Pumpa i långa banor

Jaha. Så är den kommersiella dagen här. Halloween. Men nej, jag tänker
inte ta mig tiden att hylla eller rata denna amerikanska högtid som
lurar barnfamiljer på pengar med alla förväntade temafester,
dörrknackningsgodis, utklädningskläder osv osv (det märks ju ändå vad
jag tycker haha!)

Jag har däremot lurats att köpa en pumpa ett par år. Och med årets
pumpa har vi inte gjort en arg lyktfigur utan en väldigt god
pumpasoppa som barnen älskade, pumpaplättar med morot och fetaost som lassades in i munnarna i karlakarls-portioner och slutligen pumpabröd.
För det har jag ju glömt att nämna i min presentation igår; Jag älskar
att äta nybakt bröd. Och för att få äta nybakt bröd får man helt
enkelt ställa sig och baka. Gissningsvis kommer därför ett och annat
smarrig recept att läcka ut här på sidan. 🙂

Här kommer receptet på pumpabrödet! Trevlig afton!
PUMPABRÖD MED SURDEG
300     g     pumpa,
Ca 2 dl      vetesurdeg
25     g     jäst
5     dl     vatten
2     tsk     havssalt
2     msk     brödsirap
0,5     dl     olja
4     dl     grovt rågmjöl
vetemjöl efter behag. 15 dl enligt recept men på tok för mycket tycker
jag. Kladdig deg är bättre 🙂

Dela, kärna ur och skär pumpan i rivvänliga bitar. Riv den grovt.
Lös upp surdeg och jäst i vatten i degbunken. Tillsätt brödsirap,
olja, pumpa, rågmjöl och nästan allt vetemjöl. Arbeta ihop till en
smidig deg i ca 10 min. Tillsätt salt och arbeta ett par minuter till.
Låt degen jäsa ­i bunken med plastfolie över (eller i stor plastlåda)
i minst 3 timmar. Häll mycket mjöl på bakbordet. Häll ut degen. Pudra
rikligt med mjöl uppepå. Skär bullar med degskrapan och lägg direkt på
plåt utan att knåda. Sätt ugn på högsta temp.Låt bröden jäsa så länge
den värms upp. Skåra bröden ett par snitt med vass kniv. Sätt in i ugn
och sänk värmen till 225 grader när de fått färg. Grädda ytterligare
några minuter,  5-10 kanske, tills bröden inte kladdar på sticka/låter
ihåliga på undersidan/är kring 95 grader inuti.(välj ditt sätt när du
avgör om brödet är klart… Finns så många…) Låt svalna på galler.

Läs Mer

Den gråa vardagen – vacker som en färgstark höstdag

IMG_9879

Så är pennan satt på pappret. Nja, det där talesättet funkar ju inte längre. Men fingrarna är i alla fall satta på tangentbordet och det är dags för mig att ta ett steg. För första gången. Jag? Blogga. Jomenvisst, dagen är här.

Jag, som inte gärna tar risker eller prövar nya saker, ska nu öppna en dörr till bloggandets värld. Till dig som läser vill jag säga VÄLKOMMEN HIT, välkommen till den vackra vardagen.

Hemma hos mig bor (förutom jag själv) en säljande man, en glad och framåtsträvande sexåring, en känslosamt svartvit  fyraåring samt den goaste ettåring som någonsin satt sina tjocka fossingar på denna jord. Tillsammans med våra  två katter lever vi ett familjeliv, med allt vad det innebär. Snor, skratt, omaka strumpor, kärlek och smulor under fötterna. Allt omvartannat.

Idag vill jag skriva om den vackra vardagen. Om det opretentiösa, som i sin gråhet lyser vackrare än någon färgpalett. I vårt hus är det i princip alltid någonstans det inte står rätt till. Är golvet dammsuget så är tvätthögarna ett berg, är köket skinande rent på diskbänken så är det mjölkrinn på luckorna och kladd på golvet. Vi kan inte trycka på någon synk-knapp. Har vi gäster och huset är ”städat och fint” (alltså undanplockat, möjligen dammsuget, definitivt inte våttorkat) så döljer sig ett kaos i vårt skäms-rum (läs kontoret) och det står tvättkorgar i sovrummet i väntan på nästa dag. Men jag står för det. Jag säger VÄLKOMMEN hem till oss, till verkligheten. Det är inte så att jag tror att vår familj är den enda som har det så här, det är ju inte unikt att i en småbarnsfamilj inte hinna med allt. Jag vill bara med denna blogg försöka ropa lite högre än tidningen Perfekta hemmet och bloggarna Fru Extremt Finast. Jag vill ropa: Här är verkligheten, och den ska vara så här. I min roll som mamma är det tänkt att jag emellan maten och tvätten också ska vara tillsammans med mina barn. Annars hade vi ju inte behövt skaffa några, om jag inte tänkt umgås med dem. Och just därför, just för att jag vill se mina barn, känna på dem, lukta på dem och både prata med och lyssna på dem så lägger jag ner kampen om det skinande hemmet. Jag vill inte vinna. Jag vill leva.

Det ryms så mycket kärlek i de små tingen i vår vardag så vi måste inte sträva efter kickarna. Det är kärlek att natta barnen tillsammans med min man varje kväll fastän dammråttorna under sängarna snusar ikapp med barnen. Det är kärlek att äta enkel men o så god havregrynsgröt med vatten i glasen för vi är tillsammans alla 5. Det är kärlek att laga mat till barnen när jag står vid spisen med smulor under fötterna. Ja, jag ska skriva om smulorna under fötterna också, men det får bli en annan dag.

Jag hoppas vi ses då 🙂

Ps. Min smått obearbetade konflikträdsla gör att jag, för att hindra hatbreven från att strömma in, måste passa på att tillägga att jag inte menar att det är fel att gilla att städa (som min tvillingsyster verkar göra mer än jag:) Heja er som kör på med dammsugaren varje dag! Jag trivs självfallet extra bra i mitt hus när det faktiskt är städat och fixat. Då känner jag mig extra fridfull, själen lite gladare. Men för mig är inte det vardag. Det är lyx 😉 Ds.

Läs Mer