Lite blandat, eufori och rivstart

2013 slutade med en euforisk känsla och 2014 har rivstartat med tokmycket träning. På självaste nyårsafton fick jag äran att följa med några tuffa MTB-rävar ut på en tur i skogen. Om jag då bara visste vad som väntade. Det var skogsstigar med rötter och stenar, berghällar att ta sig nerför, branta stup, djupa diken och surhål. Allt skulle man passera cyklandes. Jag kämpade verkligen med mig själv och då menar jag inte ur ett fysiskt uthållighetsperspektiv, utan snarare mot min egen rädsla. Jag ramlade, reste mig, ramlade, reste mig. Ja, så höll det på till en början. Det gick dock bättre och bättre och efter 2 timmar 41 minuter var jag hemma igen med en rejäl lårkaka, mindre skrapmärken i ansiktet och fruktansvärt lerig. Min fru fick en smärre chock när hon såg mig i dörröppningen, men det bjöd jag på och jag bredde på med världens största leende. Ja, jag var som en liten 12-åring.

2014 rivstartade ur ett träningsperspektiv med 23km löpning idag och avslutades med 4km simning. Känns jätteskönt i kroppen nu. Jag valde att springa i Nyköping medans äldsta dottern städade skolan och tjänade in pengar till deras klassresa senare i vår. Så otroligt härligt att få in ett två timmar långt distanspass i vardagen som jag annars inte hade hunnit med.

Jag gjorde dock en reflektion under min löprunda och det var att alla inte riktigt uppskattar att man hälsar på dem när man möter dem på elljusspåren, speciellt inte ensamma kvinnor. Det är synd, för jag är i grund och botten en glad och trevlig filur, åtminstone uppfattar jag mig själv som det. Efter ett tag slutade jag hälsa på kvinnor jag mötte och nonchalerade dem. Jag sökte inte ögonkontakt utan sprang bara förbi. Tyvärr tror jag ensamma kvinnor som möter män på elljusspår blir lite spända och nervösa när man som man söker ögonkontakt för att hälsa. Är det så hemskt att de ser en potentiell våldtäktsman i varje man de möter? Som man får man nog ta sig en funderare på hur man ska bete sig utan att det ska bli obehagligt för kvinnan i fråga.

År 2014 blir året då jag ska överträffa mig själv, på alla sätt och vis. Jag ska primärt bli en bättre medmänniska och en bättre familjefar. Sedan har jag ju också alla min idrottsliga ambitioner, men det tänker jag inte gå närmare in på här. Jag har under senare tid brottats med en tanke att jag är alldeles för barnslig för min ålder och det ska gudarna veta att det är en jobbig tanke. Jag jämför med hur många andra 40 plussare lever och agerar, så därför ska jag göra ett tappert försök att visa mer pondus och mognad under 2014 😉 Vi får se hur det går?

2 thoughts on “Lite blandat, eufori och rivstart

  1. Visst kan vissa kvinnor verka spända om man som löpare vill hälsa, men de flesta hälsar tillbaka. Men jag tycker det hör till god ton att åtminstone säga hej till varandra när man möts ute i skogen. Jag vill visa att jag ser dem jag möter. Blir närmast lite irriterad över folk som bara tittar rakt fram och inte gör en antydan till att hälsa. Tycker du ska fortsätta heja glatt på dem du möter… Bara att du hälsar trevligt inger trygghet

    Anmäl kommentar

    1. Håller med dig. Det hör till god ton att hälsa. Det har man ju blivit uppfostrad med. Jag blev dock lite småsur efter ett tag när ett antal kvinnor inte ens möter blicken och inte hälsar när jag ett flertal gånger försökt hälsa.

      Anmäl kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 + 4 =