Konsten att vara sjuk och omtag efter omtag.

Ja, det låter enkelt! Att bara luta sig tillbaks och vänta in kroppens kamp mot virus och annat sattyg. Jag lider alla helvetes kval just nu och ser all nedlagd träningstid under hösten, vintern och våren försvinna all världens väg.  Det virus jag drabbats av (virusbaserad halsfluss) kan ta tid att bli av med sade doktorn till mig och i samma andetag sjukskrev hon mig en hel vecka till. Inte direkt det jag ville höra. Jag hostar som en gammal sönderrökt pensionär och jag har mer eller mindre börjat likställa mig med det faktum att jag får börja om träningsmässigt, att jag får ta ett rejält omtag. Det är oerhört tråkigt att konstatera detta då jag haft en riktigt bra träningsperiod under hela våren, ja egentligen ända sedan december.

Jag har känt att jag varit i mitt livs simform de senaste veckorna, mycket tack vare all hård simträning tillsammans med Conny Mindemark. De simpass vi simmat under våren har verkligen varit fostrande för mig och tämjt på mina gränser. Vi har simmat med mer utmanande starttider än vad vi gjort tidigare år i våra simserier samtidigt som vi simmat riktigt långa gnetpass som härdar kropp och själ.

Precis samma sak är det med cyklingen och löpningen. Jag har cyklat mer än någonsin tidigare under vintern på min testcykel och haft en bra utveckling, även om jag tidigare uttryckt en del oro när man jämför wattsiffror med andra cyklister. Jag vet ju att man inte ska jämföra sig med andra, men det är lättare sagt än gjort. Tittar jag dock nyktert på min egen träning har jag känt en utveckling cykelmässigt i rätt riktning. Jag kan dock inte riktigt mäta min utveckling då jag inte hade en wattmätare förra vintern och det grämer mig. Således får jag lita på min känsla.

Löpningen har gått i rätt riktning (jämfört med tidigare år) och jag har känt att det funnits både klipp i löpsteget och uthållighet för att springa hyfsat snabbt och långt, dock hade jag börjat få problem med min ena vad strax innan jag blev sjuk så sannolikt har den här påtvingade löpvilan varit bra ur ett ”vadperspektiv”. Skönt med nåt positivt i allt mörker. Att det gått så bra löpmässigt kan nog också bero på att jag tappat några kilon under vintern.

Min bedrövelse över att se allt detta förloras gör ont i själen, speciellt när man som jag lagt ned sin själ i förberedelser inför sommarens Ironman. Jag har dock fått tid att fundera en del samt rannsaka mig själv inför sommarens tävlingssäsong och jag har dragit ett antal slutsatser samt tagit ett par beslut som jag tänkte redogöra för här.

– De enda tävlingar som jag ska tävla i är Vansbro Triathlon samt Kalmar Ironman. Ångaloppet Sprint ställer jag endast upp i för min frus räkning, dvs jag ska stötta och peppa henne runt banan. Placering och tid är där helt ovidkommande. Alla andra tävlingar stryker jag ur min kalender. De träningstävlingar som dragit och drar igång inom cykelklubben samt ute på Jogersö (Triathlon)kommer jag endast ställa upp i i mån av tid och om det inte stör för mycket i mitt kommande träningsschema.

– Det primära under sommaren är att få till många och långa träningspass inom främst cyklingen och löpningen. När väl det är dags för OW-simning (som är snart, inom några veckor) kommer jag försöka avsluta många dagar med sena kvällssimningar i Rinkebysjön tillsammans med min safeswimmer.  Jag vill ju få tillbaks lite självförtroende i vattnet eftersom jag fortfarande identifierar mig som simmare i grunden. Det var ju liksom inom den idrotten allt började för mig.

– Jag kommer få hjälp av Gustav Söderström med att knyta ihop min träning fram till Kalmar Ironman. Gustav är en före detta elittriathlet med stor kunskap om hur man lägger upp och planerar triathlonspecifik träning. Vi kommer att ha ett möte så fort jag blivit frisk där vi gemensamt drar upp ramarna för de sista träningsperioderna. Jag räknar med att det kommer bli några rejält utmanande träningsveckor som kommer pröva min karaktär och beslutsamhet.

Detta blogginlägg är skrivet av en vit medelålders man i lycrakläder som leker triathlonproffs, av en man som mekar cykel mer än en raggare mekar sin jänkarbil, av en man som tror på sin dröm, av en man som trots det gråa håret aldrig slutat leka och drömma. Over and out.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo − sju =