Tänker och tankar, drömmar och död

Jag skriver och skriver och genom skrivandet vädrar jag mina tankar och drömmar. En sorts terapi, en sorts balansering av en överaktiv hjärna utan styrning. Ibland torkar tankarna fort och ibland får man köra dem i torktumlaren riktigt hårt. Tankarna blir mjukare om de får rotera runt ett tag. På torkställningen cementeras tankarna och kan likställas med en hängtorkad frottéhandduk som är lika sträv som det strävaste sandpapper.

Vad tänker jag då? Vilka tankar hamnar i torktumlaren och vilka tankar hängs upp på torkställningen? Jag tänker stort och jag tänker att jag tänker för mycket på vad jag vill när min inre röst säger mig att jag måste tänka mer på min omgivning. Självklart måste det vara så, för någonstans förväntas man ju att tänka mer på sin omgivning, sina nära och kära, vänner och bekanta. Jag tänker alldeles för mycket på mina drömmar, så mycket att jag ibland kan uppfattas som disträ och förvirrad.

Min omgivning har det inte lätt för jag är uppslukad och förhäxad i en dröm som varje dag projiceras i mitt huvud. Jag hoppas jag någon gång når mina drömmars mål, långt bort från där jag är idag. Det är en lång resa som precis har börjat. Jag hoppas soppan räcker hela vägen och att mina tankar fortsätter rotera och inte hängtorkas och dör. Så länge man har en dröm, oavsett vad det berör, mår man bra. Dör drömmen, dör glöden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 5 =