Tänker och tankar, drömmar och död

Jag skriver och skriver och genom skrivandet vädrar jag mina tankar och drömmar. En sorts terapi, en sorts balansering av en överaktiv hjärna utan styrning. Ibland torkar tankarna fort och ibland får man köra dem i torktumlaren riktigt hårt. Tankarna blir mjukare om de får rotera runt ett tag. På torkställningen cementeras tankarna och kan likställas med en hängtorkad frottéhandduk som är lika sträv som det strävaste sandpapper.

Vad tänker jag då? Vilka tankar hamnar i torktumlaren och vilka tankar hängs upp på torkställningen? Jag tänker stort och jag tänker att jag tänker för mycket på vad jag vill när min inre röst säger mig att jag måste tänka mer på min omgivning. Självklart måste det vara så, för någonstans förväntas man ju att tänka mer på sin omgivning, sina nära och kära, vänner och bekanta. Jag tänker alldeles för mycket på mina drömmar, så mycket att jag ibland kan uppfattas som disträ och förvirrad.

Min omgivning har det inte lätt för jag är uppslukad och förhäxad i en dröm som varje dag projiceras i mitt huvud. Jag hoppas jag någon gång når mina drömmars mål, långt bort från där jag är idag. Det är en lång resa som precis har börjat. Jag hoppas soppan räcker hela vägen och att mina tankar fortsätter rotera och inte hängtorkas och dör. Så länge man har en dröm, oavsett vad det berör, mår man bra. Dör drömmen, dör glöden.

Läs Mer

Det är nu hjältar föds!

Det är nu hjältar föds. Det är nu det är tid att visa hur dedikerad man är. Det är nu man visar hur hårdhudad man är, att lite regn och kyla bara är sekundära parametrar när du ska ut på ett löppass eller kanske ett cykelpass. Det är nu elljusspåren lyser tomma om kvällarna. En och annan ambitiös motionär möter man, men det är inte som i somras eller som förra helgen när solen sken och fåglarna kvittrade på min löprunda på Sörmlandsleden då det var så fullt av motionerande människor att jag för en kort stund trodde jag sprang på E4:an.

Jag kan återigen konstatera att det blir glesare på vägar och elljusspår på samma sätt som tidigare år. När jag är ute och cyklar är jag ensam, när jag springer är jag ensam. Är det i ensamheten man blir stark? Är det i ensamheten man pröver sin vilja, sin övertygelse? Jag tror faktiskt det. Det finns så många lättgreppade ursäkter i den vanliga vardagen att dra till med för att förklara ett inställt träningspass. Leta inte efter dem för då börjar ett långt resonemang i din hjärna om att springa eller inte springa, ett resonemang som suger mental kraft och som kan ta en hel dag i anspråk. Bestäm dig istället och det blir mycket enklare. Bestäm dig för ditt träningspass, vad det nu än må vara.

Med detta resonemang låter jag som en robot och javisst, i vissa avseenden är jag det, men jag har också morgnar och kvällar där jag slåss med mig själv.

Läs Mer