING
-steka
-gryta
-i ugn
-soppa
FISK
-koka
-gryta
-steka (typ panetter eller så)
-i ugn
-KÖTTFÄRS
-köttbullar
-järpar
-pannbiffar
-köttfärssås
-soppa
-köttfärslimpa
-VEGETARISKT
-soppa
-pannkaka
-gryta (linsgryta tex)
-i ugn (lasagne tex)
-SOPPA
-fisk
-kyckling
-kött
-veg

Tadaa! Nu är variationen mycket större, men vi är ändå bara inne på gammal hederlig vardagsmat. Variera lite såser och kryddning så blir det ännu fler möjligheter 😀

Ikväll ska vi äta upp den infrusna pumpasoppan som blev kvar från höstlovet. För er som har småbarn så funkar soppa alldeles utmärkt i nappflaska för de minsta, vi klipper upp större hål i sugnappen bara. För de kräsna barnen slänger ma i risoni, makaroner eller ris så blir det mer ”kolhydrat med sås” istället för soppa. Smaklig måltid alla onsdagsfamiljer. Heja vardagsmaten.

Bild 2013-11-20 kl. 14.58 #2

Läs Mer