Välförtjänt vila

Det ska bli så skönt med en avlastningsvecka. Har kört på riktigt bra med träningen de tre senaste veckorna som stegrats succesivt. Första veckan landade på 12,5h träning, andra veckan på 14 h och denna vecka på 16h. Har inte behövt justera särskilt mycket i min träningsplanering under denna period. Endast nåt enstaka pass har fått strykas eller att jag fått byta dag på dem när vardagens krav prioriteras, men inga omvälvande omplaneringar.

Det finns några saker som gör mig glad när jag tänker på vad som väntar framöver med den där långa dagen i Kalmar den 20 augusti. Jag redovisar dem i punktform nedan;

1, Jag börjar känna att jag blivit mer uthållig över längre tid och att jag kanske så sakta börjat kunna känna att jag har en ordentlig dieselmotor med högt vridmoment, kanske inte att jag accelererar snabbast eller är snabbast , men att jag kan hålla en hög och jämn fart i alla grenar (Ja, faktiskt också i min löpning). Det har tagit tid att komma dit för min del. Jag tänker tillbaks till 2013 då jag simmade Vidösternsimmet (21km+) första gången och hur jag då betraktade mig själv och min förmåga. Jämför jag min form 2013 med var jag är nu känns det som en stor skillnad. Hoppas det kommer visa sig i sommar.

2, Jag har fått vara frisk ända sedan november. Inte minsta tendens till sjukdomssympton har jag känt av och så frisk som jag hittills fått vara under vinterhalvåret var flera år sedan det senast hände. Att få vara frisk längre perioder betyder kontinuitet i träningen och finns kontinuiteten där med ett genomtänkt träningsupplägg bakom brukar det betyda att man gör framsteg. Jag hoppas det, för min kropp svarar generellt väldigt bra på träningen just nu. Visst, jag har vissa träningspass benen känns som bly och armarna som sirap beroende på om jag springer, simmar eller cyklar, men det beror ju oftast på att något pass innan varit hårt.

3, Jag har börjat styrketräna, något som jag aldrig tidigare tränat regelbundet med. Hoppas det gör mig lite starkare och explosivare i de olika grenarna. En sak är dock säker och det är att jag får en grym träningsvärk av styrketräningen.

4, Jag är motiverad och mina målbilder är glasklara. Jag ska till Hawaii och VM där, om inte i år, så nästa år. Nästa år byter jag även åldersklass och då borde rimligen mina chanser öka en aning.

Nu ska jag gosa ned mig i min kudde och sova djupt ända tills klockan piper imorgonbitti. Ingen morgonträning väntar eftersom det är avlastningsvecka, skönt!

Läs Mer

Summering och reflektioner

Tiden tickar på och för varje dag som går kommer Kalmar Ironman närmare och närmare. Tog mig en stund nu ikväll och bläddrade igenom almanackan och konstaterade att det ligger närmare i tiden än vad som känns just nu när man är mitt uppe i mörker, regn och ruskväder.

Januari och februari är blytunga träningsmånader, men jag tycker jag har hållit ihop det bra. Motivation och inspiration har inte alltid varit på topp inför vissa träningspass, men jag har gnetat på trots allt och det är väl ändå det som är viktigast? Jag har i stort följt min plan samt att jag hunnit klämma in några längdskidpass de veckor snön låg vit och grann över åker och äng. Jag har också fått vara frisk vilket betyder att jag fått en god kontinuitet i min träning utan störande perioder av träningsuppehåll.

Hur har det gått i de olika grenarna då? Vi börjar med simningen där träningen rullat på oförskämt bra med god kvalitet på de flesta simpassen. Här har jag min simmarkompis Conny att tacka för god sparring och peppning i de tuffare simserierna. Att få simträna tillsammans med honom värdesätter jag högt. Vissa dagar simmar jag ifrån honom och andra dagar blir jag ifrånsimmad. Simningen känns i dagsläget safe och egentligen behöver jag nog inte lägga mer fokus på denna gren förutom att bibehålla simformen. Lättare sagt än gjort? Vi får se hur det kommer gå? Jag tror faktiskt jag redan i dagsläget är kapabel att simma under 55 minuter på 3850m i öppet vatten.

När det gäller cyklingen har jag gnetat på med mina pass hemma på testcykeln på morgnarna. Här vet jag inte riktigt var jag står och jag blir ännu mer osäker när jag hör vad mina träningsvänner trycker för watt i sina tröskel och intervallpass. Min känsla är att jag ligger lite efter här (om jag jämför mig med andra), men det kommer nog lösa sig när jag kommer igång med jobbcykelpendlingen igen, där varje backe vissa morgnar är en maxintervall. Jag kan dock säga att jag tränat mer och hårdare på testcykeln i år jämfört med förra året. Jag har också failat ordentligt på några testcykelpass när inte huvudet orkat vara med som resulterat i att jag abrupt avbrutit mitt i en intervall eller i en spurt. Shit happens sometimes och det är inget att hänga läpp för. Så fort gruset försvinner kommer jag i första hand att välja att jobbcykelpendla på min tempocykel. Är faktiskt lite spänd på hur det kommer kännas då jag moddat om cockpiten med resultatet att jag kommer ligga längre ner i tempoställning.

Löpningen har blomstrat i all sin prakt (i mina mått mätt). Min plan att endast springa korta, men många löppass under hela hösten har fungerat bra. Efter nyår fick jag ett löpträningsprogram av Gustav Söderström som jag i stort har följt. Inte helt slaviskt, men det har varit en bra grund. Min kropp håller än så länge ihop med vader, höftböjar och ljumskar som inte protesterar. Jag är extremt noga med att dagligen stretcha höftböjar och vader och, kors i taket, det verkar hjälpa. Under de kallare veckorna i Januari blev det mycket löpning på löpband efter jobbet. Löpskolningen och löpintervallerna på Rosvalla med OK Hällen har varit värdefullt för mig och fått mig att i större utsträckning reflektera över mitt rörelsemönster när jag springer. Som det ser ut nu planerar jag att delta i en löpartävling på en längre distans i mars månad för att stämma av var jag ligger nånstans. Får jag fortsatt vara skadefri kan det nog bli en rolig löpsträcka på Kalmar Ironman, åtminstone hoppas jag det.

Jag har denna vecka påbörjat den andra veckan i denna träningsperiod på totalt 4 veckor. Förra veckan fick jag ihop 11,5h träning och denna vecka hoppas jag få ihop ca 14h för att ytterligare öka nästa vecka. Den sista veckan är avlastningsvecka och det innebär mycket mindre träning på lite lägre intensitet så att kropp och knopp får tid för återhämtning.

Nu är klockan sent och det är tid att gå och knyta sig, för det sägs ju att sömn är den absolut bästa återhämtningen. God natt alla mina ambitiösa träningsvänner.

Läs Mer