Vansbro Triathlon närmar sig

Det var ju ett tag sedan jag skrev något här på bloggen. Har helt ärligt inte haft kraft och lust att skriva om min träning de senaste veckorna. Träningen har dock rullat på bra i stort sett hela tiden (ni som följer mig på Instagram har ju sett det) bortsett från en sjukdomsperiod på två veckor i april, men vid sidan av det har några tråkiga händelser tidigare i våras (som jag inte tänker gå in på här) tagit mycket mental kraft från mig.

Jag hoppas nu att allt negativt i och runt mig och mitt liv från och med nu är ett avslutat kapitel, åtminstone för i år. Tittar jag framåt är nästa delmål Vansbro Triathlon på medeldistans (dvs en halv Ironman) den 2 juli. Planen fram till dess är att jag på måndag går in i ett sista träningsblock inför tävlingen och att jag likt tidigare ska stegra träningen för varje vecka, fast lite mer än tidigare. Sista veckan innan tävlingen kommer jag att vila, äta och sova och endast träna korta och lätta pass. I och med det hoppas jag få någon form av superkompensation i kroppen på SM i Vansbro. Vi får se om det håller?

Känns för övrigt mycket skönt att inte cykla varken Halvvättern eller Vätternrundan i år. För mig har det ur ett träningsperspektiv inneburit bättre balans mellan de olika grenarna under hela våren.

Den gångna veckan har inneburit lite mindre träning än vanligt, men samtidigt två riktiga urladdningar av olika karaktär. Jag cyklade Yngaren Runt i lördags och gick med tätklungan hela vägen in i mål där jag också tog ett stort ansvar i antal förningar. Vi snittade nästan 39km/h i 15mil och jag lyckades kräma ur allt ur benen. Fanns ingenting kvar att hämta efter målgång. Det har också märkts efteråt då det tagit ganska lång tid att återhämta mig. Det kan möjligt vara så att Klubbtempotävlingen ”Guldpumpen” (8,4km medvindstempo) kom nån dag för tidigt för mig efter Yngaren runt. Oavsett det gjorde jag även där en riktig urladdning som räckte till en 5:e plats, två sekunder från 4:e platsen och 10s från 3:e platsen. Det är grymt kul att tampas med alla duktiga cyklister i CK Dainon och jag tror faktiskt tävlingarna håller ganska hög klass. Man måste prestera på topp för att överhuvudtaget hänga med när ”Le peleton” ökar farten i linjeloppen.

Senast jag simmade var i söndags och jag har inte känt nåt jättesug att simma, förutom i onsdags kväll då det var styrelsemöte i simklubben. Då kände jag att det hade varit skönt att få klämma några km. När jag tänker efter har jag nog haft en mindre motivationsdipp de senaste två veckorna och att kraften och ivern att träna mattades ytterligare av de två cykeltävlingarna som jag nämnt ovan. Kommer att ta det hyfsat lugnt med träningen över helgen också för att därefter starta upp mitt sista block inför Vansbro Triathlon.

När man håller på med triathlon medför det också att man måste ha koll på sin utrustning och med det menar jag främst smörja, underhålla och justera allt mekaniskt på cyklarna. Under våren har jag gjort en del investeringar i både tid och pengar för att alla mina cyklar skulle vara i bra skick inför sommaren, men trots det händer det en massa saker som kostar pengar och det är irriterande. Förra veckan fick jag en dubbelpunka på mina nya tubdäck (ni som kör tub vet ju att nya tubdäck kostar en del) och i lördags på Yngaren runt lossade en eker på mitt kolfiberframhjul. När jag tidigare i veckan ska montera mitt treekrade HED-hjul på tempocykeln inför tempotävlingen upptäcker jag att lagret är helt slut, så tråkigt och pengarna bara rullar!

Nu ska jag sluta gnälla och istället dela med mig av nåt roligt, nämligen att jag fått möjligheten att simma och simspringa med fina våtdräkter från Zone3. Jag hoppas att jag (på min motionsnivå) kan visa mig på framskjutna placeringar efter simsträckan på Kalmar Ironman senare i sommar och på Farleden, ett swimrunlopp i Arkösunds skärgård med de fina dräkter jag nu har.

Min raceplan inför Vansbro triathlon har jag haft klar länge och den är ganska primitiv. Jag kommer gå ut hårt på simningen och lägga mig långt fram med fritt vatten så fort som möjligt. Kommer försöka hålla i en hård simning hela vägen, även i motströmspartiet upp till växlingen. På cykeln kommer jag försöka gå ännu hårdare i syfte att sätta en riktigt fin cykeltid (tror cykelbanans sträckning passar mig bra) där wattal och puls är styrande parametrar. Det jag ser framför mig är ett liknande upplägg som jag hade på Sala silverman 2014, men med bättre koll då jag i Sala körde helt ”naken”, utan varken cykeldator, puls eller effekt. Den stora skillnaden hoppas jag kommer vara löpningen där jag förhoppningsvis kan hålla ihop bättre, dock ej på samma nivå som jag har min simning och cykling.

Nu tränar jag vidare och jag vill verkligen lyckas med mina träningsambitioner och mål. Hawaii väntar på mig och blir det inte i år så får det bli nästa år. Ärligt talat tror jag att jag har större chans nästa år.

Mer om mitt upplägg inför Kalmar Ironman kommer i ett separat inlägg där jag i detalj ska redogöra för hur jag kommer träna och ladda inför tävlingen de sista veckorna samt hur jag ska genomföra tävlingen. Det känns skönt att ha med sig erfarenheter från förra årets tävling och det är värt mycket.

Om några veckor är det semester och det är en semester som är helt oplanerad och det känns befriande, att inte vara uppbunden i aktiviteter såsom utflykter och resor. Lusten får styra oss istället och besluten vad vi hittar på står än så länge skrivet i stjärnorna. Tänk om vardagen kunde vara lite mer ”fri”, men så är det ju inte och då skulle det kanske inte heller kallas för vardag?

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

18 + 12 =